Våran son har som de flesta vet Npf diagnoser. Han har ADHD, IF och Autism. Han är aktiv i både parahandboll och parafotboll och i lördags var vi iväg på Öland där flera lag anslöt sig från Ronneby, Karlshamn, Kalmar och laget från Karlskrona där sonen o hans kompisar spelar.
Först var det flera matcher under dagen som spelades mot varandra o även med mixade lag; Vårat motto är att det spelar ingen roll vem som vinner utan att alla har roligt.
Alla spelare har någon sorts NPF diagnos eller handikapp o är väldigt blandade åldrar o både tjejer o killar. Det är så himla härligt att se sammanhållningen mellan alla, hur fina dom är mot varandra och framförallt hur roligt dom har det.
Min make Mattias är sen några veckor tillbaka tränare ihop med Anders för spelarna i FKK Fotboll ( Karlskrona).
Efter alla spelade matcher på Öland bar det tillbaka till Kalmar där det var en gala för alla spelare och oss andra som var med. Det bjöds på tacos, liveunderhållning och lite utlottningar m.m
Jag, Mattias, Noa och Arvid åkte egen bil istället för minibussen eftersom vi hade med hundarna och ville kunna åka tidigare om det behövdes och det var tur det.
Efter maten var både Arvid O Noa (även jag o Mattias) helt slut så dom ville inte ens stanna på efterrätt utan vi åkte hem o var hemma runt 21. Tog inte mer än max en timme förrän vi alla mer eller mindre hade somnat.
Det var en underbart rolig o trevlig dag för alla inblandade men även en lång dag. Samlades 9 på morgonen i Karlskrona och var som sagt hemma vid 21.
Nedan kommer ni få se bilder från dagen, först på ”vårat” lag, vårat lag med tränarna och enskilda bilder på spelarna från laget som var med denna dag. Efter det finns det också lite blandade bilder så enjoy ❤️
Ps; Känner ni någon runt Karlskrona eller ni själva är intresserade o har någon sorts funktions nedsättning så hör gärna av er o kom på en provträning 🙂
Beskriv en positiv förändring du har gjort i ditt liv.
2019, för 5år sen i Mars flyttade jag 35mil bort från min hemstad Skövde till Karlskrona, lämnade mina vänner, familj o min exman för att starta om och flytta ihop med en killkompis o hans son Noa som skulle fylla 11år det året. En killkompis som sen 4år tillbaka är min älskade make, Mattias.
Jag var förväntansfull och rädd samtidigt, jag kände ju ingen annan än Mattias, Noa och Mattias föräldrar som jag hade träffat några ggr innan jag flyttade hit när jag varit på besök hos Mattias.
Redan när vi flyttade ihop visste vi att det fanns någon sorts känslor mellan oss men vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med det eller hur de skulle utvecklas men när jag väl flyttade hit gick det sen fort.
22/3 -19- På Mattias födelsedag bjöd han ut mig på dejt och vi blev ett par.
7/4 -19- Förlovade vi oss.
11/1 -20- Gifte vi oss efter att Mattias hade friat till mig.
Ganska tidigt in i vårat förhållande började Noa kalla mig mamma. Först enbart när han ville ha något eller gjort något dumt men då sa jag till honom att han fick gärna kalla mig mamma men antingen var det mamma jämt eller Linda för vi vet ju vem som är hans riktiga mamma egentligen. Sen dess har jag varit mamma för Noa.
Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit. Jag har utvecklats så himla mycket som människa, jag har fått bli mamma som alltid varit min stora dröm och jag har jobbat mycket med mig själv genom DBT och Traumahantering. Jag har lärt mig att kunna njuta av att vara ensam på dagarna och jag får o ger så himla mycket kärlek varenda eviga dag.
Jag mår mycket bättre idag, är så himla lycklig och älskar min familj över allt annat på denna jorden.
Självklart saknar jag min familj o mina vänner och avståndet är många gånger tufft men vi pratar i telefon o kör videosamtal så allt går om man vill.
Jag har aldrig känt mig så älskad som jag gör av Mattias, Noa och mina älskade svärföräldrar som utan tvekan är dom bästa som finns ❤️
Älskar dig Mattias, nu o för alltid min älskade make. Du, Noa, våra djur, familjen o vänner är det bästa jag har ❤️❤️
Jag älskar Thai o Kinamat i alla former men här där jag bor i Karlskrona måste jag nog säga att jag gillar restaurangen Hai Son bäst som ligger på Amiralen i Lyckeby inte långt från där vi bor. Dom har sjukt bra buffé och jag går ofta dit o äter med sonen.
Jag känner även att jag behöver säga att jag älskar Chop Chops mat.
När jag bodde i Skövde fanns det förr en restaurang som hette Tai Pak ( finns dock ej längre) och jag bara fullkomligt älskade deras Sataygrillspett med satayröra och ris.
Jag insåg inte att det hade gått så lång tid sen jag skrev sist men det har varit mycket som hänt de sista halvåret. Mestadels bra saker men även jobbiga saker. Vi har bott i våran lägenhet i snart 1 år nu och vi trivs verkligen.
Det var ju körigt o rörigt i början men nu trivs vi. Ja det finns ju alltid grannar eller saker man inte tycker om vart man än bor men överlag trivs vi så himla bra. Lägenheten, området, närheten till allt, vissa grannar som vi fått bra kontakt med, det är underbart. Känslan av att bo i radhus är toppen och närheten till naturen passar verkligen oss som även har hundar ❤️
I somras var vi på High Chaparall med sonen och hans bästa kompis Arvid, var en toppen dag på alla sätt både för barnen och oss vuxna ❤️
Vi har även umgåtts med grannar o vänner, varit i Örebro, Malin har varit här och familjen var inne på Skärgårdsfesten med henne o Jolina där vi såg Lasse Stefanz och Noa fick åka lite karuseller 💕 Varit mysiga sommarkvällar med drinkar och god mat o massa grillning 💕
För bara några veckor sedan var vi i Kalmar och kollade på fotboll; Kalmar-Hammarby och ni ser ju på bilderna nedan vilka vi hejade på 🤣
Vi har även hunnit med en kräftskiva med familjen och umgåtts med våra vänner Sanne o Findus med barn.
Har hunnit med bad, att vara barnvakt, gå på kalas, lövmarknaden, midsommar hos vännerna, djurmys o bara varit. Dock har det gått fort o nu är sommaren nästan över 😦
Min älskade make har börjat jobba igen, skolan har börjat för sonen och handboll o fotboll är igång för honom igen.
Något som dock blivit värre är min smärta, den har blivit mkt sämre. Nervskadorna som jag har emellan 3kotor i nacken har lett till jobbig yrsel som gör att jag väldigt ofta ramlar/ramlat och har konstant huvudvärk och jag tror att mina fall gjort att jag skadat nacken värre. Om ca 2v har jag en ny magnetröntgen så får vi se vad den visar.
Från början när jag fick resultaten om nacken så var det väldigt sällan o väldigt korta perioder men nu är det hemskt, outhärdligt rent ut sagt. Från början övervägde jag inte ens operation då läkarna förklarat riskerna och att det inte ens säkert blir bättre, dessutom var det ju så sällan jag hade ont.
Nu känner jag att jag verkligen tror jag ska göra det för jag orkar inte leva såhär längre med varken smärtan, huvudvärken, yrseln eller illamåendet, det är ingen livskvalité och ihop med ryggen och ökad smärta även där och ner i benet så varierar jag mellan kryckor/krycka och rullstol i perioder.
Jag vill kunna leva mitt liv så fullt ut som möjligt ihop med min familj o våra djur ❤️
Nu tror jag det räcker med skrivande o snabbuppdatering för idag, ta hand om er ❤️
Den 11/1 firade jag o maken 3årig bröllopsdag, läderbröllop med god mat ihop med sonen och massa mys ❤️ Tänk att det redan gått 3år sedan vi sa ja till varandra i kyrkan och i Mars har vi varit tillsammans 4år redan (!) 😍 Fick superfina rosor av min älskade man och som vanligt maaassa kärlek, finns nog ingen som kan ge så mycket kärlek som han gör ❤️
Onsdag förra veckan var jag hos Arvids mamma Ann-Sofie som är en nyfunnen vän och jag fick massage av henne, fy satan vad skönt det var. Gjorde ont som helvete i perioder men samtidigt vad det asskönt, hon var verkligen jätteduktig. 🥰
Ja men då är helgen redan över och, har gått alldeles för fort. I fredags hade jag en pissdag som jag tyvärr lät gå ut över fel personer vilket jag har haft/har mycket ångest över.. Lördag till söndag sov sonen hos en kompis så jag o maken var lite barnlediga, passade på att göra Pasta Carbonara och mös framför filmer och njöt av varandras o djurens sällskap, en mycket trevlig och mysig kväll.
Igår hade jag kraftig ångest igen och smärtan i ryggen ner i benen blir värre samtidigt som jag har jätteont i mina öron så idag ska jag till VC kl 10:40 så dom får kolla mig lite. Jag o maken var ändå ute på en längre promenad med hundarna sen städade vi bort julen ordentligt och hade även tvättid, den skötte dock sonen och maken.
Imorgon är det tisdag och äntligen dags för skytteträning igen, det startade förra veckan och vi var där både tisdag och torsdag. Det var hela familjen+ sonens kompis Arvid som börjat skjuta med oss också. Förra veckan var rsta gå gen tillbaka på ca 1,5år tack vare covid och sånt men nu är det bara att fortsätta. I tisdags var jag ok nöjd med skjutningen; 382p av totalt 400 men i torsdags strulade min bana så flera skott registrerades inte och den tavlan åkte sen i soporna, annars sätter vi in alla papper i en pärm för att kunna spåra våran utveckling ❤️ Nedan ser ni hela min serie och ni ser även en bild på hur enbart provtavlan såg ut som utvald bild 🙂
Killarna var också superduktiga och det var kul att se dem så koncentrerade och fokuserade trots att båda två har Npf diagnoser. Maken pratar vi inte ens om 😉 Han är alltid duktig, nedan ser ni hans tavla.
Idag är det ju som sagt måndag och det innebär som vanligt varje måndag traumahantering i Ronneby. Kan därmed säga att jag kommer inte vara så social eller må särskilt bra de kommande dagarna, brukar vara så efter att rotat i alla trauman under uppväxten i en timme varje vecka. Dock har jag en sjukt bra terapeut och det är underbart skönt ♥️
Med det hoppas jag ni får en fortsatt bra måndag och ta hand om varandra.
Regn regn och ännu mer regn. Typ 2 dagar med snö som nu regnat bort inatt igen och himlen har öppnat sig så regnet bara öser ner.
Jag tycker visserligen det är skönt när snön försvann då jag är så jävla frusen och smärtan i ryggen blir värre av kyla men nackdelen med regnet och den dystra, gråa miljön gör att man blir ännu mer deprimerad.
Den som aldrig någonsin har haft ångest, svåra depressioner m.m har väldigt svårt att sätta sig in i hur man faktiskt kan må. Trots familj o nära o kära runtomkring så kan man känna sig så himla ensam, korkat eller hur? Kan inte ens förklara varför själv men ibland känns det bara så.
Folk förstår inte heller hur utmattande och jobbigt det är att hålla uppe skenet när man egentligen inombords bara vill skrika. Man ler, svarar att allt är ok och håller upp en fasad, när man inombords känner att man ibland står vid kantens ruin och knappt orkar andas utan smärtan i bröstet men inte vill göra dom man älskar oroliga.
Jag har blivit väldigt bra på det, att hålla skenet uppe och inte låta min son eller vänner se när det känns som värst, men sen ibland när jag blir ensam eller är hos min terapeut kommer tårarna, ilskan och känslan av otillräcklighet eller att det känns som man aldrig gör något rätt.
För ett tag sen fick jag höra talas om att det finns ett Rage room i Malmö. Du får utrustning och får välja slägga eller liknande. Sen väljer du en rumsmiljö, antingen kontorsmiljö eller hemmamiljö och får i 12-15min slå sönder allt som finns i rummet. Jag tyckte det lät intressant och ska absolut planera in det framöver någon gång då jag tror att det kan göra att man blir av med lite ilska, iallafall för ett tag framöver.
Idag är en rätt okej dag, väldigt ont men annars känner jag mig helt okej.
Snart kommer min älskade vän hit och ska sova här så blir filmmys och ikväll ska vi laga saffranslax med potatis till middag ❤️
Just nu ligger jag i sängen och myser med vovvarna, kollar ett avsnitt på Gossip Girl och väntar på att min älskade make ska komma från affären och då även har hämtat min tjejkompis.
Sonen har haft en kompis här inatt så dom har kollat film, spelat Xbox, umgåtts och ätit godis o myst. Kompisen är fortfarande kvar o ska väl hem om ca 1timme då hans underbara mamma hämtar honom ❤️
Ha en bra fortsatt dag och ta hand om er och dom ni älskar ❤️❤️
Bra saker (och sämre) har hänt sen julen, fick bekräftat att en nära vän är just det, en nära vän och inte bara en bekant . Jag är sjuk, inte bara psykiskt då som ni redan vet utan vaknade på juldagen och kände mig tjock i halsen och sen dess har det bara blivit värre 😦
Igår började även min älskade make bli förkyld och idag är han ännu värre men gick till jobbet ändå.
Julafton firades härhemma med min make, sonen och makens äldsta pojke André (som inte gillar att vara med på bild därför respekterar jag det och postar inget på honom), var en mysig dag med julmat, paket, Kalle Anka, julgodis och mys ❤️
Imorgon skulle vi firat nyår med vänner men ändrade planer gör att vi firar bara jag, min älskling och vår son, helt underbart mysigt. Nu när man inte känner sig hundra fysiskt heller så är det rätt skönt att det bara blir familjen och vi kan absolut inte åka iväg någonstans då våra pälsklingar Kayla och Gizmo är skotträdda (var iallafall förra året) så vi vill gärna vara hemma som stöd för dom och till middag blir det Entrecote med hemmagjord potatisgratäng och efterrätt ♥️
Idag började jag kolla på en serie på Netflix som handlade om en kvinna som blev brutalt mobbad som yngre och i vuxen ålder nu är ute efter att hämnas. Jag fick stänga av efter första avsnittet för mobbningen var verkligen grov och väckte upp minnen från min egen skolgång som jag helst inte vill tänka på.
Jag blev också mobbad, DÅ var jag en person som inte vågade säga ifrån och som bara tog skiten och det var inte bara verbal mobbning utan även grov fysisk mobbning. En del av de som mobbade mig har jag träffat i vuxen ålder och fått ett förlåt av, det kändes skönt att dom bad om ursäkt och jag har nu kunnat släppa just de personerna bakom mig men jag kommer aldrig kunna glömma.
Det jag kom o tänka på idag då när jag funderade var att det är faktiskt inte bara bland barn mobbning sker utan även bland vuxna. Fast som vuxen är det mobbning på ett annat sätt. Mer verbalt och personligt, utfrysning, skitsnack och viskningar/pekningar. Ofta vet mobbarna kanske om en del av sina ömma punkter och trycker på det, i mitt fall att jag inte kan få barn naturligt.
Oavsett om det är bland barn eller vuxna så är det lika hemskt, ännu hemskare bland vuxna tror jag för barn/tonåringar kan vara sjukt elaka men som vuxen så borde man kanske veta bättre o föregå med gott exempel till sina egna barn.
Jag har en bonusson som jag ser som min ”son” som har diagnoser, precis som jag har. Han har adhd och jag är bipolär typ 2 o har borderline. Min son har fått några omgångar med skit kastat efter sig både från barn men även förra sommaren på en utflykt vi var på av äldre människor som inte ens känner honom som undrade vad hans problem var och om han var efterbliven eller vad för att han inte kunde sluta prata eftersom han var exalterad och då använder sina händer mycket och gestikulerar.
Det var inte bara en välment fråga till mig som mamma utan de såg på min son med avsky och började gapa på honom så han tillslut bröt ihop. Jag fick psykbryt och gick sen och sa till de som ledde utflykten så till slut slutade det bra men varför?
Varför väljer man att ge sig på barn eller någon annan heller för den delen bara för att personen/personerna är annorlunda?
Varför måste man vara som alla andra för att accepteras i samhället? Vad är egentligen normen och vem bestämmer hur den ska se ut?
Vi som har diagnoser har känslor precis som alla andra, kanske lite starkare känslor ibland och lite rörigare men vi har känslor och ord kan såra. Tänk på det nästa gång ni gör er roliga på någon annans bekostnad och prata med era barn om detta, tror ingen förälder vill att ens barn ska komma hem o vara mobbat och inte vilja gå till skolan eller få saker skrikna efter sig när de är ute med sina barn eller barnen är ensamma.
Tillsammans kan man hjälpa och det är så viktigt att alla,både barn och äldre vågar berätta om något händer så man kan ta hand om det direkt ♥️♥️
Med detta önskar jag er ett Gott Nytt År och god fortsättning på nya året 🎆🎇 ❤️❤️
Som ni märker så har jag inte varit så aktiv det sista, jag vet och mitt svar är att jag helt enkelt inte orkat. Min traumahantering tar upp stor del av min tid, ork och mående och är mycket jobbigare än en del kanske tror.
Nu skriver ju jag för min egen skull men självklart är jag glad för er som följer mig och vill läsa om mig, min familj, mående och vardag. Jag har sagt till mig själv att jag ska bli bättre på att uppdatera då jag själv vill och egentligen mår bra av att skriva av mig.
VAD SKULLE NI VILJA LÄSA OM? KOM JÄTTEGÄRNA MED FÖRSLAG, JAG SKRIVER OM VADSOMHELST BARA NI HJÄLPER MIG KOMMA I SPÅR IGEN ♥️♥️
Just nu har jag bara haft lite svårt för att veta vad jag ska skriva om då huvudet spinner av annat och idag är det måndag och då är jag extra avtrubbad då det som vanligt är traumahantering för mig och några väldigt tuffa dagar väntar (ångesten efter terapin brukar sitta i ett par dagar) Förra veckan måndag-torsdag var min barndomsvän Malin o hennes dotter Emilia här och det gjorde hela min vecka, dock bröt jag ihop o kunde inte köra direkt dagen dom åkte hem och jag o sonen lämnade dom vid tåget. Min underbara vän Amanda finns även 24/7 och det känns så skönt att ha en bra vän vid min sida.
Hoppas ni alla har det bra och jag hoppas ni kommer med förslag. Följ mig gärna så får ni en notis i mejl varje gång jag uppdaterar.
Min älskade make har inrett balkongen förra veckan så blir många kvällar sittandes där med ljus och låg musik, de kvällar vi inte spenderar hela kvällen i sängen med mys efter sonen somnat 😉 då♥️♥️ Har verkligen världens bästa familj och måste slänga en extra stor kram till mina underbara svärföräldrar Solveig och Hilmer som finns vid vår sida jämt och som alltid finns med en öppen famn för mig när det behövs, världens bästa människor 🥰
Hösten har verkligen kommit som ett brev på posten och det är bara lite drygt 6v kvar till jul så snart åker julpyntet upp. Ni som följt mig länge vet att min ångest dämpas av att julpynta. Diamondpainting är även något jag kört med rätt länge nu, dämpar ångesten och tycker det är mysigt och dessutom kul när man ser resultaten, nedan ser ni den senaste jag håller på med 🙂
Ni som har följ mig o min blogg vet att jag inte kan få barn naturligt, att jag måste göra IVF för att kunna bli gravid och att jag för många år sedan med min exman gjorde ett försök som ledde till 2 insättningar som båda ledde till missfall.
Jag mådde så sjukt dåligt efteråt och ville inte fortsätta direkt, sen skilde vi oss och idag är jag ju gift sen 11/1-2020 med min älskade Mattias och hans ena son, Noa har blivit min son med. Han kallar mig mamma och jag känner det som att han vore mitt riktiga barn, trots att han enligt blod inte är det.
Jag har gått upp en del i vikt sen jag blev tillsammans med Mattias och väntar på utredning för att se om något är fel. Ska sövas o göra en gastroskopi för att kolla efter fistlar eller fickor. Detta innebär att jag har för högt BMI för att få göra en IVF just nu i Malmö dit jag/vi måste åka nu om vi vill göra det.
Jag har 3år på mig innan jag är för gammal för att göra det och redan nu har mina tankar kört många rundor fram och tillbaka.
Jag har hela mitt liv velat ha barn, det har liksom varit det största som funnits för mig och jag VET att jag hade blivit en underbar mamma och Mattias en underbar pappa. Självklart skulle jag vilja ha en bebis med M, ett riktigt kärleksbarn som hade fått så sjukt mycket kärlek och blivit så himla älskat men samtidigt så börjar jag fundera på om jag orkar skaffa en bebis nu.
För de första har jag Noa som alltid kommer vara en del av mitt liv. För det andra, Noa fyller 18 om 4år och då kan vi flytta vart vi vill om vi vill, vi kan resa och göra allt vi vill, om vi skaffar en bebis så är det 18år till vi har ansvar för ett barn, förstå mig rätt, jag menar inte att det är ”jobbigt” men det är ju att ansvar. Jag vill inte rycka upp barnet och flytta för att vi kanske vill det.
Vi har 2hundar som vi går ut med dagligen, kommer jag klara av både 2hundar och en bebis på dagarna när M jobbar? Både jag o maken har ju svåra ryggproblem o sen mina diagnoser på det och sånt spelar också in. Tänk om jag har en sån dålig ryggdag så jag inte kan bära mitt barn? Det skulle krossa mig att inte kunna ge mitt barn trygghet när han eller hon behöver det.
Jag har redan fått 2 missfall genom en IVF och jag vet hur hårt det tog på mig, hur dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt och hur mycket jag påverkades av hormonsprutorna. Orkar jag gå igenom det igen, om det inte skulle lyckas denna gången heller?
Ja som ni förstår så är det mycket jag tänker och funderar på, pratar o bollar mycket med M om det såklart och vi tänker på samma sätt samtidigt som vi självklart hade velat ha ett gemensamt barn o gett Noa ett syskon till genom oss ❣️♥️
Har ju ett tag på oss innan vi/jag behöver bestämma oss så vi kommer fortsätta prata om det. Det enda jag vet med säkerhet är att om vi väljer att försöka skaffa ett barn till så kommer vi vara toppen föräldrar och barnet kommer vara såå älskat, lika mycket som Noa ❣️
Ovanför här ser ni 10st frågor som ställts till mig på min profil Lindasplace på tellonym. Dessa är ställda från en och samma person och självklart har personen i fråga ställt dom anonymt (som ju e grejen med sidan, att man kan fråga vad man vill till folk utan att de vet vem som frågar) istället för att markera att den vill synas.
Jag kommer svara på frågorna i ordning från 1-10.
1. Jag kan tyvärr inte rangordna ställningarna för allt har med humör, tid, plats och rygghälsa att göra. Iallafall. Rida är något jag älskar, både när mannen ligger på rygg, sitter i sängen eller på en stol. Bakifrån, doggystyle medans mannen drar ett ordentligt tag i håret och kanske smiskar mig, mums 😋 Från sidan med mannen bakom kan vara jävligt mysigt. På rygg med en kudde under rumpan och mina ben på mannens axlar är också underbart. 69:an är ju riktigt upphetsande, att både kunna ge och få oralt samtidigt är alltid härligt. Analsex är jag en av de som gillar. Dock har jag bara gillat det med min make och man måste ha ordentligt förspel och vara riktigt sugen på det. Sen har vi ju den enkla Missionären som faktiskt kan vara jättemysig ibland då man kan se varandra i ögonen, kyssas och nästan den ställningen som är enklast att vara lite tystare när man har den. ( Oh yes, i’m a screamer usually)
2. Javisst ska ni få tips men först måste jag tillägga att det beror ju också på vart man är och vad det är för väder/årstid. Oavsett väder om man bara kan strunta i regn eller snö så är Bakifrån mot en sten eller ett träd alltid trevligt. På motorhuven funkar alltid. Är man i vatten så älskar jag när maken lyfter upp mig och jag ”rider av honom medans han står i vattnet och håller mig om rumpan medans jag har benen runt hans midja” Har ni vägarna förbi en klädaffär? Passa på att ta en snabbis bakifrån i ett omklädningsrum 😘
3. Jag vet inte så mycket pinsamma saker, är väldigt öppen med sex och tycker det är helt normalt, inget att skämmas för. Men annars ska jag väl säga när min man tog mig hårt bakifrån mot en toalett på en rastplats och plötsligt kommer en gubbe ut från toan och det visade sig att vi inte var ensamma 🤣 Oj vad han glodde, var nog mest pinsamt för honom.
4. Hur det förändras? Ju äldre du blir desto bättre lär du känna dig själv och vad du gillar bäst och hur du lättast kommer. Du lär dig att utveckla och har du sen en stabil partner länge så blir ni samspelta tillslut.
5. Om ni vill ha en extra person med i sängen så måste ni för det första lita på varandra och verkligen dessutom vara överens om att ni båda vill. Sätt tydliga regler vad som gäller och prata mycket om det både innan och efter. Bestäm det inte ”bara sådär” på fyllan utan att pratat om det någon gång tidigare iallafall. Använd antingen en vän ni båda litar på o känner väl eller en total främling, tror det är lättast för att det inte ska bli bråk.
6. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur gammal jag var när jag förlorade oskulden men var tidigt. Jag var ca 12 eller 13 år.
7. Blir väldigt svårt för mig att recensera då vi har ganska mycket och allt är bra beroende på när man använder det. En vanlig rabbit,andra dildosar, g-spot stimulator, analplugg, handbojor, spännband i skinn för att binda fast varandra, piskor, oljor m.m.
8. Hur man kan hetta upp samlivet? Vet inte riktigt om du menar enbart sexuellt eller hela förhållandet men eftersom du skriver samlivet tar jag det som generellt ♥️ Överraska varandra. Sluta inte ha dejtkvällar bara för ni varit tillsammans länge. Köp blommor mitt i veckan ”bara för att” Det måste inte finnas en anledning jämt. Skicka sex sms till varandra när ni är ifrån varandra. Skicka nakenbilder. Kanske en härligt inspelad egenvideo där du leker med dig själv? Retas o smek varandra en hel dag, smek innersidanav låret, kyss halsen, viska i varandras öron. Åk på en mysig utflykt bara ni. Ta aldrig varandra för givet, det är det viktigaste tror jag.
9. Vad som är tändande och avtändande tror jag är väldigt individuellt. Det beror ju på vad ni som enskilda individer gillar/inte gillar. Jag tänder på att se min man onanera, jag tänder på min man överlag, en man som doftar supergott och har bra hygien, jag tänder på ett vackert leende, en man som behandlar mig som en kvinna och gillar vissa andra kvinnor. Tänder på dirtytalk och hårdare tag o sängen. Avtändande finns ju så mycket. Kiss o bajs, barn, djur, elaka människor, dålig hygien, svett m.m.
10. Vet inte vad du vill veta om onani? Ja jag onanerar och älskar att göra det både ihop med min man, ensam och framför honom. Älskar även att se min man onanera framför mig.
Sådär ja. Då har jag försökt svara så gott jag kan på de 10frågor som var ställda. Börja gärna följa min blogg så får ni en notis varje gång ett nytt inlägg görs och jag SKA bli bättre på att blogga jag lovar. Har bara väldigt mycket runtomkring just nu.
Kommentera gärna och ställ frågor om vad som helst. Fler om sex ifall ni har det annars om annat ni vill veta. Har fått en fråga angående psykisk ohälsa o min diagnos men skulle gärna få fler frågor i just det ämnet innan en q&a, minst 10 frågor i kategorin jag skriver om vore bra.
Ofrivillig barnlöshet är en kategori ni kan ställa frågor i eller om. Ja, finns ju massa ämnen. Som sagt på tellonym heter jag Lindasplace och där väljer ni om ni vill fråga anonymt eller låta mig veta vem som frågar.
Om det är något väääldigt personligt ni frågar om så skulle jag uppskatta om ni visar vem ni är men kommer även svara er anonyma bara ni lovar en sak allihopa…..
FÖLJ MIN BLOGG OCH REKOMMENDERA DEN GÄRNA TILL ANDRA ELLER LÄNKA TILL MIG I ERANBLOGG OM NI TROR ATT ERA VÄNNER SKULLE GILLA DEN ♥️❣️
***Lindas "Annorlunda" liv*** 