IVF-Karusellen. Ägginsättning.

Idag 14:45 kom vi in på Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smärtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft väldigt ont länge så jag var ändå orolig.

Pratade med läkaren om det som först därför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vätska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st ägg hade 4st blivit befruktade, yeaaj ☺️ Ett ägg sattes in i mig och 3st fortsätts odla tills på torsdag sen ser dom hur det ser ut då. I mitten/slutet av nästa vecka får vi hem ett brev med hur många ägg som gått till frysen om de klarar sig.

Om första insättningen inte tar sig så tinar dom upp ägg inför en ny insättning och tyvärr finns det då chans att äggen inte klarar upptining, men dom sa att det är ca 10% chans att det händer.

Innan insättningen fick vi se embryot i ett mikroskop och när dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det på ultraljudet. En liiten vit typ bubbla såg man då. Måste säga att det kändes väldigt mäktigt att se även om det bara är ett embryo..

Jag tror jag nästan krossade makens hand under insättningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svårt att se vänstra äggstocken. Jag o läkaren pratade efteråt om mina smärtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador så fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir ännu mer mottaglig för smärta.

Jag köper dock inte det helt o hållet.

I vanliga fall är jag väldigt smärttålig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbråck sen 17år tillbaka så är jag aldrig smärtfri och har lärt mig leva med konstant smärta så när jag har så ont så det känns som jag ska avlida, då gör det verkligen ont.

Huvudvärk o tandvärk däremot är något jag inte tar mig igenom så lätt. Huvudvärken när den blir brutal liksom o tandvärk för att det är en av de värsta smärtorna som finns.

, det kanske är en bidragande orsak men jag tror mer på att det är för att dom varit o röjt runt och hållit på i magen o underlivet väldigt mycket på kort tid nu som gör att smärtan är så brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för några dagar sen en kommentar att jag gnäller så himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvärk och mår illa så hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gå igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp på det så du inte kan spy. Hur mycket jag än försöker, även om jag stoppar fingrarna i halsen så kan jag inte och då kan jag lova att det är så jävla hemskt att må illa. Att gå dag ut och dag in och inte kunnat göra något åt det överhuvudtaget.

Nu har jag fått utskrivet Primperan mot illamåendet och fan vad amazing det är. En tablett så är illamåendet borta efter ett tag och ingen är gladare än jag.

JAG har aldrig någonsin sagt eller påstått att det kommer bli lätt att vara gravid för mig, eller att det är det för någon. Men ska jag och min man ge upp våran största dröm för det?

Det kommer aldrig hända, vi ger inte upp för att det finns rädslor och smärta. Vi vill ha våran familj och någon gång måste väl vara våran tur??🤰

IVF-Karusellen. Äggutplock.

Igår var det dags. Strax före 4 gick jag upp och duschade av mig kroppen trots att jag duschat kvällen innan sen väckte jag maken. Vid 5 tiden hämtade vi upp Jenny sen började resan mot Göteborg. Jag var så himla nervös och visste knappt hur jag skulle hantera det men de gick.

När vi väl kom ner hade vi en stund till godo så det var skönt att inte behöva stressa. D lämnade sperma och sen gick vi upp till reproduktionsmedicin.

Blev inledda i ett mindre sjukhusrum där bara jag låg som tur var så Jenny kunde också följa med oss in. Jag fick en lugnande, en nål i armen och fick sen byta om till sjukhusskjorta och knästrumpor.

Grr så sexig jag kände mig 😂

Sen var det bara o vänta för kl 9 skulle vi vara där men först ca kl 10 skulle utplocket ske. Så blev jag o Dennis hämtade och fick gå in i deras lilla ”operationssal” Jag skakade och var skitnervös när jag la mig i gynstolen.

Dom sprutade i första dosen smärtlindring och började med att kolla hur äggstockarna så ut men inte heller denna gången kunde dom se något i den vänstra äggstocken när dom väl såg den.

Dock hade jag urin stod i vägen trots att jag precis hade varit på toan innan vi gick in i operationsrummet så dom fick tömma mig. Det var inte mer än 100ml men det räckte tydligen för att det skulle vara i vägen.

Fick lokalbedövningen och den var jag super orolig för men den kändes inte alls och det var en riktig befrielse men det gjorde fortfarande ont i magen så fick en dos smärtlindring till. Sen förde dom upp ultraljudsstaven med nålen på i mig, gick igenom sidväggen och sög ur vätskan ur 6st äggblåsor.

Det var väldigt obehagligt och sved o spände till emellanåt men annars så var det inte så farligt, tack o lov!

Ur 6 blåsor fick dom ut 5st ägg och det första fick vi se förstorat i mikroskop, riktigt coolt! När dom var klara och jag skulle sätta mig upp, då kom den värsta smärtan!

Jag började gråta på vägen till rummet för det gjorde så ont i underlivet och magen så när jag hade lagt mig på sängen kom dom in med en alvedon och en oxynorm åt mig.

Jag fick lite frukost eftersom jag enbart druckit klara vätskor sen midnatt sen när jag visat att jag kunde kissa så fick jag åka hem.

Jag var väldigt orolig för hur smärtan skulle vara på eftermiddagen/ kvällen och idag med tanke på att jag var så smärtlindrad igår. Sov nästan hela bilresan hem, hämtade Gizmo hos mormor o morfar sen när vi kom hem igen sov jag i princip hela dagen till o från i soffan sen gick vi och la oss.

Jag vaknade ordentligt nu för drygt en timme sen men ligger fortfarande i sängen. Idag har jag ont som fan! Ont i ryggen och framförallt ont i magen. Började med Lutinusen idag också. Den ska tas 3ggr om dagen nu fram tills jag vet om jag är gravid iallafall och förutom smärtan från igår så blir jag illamående och får ondare av tabletten med.

Men vet ni vad? All smärta o biverkningarna är värt det om det leder till att jag o D kan få vårat kärleksbarn för vi längtar så och vi är verkligen helt redo för att bli föräldrar. Håll tummarna för oss nu 👍

Imorgon 14:45 är det Sahlgrenska igen och ägginsättning. 💞😍

IVF- Karusellen. 2dagar kvar tills ingreppen börjar.

Shit nu går det fort. Allting går så fort så jag kan knappt tro det själv.

I måndags 08.30 hämtade jag upp mormor sen följde hon med mig till Sahlgrenska i Göteborg. 11.30 hade jag mötet på reproduktionsmedicin för första ultraljudet av äggblåsorna. Det såg okej ut på högra sidan med 7st blåsor men på vänstra sidan såg dom bara några enstaka små.

Vad det beror på visste dom inte sa dom men att det kan bero på att när jag fick ta bort mina äggledare så var det den vänstra sidan som var värst illa tilltygad. Jag fick höjt min spruta med Gonal-f till 175mg och sen fikade jag o mormor innan vi åkte hemåt.

Jag släppte av mormor hemma,följde med henne upp och fick en ny vetevärmare med lappen fortfarande kvar som jag kan använda när jag får mensvärk och sånt, underbara mormor!!

Idag var det dags att åka för det andra ultraljudet av äggblåsorna. 07.30 hämtade jag upp min älskade svägerska Jenny som var så underbar o fyllde med mig idag! Efter ultraljudet fick jag träffa en barnmorska och få all information.

📌Ikväll exakt 22.00 ska jag ta min spruta med ovitrelle som 36 timmar efter hjälper till så att äggen släpper.

📌Efter midnatt imorgon får jag ej äta, endast dricka klara vätskor såsom t.ex vatten eller saft.

📌 Lördag klockan 08.00 ska vi vara på Sahlgrenska för Dennis ska lämna spema så det innebär att vid 5tiden ska vi hämta upp Julian o Jenny för att hinna i tid och sen ska jag på äggutplocket kl 09.00. Underbara svägerskan Jenny följer med som stöd och för att kunna köra då jag inte får köra bil den dagen med tanke på smärtlindringen o det.

📌 Själva äggutplocket ska bara ta ca 10min, allt medans jag fått lugnande och har en nål i armen där jag kommer få kontinuerligt med morfin tills jag inte behöver mer utan är smärtlindrad under ingreppet.

📌 Efter utplocket får jag stanna en stund på Sahlgrenska för att se så jag mår bra, får en lättare frukost och väntar på att se så spermaprovet ser bra ut innan vi får resten av informationen o sen får åka hem.

📌 Söndag ska jag börja med vaginaltabletten Lutinus och ta den dagligen tills jag vet om jag är gravid. Den ska hjälpa ägget att fästa vid insättning.

📌 På måndag är det insättning.

📌 På ca minst en vecka nu får inte jag och maken ha sex.

Ja det var det viktigaste jag fått veta idag förutom äggblåsornas storlek och hur utplocket görs. Det görs med en ultraljudsstav som sitter en nål på som dom för upp och sen suger ut vätskan i varje äggblåsa där det sen förhoppningvis finns ägg som sedan direkt ges till labbpersonal som granskar det i mikroskop..

Första ägget får vi se förstorat när dom granskar. Detta sammanförs sen i en skål med D sperma där det ska befruktas tills på måndag innan det förs tillbaka i mig och förhoppningsvis fäster så jag blir gravid. Har vi tur vilket vi självklart önskar så får vi ägg till frysen och har så fler möjligheter om det inte funkar första insättningen.

Idag fick jag veta att det bara var 6st äggblåsor som växt något alls sen i måndags. 2 av dom 6 hoppas dom ska växa till sig lite mer tills på måndag. 1 av de resterande 4 var bra och de andra 3 var jättebra. Nedanför ser ni måtten på dom i måndags vs idag i mm och dom har vara räknat dom över 10 därför har jag bara skrivit med måtten på 6st på båda dagarna.

  • Mån; 11, 12, 13, 14, 14, 15
  • Idag; 12, 13, 16, 19, 19, 21

Imorgon kväll lämnar vi Gizmo hos mormor o morfar så han slipper ligga i bilen så länge på lördag när vi är iväg, han älskar visserligen bilen men vill inte att han ska vara ensam så länge i den med tanke på att vi inte kan gå ifrån för att ta ut honom.

Nu är det bara att vänta tills på lördag och försöka vara lugn. Lättare sagt än gjort när allt sker så snabbt och jag är upp o ner in o ut samtidigt. Så himla nervös och förväntansfull samtidigt så ni anar inte.

Dessutom huvudvärk och illamående nåt så förbannat (tack och lov får jag äta Primperan mot illamåendet fick jag idag höra) men det allra värsta just nu är smärtan i magen o underlivet som påverkar ryggen och sprider sig ner så jag får kramp i benen o fötterna. Eller magen o magen, äggstockarna är det smärtan kommer ifrån i grund o botten antar jag.

Galet ont gör det men tydligen helt normalt enligt reproduktionsmedicin och då litar vi på dom.

Håll tummarna för oss nu.

IVF- Karusellen. Hormonsprutorna gör mig konstig.

I måndags började jag ju med min första hormonspruta som jag nu tagit varje kväll sen dess och ikväll började jag även med Fyremadel.

Jag har inte velat skriva förrän jag verkligen kände hur jag mår av sprutorna men nu har det gått ett tag, mensen är över och allt jag känner nu är pga de extra hormonerna.

Vart ska jag börja? Finns ingen bra emoji för det så vi börjar med den punkten.

😖 Finnar. Jag har fått så jävla mkt finnar och hur mkt jag än tvättar och sköter ansiktet som jag alltid gör så blir det inte bättre 😦

😠 Inge bra idé att diskutera med mig när jag är på dåligt humör för jag exploderar.

🤪 Alla idéer känns jättebra för stunden, även dom dåliga.

😂 Extremt glad ena stunden för absolut ingenting, kan skratta åt allt.

😭 Känslosam som fan för allt o inget. En film tex oavsett om det är lyckligt, vackert eller sorgligt. Hallå jag började lipa mitt i en klädaffär för jag tyckte en bebisjacka var så himla söt och om någon säger något kan jag tolka det fel o bli ledsen.

🤯 Tryckande huvudvärk till o från.

🤮 Illamående mer eller mindre hela tiden och speciellt när jag precis tagit sprutorna, spy kan jag inte pga min gastricbypass operation. Tack gode gud för Primperan i dessa lägen!

🤗 Större behov av närhet än någonsin (hur det nu än är möjligt) Vill mysa o kela konstant.

😵 Ont i hela kroppen, ryggen är värre än vanligt och psyket ska vi inte prata om i perioder, mycket tankar i huvudet och stor omställning

😴😓 Det värsta av allt är att jag är så jävla trött precis hela tiden och jag får svettattacker som en gris emellanåt, jobbigt som sjutton!

Ja nu förstår ni att det inte är så lätt just nu men det är bara att bita ihop för vi hoppas ju att det ska komma något bra ut allt detta . Stackars min man som står ut med allt men jag är så jävla glad att han gör det och att han finns här för mig, älskar dig Dennis och du kommer bli den bästa pappa ever!!

På måndag är första ultraljudet i Gbg på Sahlgrenska för att kolla hur utvecklingen av äggblåsor ser ut, vi håller verkligen tummarna! Mormor åker med mig då så jag slipper åka själv, ska bli riktigt skönt att få några timmar själv med henne ❤️❤️

Till min familj säger jag bara, om jag inte är mig själv just nu så vet ni om några varför och jag är glad att ni förstår. Det är nu jag behöver er som mest och jag är glad att ni finns.

I veckan betalade min mamma så jag fick gå och ta en timmes oljemassage och fan vad det hjälpte. Både för smärtan, för att kunna slappna av o stressa ner och för min ångest. Måste försöka få till det en gång i månaden för jag kände hur bra det var för mig. Tack igen mamma!!

Godnatt allihopa ❤️❤️

Utredningsmötet Inför Ev IVF.

Den 10 April var dagen inne och dags för oss att sätta oss i bilen och köra ner mot Sahlgrenska. Mötet skulle börja klockan 1 och vi var tjugo minuter tidiga. Efter anmälning i receptionen åkte vi upp till reproduktionsmedicin, satte oss ner i väntrummet och bara en kort stund senare blev vi uppropade. En psykolog och en kurator presenterade sig för oss och medans Dennis fick gå med kuratorn fick jag gå med psykologen.

Väl inne på hennes rum började hon ställa massa frågor och jag fick berätta hur mitt/vårt liv ser ut, vad det är som till största del gör att jag inte mår bra psykiskt när det är en dålig dag? Jag berättade att det jobbigaste just nu är ju att vi inte har barn, att det känns som tiden bara rinner iväg och rädslan för att det inte ska fungera med ivf:en heller och vad nästa steg isåfall ska bli? Även det som hänt runtomkring med Dennis lillasysters bortgång och allt annat som hänt som påverkat oss negativt. Hon kollade så det inte varit några självmordsförsök eller självskador de sista och jag förklarade att det inte har varit det.

Sen frågade hon hur länge vi velat ha barn vilket är minst 5år, hur vi ser på barnuppfostran? Om vi är överens där eller har olika åsikter? Vi är väldig ense om hur vi vill ha det sen är vi ju mycket medvetna om att det kanske inte blir exakt som vi tänker oss nu när det väl är dags och man befinner sig där med ett barn i famnen men vi har iallafall samma värderingar.

Sen kom frågan hur jag tyckte att jag och Dennis kompletterade varandra och vad som är det bästa med han? Det bästa är att han är snäll, omtänksam, pålitlig, ärlig, snygg, rolig och alltid finns där för mig liksom jag finns där för han.

Kompletterar varandra gör vi väldigt bra. Jag är väldig ”katastrof” tänkande och ska ha allt planerat i detalj så jag vet vad som kommer hända om det inte är jag själv som är spontan för då är det helt annorlunda. Dennis är väldigt ”Vi tar det som det kommer” och tycker att jag inte behöver tänka det värsta om saker innan det ens hunnit hända men det är ju sån jag är och det har med min bipolaritet att göra men samtidigt som han fått mig att försöka slappna av lite mer och ge saker än chans innan jag tänker det värsta så har han börjat tänka lite mer att det inte är fel att planera eller ha en backup plan OM saker inte går som man hoppas och vill. Detta gör ju att vi kompletterar varandra väldigt bra och hjälps åt.

Ungefär efter 45min kom Dennis och kuratorn upp till oss och vi skulle prata tillsammans. Dennis hade fått samma frågor som jag nästan och svarat i princip samma sak, det märks verkligen att vi levt tillsammans så länge som vi gjort och att vi känner varandra, jävlar vad jag älskar den mannen!!

Dom pratade lite till allmänt och berättade att dom skulle kontakta min psykläkare vilket jag redan visste skulle ske och sen sa dom att om vi inte hört något från dom i slutet av Maj så ska vi ringa upp. Tyvärr är det långa kötider så även om vi får beslutet att vi är godkända kommer ingenting att hända förrän efter sommaren och på dom så lät det som att det inte ska vara några problem för dom tyckte vi hade koll på vad vi ville och att vi är väldigt samspelta och det är vi ju också men beslutet är ju inte bara deras utan kommer tas upp på ett möte personal på reproduktionsmedicin emellan.

Efter mötet satte vi oss i bilen och körde hemåt igen. Stannade i Alingsås och åt kinamat till lunch och sen hem o när vi kom hem var vi så jäkla trötta så det var bara att gå och lägga oss direkt.

Nu är det bara att vänta. Denna jävla väntan är det jobbigaste av allt 😦

När spillror blir till bitar.

Känns lite bättre nu. Pratat med flera stycken som genomgått ivf som berättat att de gått igenom precis samma saker, att det är standard, så jag försöker andas ut och hoppas på att så är fallet.

Men frågan kvarstår, varför var det ingen som informerade oss om det när vi var därnere? Att detta skulle vara nästa steg? Då hade jag inte behövt oroa mig från allra första början eftersom jag varit inställd på det hela tiden.

Nu kom det som en chock istället vilket rör till det i huvudet på mig och får tankarna att bara sväva omkring.

Vår allra högsta önskan är att få barn. Vi kan inte få det naturligt pga att mina äggledare är borttagna och måste gå denna vägen. Det finns så många par som skaffar barn hit och dit som egentligen verkligen inte ska ha barn. Som inte kan ta hand om dom, struntar i sina barn, super o gud vet vad men de får ändå behålla sina barn för dom har gått ”rätt” väg och inte kan bli tvingade till abort.

Ska man verkligen ev behöva straffas för att man måste gå genom en ivf och har haft ett tufft liv innan? Jag VET att vi kommer bli underbara föräldrar, tvekar inte en sekund på våran förmåga att ta hand om ett barn o orka, vilja och kunna ge vårat barn vår fulla uppmärksamhet o kärlek.

Ja jag är bipolär men jag fick min diagnos när jag var 17år, alltså 18år sedan (!) Jag vet precis hur jag ska hantera mig själv och vad jag behöver/inte behöver när jag inte mår bra men de senaste åren har jag klättrat uppåt men gång på gång slagits ned pga hemska upplevelser på vägen.

Men jag är ju här eller hur? Jag lever, skadar inte mig själv och har en fruktansvärd insikt i min sjukdomsbild, det borde man ha efter så många år.

Frågar man folk runtomkring som inte känner oss, som inte vet min bakgrund, så finns det ingen som skulle kunna säga att jag är ”sjuk” det vet jag för jag är precis som DIG och DIG som läser detta precis just nu.

Jag är en människa med känslor och en enorm saknad efter att få skaffa barn ihop med min älskade man. Mannen jag levt över 10år ihop med och som jag kommer leva resten av mitt liv med också.

Vi klarar detta också precis som vi gjort med allt annat.

Ingen ska få förstöra våran största dröm, det vi kämpar o lever för varje dag, att få vårat kärleksbarn 💗💗