När man har ett ”Mål” i sikte så skjuter man okej trots dåligt mående.

Igår var jag först hos Jolina ett par timmar och drack kaffe o pratade, det var riktigt mysigt ❤️ Efter det hämtade jag upp sonen så åkte vi o handlade så allt skulle vara klart innan skjut träningen och strax före fem hade vi packat upp maten och maken hämtade oss så vi mötte upp Arvid och hade skjut träning. Min högra arm värkte, darrade och min axel var öm, ångesten var ett faktum då jag darrade värre än ett asplöv pga ångest men jag valde ändå att skjuta då det på något sätt får mig att slappna av, hitta fokus och försöka mitt bästa.

Sköt 385/400p och det är väl okej med tanke på omständigheterna men varje gång jag skjuter har jag ett ”mål” i sikte och då menar jag inte ”bullseye” Jag menar att jag får fram all ångest och ilska och ser ett ansikte framför mig innan jag skjuter. Rakt mellan ögonen kan kännas grovt men får mig att göra mitt bästa. Övriga grabbarna sköt också bra men de har nog inte riktigt samma ”mål” som mig.

Tur att man inte kan få skit för att man har en speciellt target framför sig. Önska, drömma och känna att man går in för att kunna skydda sig är helt lagligt. Ingen kan åtala en för ens tankar.

Som ni nog förstår på min text så är det mycket just nu, försöker hålla ihop med ibland tar ”fel” sida över och man vill ropa in lite tjänster eller ordna så det blir lugnt, dock är jag inte sån men fortsätter smutskastningen så vet jag inte om min ”rätta” sida kan vinna längre.

Ikväll har sonen sin vän sovandes här så de spelar online tillsammans, vi har ätit pizza och imorgon ska vi på bio; Håkan Bråkan. Hade biobiljetter som går ut i början av februari och nu hittade vi en film vi alla kan tänka oss gå på ❤️ En dagsbio och på kvällen blir det tacosmys med familjen 🥰 Ikväll blir det mys för mig o maken medans barnen somnat 😉 Just nu tar jag ett varmt bad med ett glas vin.

På söndag ska killarna spela parahandbolls cup i Malmö. Tyvärr kan inte jag o Mattias följa med då vi inte har någon hundvakt med Arvids fantastiska mamma följer med och håller oss uppdaterade o håller koll på grabbarna.

Nu borde jag gå upp ur badet för börjar bli skrynklig 😂 Skrynkligare än vanligt då haha men är ju såå skönt.

Ha en bra fredagskväll ❤️🥰♥️

Traumahantering idag och imorgon skytteträning igen ♥️

Den 11/1 firade jag o maken 3årig bröllopsdag, läderbröllop med god mat ihop med sonen och massa mys ❤️ Tänk att det redan gått 3år sedan vi sa ja till varandra i kyrkan och i Mars har vi varit tillsammans 4år redan (!) 😍 Fick superfina rosor av min älskade man och som vanligt maaassa kärlek, finns nog ingen som kan ge så mycket kärlek som han gör ❤️

Onsdag förra veckan var jag hos Arvids mamma Ann-Sofie som är en nyfunnen vän och jag fick massage av henne, fy satan vad skönt det var. Gjorde ont som helvete i perioder men samtidigt vad det asskönt, hon var verkligen jätteduktig. 🥰

Ja men då är helgen redan över och, har gått alldeles för fort. I fredags hade jag en pissdag som jag tyvärr lät gå ut över fel personer vilket jag har haft/har mycket ångest över.. Lördag till söndag sov sonen hos en kompis så jag o maken var lite barnlediga, passade på att göra Pasta Carbonara och mös framför filmer och njöt av varandras o djurens sällskap, en mycket trevlig och mysig kväll.

Igår hade jag kraftig ångest igen och smärtan i ryggen ner i benen blir värre samtidigt som jag har jätteont i mina öron så idag ska jag till VC kl 10:40 så dom får kolla mig lite. Jag o maken var ändå ute på en längre promenad med hundarna sen städade vi bort julen ordentligt och hade även tvättid, den skötte dock sonen och maken.

Imorgon är det tisdag och äntligen dags för skytteträning igen, det startade förra veckan och vi var där både tisdag och torsdag. Det var hela familjen+ sonens kompis Arvid som börjat skjuta med oss också. Förra veckan var rsta gå gen tillbaka på ca 1,5år tack vare covid och sånt men nu är det bara att fortsätta. I tisdags var jag ok nöjd med skjutningen; 382p av totalt 400 men i torsdags strulade min bana så flera skott registrerades inte och den tavlan åkte sen i soporna, annars sätter vi in alla papper i en pärm för att kunna spåra våran utveckling ❤️ Nedan ser ni hela min serie och ni ser även en bild på hur enbart provtavlan såg ut som utvald bild 🙂

Killarna var också superduktiga och det var kul att se dem så koncentrerade och fokuserade trots att båda två har Npf diagnoser. Maken pratar vi inte ens om 😉 Han är alltid duktig, nedan ser ni hans tavla.

Idag är det ju som sagt måndag och det innebär som vanligt varje måndag traumahantering i Ronneby. Kan därmed säga att jag kommer inte vara så social eller må särskilt bra de kommande dagarna, brukar vara så efter att rotat i alla trauman under uppväxten i en timme varje vecka. Dock har jag en sjukt bra terapeut och det är underbart skönt ♥️

Med det hoppas jag ni får en fortsatt bra måndag och ta hand om varandra.

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

En fasad kan vara både bra o påfrestande. Vill testa ett Rageroom!

Regn regn och ännu mer regn. Typ 2 dagar med snö som nu regnat bort inatt igen och himlen har öppnat sig så regnet bara öser ner.

Jag tycker visserligen det är skönt när snön försvann då jag är så jävla frusen och smärtan i ryggen blir värre av kyla men nackdelen med regnet och den dystra, gråa miljön gör att man blir ännu mer deprimerad.

Den som aldrig någonsin har haft ångest, svåra depressioner m.m har väldigt svårt att sätta sig in i hur man faktiskt kan må. Trots familj o nära o kära runtomkring så kan man känna sig så himla ensam, korkat eller hur? Kan inte ens förklara varför själv men ibland känns det bara så.

Folk förstår inte heller hur utmattande och jobbigt det är att hålla uppe skenet när man egentligen inombords bara vill skrika. Man ler, svarar att allt är ok och håller upp en fasad, när man inombords känner att man ibland står vid kantens ruin och knappt orkar andas utan smärtan i bröstet men inte vill göra dom man älskar oroliga.

Jag har blivit väldigt bra på det, att hålla skenet uppe och inte låta min son eller vänner se när det känns som värst, men sen ibland när jag blir ensam eller är hos min terapeut kommer tårarna, ilskan och känslan av otillräcklighet eller att det känns som man aldrig gör något rätt.

För ett tag sen fick jag höra talas om att det finns ett Rage room i Malmö. Du får utrustning och får välja slägga eller liknande. Sen väljer du en rumsmiljö, antingen kontorsmiljö eller hemmamiljö och får i 12-15min slå sönder allt som finns i rummet. Jag tyckte det lät intressant och ska absolut planera in det framöver någon gång då jag tror att det kan göra att man blir av med lite ilska, iallafall för ett tag framöver.

Idag är en rätt okej dag, väldigt ont men annars känner jag mig helt okej.

Snart kommer min älskade vän hit och ska sova här så blir filmmys och ikväll ska vi laga saffranslax med potatis till middag ❤️

Just nu ligger jag i sängen och myser med vovvarna, kollar ett avsnitt på Gossip Girl och väntar på att min älskade make ska komma från affären och då även har hämtat min tjejkompis.

Sonen har haft en kompis här inatt så dom har kollat film, spelat Xbox, umgåtts och ätit godis o myst. Kompisen är fortfarande kvar o ska väl hem om ca 1timme då hans underbara mamma hämtar honom ❤️

Ha en bra fortsatt dag och ta hand om er och dom ni älskar ❤️❤️

Ingen kärleksrelation kan baseras på någon ”quick fix”

”Tänk dig att en kärlek brister och ni försöker laga den med nån sorts ”klister.” Allting funkar kanske ett litet tag men kommer troligen krascha igen någon dag. Reparera istället med trohet, tillit, respekt och prat, så kanske det blir bättre o slipper sluta i hat

Kärlek oavsett om det är mellan ett kärlekspar, vänner eller familj går inte att få bättre i det långa hela med någon quick fix, det tar tid och kräver kommunikation, någon som jag och min älskade make alltid utgår ifrån och det får oss att vara dom vi är, tillsammans enade o lika kära idag som när vi blev tillsammans för snart 4år sedan.

Det är det jag utgår från när det kommer till hela min familj och mina vänner, om man inte tillsammans håller liv i kärleken så är det inte säkert att kärleken består ♥️ Ta hand om de ni älskar men tillåt även er själva att känna att dom ni älskar tar hand om er tillbaka. Kärlek i alla sorts relationer borde vara ömsesidig och att man finns för varandra i den mån man kan.

Sen finns det såklart obesvarad kärlek men det är inte den jag pratar om utan kärleken som man känner för varandra och aldrig vill förlora, den som värmer i hjärtat och får dig att le när du tänker på den ♥️

Jag älskar min man, min son, makens äldsta pojk, mina svärföräldrar, morföräldrar, syskon o syskonbarn, några få nära vänner o självklart våra djur och jag anser mig lyckligt lottad att ha dom alla som en del av min familj och att jag får vara en del av deras ♥️

Första inlägget för året och med det önskar jag er en god fortsättning och hoppas ni haft en bra jul o nyår? 💕💕

PS; följ gärna min blogg så kommer ni få ett mail eller notis varje gång jag gör ett nytt inlägg så behöver ni aldrig missa något 🙂

Varför accepterar samhället nästan enbart de som lever som ”normen”??

Bra saker (och sämre) har hänt sen julen, fick bekräftat att en nära vän är just det, en nära vän och inte bara en bekant . Jag är sjuk, inte bara psykiskt då som ni redan vet utan vaknade på juldagen och kände mig tjock i halsen och sen dess har det bara blivit värre 😦

Igår började även min älskade make bli förkyld och idag är han ännu värre men gick till jobbet ändå.

Julafton firades härhemma med min make, sonen och makens äldsta pojke André (som inte gillar att vara med på bild därför respekterar jag det och postar inget på honom), var en mysig dag med julmat, paket, Kalle Anka, julgodis och mys ❤️

Imorgon skulle vi firat nyår med vänner men ändrade planer gör att vi firar bara jag, min älskling och vår son, helt underbart mysigt. Nu när man inte känner sig hundra fysiskt heller så är det rätt skönt att det bara blir familjen och vi kan absolut inte åka iväg någonstans då våra pälsklingar Kayla och Gizmo är skotträdda (var iallafall förra året) så vi vill gärna vara hemma som stöd för dom och till middag blir det Entrecote med hemmagjord potatisgratäng och efterrätt ♥️

Idag började jag kolla på en serie på Netflix som handlade om en kvinna som blev brutalt mobbad som yngre och i vuxen ålder nu är ute efter att hämnas. Jag fick stänga av efter första avsnittet för mobbningen var verkligen grov och väckte upp minnen från min egen skolgång som jag helst inte vill tänka på.

Jag blev också mobbad, DÅ var jag en person som inte vågade säga ifrån och som bara tog skiten och det var inte bara verbal mobbning utan även grov fysisk mobbning. En del av de som mobbade mig har jag träffat i vuxen ålder och fått ett förlåt av, det kändes skönt att dom bad om ursäkt och jag har nu kunnat släppa just de personerna bakom mig men jag kommer aldrig kunna glömma.

Det jag kom o tänka på idag då när jag funderade var att det är faktiskt inte bara bland barn mobbning sker utan även bland vuxna. Fast som vuxen är det mobbning på ett annat sätt. Mer verbalt och personligt, utfrysning, skitsnack och viskningar/pekningar. Ofta vet mobbarna kanske om en del av sina ömma punkter och trycker på det, i mitt fall att jag inte kan få barn naturligt.

Oavsett om det är bland barn eller vuxna så är det lika hemskt, ännu hemskare bland vuxna tror jag för barn/tonåringar kan vara sjukt elaka men som vuxen så borde man kanske veta bättre o föregå med gott exempel till sina egna barn.

Jag har en bonusson som jag ser som min ”son” som har diagnoser, precis som jag har. Han har adhd och jag är bipolär typ 2 o har borderline. Min son har fått några omgångar med skit kastat efter sig både från barn men även förra sommaren på en utflykt vi var på av äldre människor som inte ens känner honom som undrade vad hans problem var och om han var efterbliven eller vad för att han inte kunde sluta prata eftersom han var exalterad och då använder sina händer mycket och gestikulerar.

Det var inte bara en välment fråga till mig som mamma utan de så på min son med avsky och började gapa på honom så han tillslut bröt ihop. Jag fick psykbryt och gick sen och sa till de som ledde utflykten så till slut slutade det bra men varför?

Varför väljer man att ge sig på barn eller någon annan heller för den delen bara för att personen/personerna är annorlunda?

Varför måste man vara som alla andra för att accepteras i samhället? Vad är egentligen normen och vem bestämmer hur den ska se ut?

Vi som har diagnoser har känslor precis som alla andra, kanske lite starkare känslor ibland och lite rörigare men vi har känslor och ord kan såra. Tänk på det nästa gång ni gör er roliga på någon annans bekostnad och prata med era barn om detta, tror ingen förälder vill att ens barn ska komma hem o vara mobbat och inte vilja gå till skolan eller få saker skrikna efter sig när de är ute med sina barn eller barnen är ensamma.

Tillsammans kan man hjälpa och det är så viktigt att alla,både barn och äldre vågar berätta om något händer så man kan ta hand om det direkt ♥️♥️

Med detta önskar jag er ett Gott Nytt År och god fortsättning på nya året 🎆🎇 ❤️❤️

(lånad bild från Google)

Traumahanteringen fortsätter.

Som ni märker så har jag inte varit så aktiv det sista, jag vet och mitt svar är att jag helt enkelt inte orkat. Min traumahantering tar upp stor del av min tid, ork och mående och är mycket jobbigare än en del kanske tror.

Nu skriver ju jag för min egen skull men självklart är jag glad för er som följer mig och vill läsa om mig, min familj, mående och vardag. Jag har sagt till mig själv att jag ska bli bättre på att uppdatera då jag själv vill och egentligen mår bra av att skriva av mig.

VAD SKULLE NI VILJA LÄSA OM? KOM JÄTTEGÄRNA MED FÖRSLAG, JAG SKRIVER OM VADSOMHELST BARA NI HJÄLPER MIG KOMMA I SPÅR IGEN ♥️♥️

Just nu har jag bara haft lite svårt för att veta vad jag ska skriva om då huvudet spinner av annat och idag är det måndag och då är jag extra avtrubbad då det som vanligt är traumahantering för mig och några väldigt tuffa dagar väntar (ångesten efter terapin brukar sitta i ett par dagar) Förra veckan måndag-torsdag var min barndomsvän Malin o hennes dotter Emilia här och det gjorde hela min vecka, dock bröt jag ihop o kunde inte köra direkt dagen dom åkte hem och jag o sonen lämnade dom vid tåget. Min underbara vän Amanda finns även 24/7 och det känns så skönt att ha en bra vän vid min sida.

Hoppas ni alla har det bra och jag hoppas ni kommer med förslag. Följ mig gärna så får ni en notis i mejl varje gång jag uppdaterar.

Min älskade make har inrett balkongen förra veckan så blir många kvällar sittandes där med ljus och låg musik, de kvällar vi inte spenderar hela kvällen i sängen med mys efter sonen somnat 😉 då♥️♥️ Har verkligen världens bästa familj och måste slänga en extra stor kram till mina underbara svärföräldrar Solveig och Hilmer som finns vid vår sida jämt och som alltid finns med en öppen famn för mig när det behövs, världens bästa människor 🥰

Hösten har verkligen kommit som ett brev på posten och det är bara lite drygt 6v kvar till jul så snart åker julpyntet upp. Ni som följt mig länge vet att min ångest dämpas av att julpynta. Diamondpainting är även något jag kört med rätt länge nu, dämpar ångesten och tycker det är mysigt och dessutom kul när man ser resultaten, nedan ser ni den senaste jag håller på med 🙂

Varför är det bara synd om vissa föräldrar? Om DU förlorar ett barn, självklart känner jag med dig. Men om jag förlorar ett barn OCH får veta att jag aldrig kommer kunna få biologiska barn naturligt så kommer kommentarerna ”men du kan ju bara göra såhär” Ja det kanske jag kan men du kan ju ”bara skaffa ett nytt” (Misstolka mig rätt, dömer inte men är trött på att ingen förstår hur vi mår men tycker så synd om alla andra. Det gör jag med, men lite omtanke och förståelse för oss ofrivilligt barnlösa hade också känts bra)

Livet är orättvist. Alla behandlas på olika sätt och är med om olika trauman men ändå så är det ALLTID en viss grupp som det alltid är mer synd om än andra..

Jag börjar med gruppen vi läser om överallt. Nyheter, tidningar, sociala medier. Den gruppen som ledsamt nog förlorat eller blivit av mer ett eller flera barn.

Jag är ingen elak människa eller en kvinna som tycker att det är mer synd om mig än andra. Däremot kan jag känna att det ofta är tvärtom. Vi läser eller hör om föräldrar som förlorat ett barn. Antingen i magen eller efter födseln. Fy fan säger jag, det gör så ont i mig, JAG sörjer med er. Det jobbigaste är att ingen av er som förlorar ett änglabarn förstår hur det känns för oss som både förlorar ett barn och sen får reda på att vi inte kan få flera barn naturligt. Ni säger att vi kan ju bara adoptera eller göra en ivf men ni förstår verkligen inte processen. Varken hur det känns fysiskt eller psykiskt. Jag skulle ju kunna säga att ni kan ju ”bara skaffa ett barn till” Jag menar inget illa, inget ironiskt eller hemskt men ni förstår inte hur vi har det.

Jag ska berätta om vad som hände med mig. Jag var gravid. 5:e månaden och fick kramper i magen, trodde jag skulle dö. Min dåvarande make följde med mig in till akuten i Skövde där jag bodde då. En kvinnlig läkare kom in, gjorde ultraljud och sa sen att jag var tvungen till operationen då jag blödde i buken. Dom körde ner mig snabbt, sövde mig och när jag vaknade såg alla rätt molokna ut. Det var ett utomkvedshavandeskap, mitt barn hade växt på ena äggledaren och de var tvungna att operera bort det.

Efter så många år med barnlängtan och sen förlora det och dessutom 50 % mindre chans att kunna få barn så bröt jag ihop. De pratade med mig, sa att jag fortf hade en äggledare så chansen var inte borta och att det skulle troligen gå bra. Trots tårarna och paniken inom mig så hoppades jag.

Vi åkte hem. det gick några månader och jag plussade på ett graviditetstest igen. Jag var så himla glad. Några månader till gick och samma smärta i magen kom. FAN!!

In till sjukhuset och snabbt upp i en gynstol och ultraljud och undersökning igen.

Läkaren tittade på mig med tårar i ögonen. Linda, sa hon. Det ser inte bra ut men jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att du ska ha kvar den sista äggledaren. Vi måste skynda.

Ner till operation o de sövde mig, min exman satt bredvid. När jag vaknade gjorde det ont. Det första jag såg när jag öppnade ögonen var tårarna i min mans ögon.

Jag är ledsen Linda, sa läkaren, vi var tvungna att ta bort den sista ledaren också. Barnet växte på den och hade vi skrapat hade det kunnat leda till infektion.

JAG DOG INOMBORDS. Min chans att få barn var borta. Vad fan var mitt problem?

Jag åkte hem efter några dagar och några månader senare gjorde jag en IVF i Gbg. Alltså en provrörsbefruktning. Ett ägg uttag, 2 insättningar totalt. Båda ledde till missfall.

Jag grät, jag skrek! Psyket kraschade och jag orkade ingenting. Jag gav upp.

Jag och min exman ( tillsammans sen drygt 11år tillbaka gick isär) och jag flyttade till min bästa killkompis 35mil bort i Karlskrona. Vi blev ett par. Gifte oss 11/1 2020. Han hade 2 barn sen innan, en på 18år och en på 12år som bor hos oss i princip på heltid. Han är hos sin mamma varannan helg, när han vill. Han är som min riktiga son, kallar mig mamma. Vi älskar varandra.

Jag vill fortf ha barn men längtan är inte lika hemsk. Däremot är känslan av att de som ”förlorar ett barn” alltid får mer uppmärksamhet än oss som både förlorar och inte kan få.

VARFÖR????

Jag tror det finns fler som känner som jag? Skriv gärna, bolla med mig, ställ frågor.

ALLA människor förtjänar att kunna få ett barn, inte bara vissa av oss.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Thai wok med kyckling och räkor.

Idag gjorde jag en thai wok med grönsaker, nudlar, kyckling, räkor, ägg och teriakisås.

Säg gärna vad ni tycker, kommentera och skriv om ni vill ha mer liknande detta eller vad ni känner för 😘

Följ mig gärna på bloggen så får ni notis när jag skriver.

Gjorde mina naglar idag så dom kan ni få se och en bild på woken färdiglagad 😍 Ni får även några bilder från firandet av vår ”extradotter” Ella som fyllde 12år igår ❣️

Flytt, smärta, dödsfall och mors dag.

Jag vet att det är alldeles för långt tid sen jag skrev men det har hänt så mycket och jag har haft en hel del att göra. Vi har ÄNTLIGEN flyttat till en större lägenhet, 3 rok så nu har pojken ett eget rum och även jag o min man. Har varit iväg en del, haft mycket möten, väldigt mycket smärta i perioder och dessutom dödsfall i familjen och mycket mycket mer. Just nu kände jag väl mest att jag ville visa att jag lever och berätta lite om morsdag som var igår. Som alla ni som känner mig vet så hade jag ju innan jag blev tillsammans med Mattias inga barn. Kan inte få barn på naturligt vis (något jag kommer skriva mera om framöver) och har med min exman genomgått ett försök (två insättningar) med ivf men inte lyckats. Så det är först det två sista åren som jag känt värmen av att vara mamma och blivit uppvaktad på Mors Dag, förstår ni hur mycket det värmer?

Förutom min älskade bonusson Noa så har jag även fått en extra ”dotter” på köpet. Egentligen är det min bästa (och enda haha) vän här Adrianas dotter och Noas bästa vän men hon kallar mig också mamma och vi räknar henne till våran familj.

Igår fick jag av Noa en tavla, ett nattlinne med text och en krukros. Av Ella fick jag en superfin mugg med tillhörande sked i blått och det värmde mitt hjärta mer än ni kan ana, se de fina bilderna nedan.

Jag vill fortfarande ha en bebis, ett barn ihop med Mattias men smärtan av barnlöshet är inte riktigt lika hemsk längre. Inte som den var innan jag fick in Noa i mitt liv. Det är klart att det gör ont och att längtan finns men som sagt, på något sätt är det inte lika illa.

För ett tag sen började jag med diamondpainting. Väldigt rogivande och stress/ångest hanterande för mig. Jag har gjort 2 små tavlor, har fått hem en superstor som är vårat bröllopsfoto och har även beställt flera små som jag har vid sidan om den stora. Gör även tavlor mot beställning så skriv ett meddelande vid intresse 🙂 Nedan kan ni se de två små som är klara och hur stor den största kommer bli.

Det tar en stund att göra alla tavlorna men jäklar vad kul det är.

Den 11 Juni åker vi till Skövde efter pojkens skolavslutning och stannar tills den 13, med oss hem då är våran nya familjemedlem, Kayla 😍 En renrasig Leonberger från samma uppfödare som jag hade Leya från. Vi är alla väldigt förväntansfulla och längtar. Nedan kan ni se lite bilder på valparna och föräldrarna ♥️

Visst dör man sötdöden lite grann 😍😍

Jag skrev även att det varit dödsfall i familjen och den avlidne är min 30åriga lillebror. Jag orkar faktiskt inte skriva mer om det just nu men det kommer längre fram.

Nog för nu. Jag har dammsugit lägenheten, duschat och skrivit handlingslista. Om ca 1timme hämtar min älskade make upp mig så ska jag iväg på DBT behandling med min enskilde terapeut som jag är varje måndag.

Idag tänkte jag ta upp min otroligt jobbiga ljudkänslighet som blivit överjävlig sista tiden med henne.

Imorgon kommer min barndomsvän och hennes gubbe hit och stannar tills fredag så kommer bli mysiga dagar ♥️♥️

Ha de bra för tillfället så ska jag försöka bli bättre på skrivandet, jag lovar 😋 Glöm ej att trycka följ (prenumerera) så får ni ett mail varje gång jag gör ett inlägg.

Puzz o Kram

Bomullsbröllop 😍

Den 11 Januari var det min o makens bröllopsdag. 1år som gifta ❤️ Vi hade en supermysig kväll när Älsklingen jobbat. Vi lagade räkpasta, dukade fint, tände ljus och tog ett par glas vitt vin till maten. Plutten fick dock julmust ❤️ Jag fick en bukett med superfina rosor av min älskade och en Hollister parfym som doftade såå gott 😋 😍 Älskar mina pojkar så himla mycket.

Det var helt enkelt en supermysig och romantisk bröllopsdag med familjen och när pojken somnat var det vuxenmys för våran del 😋💞

Glöm ej att trycka följ o skriv in eran mailadress så får ni ett mail varje gång jag gör inlägg. Smidigt va? 🙂

Fortsätt också att mata på med frågor om precis vad som helst så jag sen kan göra ett inlägg där jag svarar på alla frågor. Ni får självklart ställa flera frågor var.