skulls_of_chris (instagramtjejen med ”dödlig” utgång)

Jag hoppas ni förstår att min rubrik inte betyder något illa? Fortsätt läs så förstår ni snart.

SÄG HALLÅ TILL CHRIS ❤️

Denna vackra, trevliga, mystiska kvinnan och det hon gör är vad detta inlägg kommer handla om. Chris är född i Sverige men har Danskt ursprung. Hon är 41år ung och bor med sin familj på landet utanför Norrköping.

Chris tillverkar smycken och tavlor med dödskallar (förstår ni nu dödlig utgång 🙈)

Till våren kommer det även att komma linnen och T-shirts. Jag som är tokig i dödskallar fastnade direkt för hur duktig denna tjejen är på det hon gör. Här kan vi snacka potential och en kvinna som kan komma precis så långt som hon vill. Jag fick möjligheten att göra en kort typ ”intervju” med Chris, awesome!

1. Hur länge har du hållt på att tillverka dödskalle saker och vad fick dig att börja?

Svar; Jag har hållt på ca 2 år. När jag jobbade som väktare blev jag sjukskriven i 2mån. Med en släng av ADHD blev jag extra uttråkad och smycken är min terapi så där började allt.

2. Dina smycken finns även att köpa i butik om jag förstått det rätt, vart då?

Svar; Armbanden säljs på India Piercing i Väla köpcenter, dock har inte halsbanden kommit dit än men allt Chris gör går att beställa via hennes Instagram @skulls_of_chris.

3. Har du någon hemsida?

Svar; Nej den är under uppbyggnad än så länge.

4. Hur ser det ut med kläder, har sett något linne på din Insta?

Svar; Till våren kommer både linnen och t-tröjor komma in med möjligheten att kunna beställa även i stärre storlekar. Priser på kläder vet jag ej än.

5. Vilket material görs smyckena i och vad är priserna ungefär?

Svar; Alla smycken är nickelfria, gjorda av halvädelstenar och görs efter kundens mått. Armbanden ligger på mellan 2-300kr och halsbanden 4-600kr.

6. Hur ser det ut med priser på tavlorna?

Svar; De kommer ligga mellan 5-600kr beroende på mått och innehåll.

Slutliga och sista frågan då Chris. Är din kreativitet bara en hobby, något du gör på fritiden?

Svar; Från början var det enbart en hobby ja men idag är smyckena och tavlorna mer än bara det då det rullar på bra.

Då tackar jag fantastiska fina Chris för att du ville ställa upp och svara på mina frågor.

Här nedan kan ni se bilder på en del av det denna toppen kvinnan har gjort.

Gå in på Instagram och följ henne självklart där 👌

skulls_of_chris

Du fascinerar mig vännen, du ger mig och troligtvis hundratals fler tjejer att våga tro att man kan lyckas med vad man vill, bara man inte ger upp. Det är inte bara män som kan lyckas. 💞

🥰❤️💋😘

Att stå i kvicksand.

Ja det är lite så det känts sista veckan. Som ett totalt mörker med några ljusglimtar här o där (främst min familj då) men annars känns det som att jag sugits ner i ett svart hål.

Jag har ont, ja det har jag jämt men smärtan som är nu är fan helt jävla otrolig. Jag har problem att kissa, måste skriva upp hur mycket jag dricker, när jag dricker och mäta när jag kissar morgon o kväll.

Kul liv va?

Har ingen ordentlig känsel i vänster benet och det försvinner under mig ibland så när det är som värst får jag använda krycka..

Vädret har varit skit, grått o mulet o regnigt o blåsigt, nån dag har varit fint men då har jag haft som ondast så då har jag inte kunnat utnyttja det ändå.

Jag försöker städa och fixa hemma varje dag, lagar mat tills min älskade make kommer hem från jobbet. Skickar plutten till skolan med taxin varje morgon och tar emot honom när han kommer från fritids.

Älskling fixade min cykel idag så jag hoppas det känns något sådär imorgon och är uppehåll så kanske jag iallafall kan ta en cykeltur längst havet, ren o skär medicin för själen men inte lika skönt för kroppen när jag har så ont..

Jag har kommit fram till en plan, en idé som jag ska utveckla och förhoppningsvis kommer ni se mycket av det framöver när jag kommit igång, men först måste jag ta mig ur mörkret.

Vissa dagar känns det mer defenitivt än andra, hur jävla ensam jag är. Ingen tjejkompis jag kan gå ut o ta ett glas vin o äta med eller ha övernattningskväll eller ens umgås med, inte nån. Jag är trött på att alltid vara den som ska höra av mig och sen få förhoppningar o sen blir det inget ä då eller så får man bara ett direkt nej jag orkar/kan inte.

Nej men då får det väl vara då.

Jag har också ont (konstant dygnet runt) och är trött men jag försöker ändå.

Jag får panik över att bo så litet som vi gör. Det funkar väl, har funkat bra men nu börjar det bli jävligt jobbigt. Jag och Mattias äter, sover, umgås och bor i princip i sovrummet, det tar på psyket. Jag vill ha ett ordentligt hem, ett vardagsrum och ett kök, ett sovrum som är just det, sovrum och jag vill att plutten ska få ett eget rum som är mer privat.

I snart 1år har vi sökt nu. Vi kollar blocket, kvalster, hyrenbostad, bostadsagent, bohub, gått igenom alla privata hyresvärdar och allt som går att göra men har ändå inte fått något napp.

Helt sjukt hur svårt det är 😥

Nej just nu känns det inte bra. Eller det känns bra att jag har min familj; Min älskade make, Plutten, våra djur, svärföräldrarna och de som finns här men ändå känns allt åt helvete emellanåt.

Jag vill bara lägga mig ner och skrika!

Imorgon åker Plutten till sin mamma efter handbollsträningen och jag o älskling åker till svärisarna där vi ska spela kort, äta, umgås och sova kvar. På lördag ska vi åka ut en sväng sen blir det hemmamys och på söndag spelar Plutten sin 2:a handbollsmatch 09:45 på Brinova Arena så då ska vi självklart dit och kolla.

Jag är så otroligt ledsen och trasig för att jag inte har några egna biologiska barn, som både min skötare och alla andra säger så beror stor del av hur jag mår att jag har sån sjuk barnlängtan och det gör så jävla ont!! Sitter och kommer på ovanliga och annorlunda barnnamn jag skulle kunna tänka mig o bollar med älakling men vad är vitsen när det inte finns något barn? 😭

Jag hoppas att allt snart vänder för just nu känns det som att jag står i kvicksand och jag sjunker..

Varför jag? Varför kan inte jag få barn som alla andra?? Ofrivilligt barnlös.

Idag är en sån där dag då det gör extra ont. Extra ont att veta att hur mycket sex jag än har med min make så kan vi inte på barn på det sättet. Extra ont att veta att för att det ska finnas en chans att vi kanske ska kunna få barn så måste vi gå igenom en låång process som tar väldigt mycket både psykiskt och fysiskt och tar tid, sen finns det inget som säger att det ens kommer gå vägen.
Jag pratar om en IVF.

Jag ska börja med att berätta varför vi måste försöka skaffa barn på detta sättet.
Jag var tidigare vääldigt överviktig, är fortfarande det men det har varit värre innan jag gjorde min GBP operation. Innan operationen kunde jag inte bli gravid för jag hade PCOS. När jag började gå ner i vikt så blev jag gravid! Det ledde till missfall efter missfall. På ett åt fick jag 9 missfall och 2 utomkved där läkarna var tvungna att ta bort båda mina äggledare då ”fostret” vid 2 tillfällen växte på äggledarna.

PANG så kändes hela mitt liv förstört, varför jag? Varför hände det mig? Jag älskar barn över allt på denna jorden och vill inget hellre än att ha egna men nu kändes det så himla långt borta. Man har tre äggutplock gratis genom landstinget. Det innebär att jag 3ggr får ta ut ägg sen beroende på hur många ägg som kan tas ut och klarar sig i frysen så har jag flera chanser på varje uttag. Jag har gjort ett försök med mitt ex, två ägg kunde sättas in, båda vid olika tillfällen då jag som GBP opererad inte får sätta in flera på en gång, det leder till ökad risk för komplikationer. Båda gångerna ledde till missfall.
Jag var helt jävla förstörd.
Jag träffade min nuvarande man och han har 2 egna barn, en 11 åring som bor med oss och bara är hos sin mamma varannan helg och en pojk som fyller 18 i April och bor med sin mamma. Jag har turen att min man ändå vill skaffa fler barn, han vill ha ett barn ihop med mig.

Tidigare tillhörde jag Västra Götaland och fick göra ingreppen i Göteborg och där hade dom ett BMI krav på 35, det låg jag under. När jag flyttade hit till Karlskrona där jag bor nu tillhör jag Blekinge län och IVF:en måste göras i Malmö. Där har dom 30 i BMI krav. Jag måste alltså gå ner ca 11kg i vikt innan vi ens kan skickas vidare sen ska vi träffa läkare, sätta datum för hormonbehandlingar och massa annat. Mattias spermier kommer alltså ”odlas” med mina ägg sen sätts det förhoppningsvis befruktade ägget in i mig och leder till en liten bebis. Men chansen att det inte lyckas eller leder till missfall är stor och det är många delmål på vägen innan man ens kommer till insättningen.
Jag får inte göra en IVF efter jag fyllt 40år, jag fyller 37 i April så jag har alltså 3år på mig (Mattias får vara 56 och fyller 44 nu i Mars), jag börjar känna mig stressad nu. Inte stressad för att hinna gå ner i vikt för det vet jag att jag kan men sen vet man ju inte hur det går med behandlingen. Lyckas vi inte bli gravida med de två uttag jag har kvar så kostar det sen 35K kronor för varje försök, ÄVEN om jag när jag fyller 40 fortfarande har ägg kvar i frysen.

Hur sjukt är inte det egentligen?
Har jag fyllt 40 och inte hunnit använda mina egna ägg som finns i frysen så måste jag betala 35.000Kr för att använda dom. Jag förstår ju att det kostar läkarna att jobba och sånt men jag tycker att det inte borde kostat mer än ett läkarbesök, det är ju för fan mina jävla ägg!

Ja jag är förbannad. Jag är förbannad, ledsen, rädd och så jävla trött på denna satans orättvisheten.
Här sitter jag och önskar inget hellre än att få barn, älskar barn och skulle kunna offra en del av mig själv för att få ett eget barn. Det är det jag kan få om det går, ett barn. Tar det sig med behandlingen och det leder till barn så får jag inte använda klart mina ägg till syskon utan får då (självklart!) betala för syskonförsök.
Så himla jävla sjukt!!

Funkar det inte med IVF:en så finns det ju alltid adoption men det är en kostnadsfråga och kostar hur mycket som helst. Med bidrag från F-K på 75.000kr så kostar det ändå minst 350K kronor och då är det de billigaste landet vi har kollat på. Jag struntar självklart i från vilket land barnet skulle komma men pengarna måste ju finnas. I detta priset ingår resorna till o från landet ett par ggr, uppehälle ca 1 månad ihop med barnet i det landet och förlorad arbetsinkomst för maken här hemma. Plus att vi ska kunna ordna så plutten här hemma har det bra den månaden vi är borta och vi skulle sakna ihjäl oss efter honom men vi kan ju inte ta honom från skolan i en månad
Jag vill inte bli påhoppad nu som man kan bli från alla möjliga håll att ja men barn kostar ju. Det vet väl för fan jag också men jag behöver inte ha dom summorna från början när barnet föds. Tro mig, jag har läst på om det mesta ända sen jag fick beskedet att jag inte kunde få barn på egen hand för ca 3 år sedan.
Jag känner mig så jävla hatad av världen så det finns inte. Varför var jag tvungen att drabbas av detta?
Det finns så sjukt många människor som ”ploppar” ursäkta mig uttrycket, ut ungar hit och dit och människor som blir gravida gång på gång men gör abort för det var ett ”misstag”. Jag har brutit med ett antal vänner som faktiskt gjorde så, använde abort som ett preventivmedel. Samtidigt fattar jag inte hur en läkare kan godkänna att en människa gör 9 aborter på mindre än ett år. Visst, det finns ju ingen som kan tvinga en kvinna att behålla barnet men jag tycker faktiskt att det borde finnas något som säger att man inte får göra på det sättet.
Det gör så ont i mig att se alla barn som far illa i familjer där föräldrarna inte bryr sig, har ”tid” eller orkar. Där dom bara föder ungar på löpande barn men sen inte kan ta hand om dom.

Varför ska dom få barn men inte jag?
Jag har ju som sagt bonusbarn och jag älskar dom med hela mitt hjärta, plutten som bor hos oss har jag ju kommit närmre, han är ju bara 11 också och pojken som fyller 18år blir ju en helt annan sak med men oavsett vad så älskar jag dom båda, det är ju dock inte mina biologiska barn, inte mitt kött och blod och jag vill kunna ha ett barn som ingen kan komma och ta ifrån mig. Som JAG är mamma till.

Helvete vad ont det gör just idag, fan vad ledsen jag är, vad arg jag är! Tårarna trycker bakom ögonlocken och rädslan spirar i hela min kropp. Rädslan att jag faktiskt aldrig kommer kunna få ett ”eget” kärleksbarn ihop med min älskade make Mattias och hur jag ska klara att ta mig igenom det isåfall. Ja nu går jag händelserna i förväg igen som alla säger att jag inte ska göra men jag kan inte hjälpa det 😦
Jag är bara så trött på detta. Trött på att varje jävla dag gå omkring och undra vad jag har gjort fel, vad jag har gjort som gör att jag förtjänar detta. Ja jag har psykisk ohälsa men jag är redan godkänd för IVF sen innan p.g.a. att läkarna, psykologerna och jag vet att jag skulle klara det utan problem. Jag har mina diagnoser men jag har haft de så många år så jag kan hantera saker på ett relativt sätt och jag kan säga att många gången när jag blir deprimerad eller får ångest så beror det på just detta, att jag har en sån enorm saknad efter barn!

Varför straffas jag med ofrivillig barnlöshet?

Iväg på Kalas 🎊

Nu är jag och familjen på väg till svärmor o svärfar där släkten ska äta middag och fira svärmor som fyllde 71år i veckan 🥰

Jag, maken och plutten ska sova kvar där sen så blir en kväll med svärföräldrarna sen, heelt underbart! Jag har verkligen världens bästa svärföräldrar. Dom har tagit in mig i familjen med öppna armar, finns alltid här för oss, för familjen och för mig.

Jag kan prata med dom om allt, vi skämtar om de mesta och man behöver aldrig tänka sig för vad man säger eller hur man beter sig för dom älskar villkorslöst. Jag älskar dom verkligen, önskar att jag hade haft så underbara föräldrar och jag ser fram emot dagen när jag o Mattias förhoppningsvis kan få barn tillsammans genom ivf så mitt barn får så underbara farföräldrar 🥰

Du ser ju inte sjuk ut? Att leva med dolda sjukdomar är svårt.

Ja det är så jag känner. Att leva med psykisk ohälsa är något som är väldigt tufft. Att på det ha kroniska nervsjukdomar gör saken ännu värre.

Hur många ggr får man egentligen höra att; Du ser ju inte sjuk ut? Vad är det för fel på dig eller Du som är så ung o krämplös varför jobbar inte du?

Ja jag kanske ser frisk och bekymmerslös ut men jag är allt utöver det. För det första har jag mina diskbråcksoperationer och diskbråcket som inte kan opereras och även nervförträngningarna i nacken som påverkar mitt liv i hög grad. Nackproblemen gör att jag konstant har huvudvärk, vänsterarmen domnar och sticker hela tiden och jag tappar känseln och har superont i skov.

Ryggen ska vi inte prata om. Dessa problemen har satt sig även på blåsan så jag har stora problem att tömma mig när jag ska kissa. Jag kan få sitta på toa 40min ibland för att jag bara kan få ut några droppar åt gången men känner att jag verkligen behöver kissa. Ofta tror ju många att man sitter o skiter men nej, jag kan helt enkelt inte kissa.

Detta har gjort att jag måånga ggr fått åka in på sjukhus o tappas med kateter och även lagts in pga mängden urin i blåsan. Som mest hade jag drygt 2000ml i blåsan (!)

Ja ni läste rätt, 2 l urin. När man har över 300ml brukar man börja bli kissnödig men inte jag :/ När man kommer upp i så stora mängder är det farligt och risken finns att blåsan sprängs. Därför måste man läggas in med kateter i ett antal dagar, ibland veckor (beroende på mängden urin) med kateter för att blåsan ska kunna få chans att dra ihop sig igen.

Förutom det har jag smärtan, en smärta som jag lärt mig att leva med men som vissa dagar är outhärdlig. Jag får ta smärtlindring dagligen för att fungera och det har jag gjort sen jag var 18år. Vissa dagar får jag ta extra starka när smärtan är som värst och jag önskar att allt bara kunde försvinna.

Jag är bipolär typ 2 o har borderline och där snackar vi verkligen osynliga symptom för jag kan inte säga att det är sjukdomar, det är ju en diagnos jag har, inte en sjukdom.

Ångest, depressioner, panikattacker och en konstant känsla av stress. Sömnsvårigheter som heter duga och oro i kroppen nästan jämt. En känsla av att inte duga, att vara värdelös och bara vara i vägen. Att jag är ett problem för alla och inget positivt tillför är inget ovanligt att jag känner även om jag när jag är i ett ”friskt” tillstånd vet att det inte är sant.

Social fobi, svårt att träffa människor. Folksamlingar och att sitta i grupp är en mardröm för mig. Jag jobbar på det men det är sjukt svårt.

Jag kan ena stunden vara glad för att i nästa sekund börja gråta okontrollerat utan att veta varför. Antagligen handlar det om att jag bär allt inom mig och lagrar tills det rinner över. För detta tar jag ångestdämpande vid behov.

Jag håller ihop bland folk, framför barnen och ofta även inför min man. Det är dock något jag försöker bli bättre på, att kunna visa mina känslor och prata om hur jag mår med Mattias. Misstolka mig rätt, jag och Mattias pratar om allt men jag är sån att jag vill helst inte lägga allt hur jag mår o känner på min partner, trots att M ber om det men jag har lovat honom att jag ska försöka bli bättre.

Jag är hypomanisk.

Vet ni vad det innebär? Jag kan bli som en duracellkanin när jag får ett hypomaniskt skov. Jag ska göra tusen saker samtidigt och påbörjar massa olika projekt men blir sällan klar, springer som en yr höna hit och dit och bara fixar tills M kramar om mig o säger att jag måste lugna ner mig. När han fått mig att ”landa” så blir jag ledsen. Jag är så uppe i mig själv så jag vet inte att jag är i den fasen förrän jag går ur den.

Jag blir euforisk och tror gott om alla.

Jag kan gå runt o bara le och leva i ett lyckorus och skratta åt allt (även i situationer som det inte alls är passande) o känna att allt går min väg, tror tyvärr nästan alltid det bästa om folk till motsatsen är bevisad vilket gör att jag många ggr blivit rejält sårad.

Jag är en riktigt snäll människa men inte om andra jävlas med mig, mina vänner eller min familj. Då blir jag hemsk. Speciellt om det gäller mina vänner och min familj. Dom betyder allt för mig och jag hatar att se när dom far illa.

Jag är sexberoende. Japp så är det, jag är beroende av sex, finns inget som heter för mycket eller för ofta i min värld. Men jag lider inte av det och det gör inte heller Mattias. Detta har jag fått förklarat för mig också är en av sakerna som tillhör min diagnos men va fan, jag älskar det och det gör även min underbara make.

Nu vet ni lite mer om mig, känner ni igen er och undrar över något så är det bara att höra av er ❤️ Jag gör mitt bästa varje dag, kämpar så gott jag kan. Jag kanske inte är snabb men jag gör det i min takt.

Cooking Husband o Polisbesök.

I lördags förmiddag var vi hos svärföräldrarna och drack kaffe och åt frukost/lunch sen var vi ute och gick sen åkte vi hem. På kvällen lagade min älskade make maten. Fläskfilé med en sås av färskost vitlök och grädde, stekta champinjoner, klyftpotatis till och en tomat o löksallad 🥰

Kvällen tillbringade vi med våra kissar o vovven och bara njöt av vår egentid tillsammans.

Igår hämtade vi hem plutten igen och mös med honom och idag har vi plockat lite hemma, varit hos polisen, hämtat ut medicin , lagat mat och planerat veckan lite. Älsklings nya körkort har även kommit 🥰

Imorgon är det Skjutträning igen på kvällen och fortsätta med städning här hemma.

Jag ska även kl 13 till VUP för att testa NADA för första gången, detta kommer sen fortsätta varje tisdag samma tid. Är väldigt nervös eftersom jag är nålrädd och har problem att sitta i grupp och NADA innefattar båda, det är en gruppbehandling.

För er som inte vet vad det är så är det öronakupunktur som kan hjälpa till att förenkla vardagen om det funkar bra. Ångest, sömn, smärta, depressioner, nikotinavvänjning och mycket annat kan hjälpas med detta beroende på punkter i öronen som behandlas.

Jag hoppas på det bästa ❤️

Huggen i Ryggen.

Igår rann det över totalt. Som de flesta vet är jag bipolär typ 2 och har borderline. Detta betyder att jag lagrar på mig saker, jag blir irriterad lätt men krävs mycket för att jag ska bli arg.

Dock när jag blir ledsen eller arg finns liksom inget mittemellan, antingen är det svart eller vitt.

Stor skillnad när det kommer till barn men när det handlar om vuxna människor pratar jag om då.

Igår hade jag inte sovit på ett och ett halvt dygn och var trött och hade dessutom lite ångest. Droppen var när jag fick veta en massa skit som sägs om mig som inte stämmer! Pojken var i skolan så jag kunde släppa på allt.

Jag var så arg så jag började gråta okontrollerat och hade ren panik. Mattias låg och höll om mig och tröstade mig men jag kunde liksom inte sluta gråta, allt kom fram som varit det sista och jag var otröstlig ett bra tag, som tur är så vet min älskade make hur han ska kunna lugna ner mig så tillslut somnade jag i hans famn på kvällen med Gizmo klistrad vid min sida ❤️ Det är sjukt hur väl djur känner när man inte mår bra.

Har funnits där och finns för alla jämt, människor ber MIG om råd när det kommer till mycket saker sen får jag veta att dom snackat skit om mig och ljugit om en massa saker.

Dessutom kom vi ut till bilen igår morse och fick se att någon hade repat hela förarsidan med en nyckel (svårt att lista ut vem det är)

Så det blev helt enkelt för mycket när vi väl hade kommit hem och jag slappnade av!

Om folk vill snacka kan väl dom fega asen iallafall ha stake nog att säga det rakt till mig och dessutom inte hålla på o ljuga o hitta på saker som dessutom är förtal så detta kommer tas vidare nu..

Sån jävla tur att jag har min familj o mina vänner som jag vet vart jag har och som vet hur det verkligen ligger till och funkar ❤️

Patetiskt att vissa ”vuxna” människor beter sig som små bebisar när dom först ber en om råd om saker dom mycket väl borde veta eller ta reda på själva sen snackar skit och ljuger efter jag hjälpt dom.

VÄX UPP!

Äntligen är min lillprins med oss! ♥️

Inatt sov plutten Noa och våran pälskling Gizmo hos Ella, hennes mamma och deras hund Lily. Dom bor i samma hus som oss och plutten o Ella leker i princip dagligen. Anledningen att han skulle sova där var för att vi la oss runt 8 halv 9 och gick upp halv 7 imorse, klädde på oss, fixade kaffe i termosen, bredde mackor, satte oss i bilen och började våran 70mil t.o.r resa ♥️

Nu sitter vi i bilen och har ca 10mil kvar hem nu när jag börjar skriva detta. Med i bilen är lillprinsen Neo, min älskade brorsson som ska stanna hos oss i 16dagar nu så blir mycket mys, bus och annat roligt de kommande veckorna.

Den 6 Augusti kör vi hem honom igen men då stannar vi några dagar i Skövde sen. Första natten hos brorsan (inte pappan till prinsen) med familj som imorgon utökas med +en så då blir jag faster igen ♥️ Sen blir det tält hos mormor o morfar två nätter och sen tillbaka till brorsan igen 🥰

Varit drygt att sitta så många timmar i bilen i sträck men helt klart värt det när jag får ha lillprinsen hos oss ett tag, har längtat efter detta hela sommaren hela familjen, både jag, älsklingen Mattias och Noa ♥️

Varit sjukt skumt väder under resan och brutalt lokala skurar med regn, sol, åska och sen sol igen. Nu när vi närmar oss hemma skiner såklart solen igen, som alltid ♥️

När vi kommer hem ska det lagas lite snabb mat, pasta och köttbullar och barnen ska leka ett tag, i övermorgon åker nämligen Ella med sin mamma till Rumänien o stannar till skolan börjar så nu får dom passa på innan hon åker 💕

Vi svängde även snabbt förbi Malin och hämtade upp min jättefina handväska som hon köpt åt mig då vi inte vet om vi kommer hinna ses när vi kör hem prinsen eftersom hon jobbar, den skriker verkligen Linda och jag älskar den, vad tycks?!

Skolavslutning på LKC (LyckebyKunskapsCenter) ”Särskola” ❤️

Idag var det skolavslutning för min styvpojk Noa. Noa går på en ”särskola” som heter LKC (pga sin diagnos ADHD) Han gick idag ut 3:an då han pga sin diagnos gått om en klass. Särskola i mångas öron låter som att han vore helt efter men så är inte fallet.

Noa är precis som vem som helst, lika go och busig och fin som alla andra barn men har lite svårare med koncentrationen och sånt än andra kanske har och klarar inte riktigt av en vanlig klass. Noa insisterade på att han skulle ha en ros i sin bröstficka på skjortan så självklart fick han det! Se så fin plutten är!!

Struntsamma, skolavslutningen var superfin, precis som Noa! Den var inte så långvarig med tanke på att en del av barnen har svårare diagnoser än Noa och svårt att vara stilla och för deras skull tycker jag det var superbra! ❤️ Dom sjöng några låtar, en dom gjort själva och en som heter Lika Unika som finns i olika inspelningar, så himla fin text och bifogar en version av låten här nedan.

Lika Unika

Noa är en av eleverna på LKC som blivit utvald att spela in den låten ihop med ett par andra elever på skolan och P-O+ Jim (som även jobbar på LKC och P-O är även en barndomsvän till Mattias) som är två av medlemmarna och både sjunger och spelar i Riksreliket som är ett Karlskronaband. Har ni aldrig lyssnat på dom så gör det genom länkarna nedan där mina två favoritlåtar är med. Dessa låtar har tagit mig igenom sista månaderna och jag brinner otroligt mycket för dom;

Som jag vet din kärlek gör

Jag älskar Dig

Vi vet dock inte när Lika Unika kommer läggas upp på Youtube med versionen där Noa är med men jag kommer uppdatera er!!

Nu lite bilder från Skolavslutningen!

Efter skolavslutningen åkte plutten med sin mamma hem och vi har barnledig helg 😍 Kvällen ska spenderas med grillning, lite vin och mys hos en tjejkompis där vi sen ska sova över tills imorgon ❤️❤️

Hoppas eran fredag varit lika bra som våran och fortsätter på samma sätt! 🥰