Varför jag? Varför kan inte jag få barn som alla andra?? Ofrivilligt barnlös.

Idag är en sån där dag då det gör extra ont. Extra ont att veta att hur mycket sex jag än har med min make så kan vi inte på barn på det sättet. Extra ont att veta att för att det ska finnas en chans att vi kanske ska kunna få barn så måste vi gå igenom en låång process som tar väldigt mycket både psykiskt och fysiskt och tar tid, sen finns det inget som säger att det ens kommer gå vägen.
Jag pratar om en IVF.

Jag ska börja med att berätta varför vi måste försöka skaffa barn på detta sättet.
Jag var tidigare vääldigt överviktig, är fortfarande det men det har varit värre innan jag gjorde min GBP operation. Innan operationen kunde jag inte bli gravid för jag hade PCOS. När jag började gå ner i vikt så blev jag gravid! Det ledde till missfall efter missfall. På ett åt fick jag 9 missfall och 2 utomkved där läkarna var tvungna att ta bort båda mina äggledare då ”fostret” vid 2 tillfällen växte på äggledarna.

PANG så kändes hela mitt liv förstört, varför jag? Varför hände det mig? Jag älskar barn över allt på denna jorden och vill inget hellre än att ha egna men nu kändes det så himla långt borta. Man har tre äggutplock gratis genom landstinget. Det innebär att jag 3ggr får ta ut ägg sen beroende på hur många ägg som kan tas ut och klarar sig i frysen så har jag flera chanser på varje uttag. Jag har gjort ett försök med mitt ex, två ägg kunde sättas in, båda vid olika tillfällen då jag som GBP opererad inte får sätta in flera på en gång, det leder till ökad risk för komplikationer. Båda gångerna ledde till missfall.
Jag var helt jävla förstörd.
Jag träffade min nuvarande man och han har 2 egna barn, en 11 åring som bor med oss och bara är hos sin mamma varannan helg och en pojk som fyller 18 i April och bor med sin mamma. Jag har turen att min man ändå vill skaffa fler barn, han vill ha ett barn ihop med mig.

Tidigare tillhörde jag Västra Götaland och fick göra ingreppen i Göteborg och där hade dom ett BMI krav på 35, det låg jag under. När jag flyttade hit till Karlskrona där jag bor nu tillhör jag Blekinge län och IVF:en måste göras i Malmö. Där har dom 30 i BMI krav. Jag måste alltså gå ner ca 11kg i vikt innan vi ens kan skickas vidare sen ska vi träffa läkare, sätta datum för hormonbehandlingar och massa annat. Mattias spermier kommer alltså ”odlas” med mina ägg sen sätts det förhoppningsvis befruktade ägget in i mig och leder till en liten bebis. Men chansen att det inte lyckas eller leder till missfall är stor och det är många delmål på vägen innan man ens kommer till insättningen.
Jag får inte göra en IVF efter jag fyllt 40år, jag fyller 37 i April så jag har alltså 3år på mig (Mattias får vara 56 och fyller 44 nu i Mars), jag börjar känna mig stressad nu. Inte stressad för att hinna gå ner i vikt för det vet jag att jag kan men sen vet man ju inte hur det går med behandlingen. Lyckas vi inte bli gravida med de två uttag jag har kvar så kostar det sen 35K kronor för varje försök, ÄVEN om jag när jag fyller 40 fortfarande har ägg kvar i frysen.

Hur sjukt är inte det egentligen?
Har jag fyllt 40 och inte hunnit använda mina egna ägg som finns i frysen så måste jag betala 35.000Kr för att använda dom. Jag förstår ju att det kostar läkarna att jobba och sånt men jag tycker att det inte borde kostat mer än ett läkarbesök, det är ju för fan mina jävla ägg!

Ja jag är förbannad. Jag är förbannad, ledsen, rädd och så jävla trött på denna satans orättvisheten.
Här sitter jag och önskar inget hellre än att få barn, älskar barn och skulle kunna offra en del av mig själv för att få ett eget barn. Det är det jag kan få om det går, ett barn. Tar det sig med behandlingen och det leder till barn så får jag inte använda klart mina ägg till syskon utan får då (självklart!) betala för syskonförsök.
Så himla jävla sjukt!!

Funkar det inte med IVF:en så finns det ju alltid adoption men det är en kostnadsfråga och kostar hur mycket som helst. Med bidrag från F-K på 75.000kr så kostar det ändå minst 350K kronor och då är det de billigaste landet vi har kollat på. Jag struntar självklart i från vilket land barnet skulle komma men pengarna måste ju finnas. I detta priset ingår resorna till o från landet ett par ggr, uppehälle ca 1 månad ihop med barnet i det landet och förlorad arbetsinkomst för maken här hemma. Plus att vi ska kunna ordna så plutten här hemma har det bra den månaden vi är borta och vi skulle sakna ihjäl oss efter honom men vi kan ju inte ta honom från skolan i en månad
Jag vill inte bli påhoppad nu som man kan bli från alla möjliga håll att ja men barn kostar ju. Det vet väl för fan jag också men jag behöver inte ha dom summorna från början när barnet föds. Tro mig, jag har läst på om det mesta ända sen jag fick beskedet att jag inte kunde få barn på egen hand för ca 3 år sedan.
Jag känner mig så jävla hatad av världen så det finns inte. Varför var jag tvungen att drabbas av detta?
Det finns så sjukt många människor som ”ploppar” ursäkta mig uttrycket, ut ungar hit och dit och människor som blir gravida gång på gång men gör abort för det var ett ”misstag”. Jag har brutit med ett antal vänner som faktiskt gjorde så, använde abort som ett preventivmedel. Samtidigt fattar jag inte hur en läkare kan godkänna att en människa gör 9 aborter på mindre än ett år. Visst, det finns ju ingen som kan tvinga en kvinna att behålla barnet men jag tycker faktiskt att det borde finnas något som säger att man inte får göra på det sättet.
Det gör så ont i mig att se alla barn som far illa i familjer där föräldrarna inte bryr sig, har ”tid” eller orkar. Där dom bara föder ungar på löpande barn men sen inte kan ta hand om dom.

Varför ska dom få barn men inte jag?
Jag har ju som sagt bonusbarn och jag älskar dom med hela mitt hjärta, plutten som bor hos oss har jag ju kommit närmre, han är ju bara 11 också och pojken som fyller 18år blir ju en helt annan sak med men oavsett vad så älskar jag dom båda, det är ju dock inte mina biologiska barn, inte mitt kött och blod och jag vill kunna ha ett barn som ingen kan komma och ta ifrån mig. Som JAG är mamma till.

Helvete vad ont det gör just idag, fan vad ledsen jag är, vad arg jag är! Tårarna trycker bakom ögonlocken och rädslan spirar i hela min kropp. Rädslan att jag faktiskt aldrig kommer kunna få ett ”eget” kärleksbarn ihop med min älskade make Mattias och hur jag ska klara att ta mig igenom det isåfall. Ja nu går jag händelserna i förväg igen som alla säger att jag inte ska göra men jag kan inte hjälpa det 😦
Jag är bara så trött på detta. Trött på att varje jävla dag gå omkring och undra vad jag har gjort fel, vad jag har gjort som gör att jag förtjänar detta. Ja jag har psykisk ohälsa men jag är redan godkänd för IVF sen innan p.g.a. att läkarna, psykologerna och jag vet att jag skulle klara det utan problem. Jag har mina diagnoser men jag har haft de så många år så jag kan hantera saker på ett relativt sätt och jag kan säga att många gången när jag blir deprimerad eller får ångest så beror det på just detta, att jag har en sån enorm saknad efter barn!

Varför straffas jag med ofrivillig barnlöshet?

Du ser ju inte sjuk ut? Att leva med dolda sjukdomar är svårt.

Ja det är så jag känner. Att leva med psykisk ohälsa är något som är väldigt tufft. Att på det ha kroniska nervsjukdomar gör saken ännu värre.

Hur många ggr får man egentligen höra att; Du ser ju inte sjuk ut? Vad är det för fel på dig eller Du som är så ung o krämplös varför jobbar inte du?

Ja jag kanske ser frisk och bekymmerslös ut men jag är allt utöver det. För det första har jag mina diskbråcksoperationer och diskbråcket som inte kan opereras och även nervförträngningarna i nacken som påverkar mitt liv i hög grad. Nackproblemen gör att jag konstant har huvudvärk, vänsterarmen domnar och sticker hela tiden och jag tappar känseln och har superont i skov.

Ryggen ska vi inte prata om. Dessa problemen har satt sig även på blåsan så jag har stora problem att tömma mig när jag ska kissa. Jag kan få sitta på toa 40min ibland för att jag bara kan få ut några droppar åt gången men känner att jag verkligen behöver kissa. Ofta tror ju många att man sitter o skiter men nej, jag kan helt enkelt inte kissa.

Detta har gjort att jag måånga ggr fått åka in på sjukhus o tappas med kateter och även lagts in pga mängden urin i blåsan. Som mest hade jag drygt 2000ml i blåsan (!)

Ja ni läste rätt, 2 l urin. När man har över 300ml brukar man börja bli kissnödig men inte jag :/ När man kommer upp i så stora mängder är det farligt och risken finns att blåsan sprängs. Därför måste man läggas in med kateter i ett antal dagar, ibland veckor (beroende på mängden urin) med kateter för att blåsan ska kunna få chans att dra ihop sig igen.

Förutom det har jag smärtan, en smärta som jag lärt mig att leva med men som vissa dagar är outhärdlig. Jag får ta smärtlindring dagligen för att fungera och det har jag gjort sen jag var 18år. Vissa dagar får jag ta extra starka när smärtan är som värst och jag önskar att allt bara kunde försvinna.

Jag är bipolär typ 2 o har borderline och där snackar vi verkligen osynliga symptom för jag kan inte säga att det är sjukdomar, det är ju en diagnos jag har, inte en sjukdom.

Ångest, depressioner, panikattacker och en konstant känsla av stress. Sömnsvårigheter som heter duga och oro i kroppen nästan jämt. En känsla av att inte duga, att vara värdelös och bara vara i vägen. Att jag är ett problem för alla och inget positivt tillför är inget ovanligt att jag känner även om jag när jag är i ett ”friskt” tillstånd vet att det inte är sant.

Social fobi, svårt att träffa människor. Folksamlingar och att sitta i grupp är en mardröm för mig. Jag jobbar på det men det är sjukt svårt.

Jag kan ena stunden vara glad för att i nästa sekund börja gråta okontrollerat utan att veta varför. Antagligen handlar det om att jag bär allt inom mig och lagrar tills det rinner över. För detta tar jag ångestdämpande vid behov.

Jag håller ihop bland folk, framför barnen och ofta även inför min man. Det är dock något jag försöker bli bättre på, att kunna visa mina känslor och prata om hur jag mår med Mattias. Misstolka mig rätt, jag och Mattias pratar om allt men jag är sån att jag vill helst inte lägga allt hur jag mår o känner på min partner, trots att M ber om det men jag har lovat honom att jag ska försöka bli bättre.

Jag är hypomanisk.

Vet ni vad det innebär? Jag kan bli som en duracellkanin när jag får ett hypomaniskt skov. Jag ska göra tusen saker samtidigt och påbörjar massa olika projekt men blir sällan klar, springer som en yr höna hit och dit och bara fixar tills M kramar om mig o säger att jag måste lugna ner mig. När han fått mig att ”landa” så blir jag ledsen. Jag är så uppe i mig själv så jag vet inte att jag är i den fasen förrän jag går ur den.

Jag blir euforisk och tror gott om alla.

Jag kan gå runt o bara le och leva i ett lyckorus och skratta åt allt (även i situationer som det inte alls är passande) o känna att allt går min väg, tror tyvärr nästan alltid det bästa om folk till motsatsen är bevisad vilket gör att jag många ggr blivit rejält sårad.

Jag är en riktigt snäll människa men inte om andra jävlas med mig, mina vänner eller min familj. Då blir jag hemsk. Speciellt om det gäller mina vänner och min familj. Dom betyder allt för mig och jag hatar att se när dom far illa.

Jag är sexberoende. Japp så är det, jag är beroende av sex, finns inget som heter för mycket eller för ofta i min värld. Men jag lider inte av det och det gör inte heller Mattias. Detta har jag fått förklarat för mig också är en av sakerna som tillhör min diagnos men va fan, jag älskar det och det gör även min underbara make.

Nu vet ni lite mer om mig, känner ni igen er och undrar över något så är det bara att höra av er ❤️ Jag gör mitt bästa varje dag, kämpar så gott jag kan. Jag kanske inte är snabb men jag gör det i min takt.

Huggen i Ryggen.

Igår rann det över totalt. Som de flesta vet är jag bipolär typ 2 och har borderline. Detta betyder att jag lagrar på mig saker, jag blir irriterad lätt men krävs mycket för att jag ska bli arg.

Dock när jag blir ledsen eller arg finns liksom inget mittemellan, antingen är det svart eller vitt.

Stor skillnad när det kommer till barn men när det handlar om vuxna människor pratar jag om då.

Igår hade jag inte sovit på ett och ett halvt dygn och var trött och hade dessutom lite ångest. Droppen var när jag fick veta en massa skit som sägs om mig som inte stämmer! Pojken var i skolan så jag kunde släppa på allt.

Jag var så arg så jag började gråta okontrollerat och hade ren panik. Mattias låg och höll om mig och tröstade mig men jag kunde liksom inte sluta gråta, allt kom fram som varit det sista och jag var otröstlig ett bra tag, som tur är så vet min älskade make hur han ska kunna lugna ner mig så tillslut somnade jag i hans famn på kvällen med Gizmo klistrad vid min sida ❤️ Det är sjukt hur väl djur känner när man inte mår bra.

Har funnits där och finns för alla jämt, människor ber MIG om råd när det kommer till mycket saker sen får jag veta att dom snackat skit om mig och ljugit om en massa saker.

Dessutom kom vi ut till bilen igår morse och fick se att någon hade repat hela förarsidan med en nyckel (svårt att lista ut vem det är)

Så det blev helt enkelt för mycket när vi väl hade kommit hem och jag slappnade av!

Om folk vill snacka kan väl dom fega asen iallafall ha stake nog att säga det rakt till mig och dessutom inte hålla på o ljuga o hitta på saker som dessutom är förtal så detta kommer tas vidare nu..

Sån jävla tur att jag har min familj o mina vänner som jag vet vart jag har och som vet hur det verkligen ligger till och funkar ❤️

Patetiskt att vissa ”vuxna” människor beter sig som små bebisar när dom först ber en om råd om saker dom mycket väl borde veta eller ta reda på själva sen snackar skit och ljuger efter jag hjälpt dom.

VÄX UPP!

När Hotet Kommer Närmre.

Först vill jag bara börja med att göra en sak jävligt klart. Detta är MIN blogg, MIN sida där jag kan ventilera och skriva om det jag vill o känner att jag behöver. Med andra ord så skriver jag om precis vad jag vill.

Stör det er, hejdå 👋

Trött på folk som läser och sen beklagar eller pratar vidare om det till andra som inte ens läser, sluta bete er som små dagisbarn.

Så, då var det sagt och jag återgår till rubriken.

Som ni vet så skrev jag för ett tag sen om trakasserierna, skadegörelsen och de olaga hot som jag och Mattias blivit utsatta för. Det har varit en mardröm och än idag går man ut till bilen och undrar om den kommer vara hel eller inte. Jag går alltid med överfallsspray på mig när jag går ute, sjukt att man ens ska behöva det men det är den trista sanningen.

Mannen som har ett kontaktförbud mot oss har nu låtit oss vara sista 2 månaderna och vi hoppas det kommer fortsätta hålla i sig. Efter han bröt mot kontaktförbudet första gången pratade polisen med honom igen och sen dess har han låtit oss vara.

Rättegången som jag ska vittna på är dock i februari och jag är livrädd att allt kommer bli värre igen efter det. Jag vill inte vittna, har egentligen inte sett något. Körde min dåvarande tjejkompis till sjukhuset såg hur hon såg ut och vet det hon sagt, varken mer eller mindre.

Har iallafall blivit beviljad medhörning så jag slipper sitta i rättssalen och se honom hånflina mot mig.

Nu till det värsta.. Vi fick för 2 dagar sen veta att samma jävla människa ska flytta in i en lägenhet 200m från oss, 100m från våran bil. Kontaktförbudet säger att han inte får vistas utanför våran bostad eller i närheten av våran bil och nu ska den jäveln bo i samma område? (!) Jag fick verkligen en panikångestattack när jag fick veta detta och jag är sjukt glad att Mattias är så lugn o känner mig så väl så han kan lugna ner mig.

Vi ska kontakta polisen och fastighetsbolaget vi hyr av idag och försöka diskutera fram en lösning. Det jävliga är att det är inte han som står på kontraktet så blir svårt att bevisa att han bor där.

Tack o lov för kontakter runtomkring, detta kommer drivas vidare om inte vi får hjälp nu.

Ska man inte ens kunna vistas utanför sitt eget hem utan att konstant känna stress, ångest och oro?

Underbart rättssystem vi har i Sverige!

Kan även tillägga att mannen är i Sverige illegalt men inte fan händer det något för det! Har tröttnat rejält o nu räcker det!!

Idag bryter jag och min älskade make all stress och drar nu på en roadtrip o bara njuter av varandra ett par timmar tills det är dags att åka hem och ta tag i allt och möta upp Plutten när han kommer från skolan ❤️💞

Jag är verkligen världens lyckligaste kvinna som gift mig med en sån underbart vacker, sexig, snäll, empatisk, romantisk, omtänksam, ärlig o trogen man som min Mattias. Sen att han är väldigt välutrustad, en 100 poängare i sängen och lika sexgalen som jag är ett stort plus 😋👌

💋 Du o Jag Älskling 💋

Vill även uppmärksamma er på att jag har lite bollar i luften så fortsätt följa mig och se när jag drar igång lite samarbeten framöver och fortsätt följa vårat liv ❣️

Sidan Under Uppbyggnad, passa på att börja följa 😋

Just nu håller sidan på att gå igenom lite förändringar o detta kan göra att ni upplever att allting ser lite konstigt ut 🙂

Ge det lite tid så kommer ni snart se en förändrad uppgraderad bloggsida som jag hoppas ni kommer älska lika mkt som jag ❤️

Bjuder så länge på en bild från våran balkong vid 8 imorse, underbart att sitta o njuta av medans jag drack mitt morgonkaffe 🥰 Nu blir det morgonmys med maken innan dagen drar igång med bland annat möte med en Livsstilscoach 13:20 som ska hjälpa oss att bli nikotinfria så vi längre fram kan bli godkända för en ivf, handling, skjutträning ikväll igen och självklart matlagning o fredagsmys med familjen 😍

Slänger också in 3 bilder från våran skjutträning igår. Det börjar gå åt rätt håll men är långt ifrån nöjd med tanke på att mitt mål är att börja tävla så småningom.. Fast vad är det man säger?

Övning ger färdighet 😘

Föresten allihopa, följ mig genom att klicka följ och fyll i eran mejladress så missar ni aldrig när jag gör ett inlägg utan får då alltid ett mail så ni kan läsa.

Jag kommer skriva mer om hur bröllopet var och allting runtomkring det, om hur det är att leva med kroniska nervsjukdomar, olika diagnoser, sex, vägen till våran IVF behandling när den startar och mycket mer 😍

Att se frisk ut men vara sjuk.

Det är svårt att leva med ”osynliga” diagnoser. Jag är som många vet bipolär typ 2 o har borderline. Har även fått diagnosen PTSD nu och min underbara skötare här på Psyk i Karlskrona har även planer för mig. Först vill hon att jag regelbundet förutom henne ska träffa en trauma psykolog, jag har motvilligt (pga min nålfobi) gått med på att testa akupunktur i öronen och till hösten blir det ljusterapi.

Utöver det självklart vanlig samtalsterapi och alternativa åtgärder. Det syns inte på mig varje gång jag mår dåligt för jag stänger in det, sluter mig som en bok men tro mig, inombords gör det destu ondare.

Jag flyttade från Skövde och det var det största, jobbigaste men även bästa beslutet jag tagit. Jag blev tillsammans med min bästa killkompis sen långt tillbaka och började må mycket bättre bara av att komma från staden där så mycket minnen börjat göra sig påminda.

Jag hatar att det är så långt till mina syskonbarn, mormor (mamma för mig) de få vännerna jag hade och mina syskon men för en gångs skull tänkte jag på mig själv.

Jag älskar mitt liv ihop med Mattias som nästa år även blir min man, hans yngsta son Noa som fyller 11år i dec och bor med oss på heltid (mamma varannan helg) och äldsta pojken André som vi tyvärr inte ser så mycket av, han fyller 18 år nästa år och bor hos sin mamma.

Jag har världens underbaraste svärföräldrar som ALLTID finns här för oss, våra två katter Dino o Rut och självklart min pälskling Gizmo.

Jag o älskling är ute o går o cyklar mkt på dagarna, myser, spelar spel och umgås med pojken. Städar, lagar mat och gör allt tillsammans, t.o.m gymmar.

Har fått en del nya vänner, inte många men det är så jag själv valt att ha det.

Sista tiden har jag dock inte mått så bra, alla minnen går som en karusell i huvudet och jag drömmer mardrömmar varje dag. Gråter, haft panikångest och varit deprimerad. Hade det inte varit för Mattias, Noa och de närmsta runtomkring så vet jag inte hur jag hade klarat allt.

Men vet ni vad det värsta att höra när man säger att man inte mår så bra och kanske inte orkar är?

Men du ser ju inte sjuk ut?

Nej det kanske jag inte gör men många diagnoser syns inte fast kan ändå vara de hemskaste. Testa en dag i mitt liv när jag har det som värst; Paranoia, ångestattacker, depressioner, social fobi etc etc..

Något jag dock är noga med är att försöka att aldrig visa det inför pojken när det är som värst, istället går jag ut o går eller stänger in mig i sovrummet.. Han har sett mig ledsen, ja det har han, men både jag o Mattias har varit noga med att förklara för Noa att liksom han har en diagnos (ADHD) så har jag också det och ibland blir jag ledsen men han förstår verkligen när vi förklarar o säger att dom ska vara extra snälla mot mig och det är så skönt.

En kväll när vi var ute och åkte såg jag att någon skrivit på marken så jag bad M stanna och det kändes så skönt att läsa den texten;

Hoppas ni alla fått en bra start på veckan ❤️

Sommarens händelser i utplock ❤️

Det har varit en fullspäckad sommar med massa olika aktiviteter. Mycket promenader, långa cykelturer o annat mysigt. Tältning med pojkarna, utflykter, grillning i massa bad ❤️ Lilla Dino är inte så lite längre utan växer så det knakar och är snart ikapp Rut. Vi har varit ute på svampplock, myst med djuren, jag bestämde mig för att skaffa sidecut och jag har blivit faster igen till lilla Theo 💕 Vi har tagit bilfärjan till Aspö ihop med Noas storasyster Alice på mammans sida, firat svärmor och haft kort och grillkväll hos svärmor o svärfar 💋 Bilderna säger allt 💕💞🥰😍

Vi har även varit på busfabriken, varit en sväng i Lund då vi körde en vän, varit i Skövde o både hälsat på nytillskottet o brorsan med familj o sovit en natt hos mormor. ❤️ Som ni ser ligger bilderna inte alls i ordning men ni får iallafall se dom.

Jag har även blivit beviljad fri tandvård tills 2023 (!) varit på magnetröntgen och på torsdag ska älskling o göra sin nervblockad. Noa har testat på scouterna och i veckan ska han testa handboll ❤️ Älskling har gjort en ny Hammarby tatuering som han är supernöjd med också 💞

Som ni märker har det varit mycket och därav tystnaden i bloggen. Nu är det sjukstuga hemma. Älskling o jag ligger i feber och Plutten hostar tills han spyr 😫 Stackars liten.

Jag hoppas snart komma igång igen och jag hoppas att ni kan ge mig tiden till att återhämta mig. Mycket mer har hänt men vet inte än om jag ska ta det i ett lösenordsskyddat inlägg eller inte så hojta om ni vill ha lösen (har alltid samma lösen till alla skyddade)

Vill tacka min underbara sambo o styvsöner (även om vi inte ser André så mkt😂) , de nya få vännerna jag lärt känna här, min familj och mina underbara svärföräldrar för att dom alltid finns här! Vet inte vad jag skulle göra utan er kärlek och kärleken från våra djur. Kan även säga att i framtiden kommer jag o Mattias påbörja en IVF i Malmö, bara två saker som ska genomföras först. Den 6 Sept hade jag o Mattias varit förlovade i 5mån och den 7:e hade jag bott I Karlskrona 6månader, jäklar vad fort allt gått 💞💘 Vi har även börjat träna på Lokomotion igen och jag fucking älskar det gymmet och personalen där!! Har även fått inglasad balkong som vi myser på på kvällarna och tänder även massa ljus i resten av hemmet på kvällarna, skönt nu när det är lite mörkare på kvällarna.

Nästa sommar, den 25 Juli 15:00 rättare exakt så blir jag o Mattias Man och Hustru, vigseln sker i min hemstad Skövde, festen i Karlskrona 💞 🥂🍾💍 Har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv, eller nervös heller för den delen som jag är på detta trots den korta tiden ❤️ Redan bokat kyrka, valt ut ringar o bestämt klädseln vi vill ha, jag älskar dig så jävla mycket Mattias, dig, dina söner, våra djur och våra familjer ❤️

Take Care ❤️💞

Skärgårdsfesten i Karlskrona ❣️

Igår åkte vi guidad med båt ut till Kastellet på Aspö med grabbarna, fikade där och sen hem och lagade mat. Blev en relativt tidig kväll då vi skulle upp idag.

Idag vaknade jag av bråk i familjen och oense kommentarer (väldigt starka viljor här) Men älsklingen hade bryggt kaffe och gjort mackor så fick frukost på sängen och pojkarna gick ut o lekte, såå skönt ❣️

Runt 11 åkte vi in till Hoglands Park där barnen fick testa på att skejta, big air jump och skimbord, även lite klättring och lek. Vidare ut till Stumholmen och då kom spöregnet och åskan 😭

Äldsta pojkens innebandyturnering blev flyttad inomhus så det var skönt, tyvärr förlorade dom men vi kollade iallafall. De i ljusrosa kläder är Andrés lag ♥️

André längst ut till vänster med klubban i handen ♥️

Har varit en mysig dag förutom lite diskussioner med Noa men han kom efteråt och sa förlåt och gav mig en bamsekram, en sån som bara han kan ❣️

Ett Nytt Kapitel.

Nu var det längesen jag skrev, väääldigt längesen men det finns en anledning. Jag har helt enkelt varken orkat eller haft tid. Nu känner jag att jag är stabilare i mig själv och orkar ta tag i detta igen, jag skriver ju för min egen skull. för att jag mår bra av det och tycker det är kul och självklart även för att ni andra ska kunna följa mitt liv.

MYCKET har hänt sen sist jag skrev. I början av mars skiljde jag o D oss, det var ett gemensamt beslut då vi båda kände att vi var mer som vänner än partners. Jag hade redan innan det bestämt att jag skulle lämna Skövde, jag skulle flytta ner till min bästa killkompis Mattias (sen ca 1,5 år tillbaka) och hans 10 åriga son Noa och bo med dom tills jag fick tag i något eget. Jag visste redan att Mattias hade känslor för mig för det var något jag fått reda på några veckor tidigare genom Mattias son. Han hade berättat det för Noa i förtroende och vid ett bråk så slängde Noa ur sig det till mig. Innerst inne visste jag väl att jag kände något för Mattias med men jag var gift och det fanns inte i mitt huvud att jag skulle vara otrogen mot D. Dessutom hade jag hjärnskakning som gjorde att jag blev kvar här i Karlskrona en månad istället för knappt en vecka som var tanken då jag inte kunde köra ELLER sitta bredvid i en bil med hjärnskakningen. Jag var yr, hade huvudvärk, mådde illa (kan ju dock inte spy efter min GBP och i vissa stunder önskar jag att jag kunde det) och både ljud o ljuskänslig, det var hemskt och det enda jag i princip gjorde var att ligga o försöka vila mig.

Noa är världens underbaraste unge, glad, livlig, snäll, omtänksam och väldigt empatisk men också en riktig rackarunge. Han har ADHD så han har inte koncentrationen eller orken som andra, blir väldigt lätt rastlös och det finns inget viktigare än RUTINER. Dessutom om man lovar Noa något så är det väldigt viktigt att man håller det, det är alltid viktigt att man håller ett löfte till människor oavsett vad och speciellt till barn men till barn med diagnoser så är det extra viktigt, i alla fall i vårat fall.

Jag som i vanliga fall är en person som ska ha allt planerat och strukturerat när det gäller större beslut för att inte krascha sprängde min bubbla totalt i sammanband med skilsmässan. Jag åkte hem och redan samma kväll satte jag o D oss och pratade. Vi kom fram till att vi båda kände detsamma och jag sa att jag kommer flytta till Karlskrona och bo hos Mattias och Noa så länge men att vi skulle ordna allt praktiskt först. Att jag inte trivdes i Skövde visste redan D, det var nog inget som undgick någon förresten.

Sen vet jag helt ärligt inte hur jag klarade resten och på den korta tiden som jag gjorde det. Jag kom hem från Karlskrona torsdag kväll och exakt en vecka senare kom Mattias och hämtade mig med släpkärra som vi lastade full. Från början skulle jag bara ta med mina kläder, min dator , telefonen, två byråar och två bokhyllor… Vi fyllde det största släpet från Statoil *Asg*

På denna vecka som jag hade kommit hem och sen hann åka på hade jag fixat med utskrift av skilsmässopapper och underskriften av skilsmässan, lämnat in det på tingsrätten, fixat med adressändring och överflyttning av alla mina läkarkontakter på olika ställen, skrivit över lägenheten på D, rensat och packat på alla mina saker (Hade aldrig klarat det utan mormor och min familj och vänner) och samtidigt gråtit sönder mig som en tok så jag var konstant svullen runt ögonen. Trots att det var ett gemensamt beslut och vi skiljdes som vänner så var det både jobbigt och ledsamt. 12 år tillsammans och nästan 3år som gifta är ett tag, man lär känna varandra, varandras familjer och blir delaktiga i varandras liv på ett speciellt sätt.

Jag sa till min kurator sista dagen jag träffade henne i Skövde, dagen innan jag flyttade att jag fattade inte hur jag hade kunnat fixa allt jag gjort på så kort tid för samtidigt var jag livrädd och kände mig så himla rädd, förvirrad och ”borta” eller hur jag ska förklara det. Hon trodde att det var adrenalin och bara gick på ren rutin. Att jag är en människa som om jag ger mig fan på något så fixar jag det och ja, uppenbarligen är det så.

Dagen kom, den 7 Mars när Mattias kom och hämtade mig. Vi packade kärran väldigt fort, åkte ut till Mormor o Morfar och fikade och pratade en stund sen gav vi oss av. När vi kommit några mil från Skövde började jag gråta. Troligen av lättnad. Äntligen fick jag lämna staden jag mått dåligt i så länge och speciellt efter jag sista tiden börjat minnas saker. Det var väldigt blandade känslor, det var så jävla skönt att lämna själva Skövde men JAG som alltid planerat och velat ha kontroll flyttade helt plötsligt 33 mil bort, till en stad där jag kände EN enda människa och det var Mattias. Lämnade mina syskon, vänner och mina syskonbarn och känner inte till Karlskrona överhuvudtaget.

Eftersom jag varken jobbar eller pluggar är det ju inte lätt att lära känna nytt folk heller men det har faktiskt gått okej i alla fall. Har fått kontakt med några stycken genom sociala medier som jag träffar och det är skönt. Det tog dock lång tid att komma i ordning också. Först packa upp (Vi bor 2 vuxna, en 10åring en hund och nu efter att hämtat Dino i söndags, två katter i en 2:a, söker större men inte lätt att få lägenhet här pga. kö poängen, mer om djuren och allt annat kommer i framtida inlägg) När vi väl hade packat upp så skulle småsaker som fattades handlas in och det gjordes det i perioder men sen helt plötsligt så ville pojken hellre flytta ut i vardagsrummet (Fortf vardagsrum men han har sin säng och sina byråer och sin tv o sånt där) Dock står soffan och vardagsrumsbord fortfarande kvar därute.

Noa säger att han sover mycket bättre där för det är större men ingen blir nog gladare än Mattias och jag över att ha ett eget sovrum 😉 Dock tog ju det projektet tid med. Sen åka och skriva in sig på VC, tandläkare och bedömning på psyk. Lära mig hitta någorlunda i Karlskrona och att välja ut gym. Allt har tagit tid men nu känns det som att det börjar lugna ner sig.

Idag hade Noa disco på skolan och jag hade lovat honom att fixa håret på honom så 05.50 väckte han mig jätteglad påklädd och klar och tyckte jag skulle gå upp. Jag hade så pass mycket energi så väckte även Älsklingen och sa att vi skulle dra och träna och han hakade på så vi drack kaffe, tog varsin banan och protein shake sen körde vi Noa till fritids innan vi drog till gymmet och körde 1 mils uppvärmning på cykel innan det blev pass för armar och mage. Efter det drog vi till Wämöparken och gick en liten lugn vända med Gizmo för att stretcha och jaga lite Pokemon *haha*

Nu är det dags att gå ut och grilla. Vildsvin som legat i marinad ett antal timar och till det klyftpotatis eller pommes med bea och grillade champinjoner, underbart gott! Sen blir det myskväll med lite serier och imorgon är det dags för Noas skolavslutning, såå mysigt! Klockan 11 börjar det och efter ska han till mamma och vi har barnledig helg ❤ Mattias har även en son till på 17 år som bor hos sin mamma, André. Han är underbar på alla sätt men tyvärr får vi inte träffa honom så mycket. Klart vänner och tjejer och framförallt träningarna är viktigare men jag hoppas att han snart kommer hem och hälsar på.

Nu har ni fått veta lite om hur läget ligger till och ni ska veta att jag mår Såå mycket bättre just nu! Jag har mina Ups and Downs och det kommer jag alltid ha men överlag känns det väldigt mycket bättre i mitt liv och det gör mig så himla glad. Nedan kommer lite bilder från dagen!!

Älsklingen kom sen hem med blommor, bara för att ❤️

Ha en fortsatt bra Torsdag så skriver jag snart igen, Inns såå mycket att skriva om men vet inte vilken ordning jag ska ta det i så försöker ta det från start men med bilder från dagen som varit. Undrar ni över något så snälla fråga? Jag kommer försöka svara på alla frågor jag får 🙂 Kärlek till er Alla!! ❤