När myndigheterna ej bryr sig trots ständig skräck.

Längesen jag skrev nu men har varit väldigt mycket det sista. Jag hoppas att jag ska komma ”Back on track” nu.


Förra året var en mardröm för oss.

Pga. att vi umgicks med en tjejkompis så fick vi hennes psyko ex efter oss. Han skar sönder däcken på vår bil 3 ggr och en gång på lånebilen och kastade in en sten i vårt sovrumsfönster på 3.e våningen och vi har våran säng under fönstret. Jag bröt ihop, fick åka till psykakuten och hela jag bröts ner, jag vittnade i rättegång mot honom pga. grejer.


Vi fick utfärdat ett kontaktförbud mot honom men det gick ut nu i år, det har ändå varit lugnt då vi var tvungna att bryta med vår tjejkompis då vilket är vad han vill . Vi sökte hjälp på alla sätt vi kunde för att komma från Marieberg här i Karlskrona där vi bor. Kontaktade soc., pratade med Karlskronahem, Victoria Park, m.f och förklarade allt men ingen hjälpte oss och det höll på att bli min död tills det till slut tog stopp.

För ca 2 veckor sen kom tjejen hem efter att bott iväg i några månader och hon har inte haft någon kontakt med denna kille på flera månader (oss har han låtit vara sen dec typ tills nu) så vi började prata lite igen. I förrgår hade han dykt upp utanför hennes dörr full och börjat skrika och gapa och då hon har en dotter gick hon ut och försökte lugna ner honom. Han sa då till henne att han visste hon träffat oss igen och att han skulle gå upp till vår parkering och ”klippa” våra däck igen men sen hade han lämnat platsen.


Igår ca 16:00 parkerade vi bilen på vår parkering och idag runt 13:00 kom vi upp till bilen för vi skulle åka och hämta pojken hos sin mamma. Båda däcken på vänster sida var sönderskurna! Det har alltså börjat igen! Jag har brutit ihop totalt och är livrädd igen. Nu handlar det alltså både om att vi måste få en större bostad för att kunna leva som en normal familj och dessutom att vi måste få komma härifrån området där vi bor då vi lever under hot och press igen!

Jag klarar inte att gå igenom detta igen. Det höll på att ta död på mig sist och sista veckorna har jag redan varit väldigt dålig pga. vår omöjliga boendesituation och min psykiska ohälsa så nu är det ännu värre nu. Såsom vi har blivit bemötta av socialtjänsten, Karlskronahem, Victoria Park och många andra är det värsta vi varit med om som att det inte vore nog att leva under hot.


Enligt dom så ”kan” dom inte göra något för att hjälpa oss men vi vet ju att det är skitsnack då dom hjälpt MÅNGA andra som vi känner som absolut inte uppfyller deras kriterier som dom ”strikt måste följa”

När jag pratade med KarlskronaHem (som vi hyr av) förra året och förklarade situationen och bad att vi skulle få hjälp med att komma till ett annat område så sa dom bara ”Skulle vi hjälpa alla som var hotade så skulle det inte finnas bostäder alls”

Nej men vissa kanske inte känner sig så illa till mods så dom knappt vågar gå ut och dessutom där både jag och pojken har diagnoser att hantera!

Socialtjänstens svar var ”Ni har i alla fall tak över huvudet”

VictoriaPark har bara varit otrevliga och säger att dom måste hålla på sina regler, skitsnack!

Polisen, ja vad ska vi säga om dom? Denna mannen överträdde kontaktförbudet flera ggr och vi kunde bevisa det en av gångerna men det hjälpte inte, dom har ju inte direkt skyddat oss eller tagit våra anmälningar på allvar.

Dom hjälpte med kontaktförbud men struntade i när han överträdde det. Dom vet MYCKET väl vem mannen är och sa själva till oss att ”Det är inte så lätt att sätta dit honom för han är smart”

Är det såhär Sverige har blivit? Hjälp inte dom som bor här och lever i ständig skräck förrän det gått så långt att någon blir allvarligt skadad eller dör. Jag hoppas att alla ställen vi varit i kontakt med kan ha det på sitt samvete den dagen något riktigt hemskt händer oss.

Vi är trötta på detta och det är helt sjukt hur man kan bli behandlad i en hotad situation i Sverige idag och hur lite socialen, polisen eller bostadsbolagen bryr sig för att hjälpa.

Snälla om någon som läser detta vet en 3:a någonstans i Centrum, Lyckeby, Rödeby, Nättraby eller Jämjö privat så mejla mig eller skicka pm på facebook där jag vet att många av er läser ifrån när jag delar. Vi behöver hjälp!!

skulls_of_chris (instagramtjejen med ”dödlig” utgång)

Jag hoppas ni förstår att min rubrik inte betyder något illa? Fortsätt läs så förstår ni snart.

SÄG HALLÅ TILL CHRIS ❤️

Denna vackra, trevliga, mystiska kvinnan och det hon gör är vad detta inlägg kommer handla om. Chris är född i Sverige men har Danskt ursprung. Hon är 41år ung och bor med sin familj på landet utanför Norrköping.

Chris tillverkar smycken och tavlor med dödskallar (förstår ni nu dödlig utgång 🙈)

Till våren kommer det även att komma linnen och T-shirts. Jag som är tokig i dödskallar fastnade direkt för hur duktig denna tjejen är på det hon gör. Här kan vi snacka potential och en kvinna som kan komma precis så långt som hon vill. Jag fick möjligheten att göra en kort typ ”intervju” med Chris, awesome!

1. Hur länge har du hållt på att tillverka dödskalle saker och vad fick dig att börja?

Svar; Jag har hållt på ca 2 år. När jag jobbade som väktare blev jag sjukskriven i 2mån. Med en släng av ADHD blev jag extra uttråkad och smycken är min terapi så där började allt.

2. Dina smycken finns även att köpa i butik om jag förstått det rätt, vart då?

Svar; Armbanden säljs på India Piercing i Väla köpcenter, dock har inte halsbanden kommit dit än men allt Chris gör går att beställa via hennes Instagram @skulls_of_chris.

3. Har du någon hemsida?

Svar; Nej den är under uppbyggnad än så länge.

4. Hur ser det ut med kläder, har sett något linne på din Insta?

Svar; Till våren kommer både linnen och t-tröjor komma in med möjligheten att kunna beställa även i stärre storlekar. Priser på kläder vet jag ej än.

5. Vilket material görs smyckena i och vad är priserna ungefär?

Svar; Alla smycken är nickelfria, gjorda av halvädelstenar och görs efter kundens mått. Armbanden ligger på mellan 2-300kr och halsbanden 4-600kr.

6. Hur ser det ut med priser på tavlorna?

Svar; De kommer ligga mellan 5-600kr beroende på mått och innehåll.

Slutliga och sista frågan då Chris. Är din kreativitet bara en hobby, något du gör på fritiden?

Svar; Från början var det enbart en hobby ja men idag är smyckena och tavlorna mer än bara det då det rullar på bra.

Då tackar jag fantastiska fina Chris för att du ville ställa upp och svara på mina frågor.

Här nedan kan ni se bilder på en del av det denna toppen kvinnan har gjort.

Gå in på Instagram och följ henne självklart där 👌

skulls_of_chris

Du fascinerar mig vännen, du ger mig och troligtvis hundratals fler tjejer att våga tro att man kan lyckas med vad man vill, bara man inte ger upp. Det är inte bara män som kan lyckas. 💞

🥰❤️💋😘

Fuck Corona, vill ni att era kära dör?!! (Covid 19)

Allvarligt talat nu människor. Det är obehagligt detta med Corona viruset, speciellt för de som ligger i riskgrupperna och kan dö av det.

Men jag tycker ändå att det har gått för långt!! Folk hamstrar på sig som aldrig förr; toapapper, konserver, blöjor, ersättning, mjöl, gryn, torrjäst och såå mycket annat så ni förstör för alla dom som behöver det!!

Ica Maxi och Citygross i Karlskrona har gått ut med att de får leveranser varje dag ändå köper folk på sig mer än de behöver och sätter de stackarna som verkligen behöver det i skiten.

Ni vill sälja de ni köpt på er, fast till ett högre pris för att tjäna på det, vart fan finns medmänskligheten?!! Ni är sjuka! Elaka jävla ”människor” som vill tjäna på en katastrof?! Enbart för att få in lite pengar!!

Tänk om det varit era barn eller barnbarn eller familjemedlemmar som hade drabbats för att andra gör som er, har ni någonsin stannat upp och tänkt så? Tänk om någon ni älskar som ligger i riskgruppen dör för att andra liksom er hamstrat på sig? Snälla tänk efter!!

Om alla handlat med sunt förnuft så hade ingem behövt vara utan.

JAG ligger i riskzonen. Jag är astmatiker med början på KOL och har pollenallergi vilket sätter mig in i 2 av facken. Jag har varit jätteförkyld och har svårt med andningen o hög feber. Är det över nu?!

Med tanke på min allergi är det svårt att veta för jag är alltid ”förkyld”

Vad anser ni om Corona och vad gör NI för att det ska bli bättre?! Sköter ni hygienen, följer ni riktlinjerna?

Kommentera Gärna!!

Tillskott i familjen och kanske nya vänner?

Idag var Maria här, en tjej jag träffat via en grupp på Fb som bor här i Karlskrona, eller ja hon bor lite utanför. Hon kom vid 10 tiden och stannade till strax före 1. Supertrevlig o härlig tjej så jag hoppas absolut vi kan ses flera ggr och umgås..

Annars har jag innan hon kom jobbat lite på mitt kommunprojekt och kontaktat lite olika företag här i stan för att se om jag kan få till en intervju och ett sammarbete med olika ställen.

Jag kommer regelbundet uppdatera er om hur det går och hur bemötande och liknande har varit både vid första intrycket och vid ett eventuellt samarbete.

Går allt som jag vill så kommer det framöver samlas i en komplett guide så allmänheten snabbt hittar rätt i denna djungel av företag och salonger, mer än så kan jag inte skriva just nu 😉

Väntar även besked om ett eventuellt tillskott i familjen men låter er nog få undra lite över det tills vi vet mer 😉

Har även dammsugit, fixat disken, käkat lunch med Maria och nu ska jag lägga mig o läsa en stund medans jag väntar på att C ska höra av sig ❤️

Att stå i kvicksand.

Ja det är lite så det känts sista veckan. Som ett totalt mörker med några ljusglimtar här o där (främst min familj då) men annars känns det som att jag sugits ner i ett svart hål.

Jag har ont, ja det har jag jämt men smärtan som är nu är fan helt jävla otrolig. Jag har problem att kissa, måste skriva upp hur mycket jag dricker, när jag dricker och mäta när jag kissar morgon o kväll.

Kul liv va?

Har ingen ordentlig känsel i vänster benet och det försvinner under mig ibland så när det är som värst får jag använda krycka..

Vädret har varit skit, grått o mulet o regnigt o blåsigt, nån dag har varit fint men då har jag haft som ondast så då har jag inte kunnat utnyttja det ändå.

Jag försöker städa och fixa hemma varje dag, lagar mat tills min älskade make kommer hem från jobbet. Skickar plutten till skolan med taxin varje morgon och tar emot honom när han kommer från fritids.

Älskling fixade min cykel idag så jag hoppas det känns något sådär imorgon och är uppehåll så kanske jag iallafall kan ta en cykeltur längst havet, ren o skär medicin för själen men inte lika skönt för kroppen när jag har så ont..

Jag har kommit fram till en plan, en idé som jag ska utveckla och förhoppningsvis kommer ni se mycket av det framöver när jag kommit igång, men först måste jag ta mig ur mörkret.

Vissa dagar känns det mer defenitivt än andra, hur jävla ensam jag är. Ingen tjejkompis jag kan gå ut o ta ett glas vin o äta med eller ha övernattningskväll eller ens umgås med, inte nån. Jag är trött på att alltid vara den som ska höra av mig och sen få förhoppningar o sen blir det inget ä då eller så får man bara ett direkt nej jag orkar/kan inte.

Nej men då får det väl vara då.

Jag har också ont (konstant dygnet runt) och är trött men jag försöker ändå.

Jag får panik över att bo så litet som vi gör. Det funkar väl, har funkat bra men nu börjar det bli jävligt jobbigt. Jag och Mattias äter, sover, umgås och bor i princip i sovrummet, det tar på psyket. Jag vill ha ett ordentligt hem, ett vardagsrum och ett kök, ett sovrum som är just det, sovrum och jag vill att plutten ska få ett eget rum som är mer privat.

I snart 1år har vi sökt nu. Vi kollar blocket, kvalster, hyrenbostad, bostadsagent, bohub, gått igenom alla privata hyresvärdar och allt som går att göra men har ändå inte fått något napp.

Helt sjukt hur svårt det är 😥

Nej just nu känns det inte bra. Eller det känns bra att jag har min familj; Min älskade make, Plutten, våra djur, svärföräldrarna och de som finns här men ändå känns allt åt helvete emellanåt.

Jag vill bara lägga mig ner och skrika!

Imorgon åker Plutten till sin mamma efter handbollsträningen och jag o älskling åker till svärisarna där vi ska spela kort, äta, umgås och sova kvar. På lördag ska vi åka ut en sväng sen blir det hemmamys och på söndag spelar Plutten sin 2:a handbollsmatch 09:45 på Brinova Arena så då ska vi självklart dit och kolla.

Jag är så otroligt ledsen och trasig för att jag inte har några egna biologiska barn, som både min skötare och alla andra säger så beror stor del av hur jag mår att jag har sån sjuk barnlängtan och det gör så jävla ont!! Sitter och kommer på ovanliga och annorlunda barnnamn jag skulle kunna tänka mig o bollar med älakling men vad är vitsen när det inte finns något barn? 😭

Jag hoppas att allt snart vänder för just nu känns det som att jag står i kvicksand och jag sjunker..

Mardrömsdagen 😶

Jag vet att det är ett tag sen jag skrev nu, det har varit väldigt upp och ner med mig och som ni vet så har jag det så i perioder.

Min rygg har varit åt helvete det sista, värre än vanligt då vill säga. I förrgår kväll var smärtan så illa så det satte sig på blåsan. Jag var på toaletten och trodde att jag hade tömt mig men efter några timmar hade jag så jävla ont i magen så maken tvingade in mig till akuten.

Tur var väl det.

2100ml (!) hade jag i blåsan som dom tappade mig på. Eftersom jag har sån sjukhusskräck och inte ville bli inlagd fick jag åka hem med kateter och var tvungen att lova att komma in igår morse igen.

Blev inte mycket sömn den natten, i princip ingen alls om jag ska vara ärlig. Strax efter 9 igår morse var vi tillbaka på akuten och blev skickade till ortopeden. Mina reflexer i vänsterbenet funkar inte alls men som jag sa till läkaren så är det inget nytt när jag har så ont.

Knipreflexerna i ändan var bra och jag har fortfarande känsel både i främre och bakre nedre regionerna.

Dom ville egentligen lägga in mig men med tanke på min sjukhusskräck så fick jag åka hem igen med ordern att jag måste ha katetern minst 10 dagar, helst 14-20 🤢

Det är ju inte första gången jag får problem med blåsan för att allt låser sig pga smärtan i ryggen och det är väl i detta läget jävligt tur för mig.

Eftersom jag haft dessa problem så många ggr så är min blåsa väldigt elastisk efter alla uttöjningar och det är enbart det som gör så min blåsa inte sprängdes med tanke på mängden urin i blåsan.

Hade blåsan sprängts så hade jag kunnat dö.

Fick iallafall återvända hem igår och det blev inte mycket gjort hemma. Jag har ont av katetern i sig, ont av kramperna och smärtan i ryggen och får ångest av smärtan så jag känner mig väldigt ynklig trots att jag försöker.

Idag väckte min älskade man mig med frukost på sängen. Kaffe och valnötsbröd. Vi låg och kollade på serier och mös men plötsligt kände jag mig trots katetern kissnödig och det trängde i underlivet på mig.

45min innan jag skulle infinna mig i tingsrätten för att vittna fick jag akut tas in på VC då det var stopp i katetern. När jag väl kom in så var det liite blod som levrat sig och satt stopp i katetern och när det släppte rann det ner igen, sköterskan kopplade på en ny kateterpåse och vi skyndade oss in till stan och tingsrätten.

När vi kom dit fick vi gå igenom visitationsbågarna sen visades vi in i medhörningsrummet där jag skulle vittna.

Kl 14 skulle jag lägga mitt vittnesmål men allt var försenat så först strax efter 15 tändes tv:n o kameran upp inne i det lilla rummet och mitt vittnesmål togs.

Jag var nervös, hade ont som fan och ville bara hem och lägga mig..

Det gick rätt fort när allt väl började och när vi skulle resa oss upp och gå därifrån började nästa mardröm.

Kateterpåsen hade läckt! Dom hade satt på en otät påse så den hade läckt genom mina byxor och ut på tygsitsen på stolen jag satt på.

Jag började seriöst gråta och jag skämdes så jävla mycket 😭 In på toaletten där vi fick försöka fixa så mycket som gick och linda papper runt slangen där det läckte sen fick jag gå och klämma åt det tills vi äntligen kom hem.

Av med kläderna och direkt in i duschen. Kände mig så jävla förnedrad, äcklig och ledsen på en gång. Ångesten blev värre och jag bara skakade.. Samtidigt blev smärtan värre eftersom jag spände mig så av ångesten.

När jag duschat och bytt om tog M med mig till bilen och körde till havet, det ställe han vet brukar lugna mig och lätta min ångest. Vi fotade lite i solnedgången, andades havsluft och bara stod o kramades en stund.

Min älskade make vet verkligen hur han ska få mig att komma ner lite i all stress och ångest.

Jag är fortfarande ledsen, har skitont och ångest över det som hände och denna dagen överlag men jag har lugnat ner mig och ligger nu i vår varma dubbelsäng i vårat hem.

Snart ska vi äta lite sen ska jag tillbringa resten av kvällen i min älsklings trygga varma famn i våran sköna säng ❤️

Iväg på Kalas 🎊

Nu är jag och familjen på väg till svärmor o svärfar där släkten ska äta middag och fira svärmor som fyllde 71år i veckan 🥰

Jag, maken och plutten ska sova kvar där sen så blir en kväll med svärföräldrarna sen, heelt underbart! Jag har verkligen världens bästa svärföräldrar. Dom har tagit in mig i familjen med öppna armar, finns alltid här för oss, för familjen och för mig.

Jag kan prata med dom om allt, vi skämtar om de mesta och man behöver aldrig tänka sig för vad man säger eller hur man beter sig för dom älskar villkorslöst. Jag älskar dom verkligen, önskar att jag hade haft så underbara föräldrar och jag ser fram emot dagen när jag o Mattias förhoppningsvis kan få barn tillsammans genom ivf så mitt barn får så underbara farföräldrar 🥰

Skytteprov och licens 👌

Igår efter skytteträningen stannade jag och maken kvar en stund och pratade med ledarna. Då blev det bestämt att jag ska börja tävla 😍 Det kommer bli sittande med gevär men ändå, äntligen får jag göra något jag älskar. Jag tävlade i skytte när jag var liten och har sagt sen dess att jag vill börja igen.

För nån månad sen sa maken till mig att dom startade ny termin och vi åkte dit o sen dess har vi kört hela familjen.

Tisdagar är det både plutten, jag och Mattias men torsdagar och fredagar är det bara jag o M för då har plutten handbollsträning.

Igår fick jag med mig provmaterialet hem så jag ska plugga till skytteprovet så jag får mitt skyttekort och sen licensen och nån gång i vår är första tävlingen 🥰

Jag är såå exalterad 👍

Ungefär så som ni ser på bilden ser nästan alla mina tavlor ut så bättre kan det bli. Igår sköt jag 565 av 600 så är en bit kvar men övning ger färdighet och jag längtar tills träningen ikväll.

Jag kommer även ta skyttekort för pistol men börjar med geväret 👌

Helt seriöst. Jag är en väldigt stressig människa, väldigt orolig av mig och svårt att liksom slappna av men när jag skjuter.. Det är liksom som att allt annat runtomkring mig försvinner och jag är heelt inne i det jag gör, så skönt att ha den känslan, att känna att jag fokuserar på något till 💯 %

För er som kanske är intresserade så kan jag säga att det är en billig hobby. Eller ja, allt kan ju kosta beroende på hur mkt man vill lägga på det om man vill köpa egna vapen o sånt men annars får man låna vapen o sånt på skyttekkubben. Vi betalar för ammunitionen själva; 50kr för 500 skott och i skytteföreningen där vi är med, KA2 Skytteförening (i Karlskrona) kostar det 300kr för hela familjen i ett år i medlemsavgift sen kostar skyttekortet och licensen utöver det om man vill tävla, annars behövs inte det.

Så jävla kul!!

Jag vill ju även börja tävla i pistol men med mina ryggproblem och nacken som påverkar min arm är det väldigt svårt att stå så jag kommer fokusera mer på gevär nu och öva upp pistolen längst med vägen.

Du ser ju inte sjuk ut? Att leva med dolda sjukdomar är svårt.

Ja det är så jag känner. Att leva med psykisk ohälsa är något som är väldigt tufft. Att på det ha kroniska nervsjukdomar gör saken ännu värre.

Hur många ggr får man egentligen höra att; Du ser ju inte sjuk ut? Vad är det för fel på dig eller Du som är så ung o krämplös varför jobbar inte du?

Ja jag kanske ser frisk och bekymmerslös ut men jag är allt utöver det. För det första har jag mina diskbråcksoperationer och diskbråcket som inte kan opereras och även nervförträngningarna i nacken som påverkar mitt liv i hög grad. Nackproblemen gör att jag konstant har huvudvärk, vänsterarmen domnar och sticker hela tiden och jag tappar känseln och har superont i skov.

Ryggen ska vi inte prata om. Dessa problemen har satt sig även på blåsan så jag har stora problem att tömma mig när jag ska kissa. Jag kan få sitta på toa 40min ibland för att jag bara kan få ut några droppar åt gången men känner att jag verkligen behöver kissa. Ofta tror ju många att man sitter o skiter men nej, jag kan helt enkelt inte kissa.

Detta har gjort att jag måånga ggr fått åka in på sjukhus o tappas med kateter och även lagts in pga mängden urin i blåsan. Som mest hade jag drygt 2000ml i blåsan (!)

Ja ni läste rätt, 2 l urin. När man har över 300ml brukar man börja bli kissnödig men inte jag :/ När man kommer upp i så stora mängder är det farligt och risken finns att blåsan sprängs. Därför måste man läggas in med kateter i ett antal dagar, ibland veckor (beroende på mängden urin) med kateter för att blåsan ska kunna få chans att dra ihop sig igen.

Förutom det har jag smärtan, en smärta som jag lärt mig att leva med men som vissa dagar är outhärdlig. Jag får ta smärtlindring dagligen för att fungera och det har jag gjort sen jag var 18år. Vissa dagar får jag ta extra starka när smärtan är som värst och jag önskar att allt bara kunde försvinna.

Jag är bipolär typ 2 o har borderline och där snackar vi verkligen osynliga symptom för jag kan inte säga att det är sjukdomar, det är ju en diagnos jag har, inte en sjukdom.

Ångest, depressioner, panikattacker och en konstant känsla av stress. Sömnsvårigheter som heter duga och oro i kroppen nästan jämt. En känsla av att inte duga, att vara värdelös och bara vara i vägen. Att jag är ett problem för alla och inget positivt tillför är inget ovanligt att jag känner även om jag när jag är i ett ”friskt” tillstånd vet att det inte är sant.

Social fobi, svårt att träffa människor. Folksamlingar och att sitta i grupp är en mardröm för mig. Jag jobbar på det men det är sjukt svårt.

Jag kan ena stunden vara glad för att i nästa sekund börja gråta okontrollerat utan att veta varför. Antagligen handlar det om att jag bär allt inom mig och lagrar tills det rinner över. För detta tar jag ångestdämpande vid behov.

Jag håller ihop bland folk, framför barnen och ofta även inför min man. Det är dock något jag försöker bli bättre på, att kunna visa mina känslor och prata om hur jag mår med Mattias. Misstolka mig rätt, jag och Mattias pratar om allt men jag är sån att jag vill helst inte lägga allt hur jag mår o känner på min partner, trots att M ber om det men jag har lovat honom att jag ska försöka bli bättre.

Jag är hypomanisk.

Vet ni vad det innebär? Jag kan bli som en duracellkanin när jag får ett hypomaniskt skov. Jag ska göra tusen saker samtidigt och påbörjar massa olika projekt men blir sällan klar, springer som en yr höna hit och dit och bara fixar tills M kramar om mig o säger att jag måste lugna ner mig. När han fått mig att ”landa” så blir jag ledsen. Jag är så uppe i mig själv så jag vet inte att jag är i den fasen förrän jag går ur den.

Jag blir euforisk och tror gott om alla.

Jag kan gå runt o bara le och leva i ett lyckorus och skratta åt allt (även i situationer som det inte alls är passande) o känna att allt går min väg, tror tyvärr nästan alltid det bästa om folk till motsatsen är bevisad vilket gör att jag många ggr blivit rejält sårad.

Jag är en riktigt snäll människa men inte om andra jävlas med mig, mina vänner eller min familj. Då blir jag hemsk. Speciellt om det gäller mina vänner och min familj. Dom betyder allt för mig och jag hatar att se när dom far illa.

Jag är sexberoende. Japp så är det, jag är beroende av sex, finns inget som heter för mycket eller för ofta i min värld. Men jag lider inte av det och det gör inte heller Mattias. Detta har jag fått förklarat för mig också är en av sakerna som tillhör min diagnos men va fan, jag älskar det och det gör även min underbara make.

Nu vet ni lite mer om mig, känner ni igen er och undrar över något så är det bara att höra av er ❤️ Jag gör mitt bästa varje dag, kämpar så gott jag kan. Jag kanske inte är snabb men jag gör det i min takt.

Cooking Husband o Polisbesök.

I lördags förmiddag var vi hos svärföräldrarna och drack kaffe och åt frukost/lunch sen var vi ute och gick sen åkte vi hem. På kvällen lagade min älskade make maten. Fläskfilé med en sås av färskost vitlök och grädde, stekta champinjoner, klyftpotatis till och en tomat o löksallad 🥰

Kvällen tillbringade vi med våra kissar o vovven och bara njöt av vår egentid tillsammans.

Igår hämtade vi hem plutten igen och mös med honom och idag har vi plockat lite hemma, varit hos polisen, hämtat ut medicin , lagat mat och planerat veckan lite. Älsklings nya körkort har även kommit 🥰

Imorgon är det Skjutträning igen på kvällen och fortsätta med städning här hemma.

Jag ska även kl 13 till VUP för att testa NADA för första gången, detta kommer sen fortsätta varje tisdag samma tid. Är väldigt nervös eftersom jag är nålrädd och har problem att sitta i grupp och NADA innefattar båda, det är en gruppbehandling.

För er som inte vet vad det är så är det öronakupunktur som kan hjälpa till att förenkla vardagen om det funkar bra. Ångest, sömn, smärta, depressioner, nikotinavvänjning och mycket annat kan hjälpas med detta beroende på punkter i öronen som behandlas.

Jag hoppas på det bästa ❤️