Flytt, smärta, dödsfall och mors dag.

Jag vet att det är alldeles för långt tid sen jag skrev men det har hänt så mycket och jag har haft en hel del att göra. Vi har ÄNTLIGEN flyttat till en större lägenhet, 3 rok så nu har pojken ett eget rum och även jag o min man. Har varit iväg en del, haft mycket möten, väldigt mycket smärta i perioder och dessutom dödsfall i familjen och mycket mycket mer. Just nu kände jag väl mest att jag ville visa att jag lever och berätta lite om morsdag som var igår. Som alla ni som känner mig vet så hade jag ju innan jag blev tillsammans med Mattias inga barn. Kan inte få barn på naturligt vis (något jag kommer skriva mera om framöver) och har med min exman genomgått ett försök (två insättningar) med ivf men inte lyckats. Så det är först det två sista åren som jag känt värmen av att vara mamma och blivit uppvaktad på Mors Dag, förstår ni hur mycket det värmer?

Förutom min älskade bonusson Noa så har jag även fått en extra ”dotter” på köpet. Egentligen är det min bästa (och enda haha) vän här Adrianas dotter och Noas bästa vän men hon kallar mig också mamma och vi räknar henne till våran familj.

Igår fick jag av Noa en tavla, ett nattlinne med text och en krukros. Av Ella fick jag en superfin mugg med tillhörande sked i blått och det värmde mitt hjärta mer än ni kan ana, se de fina bilderna nedan.

Jag vill fortfarande ha en bebis, ett barn ihop med Mattias men smärtan av barnlöshet är inte riktigt lika hemsk längre. Inte som den var innan jag fick in Noa i mitt liv. Det är klart att det gör ont och att längtan finns men som sagt, på något sätt är det inte lika illa.

För ett tag sen började jag med diamondpainting. Väldigt rogivande och stress/ångest hanterande för mig. Jag har gjort 2 små tavlor, har fått hem en superstor som är vårat bröllopsfoto och har även beställt flera små som jag har vid sidan om den stora. Gör även tavlor mot beställning så skriv ett meddelande vid intresse 🙂 Nedan kan ni se de två små som är klara och hur stor den största kommer bli.

Det tar en stund att göra alla tavlorna men jäklar vad kul det är.

Den 11 Juni åker vi till Skövde efter pojkens skolavslutning och stannar tills den 13, med oss hem då är våran nya familjemedlem, Kayla 😍 En renrasig Leonberger från samma uppfödare som jag hade Leya från. Vi är alla väldigt förväntansfulla och längtar. Nedan kan ni se lite bilder på valparna och föräldrarna ♥️

Visst dör man sötdöden lite grann 😍😍

Jag skrev även att det varit dödsfall i familjen och den avlidne är min 30åriga lillebror. Jag orkar faktiskt inte skriva mer om det just nu men det kommer längre fram.

Nog för nu. Jag har dammsugit lägenheten, duschat och skrivit handlingslista. Om ca 1timme hämtar min älskade make upp mig så ska jag iväg på DBT behandling med min enskilde terapeut som jag är varje måndag.

Idag tänkte jag ta upp min otroligt jobbiga ljudkänslighet som blivit överjävlig sista tiden med henne.

Imorgon kommer min barndomsvän och hennes gubbe hit och stannar tills fredag så kommer bli mysiga dagar ♥️♥️

Ha de bra för tillfället så ska jag försöka bli bättre på skrivandet, jag lovar 😋 Glöm ej att trycka följ (prenumerera) så får ni ett mail varje gång jag gör ett inlägg.

Puzz o Kram

Ett Nytt Kapitel.

Nu var det längesen jag skrev, väääldigt längesen men det finns en anledning. Jag har helt enkelt varken orkat eller haft tid. Nu känner jag att jag är stabilare i mig själv och orkar ta tag i detta igen, jag skriver ju för min egen skull. för att jag mår bra av det och tycker det är kul och självklart även för att ni andra ska kunna följa mitt liv.

MYCKET har hänt sen sist jag skrev. I början av mars skiljde jag o D oss, det var ett gemensamt beslut då vi båda kände att vi var mer som vänner än partners. Jag hade redan innan det bestämt att jag skulle lämna Skövde, jag skulle flytta ner till min bästa killkompis Mattias (sen ca 1,5 år tillbaka) och hans 10 åriga son Noa och bo med dom tills jag fick tag i något eget. Jag visste redan att Mattias hade känslor för mig för det var något jag fått reda på några veckor tidigare genom Mattias son. Han hade berättat det för Noa i förtroende och vid ett bråk så slängde Noa ur sig det till mig. Innerst inne visste jag väl att jag kände något för Mattias med men jag var gift och det fanns inte i mitt huvud att jag skulle vara otrogen mot D. Dessutom hade jag hjärnskakning som gjorde att jag blev kvar här i Karlskrona en månad istället för knappt en vecka som var tanken då jag inte kunde köra ELLER sitta bredvid i en bil med hjärnskakningen. Jag var yr, hade huvudvärk, mådde illa (kan ju dock inte spy efter min GBP och i vissa stunder önskar jag att jag kunde det) och både ljud o ljuskänslig, det var hemskt och det enda jag i princip gjorde var att ligga o försöka vila mig.

Noa är världens underbaraste unge, glad, livlig, snäll, omtänksam och väldigt empatisk men också en riktig rackarunge. Han har ADHD så han har inte koncentrationen eller orken som andra, blir väldigt lätt rastlös och det finns inget viktigare än RUTINER. Dessutom om man lovar Noa något så är det väldigt viktigt att man håller det, det är alltid viktigt att man håller ett löfte till människor oavsett vad och speciellt till barn men till barn med diagnoser så är det extra viktigt, i alla fall i vårat fall.

Jag som i vanliga fall är en person som ska ha allt planerat och strukturerat när det gäller större beslut för att inte krascha sprängde min bubbla totalt i sammanband med skilsmässan. Jag åkte hem och redan samma kväll satte jag o D oss och pratade. Vi kom fram till att vi båda kände detsamma och jag sa att jag kommer flytta till Karlskrona och bo hos Mattias och Noa så länge men att vi skulle ordna allt praktiskt först. Att jag inte trivdes i Skövde visste redan D, det var nog inget som undgick någon förresten.

Sen vet jag helt ärligt inte hur jag klarade resten och på den korta tiden som jag gjorde det. Jag kom hem från Karlskrona torsdag kväll och exakt en vecka senare kom Mattias och hämtade mig med släpkärra som vi lastade full. Från början skulle jag bara ta med mina kläder, min dator , telefonen, två byråar och två bokhyllor… Vi fyllde det största släpet från Statoil *Asg*

På denna vecka som jag hade kommit hem och sen hann åka på hade jag fixat med utskrift av skilsmässopapper och underskriften av skilsmässan, lämnat in det på tingsrätten, fixat med adressändring och överflyttning av alla mina läkarkontakter på olika ställen, skrivit över lägenheten på D, rensat och packat på alla mina saker (Hade aldrig klarat det utan mormor och min familj och vänner) och samtidigt gråtit sönder mig som en tok så jag var konstant svullen runt ögonen. Trots att det var ett gemensamt beslut och vi skiljdes som vänner så var det både jobbigt och ledsamt. 12 år tillsammans och nästan 3år som gifta är ett tag, man lär känna varandra, varandras familjer och blir delaktiga i varandras liv på ett speciellt sätt.

Jag sa till min kurator sista dagen jag träffade henne i Skövde, dagen innan jag flyttade att jag fattade inte hur jag hade kunnat fixa allt jag gjort på så kort tid för samtidigt var jag livrädd och kände mig så himla rädd, förvirrad och ”borta” eller hur jag ska förklara det. Hon trodde att det var adrenalin och bara gick på ren rutin. Att jag är en människa som om jag ger mig fan på något så fixar jag det och ja, uppenbarligen är det så.

Dagen kom, den 7 Mars när Mattias kom och hämtade mig. Vi packade kärran väldigt fort, åkte ut till Mormor o Morfar och fikade och pratade en stund sen gav vi oss av. När vi kommit några mil från Skövde började jag gråta. Troligen av lättnad. Äntligen fick jag lämna staden jag mått dåligt i så länge och speciellt efter jag sista tiden börjat minnas saker. Det var väldigt blandade känslor, det var så jävla skönt att lämna själva Skövde men JAG som alltid planerat och velat ha kontroll flyttade helt plötsligt 33 mil bort, till en stad där jag kände EN enda människa och det var Mattias. Lämnade mina syskon, vänner och mina syskonbarn och känner inte till Karlskrona överhuvudtaget.

Eftersom jag varken jobbar eller pluggar är det ju inte lätt att lära känna nytt folk heller men det har faktiskt gått okej i alla fall. Har fått kontakt med några stycken genom sociala medier som jag träffar och det är skönt. Det tog dock lång tid att komma i ordning också. Först packa upp (Vi bor 2 vuxna, en 10åring en hund och nu efter att hämtat Dino i söndags, två katter i en 2:a, söker större men inte lätt att få lägenhet här pga. kö poängen, mer om djuren och allt annat kommer i framtida inlägg) När vi väl hade packat upp så skulle småsaker som fattades handlas in och det gjordes det i perioder men sen helt plötsligt så ville pojken hellre flytta ut i vardagsrummet (Fortf vardagsrum men han har sin säng och sina byråer och sin tv o sånt där) Dock står soffan och vardagsrumsbord fortfarande kvar därute.

Noa säger att han sover mycket bättre där för det är större men ingen blir nog gladare än Mattias och jag över att ha ett eget sovrum 😉 Dock tog ju det projektet tid med. Sen åka och skriva in sig på VC, tandläkare och bedömning på psyk. Lära mig hitta någorlunda i Karlskrona och att välja ut gym. Allt har tagit tid men nu känns det som att det börjar lugna ner sig.

Idag hade Noa disco på skolan och jag hade lovat honom att fixa håret på honom så 05.50 väckte han mig jätteglad påklädd och klar och tyckte jag skulle gå upp. Jag hade så pass mycket energi så väckte även Älsklingen och sa att vi skulle dra och träna och han hakade på så vi drack kaffe, tog varsin banan och protein shake sen körde vi Noa till fritids innan vi drog till gymmet och körde 1 mils uppvärmning på cykel innan det blev pass för armar och mage. Efter det drog vi till Wämöparken och gick en liten lugn vända med Gizmo för att stretcha och jaga lite Pokemon *haha*

Nu är det dags att gå ut och grilla. Vildsvin som legat i marinad ett antal timar och till det klyftpotatis eller pommes med bea och grillade champinjoner, underbart gott! Sen blir det myskväll med lite serier och imorgon är det dags för Noas skolavslutning, såå mysigt! Klockan 11 börjar det och efter ska han till mamma och vi har barnledig helg ❤ Mattias har även en son till på 17 år som bor hos sin mamma, André. Han är underbar på alla sätt men tyvärr får vi inte träffa honom så mycket. Klart vänner och tjejer och framförallt träningarna är viktigare men jag hoppas att han snart kommer hem och hälsar på.

Nu har ni fått veta lite om hur läget ligger till och ni ska veta att jag mår Såå mycket bättre just nu! Jag har mina Ups and Downs och det kommer jag alltid ha men överlag känns det väldigt mycket bättre i mitt liv och det gör mig så himla glad. Nedan kommer lite bilder från dagen!!

Älsklingen kom sen hem med blommor, bara för att ❤️

Ha en fortsatt bra Torsdag så skriver jag snart igen, Inns såå mycket att skriva om men vet inte vilken ordning jag ska ta det i så försöker ta det från start men med bilder från dagen som varit. Undrar ni över något så snälla fråga? Jag kommer försöka svara på alla frågor jag får 🙂 Kärlek till er Alla!! ❤