IVF-RESAN ”Att skaffa eller inte skaffa barn, det är frågan?”

Ni som har följ mig o min blogg vet att jag inte kan få barn naturligt, att jag måste göra IVF för att kunna bli gravid och att jag för många år sedan med min exman gjorde ett försök som ledde till 2 insättningar som båda ledde till missfall.

Jag mådde så sjukt dåligt efteråt och ville inte fortsätta direkt, sen skilde vi oss och idag är jag ju gift sen 11/1-2020 med min älskade Mattias och hans ena son, Noa har blivit min son med. Han kallar mig mamma och jag känner det som att han vore mitt riktiga barn, trots att han enligt blod inte är det.

Jag har gått upp en del i vikt sen jag blev tillsammans med Mattias och väntar på utredning för att se om något är fel. Ska sövas o göra en gastroskopi för att kolla efter fistlar eller fickor. Detta innebär att jag har för högt BMI för att få göra en IVF just nu i Malmö dit jag/vi måste åka nu om vi vill göra det.

Jag har 3år på mig innan jag är för gammal för att göra det och redan nu har mina tankar kört många rundor fram och tillbaka.

Jag har hela mitt liv velat ha barn, det har liksom varit det största som funnits för mig och jag VET att jag hade blivit en underbar mamma och Mattias en underbar pappa. Självklart skulle jag vilja ha en bebis med M, ett riktigt kärleksbarn som hade fått så sjukt mycket kärlek och blivit så himla älskat men samtidigt så börjar jag fundera på om jag orkar skaffa en bebis nu.

För de första har jag Noa som alltid kommer vara en del av mitt liv. För det andra, Noa fyller 18 om 4år och då kan vi flytta vart vi vill om vi vill, vi kan resa och göra allt vi vill, om vi skaffar en bebis så är det 18år till vi har ansvar för ett barn, förstå mig rätt, jag menar inte att det är ”jobbigt” men det är ju att ansvar. Jag vill inte rycka upp barnet och flytta för att vi kanske vill det.

Vi har 2hundar som vi går ut med dagligen, kommer jag klara av både 2hundar och en bebis på dagarna när M jobbar? Både jag o maken har ju svåra ryggproblem o sen mina diagnoser på det och sånt spelar också in. Tänk om jag har en sån dålig ryggdag så jag inte kan bära mitt barn? Det skulle krossa mig att inte kunna ge mitt barn trygghet när han eller hon behöver det.

Jag har redan fått 2 missfall genom en IVF och jag vet hur hårt det tog på mig, hur dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt och hur mycket jag påverkades av hormonsprutorna. Orkar jag gå igenom det igen, om det inte skulle lyckas denna gången heller?

Ja som ni förstår så är det mycket jag tänker och funderar på, pratar o bollar mycket med M om det såklart och vi tänker på samma sätt samtidigt som vi självklart hade velat ha ett gemensamt barn o gett Noa ett syskon till genom oss ❣️♥️

Har ju ett tag på oss innan vi/jag behöver bestämma oss så vi kommer fortsätta prata om det. Det enda jag vet med säkerhet är att om vi väljer att försöka skaffa ett barn till så kommer vi vara toppen föräldrar och barnet kommer vara såå älskat, lika mycket som Noa ❣️