Igår var det en tuff dag, mycket ångest och tankar över lillebror. Idag väcktes jag av Amanda som kom förbi snabbt o lånade duschen o sånt innan jobbet kl 11.
Runt 1 tiden kom Jolina och vi kollade på Chicago Fire och umgicks några timmar, hon fick Saffranslax o potatis som fanns kvar sen igår och sen chillade vi bara.
Sonen kom hem från skolan och vi pratade lite. Gick ut o tog en cigg o pratade med grannen och sen kom Amanda och hon fick de sista av laxen och vi pratade lite innan hon skulle hem.
Nu ska jag o sonen o maken kolla på Cobra Kai och till middag idag blev det schnitzel med pommes o sås.
Imorgon har min älskade make firmafest så jag o sonen ska äta pizza och kolla på en julfilm tillsammans o bara mysa efter vi kört honom till stan o hämtat upp maten på vägen hem❣️❣️
På lördag har vi bestämt att ha familjemys med julfilmer, godis, snacks och massa fmys tillsammans.
Älskar verkligen min familj och kommer bli en toppenhelg tillsammans med dom o djuren ♥️❣️
Har fortfarande ångest över mycket saker men jag försöker mitt bästa att jobba med det o se det ur olika synvinklar,ångest behöver inte bara vara ledsenhet utan även ilska, smärta och känslan av hat som gror i kroppen över saker man inte kan göra något åt .
Jag tänker ägna min tid åt att ta bort dåliga människor i mitt liv och bara omge mig med vänner nu ♥️ Jag FÖRTJÄNAR att vara lycklig ❤️
Just nu är jag så jävla arg o ledsen så jag vill bara skrika!! Ångesten äter upp mig och ingen förstår hur jag mår!! Vill vara själv men ändå inte, vill ha kärlek men förtjänar det inte. Är det mitt fel att min lillebror inte finns i livet idag?
Tänk om jag inte vänt han ryggen o sagt att han skulle glömma mig efter han sagt att jag aldrig hjälpt honom. Tänk om han levt då?!!!! Tänk om han vågat vända sig till mig så kanske jag hade haft min lillebror i livet. Jag får väl bara inse och känna det många andra verkar göra, hade det inte varit för mig så hade min lillebror kanske levt!!
Han är borta för alltid, jag får aldrig mer prata med honom och allt är mitt fel!! Jag kunde bara sträckt ut en hand och funnits för honom, inte dissat honom trots att han sa att jag aldrig funnits för honom eller hjälpt han, jag kunde pratat emot, då hade han kanske kunnat levt idag!
Jag är kanske en av anledningarna till att min bror är död och hur fan ska jag kunna hantera det?! Skyll på mig!! Jag tog hand om honom på så många sätt men inte enligt det sista han sa till mig; Att jag aldrig funnits vi hans sida o hjälpt honom.
Trots att jag flyttade han till skyddad adress, köpte möbler, mat m.m och blev ändå blåst på det. Jag försökte men jag var inte tillräcklig. Du lurade mig på allt. När jag bröt med dig sa du att du bodde i trappuppgångar och behövde pengar men i själva verket hade du fått en son till o bodde med din sambo. Du fortsatte med droger och att pressa folk på pengar men jag visste ingenting.
VARFÖR I HELVETE LJÖG DU FÖR MIG?!!
Jag hade hjälpt dig, hade gjort allt för dig bara du varit ärlig men istället är du död. Det är mitt fel, hade jag inte sagt att jag inte orkar med dina lögner och skit längre så hade du kanske kommit till mig och då kanske du hade levt.
ÄR DET MITT FEL ATT HAN INTE FINNS?HADE JAG KUNNAT GÖRA MER??
VARFÖR KRILLE,VARFÖR??!!Saknar dig så hjärtat går sönder.
Igår var en trevlig dag. Först dammsög jag hela lgh,fixade i köket fick sen besök av min vän Jolina, Robin och hans 2barn. Dom stannade några timmar och vi drack kaffe, pratade o jag lekte med barnen.
Nån timme efter älsklingen kom från jobbet så åkte vi o handlade. Jolina åkte med oss och efter affären släppte vi av henne hemma innan hon sen skulle vidare.
När vi kom hem började vi med maten som blev färdigfrysta pizzor då klockan runnit iväg och vi ville ha i oss något snabbt.
Inatt har jag sovit med sömnregistrerings saker på mig för att de ska se om min sömnapné är tillbaka och det är därför jag är så trött jämt. Sov inget vidare med alla grejer på mig men det funkade.
Var tvungen att vakna när älsklingen gick upp 05:39 till jobbet idag för att fylla i ett papper men sen somnade jag om och sov ända till 12(!)
Idag har jag haft väldigt ont i ryggen och ångest som trycker på i bröstet så har mest legat. Håller på o kollar på serien Young Royals på Netflix o jag älskar den serien. När älskling kommer hem ska han ner i förrådet och hämta upp julsaker för idag ska vi börja julpynta 🥰
Jag vet att många tycker det är alldeles för tidigt men det är något som får mig att må bra och jag vill faktiskt kunna njuta av julen innan den ska ner igen. 🎄 Tror julen är min bästa högtid samtidigt som den väcker mycket starka o dåliga minnen. Dock har sista året vägts upp med bra saker så ja, jag älskar faktiskt julen.
Såfort jag känner mig bättre i ryggen så blir det till att börja baka, både kakor o julgodis ska bakas och lika bra att börja i tid så jag hinner med allt 🙂 Så ska jag passa in att börja slå in julklappar och födelsedagspresenter med då sonen fyller 8 dagar innan jul.
Fick i förrgår veta att min morfar legat på sjukhus i en vecka och gjort 2 op. Vad som är fel vet dom inte riktigt än men jag vill inte gå in på några detaljer av respekt för morfar och mormor. Jag bröt dock ihop och blev livrädd att jag ska förlora min morfar men igår verkade han lite piggare sa mormor (som för mig är mamma) så får hoppas på det bästa.
Ha en bra dag allihopa o ta hand om er, följ gärna min blogg så får ni ett mail varje gång jag uppdaterar ♥️♥️
Idag är det 3 år sen jag var o fikade med min son o han inte var större än såhär, idag har han växt om mig, är 170cm och fyller 14 (!) I December.
Som ni märker så har jag inte varit så aktiv det sista, jag vet och mitt svar är att jag helt enkelt inte orkat. Min traumahantering tar upp stor del av min tid, ork och mående och är mycket jobbigare än en del kanske tror.
Nu skriver ju jag för min egen skull men självklart är jag glad för er som följer mig och vill läsa om mig, min familj, mående och vardag. Jag har sagt till mig själv att jag ska bli bättre på att uppdatera då jag själv vill och egentligen mår bra av att skriva av mig.
VAD SKULLE NI VILJA LÄSA OM? KOM JÄTTEGÄRNA MED FÖRSLAG, JAG SKRIVER OM VADSOMHELST BARA NI HJÄLPER MIG KOMMA I SPÅR IGEN ♥️♥️
Just nu har jag bara haft lite svårt för att veta vad jag ska skriva om då huvudet spinner av annat och idag är det måndag och då är jag extra avtrubbad då det som vanligt är traumahantering för mig och några väldigt tuffa dagar väntar (ångesten efter terapin brukar sitta i ett par dagar) Förra veckan måndag-torsdag var min barndomsvän Malin o hennes dotter Emilia här och det gjorde hela min vecka, dock bröt jag ihop o kunde inte köra direkt dagen dom åkte hem och jag o sonen lämnade dom vid tåget. Min underbara vän Amanda finns även 24/7 och det känns så skönt att ha en bra vän vid min sida.
Hoppas ni alla har det bra och jag hoppas ni kommer med förslag. Följ mig gärna så får ni en notis i mejl varje gång jag uppdaterar.
Min älskade make har inrett balkongen förra veckan så blir många kvällar sittandes där med ljus och låg musik, de kvällar vi inte spenderar hela kvällen i sängen med mys efter sonen somnat 😉 då♥️♥️ Har verkligen världens bästa familj och måste slänga en extra stor kram till mina underbara svärföräldrar Solveig och Hilmer som finns vid vår sida jämt och som alltid finns med en öppen famn för mig när det behövs, världens bästa människor 🥰
Hösten har verkligen kommit som ett brev på posten och det är bara lite drygt 6v kvar till jul så snart åker julpyntet upp. Ni som följt mig länge vet att min ångest dämpas av att julpynta. Diamondpainting är även något jag kört med rätt länge nu, dämpar ångesten och tycker det är mysigt och dessutom kul när man ser resultaten, nedan ser ni den senaste jag håller på med 🙂
I flera dagar har jag haft kraftig ångest. Ingen sån där liten där jag känner mig inte med idag pga ångesten som jag kan ha ibland utan snarare ”snälla stryp mig, stoppa tiden, jag kan inte andas” ångest. Flodhästar som har tyngt mitt bröst och oro inför just idag. Flera har försökt intala mig (även jag själv) att det kommer nog inte vara så jättejobbigt o hemskt första gången men helvetes i jävlar vad fel vi alla hade.
Kl 17 startade det, en timme varje måndag är avsatt för det men vi drog över en kvart. Jag älskar min terapeut P, hon kollar inte på klockan o stänger ner när hon vet att hon slutar klockan 18 utan vill se att jag är under kontroll innan jag går därifrån. I väntrummet utanför sitter alltid min man.
Vilken jävla awesome man jag har som gör detta för mig vaarje vecka trots att han jobbar till halv 5.
Traumahanteringen är led 3 i min DBT terapi som jag går och är som sagt utsträckt över ett år.
Ni som har följ mig o min blogg vet att jag inte kan få barn naturligt, att jag måste göra IVF för att kunna bli gravid och att jag för många år sedan med min exman gjorde ett försök som ledde till 2 insättningar som båda ledde till missfall.
Jag mådde så sjukt dåligt efteråt och ville inte fortsätta direkt, sen skilde vi oss och idag är jag ju gift sen 11/1-2020 med min älskade Mattias och hans ena son, Noa har blivit min son med. Han kallar mig mamma och jag känner det som att han vore mitt riktiga barn, trots att han enligt blod inte är det.
Jag har gått upp en del i vikt sen jag blev tillsammans med Mattias och väntar på utredning för att se om något är fel. Ska sövas o göra en gastroskopi för att kolla efter fistlar eller fickor. Detta innebär att jag har för högt BMI för att få göra en IVF just nu i Malmö dit jag/vi måste åka nu om vi vill göra det.
Jag har 3år på mig innan jag är för gammal för att göra det och redan nu har mina tankar kört många rundor fram och tillbaka.
Jag har hela mitt liv velat ha barn, det har liksom varit det största som funnits för mig och jag VET att jag hade blivit en underbar mamma och Mattias en underbar pappa. Självklart skulle jag vilja ha en bebis med M, ett riktigt kärleksbarn som hade fått så sjukt mycket kärlek och blivit så himla älskat men samtidigt så börjar jag fundera på om jag orkar skaffa en bebis nu.
För de första har jag Noa som alltid kommer vara en del av mitt liv. För det andra, Noa fyller 18 om 4år och då kan vi flytta vart vi vill om vi vill, vi kan resa och göra allt vi vill, om vi skaffar en bebis så är det 18år till vi har ansvar för ett barn, förstå mig rätt, jag menar inte att det är ”jobbigt” men det är ju att ansvar. Jag vill inte rycka upp barnet och flytta för att vi kanske vill det.
Vi har 2hundar som vi går ut med dagligen, kommer jag klara av både 2hundar och en bebis på dagarna när M jobbar? Både jag o maken har ju svåra ryggproblem o sen mina diagnoser på det och sånt spelar också in. Tänk om jag har en sån dålig ryggdag så jag inte kan bära mitt barn? Det skulle krossa mig att inte kunna ge mitt barn trygghet när han eller hon behöver det.
Jag har redan fått 2 missfall genom en IVF och jag vet hur hårt det tog på mig, hur dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt och hur mycket jag påverkades av hormonsprutorna. Orkar jag gå igenom det igen, om det inte skulle lyckas denna gången heller?
Ja som ni förstår så är det mycket jag tänker och funderar på, pratar o bollar mycket med M om det såklart och vi tänker på samma sätt samtidigt som vi självklart hade velat ha ett gemensamt barn o gett Noa ett syskon till genom oss ❣️♥️
Har ju ett tag på oss innan vi/jag behöver bestämma oss så vi kommer fortsätta prata om det. Det enda jag vet med säkerhet är att om vi väljer att försöka skaffa ett barn till så kommer vi vara toppen föräldrar och barnet kommer vara såå älskat, lika mycket som Noa ❣️
Så härligt är det ute nu. Sol o varmt väder som attan. Om 2mån bär det av till Turkiet med min underbara make och vår son och dagen efter vi kommer hem är det flytt som gäller 🥰 Har äntligen fått lgh på Musikgatan, området där vi sagt hela tiden att vi vill bo så sen blir det inga fler flyttar om vi inte köper något i framtiden.
Igår var jag o fixade mina naglar hos duktiga Seven och som vanligt är jag supernöjd 🙂 Bild ser ni nedanför.
Turkiet är något vi ser fram emot som sjutton. Det blir våran första resa som familj och Pluttens första utlandsresa någonsin. Han ser fram emot att flyga (till skillnad från mig som är flygrädd) bada, utforska och ha en semester med oss ♥️ Även första resan utomlands för mig o maken sen vi blev ett par om man inte räknar med Polen där vi varit några gånger.
Sommar ja, har redan fått en del färg och mer kommer det bli. Jag älskar ju värmen och solen. Både min rygg och mitt psyke mår mkt bättre av det istället för regn, kyla, mörkt o dystert. Det enda jobbiga är att se våra älskade hundar som lider så av värmen.
Ikväll blir det mys med sonen och fortsätta att packa, 2mån går fort så gäller att ligga i nu så man inte behöver stressa sönder sig i slutet.
Ovanför bjuder jag på lite bilder på vår familj 🥰😍😍
Puzz o kram på er så länge, nästa inlägg kommer jag diskutera angående IVF.
PS; Glöm ej att följa min blogg för att få uppdateringar så fort jag gör ett nytt inlägg 🌹
Ovanför här ser ni 10st frågor som ställts till mig på min profil Lindasplace på tellonym. Dessa är ställda från en och samma person och självklart har personen i fråga ställt dom anonymt (som ju e grejen med sidan, att man kan fråga vad man vill till folk utan att de vet vem som frågar) istället för att markera att den vill synas.
Jag kommer svara på frågorna i ordning från 1-10.
1. Jag kan tyvärr inte rangordna ställningarna för allt har med humör, tid, plats och rygghälsa att göra. Iallafall. Rida är något jag älskar, både när mannen ligger på rygg, sitter i sängen eller på en stol. Bakifrån, doggystyle medans mannen drar ett ordentligt tag i håret och kanske smiskar mig, mums 😋 Från sidan med mannen bakom kan vara jävligt mysigt. På rygg med en kudde under rumpan och mina ben på mannens axlar är också underbart. 69:an är ju riktigt upphetsande, att både kunna ge och få oralt samtidigt är alltid härligt. Analsex är jag en av de som gillar. Dock har jag bara gillat det med min make och man måste ha ordentligt förspel och vara riktigt sugen på det. Sen har vi ju den enkla Missionären som faktiskt kan vara jättemysig ibland då man kan se varandra i ögonen, kyssas och nästan den ställningen som är enklast att vara lite tystare när man har den. ( Oh yes, i’m a screamer usually)
2. Javisst ska ni få tips men först måste jag tillägga att det beror ju också på vart man är och vad det är för väder/årstid. Oavsett väder om man bara kan strunta i regn eller snö så är Bakifrån mot en sten eller ett träd alltid trevligt. På motorhuven funkar alltid. Är man i vatten så älskar jag när maken lyfter upp mig och jag ”rider av honom medans han står i vattnet och håller mig om rumpan medans jag har benen runt hans midja” Har ni vägarna förbi en klädaffär? Passa på att ta en snabbis bakifrån i ett omklädningsrum 😘
3. Jag vet inte så mycket pinsamma saker, är väldigt öppen med sex och tycker det är helt normalt, inget att skämmas för. Men annars ska jag väl säga när min man tog mig hårt bakifrån mot en toalett på en rastplats och plötsligt kommer en gubbe ut från toan och det visade sig att vi inte var ensamma 🤣 Oj vad han glodde, var nog mest pinsamt för honom.
4. Hur det förändras? Ju äldre du blir desto bättre lär du känna dig själv och vad du gillar bäst och hur du lättast kommer. Du lär dig att utveckla och har du sen en stabil partner länge så blir ni samspelta tillslut.
5. Om ni vill ha en extra person med i sängen så måste ni för det första lita på varandra och verkligen dessutom vara överens om att ni båda vill. Sätt tydliga regler vad som gäller och prata mycket om det både innan och efter. Bestäm det inte ”bara sådär” på fyllan utan att pratat om det någon gång tidigare iallafall. Använd antingen en vän ni båda litar på o känner väl eller en total främling, tror det är lättast för att det inte ska bli bråk.
6. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur gammal jag var när jag förlorade oskulden men var tidigt. Jag var ca 12 eller 13 år.
7. Blir väldigt svårt för mig att recensera då vi har ganska mycket och allt är bra beroende på när man använder det. En vanlig rabbit,andra dildosar, g-spot stimulator, analplugg, handbojor, spännband i skinn för att binda fast varandra, piskor, oljor m.m.
8. Hur man kan hetta upp samlivet? Vet inte riktigt om du menar enbart sexuellt eller hela förhållandet men eftersom du skriver samlivet tar jag det som generellt ♥️ Överraska varandra. Sluta inte ha dejtkvällar bara för ni varit tillsammans länge. Köp blommor mitt i veckan ”bara för att” Det måste inte finnas en anledning jämt. Skicka sex sms till varandra när ni är ifrån varandra. Skicka nakenbilder. Kanske en härligt inspelad egenvideo där du leker med dig själv? Retas o smek varandra en hel dag, smek innersidanav låret, kyss halsen, viska i varandras öron. Åk på en mysig utflykt bara ni. Ta aldrig varandra för givet, det är det viktigaste tror jag.
9. Vad som är tändande och avtändande tror jag är väldigt individuellt. Det beror ju på vad ni som enskilda individer gillar/inte gillar. Jag tänder på att se min man onanera, jag tänder på min man överlag, en man som doftar supergott och har bra hygien, jag tänder på ett vackert leende, en man som behandlar mig som en kvinna och gillar vissa andra kvinnor. Tänder på dirtytalk och hårdare tag o sängen. Avtändande finns ju så mycket. Kiss o bajs, barn, djur, elaka människor, dålig hygien, svett m.m.
10. Vet inte vad du vill veta om onani? Ja jag onanerar och älskar att göra det både ihop med min man, ensam och framför honom. Älskar även att se min man onanera framför mig.
Sådär ja. Då har jag försökt svara så gott jag kan på de 10frågor som var ställda. Börja gärna följa min blogg så får ni en notis varje gång ett nytt inlägg görs och jag SKA bli bättre på att blogga jag lovar. Har bara väldigt mycket runtomkring just nu.
Kommentera gärna och ställ frågor om vad som helst. Fler om sex ifall ni har det annars om annat ni vill veta. Har fått en fråga angående psykisk ohälsa o min diagnos men skulle gärna få fler frågor i just det ämnet innan en q&a, minst 10 frågor i kategorin jag skriver om vore bra.
Ofrivillig barnlöshet är en kategori ni kan ställa frågor i eller om. Ja, finns ju massa ämnen. Som sagt på tellonym heter jag Lindasplace och där väljer ni om ni vill fråga anonymt eller låta mig veta vem som frågar.
Om det är något väääldigt personligt ni frågar om så skulle jag uppskatta om ni visar vem ni är men kommer även svara er anonyma bara ni lovar en sak allihopa…..
FÖLJ MIN BLOGG OCH REKOMMENDERA DEN GÄRNA TILL ANDRA ELLER LÄNKA TILL MIG I ERANBLOGG OM NI TROR ATT ERA VÄNNER SKULLE GILLA DEN ♥️❣️
Livet är orättvist. Alla behandlas på olika sätt och är med om olika trauman men ändå så är det ALLTID en viss grupp som det alltid är mer synd om än andra..
Jag börjar med gruppen vi läser om överallt. Nyheter, tidningar, sociala medier. Den gruppen som ledsamt nog förlorat eller blivit av mer ett eller flera barn.
Jag är ingen elak människa eller en kvinna som tycker att det är mer synd om mig än andra. Däremot kan jag känna att det ofta är tvärtom. Vi läser eller hör om föräldrar som förlorat ett barn. Antingen i magen eller efter födseln. Fy fan säger jag, det gör så ont i mig, JAG sörjer med er. Det jobbigaste är att ingen av er som förlorar ett änglabarn förstår hur det känns för oss som både förlorar ett barn och sen får reda på att vi inte kan få flera barn naturligt. Ni säger att vi kan ju bara adoptera eller göra en ivf men ni förstår verkligen inte processen. Varken hur det känns fysiskt eller psykiskt. Jag skulle ju kunna säga att ni kan ju ”bara skaffa ett barn till” Jag menar inget illa, inget ironiskt eller hemskt men ni förstår inte hur vi har det.
Jag ska berätta om vad som hände med mig. Jag var gravid. 5:e månaden och fick kramper i magen, trodde jag skulle dö. Min dåvarande make följde med mig in till akuten i Skövde där jag bodde då. En kvinnlig läkare kom in, gjorde ultraljud och sa sen att jag var tvungen till operationen då jag blödde i buken. Dom körde ner mig snabbt, sövde mig och när jag vaknade såg alla rätt molokna ut. Det var ett utomkvedshavandeskap, mitt barn hade växt på ena äggledaren och de var tvungna att operera bort det.
Efter så många år med barnlängtan och sen förlora det och dessutom 50 % mindre chans att kunna få barn så bröt jag ihop. De pratade med mig, sa att jag fortf hade en äggledare så chansen var inte borta och att det skulle troligen gå bra. Trots tårarna och paniken inom mig så hoppades jag.
Vi åkte hem. det gick några månader och jag plussade på ett graviditetstest igen. Jag var så himla glad. Några månader till gick och samma smärta i magen kom. FAN!!
In till sjukhuset och snabbt upp i en gynstol och ultraljud och undersökning igen.
Läkaren tittade på mig med tårar i ögonen. Linda, sa hon. Det ser inte bra ut men jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att du ska ha kvar den sista äggledaren. Vi måste skynda.
Ner till operation o de sövde mig, min exman satt bredvid. När jag vaknade gjorde det ont. Det första jag såg när jag öppnade ögonen var tårarna i min mans ögon.
Jag är ledsen Linda, sa läkaren, vi var tvungna att ta bort den sista ledaren också. Barnet växte på den och hade vi skrapat hade det kunnat leda till infektion.
JAG DOG INOMBORDS. Min chans att få barn var borta. Vad fan var mitt problem?
Jag åkte hem efter några dagar och några månader senare gjorde jag en IVF i Gbg. Alltså en provrörsbefruktning. Ett ägg uttag, 2 insättningar totalt. Båda ledde till missfall.
Jag grät, jag skrek! Psyket kraschade och jag orkade ingenting. Jag gav upp.
Jag och min exman ( tillsammans sen drygt 11år tillbaka gick isär) och jag flyttade till min bästa killkompis 35mil bort i Karlskrona. Vi blev ett par. Gifte oss 11/1 2020. Han hade 2 barn sen innan, en på 18år och en på 12år som bor hos oss i princip på heltid. Han är hos sin mamma varannan helg, när han vill. Han är som min riktiga son, kallar mig mamma. Vi älskar varandra.
Jag vill fortf ha barn men längtan är inte lika hemsk. Däremot är känslan av att de som ”förlorar ett barn” alltid får mer uppmärksamhet än oss som både förlorar och inte kan få.
VARFÖR????
Jag tror det finns fler som känner som jag? Skriv gärna, bolla med mig, ställ frågor.
ALLA människor förtjänar att kunna få ett barn, inte bara vissa av oss.
Så mycket att skriva om, så mkt känslor och skit och ingen aning om vart jag borde börja.. Andas Linda, andas..
Jag börjar skriva till dig Christoffer. Min älskade lillebror som inte längre finns i livet. 8mån har gått och trots hur vi slets ifrån varandra och orden vi sa, att det hade gått nästan 2år när jag fick veta att du var försvunnen och 3v senare hittad död och faktumet HUR jag fick veta, allt gör så förbannat ont!
Den 23/11, bara några dagar sen, skulle du fyllt 31år. Du hade ju bara börjat leva. 3barn och en sambo som jag aldrig ens träffat efterlämnade du. På din födelsedag grät jag så mycket så jag fick nästan ingen luft. Jag kippade efter andan flera ggr och jag skrek, och undrade vad fan som är rättvist med detta?!
Det är du Christoffer. Vet inte exakt hur gammal du var men dina söner har varit kopior av dig. Kortet är taget på dagis och jag har det alltid med mig, du måste vara nära mig. Jag kan inte förlora dig igen..
Ibland när jag mår som sämst så ser jag dig sitta på sängkanten och le mot mig, säga att allt är okej. Att du förlåter mig. När det är allra värst och jag ligger i sängen och bara bölar så känner jag din hand stryka bort håret ur min panna och sen säger du att allt kommer bli bra och du kommer aldrig lämna min sida även om jag inte ser dig..
Jag fick veta att du var försvunnen genom din sambo i en grupp på fb. På Facebook! Jag kände inte Natasha och har bara pratat med henne några ggr efter det men hon verkar trevlig.
Du har levt ett liv som många tar avstånd från,det var därför vi inte hade någon kontakt, men jag tror verkligen att du försökte förbättra dig. Du försökte bygga upp ditt liv igen men du hann aldrig få chansen, det gick för fort.
FAN lillebror. Jag vill ha dig här, jag vill krama dig, hålla om dig och säga att jag älskar dig.
SNÄLLA KOM TILLBAKA TILL MIG ❤️
Hur kommer man över detta, hur slutar man gråta, minnas och se alla lyckliga stunder? Och hur fan raderar man mörkret?? Allt hemskt och elakt jag sa, som du sa, som vi sa under åren. Jag önskar vi bara kunde radera allt och sätta oss ner och prata minnen och ha kul tillsammans
Jag önskar att du hade fått träffa min familj. Min make och min bonusson Noa. Han har kommit upp i den åldern nu så han har börjat fråga och undra. Jag vet inte vad jag ska svara lillebror. Varför var någon elak mot dig? Varför dog du? Varför fick inte han träffa sin morbror innan du dog? Ja du läste rätt, han kallar mig mamma och pratar om dig som sin morbror.
Kan du tänka dig Christoffer. Jag kan ju inte få barn naturligt och som från ovan kom Mattias och Noa in i mitt liv, mannen i mitt liv och min son. Mattias har frågat med, hur du var, vem du var o.sv.
Jag har visat bilder från när du var ledsen, från din student och de mesta jag har på dig vilket är en jäkla massa.
ÄLSKAR DIG. SOM VÅRA MATCHANDE TATUERINGAR SÄGER;
We live together (min) och We die together (din)
Vi gjorde dom i ett syfte, att visa att vi hör ihop och lever för varandra men lillebror, det är inte min tur än. När det är min tur att lämna denna jorden så kommer jag o letar reda på dig, jag lovar ❤️❣️
***Lindas "Annorlunda" liv*** 