IVF-KARUSELLEN. Jag vill bara skrika!!

I Tisdags hade vi testdag. Dagen innan så fick ni som jag vet ljusrosa flytningar. Nu i efterhand har jag fått veta att det är helt normalt av Lutinusen och behöver inte betyda något. Detta gången gjorde det de.

Testet var negativt och jag började blöda så himla mycket. Antingen har inte ägget fäst eller så är det missfall sa dom på Sahlgrenska och vilket det än är så är det bra att jag blöder för det måste ut. De frågade om jag behövde en psykolog; Hur mår du? sa tjejen medans jag gråtandes förklarade allt för henne.

Ja vad fan tror ni? ville jag skrika. Men jag vet ju att det är deras jobb och tjejen på andra sidan luren lät så trevlig och försökte verkligen så jag skrek aldrig på henne.

Jag har samtalskontakt och den är ökad nu. Jag mår så jävla dåligt. Jag känner mig liksom tom, ledsen och arg på en gång. Och ensam. Hur kan jag känna mig ensam när jag har så många runtomkring mig? Min man, familj och mina vänner. Men något saknas, en del av mig.

När ska jag o Dennis få bli den familj vi så längtar efter? När ska vi slippa gå igenom detta och bara få vara lyckliga? Jag visste att det kanske inte skulle funka första gången men det gör inte saken lättare.

Det värsta är alla som säger till mig att ”Det är bara att du försöker gå vidare och tänka positivt nu

Vadå bara o gå vidare?! Hur fan ska jag kunna släppa allt och gå vidare bara sådär när jag helst av allt vill slå, sparka och skrika rakt ut?! Jag försöker vara stark, jag försöker tänka positivt men inombords är jag helt uppgiven, jag försöker le och sköta min vardag men inombords gråter jag konstant.

Jag kan inte sova på nätterna för jag drömmer mardrömmar, jag vaknar av att jag gråter sen ligger jag där och bara låter tårarna rinna och känner mig så himla värdelös och dålig som kvinna.

Jag kan inte ge min man det han helst av allt vill ha, jag kan inte ge oss den lycka han eller ja vi båda, förtjänar. Det är inte bara jag i detta heller, vi är två. Dennis finns med, han har också känslor men ibland tror jag folk glömmer att han också drabbas av det som händer. Folk glömmer att fråga hur han mår i allt och även om han säger att han självklart tycker det är tråkigt och jobbigt så menar han på att han kan hantera det på ett annat sätt för han drabbas inte fysiskt som jag gör.

Han är så gullig, han gör allt för att jag ska må bra, det har han alltid gjort. Han försöker peppa mig och pratar om saker på alla sätt han kan komma på för att försöka göra mig gladare och få mig att försöka tänka framåt.

Jag älskar Dennis, den mannen är verkligen mitt allt, min bästa vän, själsfrände o andra hälft!!

Tänk om han tröttnar?Tänk om han inte orkar mer och lämnar mig för att jag inte kan ge han ett barn? Tankarna är många och jobbiga. De tar över mitt huvud och jag vet inte vad fan jag ska göra?!

Jag försöker verkligen tänka positivt, hoppas verkligen att det kommer gå bättre nästa gång och jag önskar att jag bara kunde ”släppa allt”.

Nu ska jag vänta tills mensdag 12 sen ska jag ta ägglossningstest varje dag i 15 dagar för att dom förhoppningsvis ska kunna få fram när min ägglossning är så vi vet när i nästa(!) menscykel vi ska kunna återföra våran blastocyst.

Om den inte dör vid upptiningen då.

Nu börjas det igen, denna jävla väntan tar sönder mig.

IVF-Karusellen. Snälla Nej!

Inte långt kvar tills vi skulle få veta om vi ska få bli föräldrar eller inte så börjar jag idag att få rosa-bruna flytningar i trosskyddet. Är det sant?!

Är det kört nu, är det ett tecken på att jag inte är gravid? Hela mitt huvud sprängs av tankar o kroppen sprätter av ångest och oro. Jag börjar få ont med, det spänner i magen på mig, jag är så jävla rädd och det är bara att vänta tills vi vet något säkert och det är inte än.

Snälla jag orkar inte att det ska gå åt helvete igen just nu med detta också, är redan mycket som händer och jag hade behövt ha lite positivitet, lycka o hopp om framtiden. En framtid ihop med min man och vårat önskade efterlängtade barn.

Är jag förvånad?

Nej inte direkt, varför ska vi få lite flyt någongång istället för motgångar o ledsamheter. Känner mig så tom just nu. Tom, ledsen, orolig, undrande och förstörd. Klart som fan det skulle bli såhär, det är ju oss vi pratar om.

Vad i helvete hade jag förväntat mig?

Dejtkväll på Jouren.

Tidigare i veckan hade jag och min älskade make bokat in oss på en bio för våra presentkort vi hade. Vi tänkte oss en dejtkväll mitt i veckan liksom, lyxa till det lite och få lite egentid hemifrån. Jag hade vilat extra mycket då jag inte mått helt hundra men jag ville inte ställa in. Biljetterna var ju redan betalda med presentkorten och hade vi bokat av hade vi inte fått tillbaka det så jag ville vi skulle gå ändå.

Fixade ordning mig för kvällen och när D kom från jobbet åt vi lite innan vi åkte upp på 6 föreställningen.

Filmen vi gick på; The Nun, hade nog varit superbra om vi hade kunnat njuta av den men vi var mest förbannade på alla småglin och folk som satt o skrek och pratade med varandra tvärs över salongen och detta pågick tills jag först fick säga till dom bredvid oss och D tillslut flippade o bad folk hålla käften! Plus att jag hade ont.

Någon ropade tack och sen dämpade sig folk lite men vi var redan så uppvarvade så kunde inte njuta av det sista av filmen iallafall, ska berätta mer längre fram det lovar jag.

Efter filmen mådde jag iallafall så dåligt så istället för fika och fortsatt mysig kväll fick vi åka till Jouren där jag fick hjälp rätt snabbt.

Resten av veckan har varit lugn, väldigt lugn och det jag skulle gjort imorgon är avbokat för ärligt talat, jag orkar inte och är fortfarande inte bra.

Nu ska jag försöka sova, Godnatt ❤️

(Detta Kort är också från ”dejtkvällen”)

IVF-Karusellen- Fryst Ägg.

Japp igår fick vi brev från Sahlgrenska. Av de 3äggen som fortsatte odlas gick ett tillslut till frysen. D trodde alla skulle gå dit och jag trodde inga så självklart blev vi jätteglada att iallafall 1 gick dit.

Att vi har ett ägg i frysen ökar våra chanser lite. Om jag inte blir gravid nu efter första insättningen som är gjord så kan vi göra en insättning till innan vårat 1:a av 3 gratisförsök är förbrukade. Så som jag sagt innan;

Många ägg i frysen ökar våra chanser så länge ägget inte inte dör vid en upptining men risken att det händer är bara 10% så det är bara att hoppas på att inte det händer om tillfället kommer så vi måste göra det.

Ett extra ägg innebär även att jag slipper gå igenom ett uttag till direkt för att kunna få ytterligare en möjlighet till att kunna bli gravid.

Detta var ett glädjande besked och 1ägg i frysen är ju bättre än inga alls.

IVF-Karusellen. Känsligt innehåll för vissa.

Idag handlar det bland annat om biverkningar och känslor.

Jag tänker att överskriften kan vara bra för jag vill prata av mig om något så vanligt men för många ändå så känsligt; Flytningar.

Jag tar ju nu 3ggr om dagen en Vaginaltablett (Vablett kallar jag det för enkelhets skull) som heter Lutinus och en av biverkningarna med den är just flytningar men OMG jag trodde inte det skulle vara illa.

Vaknade en morgon, efter att tagit den några dagar, av fläckar i hela sängen, det var bara att åka o köpa trosskydd och inse att det måste jag använda varje dag för att slippa fläcka ner överallt. Känner mig inte fräsch alls och framför allt så känner jag mig väldigt ensam i allting.

Jag har självklart Dennis som står vid min sida 24/7 och mina närmsta tjejkompisar o mormor men ingen som själv gått igenom en IVF. Alla tankar, funderingar, känslor, rädslor och framförallt; Denna jävla väntan på allt.

Väntan är nog värst. Väntan på att få ta ett test, väntan på att se om det går bra ifall det skulle vara så att jag är gravid och oron över att än en gång isåfall få misstag. Hur ska man klara all väntan som är hela tiden utan att bli typ galen?

Smärtan börjar bli bättre men i fredags högg det till som fan i magen på mig och sen kändes smärtan som när man har en sprängfylld blåsa precis innan man kissar bara det att hur mkt jag än kissar så försvinner inte smärtan eller känslan. Dagen efter kändes det bättre igen.

Var det ägget som fäste?

Jag vet inte, jag vet ingenting och jag vågar absolut inte hoppas på något heller. Det enda jag vet är att jag är så sjukt trött och jag törstar något förbannat heela tiden. Jag kommer nu framöver även göra vanliga inlägg också för jag är ledsen men som ni nog förstår så kommer inte jag skriva ut här om det visar sig att jag är gravid. Inte så tidigt iallafall. Självklart kommer ni få veta men inte förrän vi är mer säkra själva.

Nej jag är inte gravid vad jag vet om nu. Testdatumet är först läängre fram och jag ska inte tjuvtesta pga risken för kemiskt utslag på stickan. Vill inte få hopp om en graviditet för att jag tjuvtestar och sen visar det sig att jag inte är gravid iallafall.

Men tyvärr, jag tror inte att jag kommer bli gravid på första försöket. Självklart önskar vi att det ska bli så, mer än något annat men vi vågar samtidigt inte hoppas, speciellt inte med tanke på alla missfall jag fått tidigare.

Nu ska jag sova för jag är sjukt trött och senare idag är det dags för ett gympass vid halv 10 ihop med min mormor och på kvällen kl 19.10 är det Boxpass ihop med Malin 💖 Innan kvällspasset blir det middag och lite umgänge med henne o hennes fina dotter Emilia 😘

Om någon går eller gått igenom samma saker som mig så skriv gärna till mig så vi kan bolla med varandra. Jag var med i flera ivf grupper på fb förut men ärligt talat så fick innehållen mig att må dåligt o hjälpte mig inte alls på det sättet jag hoppades på så då valde jag att gå ur alla grupper igen då det var det bästa för mig.

Godnatt alla fina ❤️ ❤️

IVF-Karusellen. Ägginsättning.

Idag 14:45 kom vi in på Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smärtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft väldigt ont länge så jag var ändå orolig.

Pratade med läkaren om det som först därför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vätska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st ägg hade 4st blivit befruktade, yeaaj ☺️ Ett ägg sattes in i mig och 3st fortsätts odla tills på torsdag sen ser dom hur det ser ut då. I mitten/slutet av nästa vecka får vi hem ett brev med hur många ägg som gått till frysen om de klarar sig.

Om första insättningen inte tar sig så tinar dom upp ägg inför en ny insättning och tyvärr finns det då chans att äggen inte klarar upptining, men dom sa att det är ca 10% chans att det händer.

Innan insättningen fick vi se embryot i ett mikroskop och när dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det på ultraljudet. En liiten vit typ bubbla såg man då. Måste säga att det kändes väldigt mäktigt att se även om det bara är ett embryo..

Jag tror jag nästan krossade makens hand under insättningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svårt att se vänstra äggstocken. Jag o läkaren pratade efteråt om mina smärtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador så fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir ännu mer mottaglig för smärta.

Jag köper dock inte det helt o hållet.

I vanliga fall är jag väldigt smärttålig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbråck sen 17år tillbaka så är jag aldrig smärtfri och har lärt mig leva med konstant smärta så när jag har så ont så det känns som jag ska avlida, då gör det verkligen ont.

Huvudvärk o tandvärk däremot är något jag inte tar mig igenom så lätt. Huvudvärken när den blir brutal liksom o tandvärk för att det är en av de värsta smärtorna som finns.

, det kanske är en bidragande orsak men jag tror mer på att det är för att dom varit o röjt runt och hållit på i magen o underlivet väldigt mycket på kort tid nu som gör att smärtan är så brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för några dagar sen en kommentar att jag gnäller så himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvärk och mår illa så hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gå igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp på det så du inte kan spy. Hur mycket jag än försöker, även om jag stoppar fingrarna i halsen så kan jag inte och då kan jag lova att det är så jävla hemskt att må illa. Att gå dag ut och dag in och inte kunnat göra något åt det överhuvudtaget.

Nu har jag fått utskrivet Primperan mot illamåendet och fan vad amazing det är. En tablett så är illamåendet borta efter ett tag och ingen är gladare än jag.

JAG har aldrig någonsin sagt eller påstått att det kommer bli lätt att vara gravid för mig, eller att det är det för någon. Men ska jag och min man ge upp våran största dröm för det?

Det kommer aldrig hända, vi ger inte upp för att det finns rädslor och smärta. Vi vill ha våran familj och någon gång måste väl vara våran tur??🤰

IVF-Karusellen. Äggutplock.

Igår var det dags. Strax före 4 gick jag upp och duschade av mig kroppen trots att jag duschat kvällen innan sen väckte jag maken. Vid 5 tiden hämtade vi upp Jenny sen började resan mot Göteborg. Jag var så himla nervös och visste knappt hur jag skulle hantera det men de gick.

När vi väl kom ner hade vi en stund till godo så det var skönt att inte behöva stressa. D lämnade sperma och sen gick vi upp till reproduktionsmedicin.

Blev inledda i ett mindre sjukhusrum där bara jag låg som tur var så Jenny kunde också följa med oss in. Jag fick en lugnande, en nål i armen och fick sen byta om till sjukhusskjorta och knästrumpor.

Grr så sexig jag kände mig 😂

Sen var det bara o vänta för kl 9 skulle vi vara där men först ca kl 10 skulle utplocket ske. Så blev jag o Dennis hämtade och fick gå in i deras lilla ”operationssal” Jag skakade och var skitnervös när jag la mig i gynstolen.

Dom sprutade i första dosen smärtlindring och började med att kolla hur äggstockarna så ut men inte heller denna gången kunde dom se något i den vänstra äggstocken när dom väl såg den.

Dock hade jag urin stod i vägen trots att jag precis hade varit på toan innan vi gick in i operationsrummet så dom fick tömma mig. Det var inte mer än 100ml men det räckte tydligen för att det skulle vara i vägen.

Fick lokalbedövningen och den var jag super orolig för men den kändes inte alls och det var en riktig befrielse men det gjorde fortfarande ont i magen så fick en dos smärtlindring till. Sen förde dom upp ultraljudsstaven med nålen på i mig, gick igenom sidväggen och sög ur vätskan ur 6st äggblåsor.

Det var väldigt obehagligt och sved o spände till emellanåt men annars så var det inte så farligt, tack o lov!

Ur 6 blåsor fick dom ut 5st ägg och det första fick vi se förstorat i mikroskop, riktigt coolt! När dom var klara och jag skulle sätta mig upp, då kom den värsta smärtan!

Jag började gråta på vägen till rummet för det gjorde så ont i underlivet och magen så när jag hade lagt mig på sängen kom dom in med en alvedon och en oxynorm åt mig.

Jag fick lite frukost eftersom jag enbart druckit klara vätskor sen midnatt sen när jag visat att jag kunde kissa så fick jag åka hem.

Jag var väldigt orolig för hur smärtan skulle vara på eftermiddagen/ kvällen och idag med tanke på att jag var så smärtlindrad igår. Sov nästan hela bilresan hem, hämtade Gizmo hos mormor o morfar sen när vi kom hem igen sov jag i princip hela dagen till o från i soffan sen gick vi och la oss.

Jag vaknade ordentligt nu för drygt en timme sen men ligger fortfarande i sängen. Idag har jag ont som fan! Ont i ryggen och framförallt ont i magen. Började med Lutinusen idag också. Den ska tas 3ggr om dagen nu fram tills jag vet om jag är gravid iallafall och förutom smärtan från igår så blir jag illamående och får ondare av tabletten med.

Men vet ni vad? All smärta o biverkningarna är värt det om det leder till att jag o D kan få vårat kärleksbarn för vi längtar så och vi är verkligen helt redo för att bli föräldrar. Håll tummarna för oss nu 👍

Imorgon 14:45 är det Sahlgrenska igen och ägginsättning. 💞😍