Bomullsbröllop 😍

Den 11 Januari var det min o makens bröllopsdag. 1år som gifta ❤️ Vi hade en supermysig kväll när Älsklingen jobbat. Vi lagade räkpasta, dukade fint, tände ljus och tog ett par glas vitt vin till maten. Plutten fick dock julmust ❤️ Jag fick en bukett med superfina rosor av min älskade och en Hollister parfym som doftade såå gott 😋 😍 Älskar mina pojkar så himla mycket.

Det var helt enkelt en supermysig och romantisk bröllopsdag med familjen och när pojken somnat var det vuxenmys för våran del 😋💞

Glöm ej att trycka följ o skriv in eran mailadress så får ni ett mail varje gång jag gör inlägg. Smidigt va? 🙂

Fortsätt också att mata på med frågor om precis vad som helst så jag sen kan göra ett inlägg där jag svarar på alla frågor. Ni får självklart ställa flera frågor var.

Ångest vs Smärta vs Borderline/Bipolär typ 2.

Sista veckorna har varit riktigt tuffa. Jag har haft ångest som är ihållande o inte vill ge sig, inte sån där ytlig, lätt ångest utan en sån som går på djupet. Har ni känt så någon gång? Hjärtat känns som det ska hoppa ur bröstkorgen, halsen drar ihop sig och det känns som jag inte kan andas. Huvudet bultar och illamåendet blir värre och värre.

Små ljud som i vanliga fall bara är normala dagsljud gör mig galen; Vattenkranen som rinner i badrummet, många som pratar på en gång, fläkten i bilen, katten som jamar, radion för högt eller folk som pratar högt. Ja allt möjligt som i vanliga fall inte är några problem. Den konstanta känslan av att inte kunna känna normalt. Antingen är det bra eller åt helvete. Det är ju min borderline som pratar. Att vara överallt och ingenstans samtidigt när jag väl kan röra mig det är det bipolära. Då blir det att jag kör slut på mig så jag knappt kan röra mig dagen efter men jag är inte medveten om det då, jag är uppe i det blå utan att fatta. Tills Mattias säger till mig på skarpen, då kommer tårarna. FUCK!!

Smärtan som jag fått sista halvåret, den i nacken, den får mig att bli galen! Den får mig att få ångest, att jag har konstant huvudvärk, får yrselanfall så jag ramlar och ligger många dagar och skriker av smärta. De har hittat nervförträngningar mellan 3-4  4-5 och 5-6:e rygghalskotorna. Jag har varit hos ortopeden och pratat, berättat hur illa min smärta är, hur jävla ont jag har, att jag dag in o dag ut gråter för jag har ont. Att det går ut i armen, upp i hela nacken o bakhuvudet och att hela min vardag drabbas av yrseln och värken som aldrig släpper helt.

Jag äter smärtlindring för att få vardagen att ens fungera någorlunda. Starka smärtstillande som inte är bra att äta i längden det vet jag o jag förstår läkarnas oro över att jag äter dom men vad fan ska jag göra just nu?! Jag fungerar inte alls så länge smärtan påverkar mig som den gör om jag inte har extra smärtlindring utöver min vanliga som jag ätit sen min första diskråck 2001.

Jag ska dra ner på allt när jag kan få den hjälpen jag behöver för att bli bra. De vet inte om de vill operera pga riskerna. Det är väldigt riskfyllt o farligt att operera nacken och det är jag väl medveten om men jag kan inte leva som jag gör nu! Jag kan inte gå runt med denna smärtan längre, jag orkar inte, jag vill börja försöka leva igen.

Oj detta blev lite rörigt men ni förstår sammanhanget va? Smärtan leder till ångest och ångesten till ökad smärta. Allt är en ond spiral och går hand i hand. Samtidigt kämpar vi för att kunna få tag i en större lägenhet så vi kan börja leva vårat liv som en familj på riktigt och känna att vi faktiskt har ett hem och inte bor i en skolåda som vi gör nu.

Vi har sökt runt 400 lgh snart men det känns helt jävla hopplöst för antingen räcker inte köpoängen eller så räknas inte min sjukpension som inkomst men hade det varit ålderspension hade det räknats (VictoriaPark) De vill inte ge oss någon chans trots att de hjälpt folk vi känner som har socinkomst vilket dom inte heller godkänner säger dom och folk som även har fogden vilket jag inte har.

Jag är absolut inte på något sätt rasistisk eller ser ner på andra men ska jag vara ärlig? Hade jag varit utländsk, knarkare eller alkoholist så hade dom hjälpt oss. Då hade soc hjälpt oss att få lägenhet. Att pojken o jag har diagnoser och att vi mår skit av situationen det är ingen som bryr sig om men de vi känner som fått hjälp trots sämre förutsättningar är just utländska eller narkomaner/alkoholister. Tycker det är konstigt bara.

Vart fan är vi på väg egentligen?! Jag är så trött på att bli särbehandlad för att jag är svensk och INTE har ett beroende. Att jag o sonen har diagnoser o behöver ha en ordentlig lgh är inte tillräckligt ”allvarligt”. Just nu bor jag o maken i vardagsrummet. Vi sover där, äter där, umgås där, gör allt där helt enkelt. Ohållbart i längden men vem bryr sig?

Saknar min familj, mina syskonbarn, bror med familj, min mormor som är den närmsta mamma jag har och min barndomsvän med familj. Här i Karlskrona har jag ”bara” min mans familj. Menar inte att det är så bara men jag som är van att träffa min familj flera ggr i veckan ser dom helt plötsligt kanske 1-2ggr per halvår. Det gör så jävla ont i mig, jag kan känna mig så sjukt ensam ibland trots att jag vet att jag inte är det. Om några dagar får jag dock träffa dom nu ❤️❤️

Min makes familj (nu självklart också min) är underbara, hans föräldrar är de finaste som finns och jag är alltid välkommen dit och jag har ju min egna familj med maken, min bonusson och våra djur som jag älskar över allt annat, men jag tror ni fattar hur jag menar?

Är det bara jag som kan känna såhär ibland? Som att jag är ensam trots att jag är omgiven av massa kärlek och har en man o ”son” som är så jävla underbara som någon kan bli. Shiit alltså. Så mycket tankar, så mycket känslor, så lite förnuft. Min make är min andra halva, mitt ljus i mörkret, min stöttepelare, bästa vän och mannen jag kommer leva sida vid sida med för resten av mitt liv för en sak ska ni veta. Trots att jag ibland har sjukt dåliga dagar där jag när pojken lagt sig släpper på ventilen och gråter (har enbart gråtit av smärta framför honom inte pga ångest för på något sätt tyglar jag det framför honom) så är jag lycklig. Jag har mer bra dagar än dåliga när det gäller psyket, mycket mycket mer, det fysiska med smärtan är inget jag kan styra och det har jag tyvärr dagligen men jag älskar min familj, älskar att vara med dom och att leva. Jag lever livet med glädje även om det ibland är bergodalbana. Var stolta över livet ni har och försök att göra det bästa av det ❤️

Hoppas ni har det bra och glöm inte att ställa massa frågor till mig för än finns inte tillräckligt för att göra ett inlägg om det.

Tryck följ/prenumerera här i bloggen så får ni mejl varje gång jag gör ett nytt inlägg och nu hoppas jag kunna hålla bloggen flytande snart igen. Finns det något speciellt ni vill läsa om? Tänkte framöver ta upp lite angående ivf igen iallafall.

Puzz o Kram på er ❤️

En annorlunda men mysig jul.

Så var det ju i år. Annorlunda upplägg, annorlunda firande men ändå supertrevligt. Vi spelade bingolotto på uppesittarkvällen som vi skulle, vann 100kr. Haha bättre än inget.

Julafton hämtade vi plutten och så firade vi eftermiddagen och kvällen hos våra grannar och nära vänner Adriana & Ella. Plutten fick massa julklappar som han verkligen älskade, delvis bilbana, mixerbord, wii spel o saker till det, presentkort på xbox, knallpulvergevär, nerfgun o massa mer.

Jag fick parfymer, bodymists, ett jättefint armband, en massagepistol, doftljus, frisörbesök och jag o maken fick tillsammans en ”elbrasa” och 2 jättefina o mysiga filtar plus resecheckar tills man kan börja resa igen och en jättefin julgrupp. Fick även en toppenfin julmanikyr på min vanliga salong i julklapp av min älskade make ❤️

Juldagen träffades vi med svärföräldrarna, makens syster med familj och respektive ute och grillade korv, fikade och umgicks ❤️

Hoppas ni andra hade en toppen julafton trots allt annorlunda. Det hade vi, dock har dagarna efter varit lite jobbiga, detta får ni läsa om i ett annat inlägg då jag inte vill förstöra julinlägget ❣️

Jag Lever!

Fett längesen jag bloggade nu jag vet. Det har varit väldigt mycket som hänt, både bra och dåliga saker.

Imorgon är det Julafton. En julafton då vi har pojken. Min allra första jul med ”eget” barn. Känns så dumt att göra citattecken för att för mig är han som mitt eget men vill inte trampa någon på tårna.

Detta året har inte varit som något annat år pga denna förbannade Covid 19 pandemin. Helt sjukt hur stort, hemskt och illa allt blivit. Visserligen inte konstigt med tanke på hur ignorant många är. Jaja tillbaka till julen.

Har i år inte alls bakat så mycket som jag brukar utan blev endast 3 olika sorters kakor och inget godis. Med tanke på nervförträngningarna i nacken så är jag glad om jag orkar gå ur sängen på dagarna.

Sega Saffranskolasnittar.
Silviakaka med saffran och smörkräm.
Mjuk pepparkaka med smörkräm.

Julafton blir ju självklart också annorlunda. Istället för att fira med släkten som vi brukar så kommer julafton firas med min älskade make, sonen, hans bästa tjejkompis som är som våran extradotter och hennes mamma som är den närmaste vännen jag har här.

Anledningen till att vi väljer att våga fira med dom är för att de bor i samma lägenhetshus som oss och vi har umgåtts med dom sen allt detta började. Kommer bli annorlunda men garanterat ändå bra ❤️

Ikväll är det Bingolotto och uppersittarkvällen som gäller 😍 Enda gången på hela året i princip som vi spelar. Sonen är hos sin mamma tills imorgon när vi hämtar honom vid lunch så blir bara jag o maken. Ska äta lite julmat, spela och mysa 👌❣️

Föresten, nej vi har FORTFARANDE inte hittat något större boende. Vi har sökt över 300 bostäder nu men utan framgång.

Har hänt så mycket så vet inte med vad och vart jag ska börja så jag slänger bara upp lite bilder på vårat julpynt och sen får ni mata på mig med frågor i kommentarsfältet, ni får fråga precis vad ni vill men var snälla ❤️

Samma person får gärna ställa samma frågor och sen svarar jag på frågorna efter juldagarna här om jag får in tillräckligt med frågor så snälla, KOM IGEN NU ❤️

GOD JUL 💕 💞

Du ser ju inte sjuk ut? Att leva med dolda sjukdomar är svårt.

Ja det är så jag känner. Att leva med psykisk ohälsa är något som är väldigt tufft. Att på det ha kroniska nervsjukdomar gör saken ännu värre.

Hur många ggr får man egentligen höra att; Du ser ju inte sjuk ut? Vad är det för fel på dig eller Du som är så ung o krämplös varför jobbar inte du?

Ja jag kanske ser frisk och bekymmerslös ut men jag är allt utöver det. För det första har jag mina diskbråcksoperationer och diskbråcket som inte kan opereras och även nervförträngningarna i nacken som påverkar mitt liv i hög grad. Nackproblemen gör att jag konstant har huvudvärk, vänsterarmen domnar och sticker hela tiden och jag tappar känseln och har superont i skov.

Ryggen ska vi inte prata om. Dessa problemen har satt sig även på blåsan så jag har stora problem att tömma mig när jag ska kissa. Jag kan få sitta på toa 40min ibland för att jag bara kan få ut några droppar åt gången men känner att jag verkligen behöver kissa. Ofta tror ju många att man sitter o skiter men nej, jag kan helt enkelt inte kissa.

Detta har gjort att jag måånga ggr fått åka in på sjukhus o tappas med kateter och även lagts in pga mängden urin i blåsan. Som mest hade jag drygt 2000ml i blåsan (!)

Ja ni läste rätt, 2 l urin. När man har över 300ml brukar man börja bli kissnödig men inte jag :/ När man kommer upp i så stora mängder är det farligt och risken finns att blåsan sprängs. Därför måste man läggas in med kateter i ett antal dagar, ibland veckor (beroende på mängden urin) med kateter för att blåsan ska kunna få chans att dra ihop sig igen.

Förutom det har jag smärtan, en smärta som jag lärt mig att leva med men som vissa dagar är outhärdlig. Jag får ta smärtlindring dagligen för att fungera och det har jag gjort sen jag var 18år. Vissa dagar får jag ta extra starka när smärtan är som värst och jag önskar att allt bara kunde försvinna.

Jag är bipolär typ 2 o har borderline och där snackar vi verkligen osynliga symptom för jag kan inte säga att det är sjukdomar, det är ju en diagnos jag har, inte en sjukdom.

Ångest, depressioner, panikattacker och en konstant känsla av stress. Sömnsvårigheter som heter duga och oro i kroppen nästan jämt. En känsla av att inte duga, att vara värdelös och bara vara i vägen. Att jag är ett problem för alla och inget positivt tillför är inget ovanligt att jag känner även om jag när jag är i ett ”friskt” tillstånd vet att det inte är sant.

Social fobi, svårt att träffa människor. Folksamlingar och att sitta i grupp är en mardröm för mig. Jag jobbar på det men det är sjukt svårt.

Jag kan ena stunden vara glad för att i nästa sekund börja gråta okontrollerat utan att veta varför. Antagligen handlar det om att jag bär allt inom mig och lagrar tills det rinner över. För detta tar jag ångestdämpande vid behov.

Jag håller ihop bland folk, framför barnen och ofta även inför min man. Det är dock något jag försöker bli bättre på, att kunna visa mina känslor och prata om hur jag mår med Mattias. Misstolka mig rätt, jag och Mattias pratar om allt men jag är sån att jag vill helst inte lägga allt hur jag mår o känner på min partner, trots att M ber om det men jag har lovat honom att jag ska försöka bli bättre.

Jag är hypomanisk.

Vet ni vad det innebär? Jag kan bli som en duracellkanin när jag får ett hypomaniskt skov. Jag ska göra tusen saker samtidigt och påbörjar massa olika projekt men blir sällan klar, springer som en yr höna hit och dit och bara fixar tills M kramar om mig o säger att jag måste lugna ner mig. När han fått mig att ”landa” så blir jag ledsen. Jag är så uppe i mig själv så jag vet inte att jag är i den fasen förrän jag går ur den.

Jag blir euforisk och tror gott om alla.

Jag kan gå runt o bara le och leva i ett lyckorus och skratta åt allt (även i situationer som det inte alls är passande) o känna att allt går min väg, tror tyvärr nästan alltid det bästa om folk till motsatsen är bevisad vilket gör att jag många ggr blivit rejält sårad.

Jag är en riktigt snäll människa men inte om andra jävlas med mig, mina vänner eller min familj. Då blir jag hemsk. Speciellt om det gäller mina vänner och min familj. Dom betyder allt för mig och jag hatar att se när dom far illa.

Jag är sexberoende. Japp så är det, jag är beroende av sex, finns inget som heter för mycket eller för ofta i min värld. Men jag lider inte av det och det gör inte heller Mattias. Detta har jag fått förklarat för mig också är en av sakerna som tillhör min diagnos men va fan, jag älskar det och det gör även min underbara make.

Nu vet ni lite mer om mig, känner ni igen er och undrar över något så är det bara att höra av er ❤️ Jag gör mitt bästa varje dag, kämpar så gott jag kan. Jag kanske inte är snabb men jag gör det i min takt.

Cooking Husband o Polisbesök.

I lördags förmiddag var vi hos svärföräldrarna och drack kaffe och åt frukost/lunch sen var vi ute och gick sen åkte vi hem. På kvällen lagade min älskade make maten. Fläskfilé med en sås av färskost vitlök och grädde, stekta champinjoner, klyftpotatis till och en tomat o löksallad 🥰

Kvällen tillbringade vi med våra kissar o vovven och bara njöt av vår egentid tillsammans.

Igår hämtade vi hem plutten igen och mös med honom och idag har vi plockat lite hemma, varit hos polisen, hämtat ut medicin , lagat mat och planerat veckan lite. Älsklings nya körkort har även kommit 🥰

Imorgon är det Skjutträning igen på kvällen och fortsätta med städning här hemma.

Jag ska även kl 13 till VUP för att testa NADA för första gången, detta kommer sen fortsätta varje tisdag samma tid. Är väldigt nervös eftersom jag är nålrädd och har problem att sitta i grupp och NADA innefattar båda, det är en gruppbehandling.

För er som inte vet vad det är så är det öronakupunktur som kan hjälpa till att förenkla vardagen om det funkar bra. Ångest, sömn, smärta, depressioner, nikotinavvänjning och mycket annat kan hjälpas med detta beroende på punkter i öronen som behandlas.

Jag hoppas på det bästa ❤️

Sommarens händelser i utplock ❤️

Det har varit en fullspäckad sommar med massa olika aktiviteter. Mycket promenader, långa cykelturer o annat mysigt. Tältning med pojkarna, utflykter, grillning i massa bad ❤️ Lilla Dino är inte så lite längre utan växer så det knakar och är snart ikapp Rut. Vi har varit ute på svampplock, myst med djuren, jag bestämde mig för att skaffa sidecut och jag har blivit faster igen till lilla Theo 💕 Vi har tagit bilfärjan till Aspö ihop med Noas storasyster Alice på mammans sida, firat svärmor och haft kort och grillkväll hos svärmor o svärfar 💋 Bilderna säger allt 💕💞🥰😍

Vi har även varit på busfabriken, varit en sväng i Lund då vi körde en vän, varit i Skövde o både hälsat på nytillskottet o brorsan med familj o sovit en natt hos mormor. ❤️ Som ni ser ligger bilderna inte alls i ordning men ni får iallafall se dom.

Jag har även blivit beviljad fri tandvård tills 2023 (!) varit på magnetröntgen och på torsdag ska älskling o göra sin nervblockad. Noa har testat på scouterna och i veckan ska han testa handboll ❤️ Älskling har gjort en ny Hammarby tatuering som han är supernöjd med också 💞

Som ni märker har det varit mycket och därav tystnaden i bloggen. Nu är det sjukstuga hemma. Älskling o jag ligger i feber och Plutten hostar tills han spyr 😫 Stackars liten.

Jag hoppas snart komma igång igen och jag hoppas att ni kan ge mig tiden till att återhämta mig. Mycket mer har hänt men vet inte än om jag ska ta det i ett lösenordsskyddat inlägg eller inte så hojta om ni vill ha lösen (har alltid samma lösen till alla skyddade)

Vill tacka min underbara sambo o styvsöner (även om vi inte ser André så mkt😂) , de nya få vännerna jag lärt känna här, min familj och mina underbara svärföräldrar för att dom alltid finns här! Vet inte vad jag skulle göra utan er kärlek och kärleken från våra djur. Kan även säga att i framtiden kommer jag o Mattias påbörja en IVF i Malmö, bara två saker som ska genomföras först. Den 6 Sept hade jag o Mattias varit förlovade i 5mån och den 7:e hade jag bott I Karlskrona 6månader, jäklar vad fort allt gått 💞💘 Vi har även börjat träna på Lokomotion igen och jag fucking älskar det gymmet och personalen där!! Har även fått inglasad balkong som vi myser på på kvällarna och tänder även massa ljus i resten av hemmet på kvällarna, skönt nu när det är lite mörkare på kvällarna.

Nästa sommar, den 25 Juli 15:00 rättare exakt så blir jag o Mattias Man och Hustru, vigseln sker i min hemstad Skövde, festen i Karlskrona 💞 🥂🍾💍 Har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv, eller nervös heller för den delen som jag är på detta trots den korta tiden ❤️ Redan bokat kyrka, valt ut ringar o bestämt klädseln vi vill ha, jag älskar dig så jävla mycket Mattias, dig, dina söner, våra djur och våra familjer ❤️

Take Care ❤️💞

Familjefotografering med Fotograf ❣️

Vi kände både jag och älskling att vi behövde öva upp oss lite på att slappna av på kort. Fick via Facebook tag i en fotograf som heter Marika Andersson (klicka på hennes namn så kommer ni till hennes hemsida) som är sjukt otroligt duktig! Tjejen är bara 21 år och precis startat upp sin hemsida och fyller på sin portfolie allt eftersom men vi kunde inte varit nöjdare! Hon fick oss att känna oss avslappnade, min underbara styvson Noa (i vit skjorta) och min älslade brorsson Neo likaså och det blev såå fina bilder! T.o.m Gizmo fick hon att kolla i kameran.

Hela familjen är så himla nöjda och det var så kul att få testa på ordentlig fotografering ♥️ Tusen tack älskade Marika! Och alla ni som läser detta, ha absolut Marika i åtanke när ni vill föreviga era minnen för ni kommer absolut inte ångra er!

Vi körde fotograferingen här i Karlskrona vid Knösö naturreservat, precis vid vattnet och Marika är i krokarna ibland men annars håller hon till i Växjö och jag lovar, denna fina, lugnande, snälla, otroligt duktiga 21åring kommer gå långt, det kan vi garantera!!

All lycka till dig Marika och TUSEN TACK!!

Ölands Djurpark, Thaibuffé och Skärgårsdsfesten m.m ♥️

I Tisdags tog vi med plutten Noa och min brorsson, lillprinsen Neo och åkte till Ölands Djurpark, jösses vad uppskattat det var hos barnen och jag som heller aldrig varit där tyckte det var mysigt,likaså älsklingen ❤️ Vi hade gjort ordning pastasallad med kyckling, skinka o grönsaker, gjort smörgåsar och hade med dricka och sånt själva, bara inträdet gick ju på 1600kr för alla och sen resan.

Efter Öland blev det en snabb visit förbi Ikea då vi behövde ha värmeljus och en kastrull sen tog vi varsin korv med bröd så pojkarna skulle hålla sig tills vi kom hem för när vi kom hem så hämtades det upp familjekebablåda och så hade vi filmmys 💕💞

Vi körde plutten till mamma i Torsdags sen blev det Pokémon jakt med lillprinsen och senare en cykeltur ner till havet där vi badade, mös och bara var, fick även se den fina solnedgången ♥️

Älsklingen kom även som ni såg hem med blommor till mig i torsdags bara sådär, för att han tyckte jag behövde det och för att han älskar mig 💞 Han får mig att känna mig såå älskad och speciell varje dag! Igår var älskling o Neo o jagade Pokemons sen var det thai buffé till lunch och sen åkte vi till Bågsjön och badade 💕På kvällen kom prinsen ut o kramade Mattias och sa att han älskade oss o att vi var bäst och att han haft de bästa dagarna någonsin hittills, det värmer verkligen fasters hjärta 😍

Idag blev det ett fikabesök hos svärföräldrarna sen handlade vi lite och åkte o jagade Pokemons i Wämöparken. Nu är det matlagning på g sen blir det filmmys 🥰😍

Imorgon kommer plutten hem så blir en lugn myskväll sen nästa vecka ska vi tälta 😍 På torsdag ska svärföräldrarna passa barnen när jag o älskling ska in på Skärgårdsfesten och kolla Joyvoice som vi funderar att gå med i och The Refreshments. Kommer bli en underbar kväll och på lördag ska vi in till barnens ö med pojkarna där de kan pröva på massa olika saker gratis 💕

Älskar att ha min lillprinse här och att vi imorgon blir hela familjen igen även om dessa dagar med bara prinsen har varit guld värda känns underbart ♥️

Lillprinsen ville ha nuggets, friterade pommes och bea till middag så det fick han idag. Jag och älsklingen körde nuggets, friterade vaxbönor med vitlök och bea 👌

Imorgon är det fotograferingen av oss alla med Marika som är fotograf och gör detta helt ”pro bono” för oss, du är underbar! Kolla in hennes hemsida då hon är riktigt duktig, supertrevlig och lätt att göra med om ni vill ha ett minne för livet 💕Fotograf Marika (Klicka på texten) Kommer uppdatera bloggen när korten är redigerade o klara ♥️

Jag är så jävla lycklig måste jag bara säga, har min älskade lillprins här och har min underbara blivande man Mattias och styvson Noa (även André som inte bor med oss) vid min sida hela tiden. Dom är underbara och jag är så jävla glad att dom finns! Mattias är den lugnaste och snällaste människan jag vet och han får mig att bli lika lugn. Trodde inte en människa kunde vara så lugn som han är men jo det kan man tydligen 💞

Längesen jag var så glad, lycklig och taggad på livet som jag är nu ♥️ ÄLSKAR ER MATTIAS O NOA, ANDRÉ och lillprinsen NEO ❤️

Måste även tillägga att jag blivit faster igen till en liten pojk som min bästa lillebror o svägerska o närmsta vän Jenny fått ♥️

Just nu, trött efter polisstationen.

Jag är så himla trött efter att precis kommit från polisstationen. Hänt så mkt sista veckorna både bra och dåligt så har inte riktigt orkat blogga. Jag kommer snart igen och kommer berätta, jag lovar, men just nu har jag så mycket annat att fokusera på. Är så himla glad att jag har min älskade sambo vid min sida för utan honom vet jag inte vad jag skulle gjort. Ni får nöja er med några bilder från midsommarfirandet i Wämöparken så länge ❤️

Efter parken blev det hem och äta midsommarlunch med sill, färskpotatis o hela köret (förutom för min fina styvson Noa som fick kyckling)

På kvällen grillade vi, vildsvinsburgare och vildsvinsfilé, champinjoner fyllda med baconost och till det, hemmagjord potatissallad.

Det var en underbart härlig dag o kväll och senare på kvällen kom Azra o Esma och sov hos oss ❤️