IVF-RESAN ”Att skaffa eller inte skaffa barn, det är frågan?”

Publicerad den av Linda

Ni som har följ mig o min blogg vet att jag inte kan få barn naturligt, att jag måste göra IVF för att kunna bli gravid och att jag för många år sedan med min exman gjorde ett försök som ledde till 2 insättningar som båda ledde till missfall.

Jag mådde så sjukt dåligt efteråt och ville inte fortsätta direkt, sen skilde vi oss och idag är jag ju gift sen 11/1-2020 med min älskade Mattias och hans ena son, Noa har blivit min son med. Han kallar mig mamma och jag känner det som att han vore mitt riktiga barn, trots att han enligt blod inte är det.

Jag har gått upp en del i vikt sen jag blev tillsammans med Mattias och väntar på utredning för att se om något är fel. Ska sövas o göra en gastroskopi för att kolla efter fistlar eller fickor. Detta innebär att jag har för högt BMI för att få göra en IVF just nu i Malmö dit jag/vi måste åka nu om vi vill göra det.

Jag har 3år på mig innan jag är för gammal för att göra det och redan nu har mina tankar kört många rundor fram och tillbaka.

Jag har hela mitt liv velat ha barn, det har liksom varit det största som funnits för mig och jag VET att jag hade blivit en underbar mamma och Mattias en underbar pappa. Självklart skulle jag vilja ha en bebis med M, ett riktigt kärleksbarn som hade fått så sjukt mycket kärlek och blivit så himla älskat men samtidigt så börjar jag fundera på om jag orkar skaffa en bebis nu.

För de första har jag Noa som alltid kommer vara en del av mitt liv. För det andra, Noa fyller 18 om 4år och då kan vi flytta vart vi vill om vi vill, vi kan resa och göra allt vi vill, om vi skaffar en bebis så är det 18år till vi har ansvar för ett barn, förstå mig rätt, jag menar inte att det är ”jobbigt” men det är ju att ansvar. Jag vill inte rycka upp barnet och flytta för att vi kanske vill det.

Vi har 2hundar som vi går ut med dagligen, kommer jag klara av både 2hundar och en bebis på dagarna när M jobbar? Både jag o maken har ju svåra ryggproblem o sen mina diagnoser på det och sånt spelar också in. Tänk om jag har en sån dålig ryggdag så jag inte kan bära mitt barn? Det skulle krossa mig att inte kunna ge mitt barn trygghet när han eller hon behöver det.

Jag har redan fått 2 missfall genom en IVF och jag vet hur hårt det tog på mig, hur dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt och hur mycket jag påverkades av hormonsprutorna. Orkar jag gå igenom det igen, om det inte skulle lyckas denna gången heller?

Ja som ni förstår så är det mycket jag tänker och funderar på, pratar o bollar mycket med M om det såklart och vi tänker på samma sätt samtidigt som vi självklart hade velat ha ett gemensamt barn o gett Noa ett syskon till genom oss ❣️♥️

Har ju ett tag på oss innan vi/jag behöver bestämma oss så vi kommer fortsätta prata om det. Det enda jag vet med säkerhet är att om vi väljer att försöka skaffa ett barn till så kommer vi vara toppen föräldrar och barnet kommer vara såå älskat, lika mycket som Noa ❣️

Sommar, Turkiet, flytt m.m🥰

Publicerad den av Linda

Så härligt är det ute nu. Sol o varmt väder som attan. Om 2mån bär det av till Turkiet med min underbara make och vår son och dagen efter vi kommer hem är det flytt som gäller 🥰 Har äntligen fått lgh på Musikgatan, området där vi sagt hela tiden att vi vill bo så sen blir det inga fler flyttar om vi inte köper något i framtiden.

Igår var jag o fixade mina naglar hos duktiga Seven och som vanligt är jag supernöjd 🙂 Bild ser ni nedanför.

Turkiet är något vi ser fram emot som sjutton. Det blir våran första resa som familj och Pluttens första utlandsresa någonsin. Han ser fram emot att flyga (till skillnad från mig som är flygrädd) bada, utforska och ha en semester med oss ♥️ Även första resan utomlands för mig o maken sen vi blev ett par om man inte räknar med Polen där vi varit några gånger.

Sommar ja, har redan fått en del färg och mer kommer det bli. Jag älskar ju värmen och solen. Både min rygg och mitt psyke mår mkt bättre av det istället för regn, kyla, mörkt o dystert. Det enda jobbiga är att se våra älskade hundar som lider så av värmen.

Ikväll blir det mys med sonen och fortsätta att packa, 2mån går fort så gäller att ligga i nu så man inte behöver stressa sönder sig i slutet.

Ovanför bjuder jag på lite bilder på vår familj 🥰😍😍

Puzz o kram på er så länge, nästa inlägg kommer jag diskutera angående IVF.

PS; Glöm ej att följa min blogg för att få uppdateringar så fort jag gör ett nytt inlägg 🌹

Q&A. 10st frågor om sex som ni ställt blir 💯% ärligt svarade av mig. Väldigt sexuellt o delvis grovt innehåll.

Publicerad den av Linda

Ovanför här ser ni 10st frågor som ställts till mig på min profil Lindasplace på tellonym. Dessa är ställda från en och samma person och självklart har personen i fråga ställt dom anonymt (som ju e grejen med sidan, att man kan fråga vad man vill till folk utan att de vet vem som frågar) istället för att markera att den vill synas.

Jag kommer svara på frågorna i ordning från 1-10.

1. Jag kan tyvärr inte rangordna ställningarna för allt har med humör, tid, plats och rygghälsa att göra. Iallafall. Rida är något jag älskar, både när mannen ligger på rygg, sitter i sängen eller på en stol. Bakifrån, doggystyle medans mannen drar ett ordentligt tag i håret och kanske smiskar mig, mums 😋 Från sidan med mannen bakom kan vara jävligt mysigt. På rygg med en kudde under rumpan och mina ben på mannens axlar är också underbart. 69:an är ju riktigt upphetsande, att både kunna ge och få oralt samtidigt är alltid härligt. Analsex är jag en av de som gillar. Dock har jag bara gillat det med min make och man måste ha ordentligt förspel och vara riktigt sugen på det. Sen har vi ju den enkla Missionären som faktiskt kan vara jättemysig ibland då man kan se varandra i ögonen, kyssas och nästan den ställningen som är enklast att vara lite tystare när man har den. ( Oh yes, i’m a screamer usually)

2. Javisst ska ni få tips men först måste jag tillägga att det beror ju också på vart man är och vad det är för väder/årstid. Oavsett väder om man bara kan strunta i regn eller snö så är Bakifrån mot en sten eller ett träd alltid trevligt. På motorhuven funkar alltid. Är man i vatten så älskar jag när maken lyfter upp mig och jag ”rider av honom medans han står i vattnet och håller mig om rumpan medans jag har benen runt hans midja” Har ni vägarna förbi en klädaffär? Passa på att ta en snabbis bakifrån i ett omklädningsrum 😘

3. Jag vet inte så mycket pinsamma saker, är väldigt öppen med sex och tycker det är helt normalt, inget att skämmas för. Men annars ska jag väl säga när min man tog mig hårt bakifrån mot en toalett på en rastplats och plötsligt kommer en gubbe ut från toan och det visade sig att vi inte var ensamma 🤣 Oj vad han glodde, var nog mest pinsamt för honom.

4. Hur det förändras? Ju äldre du blir desto bättre lär du känna dig själv och vad du gillar bäst och hur du lättast kommer. Du lär dig att utveckla och har du sen en stabil partner länge så blir ni samspelta tillslut.

5. Om ni vill ha en extra person med i sängen så måste ni för det första lita på varandra och verkligen dessutom vara överens om att ni båda vill. Sätt tydliga regler vad som gäller och prata mycket om det både innan och efter. Bestäm det inte ”bara sådär” på fyllan utan att pratat om det någon gång tidigare iallafall. Använd antingen en vän ni båda litar på o känner väl eller en total främling, tror det är lättast för att det inte ska bli bråk.

6. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur gammal jag var när jag förlorade oskulden men var tidigt. Jag var ca 12 eller 13 år.

7. Blir väldigt svårt för mig att recensera då vi har ganska mycket och allt är bra beroende på när man använder det. En vanlig rabbit,andra dildosar, g-spot stimulator, analplugg, handbojor, spännband i skinn för att binda fast varandra, piskor, oljor m.m.

8. Hur man kan hetta upp samlivet? Vet inte riktigt om du menar enbart sexuellt eller hela förhållandet men eftersom du skriver samlivet tar jag det som generellt ♥️ Överraska varandra. Sluta inte ha dejtkvällar bara för ni varit tillsammans länge. Köp blommor mitt i veckan ”bara för att” Det måste inte finnas en anledning jämt. Skicka sex sms till varandra när ni är ifrån varandra. Skicka nakenbilder. Kanske en härligt inspelad egenvideo där du leker med dig själv? Retas o smek varandra en hel dag, smek innersidan av låret, kyss halsen, viska i varandras öron. Åk på en mysig utflykt bara ni. Ta aldrig varandra för givet, det är det viktigaste tror jag.

9. Vad som är tändande och avtändande tror jag är väldigt individuellt. Det beror ju på vad ni som enskilda individer gillar/inte gillar. Jag tänder på att se min man onanera, jag tänder på min man överlag, en man som doftar supergott och har bra hygien,  jag tänder på ett vackert leende, en man som behandlar mig som en kvinna och gillar vissa andra kvinnor. Tänder på dirtytalk och hårdare tag o sängen. Avtändande finns ju så mycket. Kiss o bajs, barn, djur, elaka människor, dålig hygien, svett m.m.

10. Vet inte vad du vill veta om onani? Ja jag onanerar och älskar att göra det både ihop med min man, ensam och framför honom. Älskar även att se min man onanera framför mig.

Sådär ja. Då har jag försökt svara så gott jag kan på de 10frågor som var ställda. Börja gärna följa min blogg så får ni en notis varje gång ett nytt inlägg görs och jag SKA bli bättre på att blogga jag lovar. Har bara väldigt mycket runtomkring just nu.

Kommentera gärna och ställ frågor om vad som helst. Fler om sex ifall ni har det annars om annat ni vill veta. Har fått en fråga angående psykisk ohälsa o min diagnos men skulle gärna få fler frågor i just det ämnet innan en q&a, minst 10 frågor i kategorin jag skriver om vore bra.

Ofrivillig barnlöshet är en kategori ni kan ställa frågor i eller om. Ja, finns ju massa ämnen. Som sagt på tellonym heter jag Lindasplace och där väljer ni om ni vill fråga anonymt eller låta mig veta vem som frågar.

Om det är något väääldigt personligt ni frågar om så skulle jag uppskatta om ni visar vem ni är men kommer även svara er anonyma bara ni lovar en sak allihopa…..

FÖLJ MIN BLOGG OCH REKOMMENDERA DEN GÄRNA TILL ANDRA ELLER LÄNKA TILL MIG I ERAN BLOGG OM NI TROR ATT ERA VÄNNER SKULLE GILLA DEN ♥️❣️

Varför är det bara synd om vissa föräldrar? Om DU förlorar ett barn, självklart känner jag med dig. Men om jag förlorar ett barn OCH får veta att jag aldrig kommer kunna få biologiska barn naturligt så kommer kommentarerna ”men du kan ju bara göra såhär” Ja det kanske jag kan men du kan ju ”bara skaffa ett nytt” (Misstolka mig rätt, dömer inte men är trött på att ingen förstår hur vi mår men tycker så synd om alla andra. Det gör jag med, men lite omtanke och förståelse för oss ofrivilligt barnlösa hade också känts bra)

Publicerad den av Linda

Livet är orättvist. Alla behandlas på olika sätt och är med om olika trauman men ändå så är det ALLTID en viss grupp som det alltid är mer synd om än andra..

Jag börjar med gruppen vi läser om överallt. Nyheter, tidningar, sociala medier. Den gruppen som ledsamt nog förlorat eller blivit av mer ett eller flera barn.

Jag är ingen elak människa eller en kvinna som tycker att det är mer synd om mig än andra. Däremot kan jag känna att det ofta är tvärtom. Vi läser eller hör om föräldrar som förlorat ett barn. Antingen i magen eller efter födseln. Fy fan säger jag, det gör så ont i mig, JAG sörjer med er. Det jobbigaste är att ingen av er som förlorar ett änglabarn förstår hur det känns för oss som både förlorar ett barn och sen får reda på att vi inte kan få flera barn naturligt. Ni säger att vi kan ju bara adoptera eller göra en ivf men ni förstår verkligen inte processen. Varken hur det känns fysiskt eller psykiskt. Jag skulle ju kunna säga att ni kan ju ”bara skaffa ett barn till” Jag menar inget illa, inget ironiskt eller hemskt men ni förstår inte hur vi har det.

Jag ska berätta om vad som hände med mig. Jag var gravid. 5:e månaden och fick kramper i magen, trodde jag skulle dö. Min dåvarande make följde med mig in till akuten i Skövde där jag bodde då. En kvinnlig läkare kom in, gjorde ultraljud och sa sen att jag var tvungen till operationen då jag blödde i buken. Dom körde ner mig snabbt, sövde mig och när jag vaknade såg alla rätt molokna ut. Det var ett utomkvedshavandeskap, mitt barn hade växt på ena äggledaren och de var tvungna att operera bort det.

Efter så många år med barnlängtan och sen förlora det och dessutom 50 % mindre chans att kunna få barn så bröt jag ihop. De pratade med mig, sa att jag fortf hade en äggledare så chansen var inte borta och att det skulle troligen gå bra. Trots tårarna och paniken inom mig så hoppades jag.

Vi åkte hem. det gick några månader och jag plussade på ett graviditetstest igen. Jag var så himla glad. Några månader till gick och samma smärta i magen kom. FAN!!

In till sjukhuset och snabbt upp i en gynstol och ultraljud och undersökning igen.

Läkaren tittade på mig med tårar i ögonen. Linda, sa hon. Det ser inte bra ut men jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att du ska ha kvar den sista äggledaren. Vi måste skynda.

Ner till operation o de sövde mig, min exman satt bredvid. När jag vaknade gjorde det ont. Det första jag såg när jag öppnade ögonen var tårarna i min mans ögon.

Jag är ledsen Linda, sa läkaren, vi var tvungna att ta bort den sista ledaren också. Barnet växte på den och hade vi skrapat hade det kunnat leda till infektion.

JAG DOG INOMBORDS. Min chans att få barn var borta. Vad fan var mitt problem?

Jag åkte hem efter några dagar och några månader senare gjorde jag en IVF i Gbg. Alltså en provrörsbefruktning. Ett ägg uttag, 2 insättningar totalt. Båda ledde till missfall.

Jag grät, jag skrek! Psyket kraschade och jag orkade ingenting. Jag gav upp.

Jag och min exman ( tillsammans sen drygt 11år tillbaka gick isär) och jag flyttade till min bästa killkompis 35mil bort i Karlskrona. Vi blev ett par. Gifte oss 11/1 2020. Han hade 2 barn sen innan, en på 18år och en på 12år som bor hos oss i princip på heltid. Han är hos sin mamma varannan helg, när han vill. Han är som min riktiga son, kallar mig mamma. Vi älskar varandra.

Jag vill fortf ha barn men längtan är inte lika hemsk. Däremot är känslan av att de som ”förlorar ett barn” alltid får mer uppmärksamhet än oss som både förlorar och inte kan få.

VARFÖR????

Jag tror det finns fler som känner som jag? Skriv gärna, bolla med mig, ställ frågor.

ALLA människor förtjänar att kunna få ett barn, inte bara vissa av oss.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Snälla lillebror kom tillbaka!! Du saknas mig!!

Publicerad den av Linda

Så mycket att skriva om, så mkt känslor och skit och ingen aning om vart jag borde börja.. Andas Linda, andas..

Jag börjar skriva till dig Christoffer. Min älskade lillebror som inte längre finns i livet. 8mån har gått och trots hur vi slets ifrån varandra och orden vi sa, att det hade gått nästan 2år när jag fick veta att du var försvunnen och 3v senare hittad död och faktumet HUR jag fick veta, allt gör så förbannat ont!

Den 23/11, bara några dagar sen, skulle du fyllt 31år. Du hade ju bara börjat leva. 3barn och en sambo som jag aldrig ens träffat efterlämnade du. På din födelsedag grät jag så mycket så jag fick nästan ingen luft. Jag kippade efter andan flera ggr och jag skrek, och undrade vad fan som är rättvist med detta?!

Det är du Christoffer. Vet inte exakt hur gammal du var men dina söner har varit kopior av dig. Kortet är taget på dagis och jag har det alltid med mig, du måste vara nära mig. Jag kan inte förlora dig igen..

Ibland när jag mår som sämst så ser jag dig sitta på sängkanten och le mot mig, säga att allt är okej. Att du förlåter mig. När det är allra värst och jag ligger i sängen och bara bölar så känner jag din hand stryka bort håret ur min panna och sen säger du att allt kommer bli bra och du kommer aldrig lämna min sida även om jag inte ser dig..

Jag fick veta att du var försvunnen genom din sambo i en grupp på fb. På Facebook! Jag kände inte Natasha och har bara pratat med henne några ggr efter det men hon verkar trevlig.

Du har levt ett liv som många tar avstånd från,det var därför vi inte hade någon kontakt, men jag tror verkligen att du försökte förbättra dig. Du försökte bygga upp ditt liv igen men du hann aldrig få chansen, det gick för fort.

FAN lillebror. Jag vill ha dig här, jag vill krama dig, hålla om dig och säga att jag älskar dig.

SNÄLLA KOM TILLBAKA TILL MIG ❤️

Hur kommer man över detta, hur slutar man gråta, minnas och se alla lyckliga stunder? Och hur fan raderar man mörkret?? Allt hemskt och elakt jag sa, som du sa, som vi sa under åren. Jag önskar vi bara kunde radera allt och sätta oss ner och prata minnen och ha kul tillsammans

Jag önskar att du hade fått träffa min familj. Min make och min bonusson Noa. Han har kommit upp i den åldern nu så han har börjat fråga och undra. Jag vet inte vad jag ska svara lillebror. Varför var någon elak mot dig? Varför dog du? Varför fick inte han träffa sin morbror innan du dog? Ja du läste rätt, han kallar mig mamma och pratar om dig som sin morbror.

Kan du tänka dig Christoffer. Jag kan ju inte få barn naturligt och som från ovan kom Mattias och Noa in i mitt liv, mannen i mitt liv och min son. Mattias har frågat med, hur du var, vem du var o.sv.

Jag har visat bilder från när du var ledsen, från din student och de mesta jag har på dig vilket är en jäkla massa.

ÄLSKAR DIG. SOM VÅRA MATCHANDE TATUERINGAR SÄGER;

We live together (min) och We die together (din)

Vi gjorde dom i ett syfte, att visa att vi hör ihop och lever för varandra men lillebror, det är inte min tur än. När det är min tur att lämna denna jorden så kommer jag o letar reda på dig, jag lovar ❤️❣️

TE AMO MI AMOR ♥️

Att leva med psykisk ohälsa är som att leva tusentals olika liv samtidigt.

Publicerad den av Linda

Idag är en sån dag som jag är som en trasig bergodalbana. Skrattat, myst, känt kärlek.. visst låter det bra så långt? Sen öppnade sig det svarta hålet.. jag gråter, skriker, hatar mig själv, saknar min döda lillebror, känner mig ensam trots min man och bonusson, tänker på att jag inte kan få barn naturligt, vill jag ens ha barn? Ja! Nej!

Skit är det inte lite skitigt på golvet? Det är en fläck på rutan. Fan vad hundhår det är överallt så jävla tröttsamt, åhh vad skulle jag göra utan mina djur, kramas och blöter ner deras päls med mina tårar. Jag borde starta nåt eget projekt med något jag gillar. Vad gillar jag då? Äh, har redan tusen projekt oavklarade, jag orkar inte. Behöver ta medicinen, tog jag medicinen? Gråter igen. Varför finns jag? Saknar min mormor. Saknar mina vänner. Stänger av ljudet på mobilen för vill inte prata med någon.. varför hör ingen av sig, varför bryr sig ingen? Varför låter inte alla bara mig vara ifred och slutar tjata??

Stick härifrån jag vill inte ha er här, hallå vart går alla, varför lämnar ni mig? Behöver klippa klorna på hundarna, golvet behöver torkas, fan vad ont jag har, känns som jag ska gå av. Undra om jag skulle ut o gå lite? Baka kanske? Nej jag städar. Bänken är skitig, skåpena har nån fläck här och där, jävlar vilken oordning det överallt. Kanske skulle sortera mina kläder? Börjar störttjura igen, inget hänger i ordning, hittar ingenting. Får svårt att andas, ångestattacken slår till som en batong i huvudet. Börjar skaka, känner mig yr, kraften i kroppen tar slut.

Jag bara står där i min katastrofala walk in closet när min man kommer. Han ser direkt att jag är manisk och har ramlat över kanten, han håller om mig, hårt. Pussar mig på huvudet, smeker min rygg. Lyfter upp min haka och torkar mina tårar som rinner längst kinderna. Kysser mig. Leder mig till sängen och hjälper mig ner i den, klockan är 3 på natten men jag är inte ett dugg trött.


Jag försöker knuffa undan honom, jag vill vara ensam, ifred, vill inte att någon rör vid mig, får panik igen men för Mattias kan jag inte låtsas eller bara vara elak så han ska strunta i mig
Han vet vad jag behöver, vad jag egentligen vill. Att han aldrig ska släppa taget, att han ska hålla om mig tills jag är lugn igen. Han fortsätter hålla trots mina ansträngningar att ta mig ur hans grepp. Hur lång tid vet jag inte men jag känner hur jag börjar andas normalt igen, hur tröttheten kommer ikapp alla timmar jag varit vaken och igång och känslan av tryggheten hos min man får mig tillslut att somna i hans famn.

Min trygghet, min familj, min andra halva. Mattias och Noa är den största tryggheten jag har och utan dom och de andra i min närhet hade jag aldrig klarat detta ❣️

Ni Som följt/följer mig vet att jag lever med Borderline och är Bipolär typ 2. Båda diagnoserna är väldigt jobbiga ensamma som dom är, tänk er då hur dom är tillsammans. Jag fick diagnoserna när jag var 18år (20år sen nu) och läser om dom, kolla på filmer, går i terapi, allt ni kan tänka er. Jag har lärt mig att hantera det bättre o bättre men ibland kraschar jag bara. Jag kan dölja det, hålla det inne framför andra, speciellt pojken men för någon som verkligen känner mig, som min älskade make Mattias går det inte. Han ser när jag får skov före jag själv vet att det är på väg.. Mina diagnoser innebär flera olika diagnoser i diagnoserna så det är svårt att förklara allt jag lider av.

Dock kan jag förklara lite vad som är vanligt. Social Fobi (✓) Agorafobi (✓) Ångest (✓) Depressioner (✓) Psykoser, olika manier (i mitt fall hypomani) missbruk (behöver inte bara just alkohol eller droger utan shopping, sexmissbruk (som i mitt fall) Raseriutbrott (✓) Plötsliga gråtattacker (✓) Dålig självkänsla (✓) och mycket mer än så.

Vill ni veta mer får ni helt enkelt ställa frågor i kommentarsfältet så svarar jag på allt när det finns tillräckligt många frågor om just detta.

Dags för mig att försöka varva ner. Det var alltså natten tills idag jag hade det såhär och idag är inte jättebra heller men ska försöka vila istället för att hajpa upp mig.

💯💯💯 Ni som inte redan gör det, följ min blogg så får ni mail varje gång jag gör ett nytt inlägg. Dela den gärna och SNÄLLA NI, ställ lite frågor och uppmuntra till vad ni vill läsa om så blir det lättare för mig 💯💯💯

Nedan följer lite bilder på en del av städningen som gjordes igår.

PS; På måndag börjar jag läsa Psykologi 1 genom NTI skolan på distans och det är något jag ser fram emot 😍❣️

”Ryck upp dig, det är längesen han dog nu”

Publicerad den av Linda

Jag öppnade en bok igår och tänkte lägga mig och läsa en stund. Ut från boken ramlade ett kort på dig när du var liten, en liten plutt som jag då tyckte var jobbig, tjatig och aldrig lämnade mig ifred men som jag ändå älskade så hjärtat värkte. Idag finns du inte längre. Du hittades död i skogen efter att varit försvunnen i flera veckor.

Vi var inte sams, hade inte pratat på nästan ett år då din livsstil inte gick ihop med mitt liv. Du sa att jag aldrig brytt mig om dig men jag tog alltid hand om dig. Du skrek, jag skrek och det slutade med att jag sa att du inte skulle komma till mig nästa gång du hade problem, att du skulle glömma mig och du sa att du hatade mig!

Sen kom dagen jag fick veta du var försvunnen, jag blev orolig och började redan då tänka det värsta och gråta o ha dåligt samvete.

3v senare kom samtalet om att dom hittat dig död..

Jag minns knappt efteråt. Jag grät, jag skrek, jag var arg, ledsen, hatade mig själv och gav mig skulden. Tänk om du kunde hört av dig till mig med problemen istället så kanske du hade levt idag.

30år gammal o du efterlämnade 3barn, en sambo som älskade dig över allt på jorden, föräldrar, vänner, andra syskon och så mig. När kortet ramlade ut igår började jag störtgrina igen, jag saknar dig så jävla mkt lillebror!! Jag hade gjort vad som helst för att få träffa dig, krama dig och prata med dig igen.

VARFÖR?! Varför du älskade lillebror?

Snälla jag ber dig, kom tillbaka, kom tillbaka till mig så jag får krama dig igen !! Jag är gift och har en bonusson på 12år nu, Noa, han frågar mycket om dig, det gör min man Mattias med. Jag önskar du fick träffa dom och att dom fick träffa dig.

JAG SAKNAR OCH ÄLSKAR DIG VARJE DAG! Människor kanske tror jag inte bryr mig men inom mig är det kaos, hur ska jag överleva med känslorna att du kanske levt om jag inte sagt det jag sa o vänt dig ryggen?? …

”Lägg av, ryck upp dig. Vadå psykiskt sjuk, du ser ju ut som vanligt? Alla kan ha en dålig dag, du tror väl inte du är den enda?”

Publicerad den av Linda

Igår hände något. Jag vet inte hur jag ska förklara för jag vet knappt själv vem jag är. Jag har pendlat mellan darrningar, tårar, ilska, tomhet, sett mig själv ”zoona ut” Hur ska jag förklara? Jag har sett mig själv precis som jag stått bredvid utan att kunna göra något.

Du tittar på mig, men SER du mig?

Du tittar på mig och tycker jag ser ut som vanligt. Jag ler ofta, hälsar glatt och pratar på. Du har fått höra att jag är ”sjuk”. Vad är det för fel på henne tänker du? Ser du min huvudvärk, de konstanta myrkrypningarna i mina ben? Ser du kramperna som jag försöker dölja genom att bita ihop? Ser du yrseln som gör mig rädd att svimma framför dig, ångesten över att träffa nya människor, vara bland mycket folk, att inte kunna andas ordentligt? Ser du min rädsla över att inte vara omtyckt av dig, att inte höra hemma? Ser du hur rädd jag är att du ska få veta hur jag växt upp, vad jag gått igenom? Nej det gör du inte för jag är riktigt riktigt duktig på EN sak. Riktigt duktig på att inte låta någon se tårarna som konstant bränner bakom mina ögonlock och får mig att stänga av min själ från omvärlden, Riktigt duktig på att inte låta någon se tårarna som konstant bränner bakom mina ögonlock och får mig att stänga av min själ från omvärlden, riktigt duktig på att inte finnas, duktig på att inte bli sedd. Jag märker hur du kollar på mig, med du SER mig inte, du kollar rakt igenom mig. Jag känner dina blickar, dina iskalla ögon som tittar hatiskt på mig. Egentligen tittar dom inte på mig, de ser inte mig som individ, du och dina ögon ser mig som onödigt befinnande, någon som inte borde existera..

Thai wok med kyckling och räkor.

Publicerad den av Linda

Idag gjorde jag en thai wok med grönsaker, nudlar, kyckling, räkor, ägg och teriakisås.

Säg gärna vad ni tycker, kommentera och skriv om ni vill ha mer liknande detta eller vad ni känner för 😘

Följ mig gärna på bloggen så får ni notis när jag skriver.

Gjorde mina naglar idag så dom kan ni få se och en bild på woken färdiglagad 😍 Ni får även några bilder från firandet av vår ”extradotter” Ella som fyllde 12år igår ❣️

Vuxna människor förminskade min son, han grät sig till sömns.

Publicerad den av Linda

Det är ett tag sen nu, närmare bestämt 5dagar sen och jag visste inte om jag skulle skriva om det men har bestämt mig för att människor behöver få veta.

Var ute med sonen, hade en underbar kväll på en av skärgårdsbåtarna tills två jävla pensionärer sa till han att vara tyst, sitta stilla, sluta skratta o sluta ha roligt och att de är på turen för lugn o ro.. Jag kan tillägga att han var ABSOLUT inte mer högljudd än någon anna men det var honom dom gav sig på.

Sonen frågade om han inte fick skratta och ha roligt? Jag sa självklart!! Sonen har diagnos och var överlycklig över resan vi skulle göra tillsammans. Jag blev så jävla ledsen och arg så tårarna började rinna och jag kände att nu jävlar!

Hur faan hindrar man andra att trycka ner ens egna eller andras barn?! Hur kan man ens komma på tanken att göra så?

Pratade med kaptenen som höll med att det var ett dåligt beteende och bjöd in mig o sonen i kaptenshytten. Superfint av de som jobbar o kör. Han blev tillfrågad att sitta i kaptens stolen men var så chockad att han inte vågade, men OJ vad uppspelt han var!

På kvällen var han dock ledsen sen och frågade varför människor inte tycker om honom, om det är något fel på honom, svarade självklart nej och förklarade att vissa människor kan vara idioter!!

Älskar min son och om folk har svårt med att han är glad och skrattar eller pratar eller inte kan/vill sitta stilla bara för ni vill ha lugn och ro, Dra åt helvete o sätt er i ett bibliotek!!

Ovan ser ni bilderna från dagen och teckningen som sonen målade åt mig igår ❣️ Han säger att jag är hans superhjältinna som alltid kommer när något är fel 😍😍

Självklart gör jag det, han är ju min son o jag älskar honom!! ♥️♥️