IVF-Karusellen. Ägginsättning.

Idag 14:45 kom vi in på Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smärtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft väldigt ont länge så jag var ändå orolig.

Pratade med läkaren om det som först därför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vätska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st ägg hade 4st blivit befruktade, yeaaj ☺️ Ett ägg sattes in i mig och 3st fortsätts odla tills på torsdag sen ser dom hur det ser ut då. I mitten/slutet av nästa vecka får vi hem ett brev med hur många ägg som gått till frysen om de klarar sig.

Om första insättningen inte tar sig så tinar dom upp ägg inför en ny insättning och tyvärr finns det då chans att äggen inte klarar upptining, men dom sa att det är ca 10% chans att det händer.

Innan insättningen fick vi se embryot i ett mikroskop och när dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det på ultraljudet. En liiten vit typ bubbla såg man då. Måste säga att det kändes väldigt mäktigt att se även om det bara är ett embryo..

Jag tror jag nästan krossade makens hand under insättningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svårt att se vänstra äggstocken. Jag o läkaren pratade efteråt om mina smärtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador så fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir ännu mer mottaglig för smärta.

Jag köper dock inte det helt o hållet.

I vanliga fall är jag väldigt smärttålig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbråck sen 17år tillbaka så är jag aldrig smärtfri och har lärt mig leva med konstant smärta så när jag har så ont så det känns som jag ska avlida, då gör det verkligen ont.

Huvudvärk o tandvärk däremot är något jag inte tar mig igenom så lätt. Huvudvärken när den blir brutal liksom o tandvärk för att det är en av de värsta smärtorna som finns.

, det kanske är en bidragande orsak men jag tror mer på att det är för att dom varit o röjt runt och hållit på i magen o underlivet väldigt mycket på kort tid nu som gör att smärtan är så brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för några dagar sen en kommentar att jag gnäller så himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvärk och mår illa så hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gå igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp på det så du inte kan spy. Hur mycket jag än försöker, även om jag stoppar fingrarna i halsen så kan jag inte och då kan jag lova att det är så jävla hemskt att må illa. Att gå dag ut och dag in och inte kunnat göra något åt det överhuvudtaget.

Nu har jag fått utskrivet Primperan mot illamåendet och fan vad amazing det är. En tablett så är illamåendet borta efter ett tag och ingen är gladare än jag.

JAG har aldrig någonsin sagt eller påstått att det kommer bli lätt att vara gravid för mig, eller att det är det för någon. Men ska jag och min man ge upp våran största dröm för det?

Det kommer aldrig hända, vi ger inte upp för att det finns rädslor och smärta. Vi vill ha våran familj och någon gång måste väl vara våran tur??🤰

IVF- Karusellen. Hormonsprutorna gör mig konstig.

I måndags började jag ju med min första hormonspruta som jag nu tagit varje kväll sen dess och ikväll började jag även med Fyremadel.

Jag har inte velat skriva förrän jag verkligen kände hur jag mår av sprutorna men nu har det gått ett tag, mensen är över och allt jag känner nu är pga de extra hormonerna.

Vart ska jag börja? Finns ingen bra emoji för det så vi börjar med den punkten.

😖 Finnar. Jag har fått så jävla mkt finnar och hur mkt jag än tvättar och sköter ansiktet som jag alltid gör så blir det inte bättre 😦

😠 Inge bra idé att diskutera med mig när jag är på dåligt humör för jag exploderar.

🤪 Alla idéer känns jättebra för stunden, även dom dåliga.

😂 Extremt glad ena stunden för absolut ingenting, kan skratta åt allt.

😭 Känslosam som fan för allt o inget. En film tex oavsett om det är lyckligt, vackert eller sorgligt. Hallå jag började lipa mitt i en klädaffär för jag tyckte en bebisjacka var så himla söt och om någon säger något kan jag tolka det fel o bli ledsen.

🤯 Tryckande huvudvärk till o från.

🤮 Illamående mer eller mindre hela tiden och speciellt när jag precis tagit sprutorna, spy kan jag inte pga min gastricbypass operation. Tack gode gud för Primperan i dessa lägen!

🤗 Större behov av närhet än någonsin (hur det nu än är möjligt) Vill mysa o kela konstant.

😵 Ont i hela kroppen, ryggen är värre än vanligt och psyket ska vi inte prata om i perioder, mycket tankar i huvudet och stor omställning

😴😓 Det värsta av allt är att jag är så jävla trött precis hela tiden och jag får svettattacker som en gris emellanåt, jobbigt som sjutton!

Ja nu förstår ni att det inte är så lätt just nu men det är bara att bita ihop för vi hoppas ju att det ska komma något bra ut allt detta . Stackars min man som står ut med allt men jag är så jävla glad att han gör det och att han finns här för mig, älskar dig Dennis och du kommer bli den bästa pappa ever!!

På måndag är första ultraljudet i Gbg på Sahlgrenska för att kolla hur utvecklingen av äggblåsor ser ut, vi håller verkligen tummarna! Mormor åker med mig då så jag slipper åka själv, ska bli riktigt skönt att få några timmar själv med henne ❤️❤️

Till min familj säger jag bara, om jag inte är mig själv just nu så vet ni om några varför och jag är glad att ni förstår. Det är nu jag behöver er som mest och jag är glad att ni finns.

I veckan betalade min mamma så jag fick gå och ta en timmes oljemassage och fan vad det hjälpte. Både för smärtan, för att kunna slappna av o stressa ner och för min ångest. Måste försöka få till det en gång i månaden för jag kände hur bra det var för mig. Tack igen mamma!!

Godnatt allihopa ❤️❤️

IVF-Karusellen. Idag är det på riktigt.

(Detta inlägget skrev jag igår men glömde att publicera det innan jag tillslut lyckades somna)

Klockan 20.00 idag tog jag min första injektion med hormoner, precis som vi bestämde när barnmorskan ringde upp mig igår. Det var inga problem att sätta sprutan men det var jag inte heller orolig för. Däremot kände jag mig väldigt illamående en stund efter sprutan sen om det var inbillning eller inte det vet jag inte.

Nu ska jag ta Gonal-f varje kväll klockan 20.00 och på lördag ska jag även lägga till en spruta dagligen direkt efter den första med fyremadel också fram tills på måndag när jag ska ner till Sahlgrenska på det första ultraljudet för att se hur äggblåse utvecklingen ser ut.

Efter det ultraljudet bestäms om jag ska vara kvar på samma dos eller på något sätt justera dosen.

Nu är det på riktigt hörrni, nu har det verkligen börjat på riktigt och jag känner nog alla känslor man kan på samma gång. Mest är jag nervös men det är så typiskt mig. Jag måste lära mig att inte stressa upp mig själv jämt ❤️

Jag har mensvärken från helvetet verkligen! Äter ju speciella tabletter för värken i vanliga fall men får absolut inte ta dom nu sa barnmorskan. Dom kan göra det svårare att bli gravid tydligen så det är bara att ligga o lipa i fosterställning när det är som värst.

Jag får ta Alvedon och Ipren men inget annat och ingen av de tabletterna hjälper ju men jag vill ju verkligen att detta ska gå vägen så det är bara att försöka bita ihop.

Någon som har något bra tips mot mensvärk??

Som att inte mensvärken vore nog har jag feber också , 39,2 hade jag i eftermiddags så rätt hög feber med och det gör ju inte att man mår bättre. Gör ont i varje led i kroppen och jag är helt slut. Har inte kunnat somna heller men nu är det dags att försöka på allvar för jag behöver verkligen få sova.

IVF-Karusellen -Snart blir jag hormonstinn.

Förra veckan hämtade jag ut mina olika hormon sprutor och mina vaginaltabletter som ska användas äggutplocksdagen och sen efter det också.

Min mens är 7dagar försenad och när jag för första gången i mitt liv vill ha den så kommer den inte. Sluta tänka på det, slappna av säger folk men det är ju inte lätt.. Jag vill påbörja behandlingen.. En till 2dagar efter mensen startar så ska jag börja med sprutan Gonal f.

Denna ska tas i 7 dagar sen blir det ultraljud på Sahlgrenska där jag får veta om jag behöver dosjustering eller om allt ser bra ut. Sen hem och 3 dagar efter det ska jag börja med Fyremedalen sen till Sahgrenska igen för ett nytt ultraljud där jag får datum och tid för äggutplocket.

Tror tyvärr äggutplocker får flyttas fram en vecka men det är iallafall på gång.

Allting börjar bli så verkligt nu och alla tankar och oro äter upp mig inifrån. Inte för att vi ska bli föräldrar för det VET jag att vi kommer klara men tänk om det inte går vägen med något av försöken alls, vad gör vi då?

Så jävla mkt i huvudet så troligen är det en av anledningarna till att mensen är sen, bara för att jag vill ha den men har sån stress och oro i kroppen så därför funkar det väl inte och de gör mig så fruktansvärt irriterad, vill att den ska komma nu så jag får börja med hormonerna nån gång.

Jag tror att bara hormonerna kommer bli en tuff resa och då är dom ändå det första steget och något av det som troligen är lättast. Jag känner mig stressad och nervös samtidigt som vi är så jävla glada att det är på gång.

Någon som gjort samma process och som har tips om hur jag ska kunna lugna ner mig lite?

Ni kommer få uppdate så fort något händer det lovar jag er och jag hoppas på peppande ord och förslag från er i kommentarerna för just nu behöver jag stöd från alla håll jag kan få, även från er, jag hoppas ni finns här för mig under tiden? 💖💞

Utredningsmötet Inför Ev IVF.

Den 10 April var dagen inne och dags för oss att sätta oss i bilen och köra ner mot Sahlgrenska. Mötet skulle börja klockan 1 och vi var tjugo minuter tidiga. Efter anmälning i receptionen åkte vi upp till reproduktionsmedicin, satte oss ner i väntrummet och bara en kort stund senare blev vi uppropade. En psykolog och en kurator presenterade sig för oss och medans Dennis fick gå med kuratorn fick jag gå med psykologen.

Väl inne på hennes rum började hon ställa massa frågor och jag fick berätta hur mitt/vårt liv ser ut, vad det är som till största del gör att jag inte mår bra psykiskt när det är en dålig dag? Jag berättade att det jobbigaste just nu är ju att vi inte har barn, att det känns som tiden bara rinner iväg och rädslan för att det inte ska fungera med ivf:en heller och vad nästa steg isåfall ska bli? Även det som hänt runtomkring med Dennis lillasysters bortgång och allt annat som hänt som påverkat oss negativt. Hon kollade så det inte varit några självmordsförsök eller självskador de sista och jag förklarade att det inte har varit det.

Sen frågade hon hur länge vi velat ha barn vilket är minst 5år, hur vi ser på barnuppfostran? Om vi är överens där eller har olika åsikter? Vi är väldig ense om hur vi vill ha det sen är vi ju mycket medvetna om att det kanske inte blir exakt som vi tänker oss nu när det väl är dags och man befinner sig där med ett barn i famnen men vi har iallafall samma värderingar.

Sen kom frågan hur jag tyckte att jag och Dennis kompletterade varandra och vad som är det bästa med han? Det bästa är att han är snäll, omtänksam, pålitlig, ärlig, snygg, rolig och alltid finns där för mig liksom jag finns där för han.

Kompletterar varandra gör vi väldigt bra. Jag är väldig ”katastrof” tänkande och ska ha allt planerat i detalj så jag vet vad som kommer hända om det inte är jag själv som är spontan för då är det helt annorlunda. Dennis är väldigt ”Vi tar det som det kommer” och tycker att jag inte behöver tänka det värsta om saker innan det ens hunnit hända men det är ju sån jag är och det har med min bipolaritet att göra men samtidigt som han fått mig att försöka slappna av lite mer och ge saker än chans innan jag tänker det värsta så har han börjat tänka lite mer att det inte är fel att planera eller ha en backup plan OM saker inte går som man hoppas och vill. Detta gör ju att vi kompletterar varandra väldigt bra och hjälps åt.

Ungefär efter 45min kom Dennis och kuratorn upp till oss och vi skulle prata tillsammans. Dennis hade fått samma frågor som jag nästan och svarat i princip samma sak, det märks verkligen att vi levt tillsammans så länge som vi gjort och att vi känner varandra, jävlar vad jag älskar den mannen!!

Dom pratade lite till allmänt och berättade att dom skulle kontakta min psykläkare vilket jag redan visste skulle ske och sen sa dom att om vi inte hört något från dom i slutet av Maj så ska vi ringa upp. Tyvärr är det långa kötider så även om vi får beslutet att vi är godkända kommer ingenting att hända förrän efter sommaren och på dom så lät det som att det inte ska vara några problem för dom tyckte vi hade koll på vad vi ville och att vi är väldigt samspelta och det är vi ju också men beslutet är ju inte bara deras utan kommer tas upp på ett möte personal på reproduktionsmedicin emellan.

Efter mötet satte vi oss i bilen och körde hemåt igen. Stannade i Alingsås och åt kinamat till lunch och sen hem o när vi kom hem var vi så jäkla trötta så det var bara att gå och lägga oss direkt.

Nu är det bara att vänta. Denna jävla väntan är det jobbigaste av allt 😦

Sahlgrenska here we come!

Imorgon är D ledig från jobbet för då är det äntligen dags för oss att åka till Gbg på utredningssamtalet angående vår ivf. Klockan 1 ska mötet börja ich tar ju en stund att köra ner så vid 10 vill vi försöka komma iväg. Nej såå lång tid tar det inte men vi är hellre där för tidigt än riskerar att något kanske händer på vägen så vi blir sena.

Hur känns det då?

Ja, hur borde det kännas egentligen? Det känns skönt att dagen äntligen är här. Detta mötet innebär ju att vi är ett steg närmare själva den faktiska behandlingen.

Är jag fortfarande lika nervös?

Nej det är jag inte efter telefonsamtalet jag hade med psykologen vi ska träffa imorgon för några veckor sen.

Vad är det för utredning och varför ska vi utredas?

Ja utredningen är standard hos dom på reproduktionsmedicin om man man behandlats för sitt psyke sista året. Den är till för att dom vill se att man är redo för detta, inte haft några självskador på länge och är insatt i att det kommer bli jobbigt och om man har påbackning och uppföljning för det psykiska under behandlingen vilket jag har både med läkare och kurator.

Jag tror att detta kommer gå jättebra. Mer exakt vad som sagts på mötet och hur det kändes kommer ni få veta imorgon när jag kommer hem eller på onsdag om jag inte orkar skriva just imorgon.

Håll tummarna för oss! 💗💗

Förresten, har skrivit det förut och skriver det igen; Kan ni inte droppa en kommentar om vad ni skulle vilja läsa här på min blogg. Jag skriver gärna om mitt liv och så vidare men är mycket lättare att skriva ett inlägg om jag vet mer exakt vad ni vill läsa om 💗

Glöm inte följa bloggen för att få ett meddelande varje gång ett nytt inlägg görs så missar ni ingenting 😘

Om livet slås i spillror.

I förrgår hade jag en riktigt dålig dag. Gick inte ur sängen mer än när jag behövde gå på toaletten och när jag fick i mig något att äta. Utöver det var sängen min bästa vän den dagen. Bästa o värsta ska jag väl säga. Såfor jag lyckades somna drömde jag mardrömmar som gjorde att jag inte vågade somna om så jag låg mest i sängen o glodde. Somnade till en stund, drömde o vaknade igen o så höll de på hela dagen fram tills kvällen. Då gick jag upp, tog en cigg, åt lite och sen la jag mig igen och somnade o sov hela natten till o från trots madrömmar. Hela dagen o natten kantades av ångest, tårar,oro och depressioner.

Vad är det jag oroar mig så för då? Ivf:en såklart. Den 10April är vi ju kallade till Gbg för bedömning o nåt känns fel… Sist vi var nere sa dom att nästa steg skulle bli en kallelse för att jag skulle lära mig sätta hormonsprutorna, inget annat var tal om sen får vi kallelsen från Gbg att vi ska på utredningssamtal med psykolog och kurator?

Huvudet kraschade och frågorna är tusen, varför? Svaren får vi inte före vi kommit ner och det känns såå långt borta just nu. Har ringt psykologen i Gbg o lämnat meddelande i fredags men hon har inte ringt upp än.

Tankarna bara mal på om och om igen. Vad gör vi om vi inte blir godkända?

Ska våran allra högsta dröm att skaffa barn slås i spillror?

Jag vet att den största delen av mitt dåliga mående de sista beror på att vi inte har barn och att önskan om barn är såå stor, jag vill inget hellre än att skaffa barn med Dennis. Han är mannen jag vill leva resten av mitt liv med, skaffa barn tillsammans med och få de livet vi alltid önskat. Han är min bästa vän och min själsfrände, det kan inte bli bättre än så, förutom att skaffa barn tillsammans, ett kärleksbarn som vi kan fostra o se växa upp, tillsammans. Jag, Dennis och vårat lilla knytte.

Är det någon som gjort en ivf som vet om detta är standard och om det är det, varför har ingen informerat oss om det från början? Det har lugnat mig på så många sätt.

Idag är en likadan dag. Har inte sovit en blund inatt då jag såfort jag somnat till drömt mardrömmar så jag vågar inte somna förrän jag somnar av utmattning för då drömmer jag inte på samma sätt. Så natten har varir tårar, ångest och panikattacker.

Snälla , jag, nej VI vill detta så gärna och jag vill och orkar inte ett nej.

Jag vet att vägen är lång och att det kommer bli tufft och kan gå fel där med men då är vi iallafall på rätt väg vilket skulle göra allt så mkt lättare att ta sig igenom och det är dessutom våran enda väg.

Adoption är en ännu längre process och innan vi kanske ens kommit fram i kön så kanske jag är för gammal, gränsen för adoption vid dom flesta länderna är 40år för kvinnan och där är jag om 5år. För att inte prata om kostnaden, hur skulle vi ha en möjlighet att skaffa fram dom pengarna det handlar om?

Ja, som ni kan läsa så är det mkt i huvudet just nu, många tankar, rädslor och tårar. Hade jag inte haft Dennis vid min sida så vet jag inte hur jag hade orkat, han är min stöttepelare, min klippa i ett stormigt hav, min bästa vän o liva kärlek, mitt allt 💗

Ska försöka vila en stund nu iallafall till ett avsnitt på datorn o försöka varva ner tankarna så mycket jag kan. Kan inte göra något just nu oavsett vad jag vill så får försöka göra det bästa av situationen hur jobbigt det än är 😦 Jag ska klara mig igenom detta också. Jag ska bli mamma och Dennis pappa, och jag vet att vi kommer bli de bästa föräldrarna någonsin!

Kommentera gärna med tips, råd o pepp. Det behövs just nu.