Jag öppnade en bok igår och tänkte lägga mig och läsa en stund. Ut från boken ramlade ett kort på dig när du var liten, en liten plutt som jag då tyckte var jobbig, tjatig och aldrig lämnade mig ifred men som jag ändå älskade så hjärtat värkte. Idag finns du inte längre. Du hittades död i skogen efter att varit försvunnen i flera veckor.
Vi var inte sams, hade inte pratat på nästan ett år då din livsstil inte gick ihop med mitt liv. Du sa att jag aldrig brytt mig om dig men jag tog alltid hand om dig. Du skrek, jag skrek och det slutade med att jag sa att du inte skulle komma till mig nästa gång du hade problem, att du skulle glömma mig och du sa att du hatade mig!
Sen kom dagen jag fick veta du var försvunnen, jag blev orolig och började redan då tänka det värsta och gråta o ha dåligt samvete.
3v senare kom samtalet om att dom hittat dig död..
Jag minns knappt efteråt. Jag grät, jag skrek, jag var arg, ledsen, hatade mig själv och gav mig skulden. Tänk om du kunde hört av dig till mig med problemen istället så kanske du hade levt idag.
30år gammal o du efterlämnade 3barn, en sambo som älskade dig över allt på jorden, föräldrar, vänner, andra syskon och så mig. När kortet ramlade ut igår började jag störtgrina igen, jag saknar dig så jävla mkt lillebror!! Jag hade gjort vad som helst för att få träffa dig, krama dig och prata med dig igen.
VARFÖR?! Varför du älskade lillebror?
Snälla jag ber dig, kom tillbaka, kom tillbaka till mig så jag får krama dig igen !! Jag är gift och har en bonusson på 12år nu, Noa, han frågar mycket om dig, det gör min man Mattias med. Jag önskar du fick träffa dom och att dom fick träffa dig.
JAG SAKNAR OCH ÄLSKAR DIG VARJE DAG! Människor kanske tror jag inte bryr mig men inom mig är det kaos, hur ska jag överleva med känslorna att du kanske levt om jag inte sagt det jag sa o vänt dig ryggen?? …
***Lindas "Annorlunda" liv*** 