Förgiftade.

Det har tagit ett tag för mig att samla mig och göra detta inlÀgget. Det handlar om ett viktigt Àmne, nÄgot som berör alla pÄ ett eller annat sÀtt men kanske inte alltid pÄ ett positivt sÀtt. Det handlar om VÀnskap.. Eller rÀttare sagt vad olika vÀnskap innebÀr för alla mÀnniskor, och om en vÀnskap jag trodde en gÄng fanns men som visade sig vara ett enda stort skÀmt.

För ett par veckor sedan bestĂ€mde jag mig trots att det bar emot för att avsluta en ca 10Ă„r lĂ„ng ”vĂ€nskap”. Under Ă„ren vi varit vĂ€nner har vi brĂ„kat fler ggr Ă€n jag orkar rĂ€kna till och vi bĂ„da har mĂ„nga ggr blivit tillsagda att avsluta vĂ„r vĂ€nskap.

Jag ville inte, denna person har ÀndÄ funnits sÄ mÄnga Är i mitt liv och nÀr vi haft det bra sÄ har vi haft det bra, vi har skrattat, grÄtit, hittat pÄ massa saker tillsammans och stöttat varandra genom mÄnga svÄrigheter men tillslut brast det för mig och det var bara att inse den jobbiga sanningen; Vi Àr inte bra för varandra.

Jag ville hÄlla det pÄ en bra nivÄ, inte bli osams utan bete oss mot varandra som vuxna mÀnniskor och inte prata skit om varandra, kunna hÀlsa om man möts pÄ stan och inte bli ovÀnner med tankarna i bakhuvudet att om det hÀnder nÄgot allvarligt kan vi alltid höra av oss till varandra, lÀgga allt Ät sidan för stunden och lösa det som hÀnt just dÄ, hen höll med. Dagen efter fick jag veta att det sagts mindre snÀlla saker och dÄ rÀckte det, jag skickade ett sms och skrev att det tydligen inte gick och sa varför, jag tycker inte man anvÀnder barn mot nÄgon annan.

Det hen sen slĂ€ngde ur sig till mig var hemskt. Jag var en vidrig och Ă€cklig mĂ€nniska som sysslade med vuxenmobbning och mycket mycket mer. Det gjorde ont för jag trodde inte att en mĂ€nniska som veckor innan kallat mig sin syster och sagt att hen inte vet hur hen skulle klarat sig utan mig, dagar innan sagt att jag var hens allt och att hen struntade i annat bara hen inte förlorade mig o Dennis skulle kunna sĂ€ga (skriva) sĂ„na saker till mig, bete sig sĂ„ illa…

Absolut inte ge sig pÄ mig pÄ den punkten jag Àr som svagast, nÀr det kommer till barn. SÄ gör man ej,den vÀgen gÄr man inte.

Jag tÀnker inte smutskasta, skriva ut namn eller bete mig illa, trots att ni som kÀnner oss troligen vet vem det handlar om.

Vet ni varför?

Hen var inte bra för mig och jag var inte bra för hen, vi sÄrade varandra mer Àn vi var bra och sÄ ska inte nÄgon av oss behöva ha det. Hur ont det Àn gör emellanÄt och speciellt nÀr en sÄn stor grej som ivf:en gick igenom och en av de första jag ville ringa var hen, sÄ har jag valt rÀtt.

PĂ„ nĂ„got sĂ€tt sĂ„ kĂ€nner jag mig trots allt lĂ€ttare och dĂ„ har det Ă€ndĂ„ inte gĂ„tt sĂ„ lĂ„ng tid Ă€n. Att hen slĂ€ngde ur sig sĂ„dana saker bekrĂ€ftade bara att vĂ„ran ”vĂ€nskap” aldrig varit pĂ„ riktigt. Om den hade varit det sĂ„ hade en mĂ€nniska aldrig sjunkt sĂ„ och slĂ€ngt ur sig sĂ„dana saker som jag fick höra trots att jag inget gjort denna gĂ„ngen.

Tro mig, under vÄra brÄk sÄ har jag varit precis lika delaktig som hen, jag sÀger inte att jag aldrig gjort fel för det har jag absolut, jag Àr ingen Àngel, verkligen inte. Jag har ocksÄ betett mig illa, sÄ illa sÄ jag skÀmts för det o jag har ocksÄ sagt elaka saker men det har vi pratat igenom o lagt bakom oss, trodde jag iallafall.

Att ge sig pÄ nÄgon som man sÀger sig Àlska(t) pÄ den svagaste punkten man vet existerar, det Àr bara fegt och elakt. Mycket kan man sÀga och göra men det finns grÀnser man inte korsar Àven nÀr det kommer till brÄk.

Nu tÀnker jag gÄ vidare, umgÄs med min familj och de vÀnner som lyfter mig o fokusera pÄ framtiden och jag hoppas att hen gör detsamma och fÄr ett bra liv med de sina. SjÀlvklart kommer jag sakna emellanÄt för jag Àr inte mer Àn mÀnniska och jag kan stÄ för det. Men det Àr sÄ mycket lÀttare nu nÀr jag vet vart hen stÄr och hur hen ser pÄ mig att gÄ vidare för nu vet jag. Efter alla dessa Är ligger sanningen svart pÄ vitt framför mig och gÄr ej att förneka.

Det vi hade var tydligen inte Àkta, vi förgiftade varandra.