Olidlig vÀntan.

Min mens har gĂ„tt över med 9dagar och det Ă€r sĂ„ jĂ€vla typiskt nĂ€r jag för EN gĂ„ngs skull vill ha den. Vill bara att den ska komma sĂ„ jag kan fĂ„ komma igĂ„ng med hormonsprutorna nĂ„gon jĂ€vla gĂ„ng men det Ă€r klart det ska dröja dĂ„. Äggutplocket kommer ju inte bli av V36 nu iallafall, speciellt inte med tanke B jag kĂ€nner inombords över precis allting just nu.

Jag tror att jag börjar bli sjuk med. Har i nÄgra dagar till och frÄn haft ont i kroppen, kÀnt mig svimfÀrdig, ur och kallsvettas. Jag har ingen feber och det har inte brutit ut Àn men jag tror att det Àr nÄgot i min kropp som sÀger ifrÄn sÄ jag vÀntar bara pÄ att jag ska bli riktigt sjuk.

Jag fÄr verkligen hoppas att om jag ska bli sjuk sÄ kommer det nu och inte sen nÀr hela proceduren vÀl ska dra igÄng men med min tur sÄ Àr det sÀkert precis sÄ det kommer bli, om jag nu skulle bli ordentligt sjuk.

I veckan har jag varit pĂ„ Ullared, det var lagom med folk och vĂ€dret var fint. Om jag köpte nĂ„gra bra saker fĂ„r ni se i nĂ€sta inlĂ€gg 😼

Idag vid halv 12 hÀmtade jag och min Àlskade man min barndomsvÀns dotter Emilia som ska sova hos oss inatt. Vi Äkte och handlade och sen hem o packade upp innan vi gick upp till stan o Matfestivalen. DÀr mötte vi upp min lillebror Jimmie, hans tjej (och en av mina nÀrmsta vÀnner)mm Jenny och mina syskonbarn Milo & Julian. VÄran killkompis Alex var ocksÄ med oss upp.

Vi var dÀr till ca halv 4 innan jag o A ville gÄ hem, brorsan med familj skulle till sig men D stannade kvar med Emilia sÄ hon fick Äka lite mer karuseller och Àta lite sockervadd och dricka slush. NÀr dom kom hem var lillsessan helt slut och bad om att fÄ lÀgga sig men eftersom klockan bara var 5 var det ingen bra idé men dÄ ville hon vila lite sÄ hon la sig i sÀngen och kollade pÄ Barbie trots att vi sa att hon fick kolla med oss.

Nu sover lilla snuttan sĂ„ gott sen halv 11 ungefĂ€r och helt ensam i vĂ„ran dubbelsĂ€ng för det skulle hon göra men hon har nattlampa tĂ€nd. Vi har haft lördagsmys med godis och sockervadd för gumman och har spelat Xbox. Bara jag kĂ€nner mig bĂ€ttre imorrn sĂ„ ska jag fixa lite med hennes naglar innan vi kör hem henne sen blir det en kaffe hos brorsan o familjen sen hem o bara slappa resten av kvĂ€llen ❀❀ Tidigare i veckan var jag pĂ„ Ullared med Malin sĂ„ blev en del julklappar inköpt och lite smĂ„tt o gott Ă„t mig o gubben 👌

 

 

RÄkade visst somna innan jag la upp inlÀgget igÄr men vaknade till o var pÄ toan nu sÄ dÄ passar jag pÄ att lÀgga upp detta inlÀgget ocksÄ.

Hoppas ni haft/har en fin helg ❀

Förgiftade.

Det har tagit ett tag för mig att samla mig och göra detta inlÀgget. Det handlar om ett viktigt Àmne, nÄgot som berör alla pÄ ett eller annat sÀtt men kanske inte alltid pÄ ett positivt sÀtt. Det handlar om VÀnskap.. Eller rÀttare sagt vad olika vÀnskap innebÀr för alla mÀnniskor, och om en vÀnskap jag trodde en gÄng fanns men som visade sig vara ett enda stort skÀmt.

För ett par veckor sedan bestĂ€mde jag mig trots att det bar emot för att avsluta en ca 10Ă„r lĂ„ng ”vĂ€nskap”. Under Ă„ren vi varit vĂ€nner har vi brĂ„kat fler ggr Ă€n jag orkar rĂ€kna till och vi bĂ„da har mĂ„nga ggr blivit tillsagda att avsluta vĂ„r vĂ€nskap.

Jag ville inte, denna person har ÀndÄ funnits sÄ mÄnga Är i mitt liv och nÀr vi haft det bra sÄ har vi haft det bra, vi har skrattat, grÄtit, hittat pÄ massa saker tillsammans och stöttat varandra genom mÄnga svÄrigheter men tillslut brast det för mig och det var bara att inse den jobbiga sanningen; Vi Àr inte bra för varandra.

Jag ville hÄlla det pÄ en bra nivÄ, inte bli osams utan bete oss mot varandra som vuxna mÀnniskor och inte prata skit om varandra, kunna hÀlsa om man möts pÄ stan och inte bli ovÀnner med tankarna i bakhuvudet att om det hÀnder nÄgot allvarligt kan vi alltid höra av oss till varandra, lÀgga allt Ät sidan för stunden och lösa det som hÀnt just dÄ, hen höll med. Dagen efter fick jag veta att det sagts mindre snÀlla saker och dÄ rÀckte det, jag skickade ett sms och skrev att det tydligen inte gick och sa varför, jag tycker inte man anvÀnder barn mot nÄgon annan.

Det hen sen slĂ€ngde ur sig till mig var hemskt. Jag var en vidrig och Ă€cklig mĂ€nniska som sysslade med vuxenmobbning och mycket mycket mer. Det gjorde ont för jag trodde inte att en mĂ€nniska som veckor innan kallat mig sin syster och sagt att hen inte vet hur hen skulle klarat sig utan mig, dagar innan sagt att jag var hens allt och att hen struntade i annat bara hen inte förlorade mig o Dennis skulle kunna sĂ€ga (skriva) sĂ„na saker till mig, bete sig sĂ„ illa…

Absolut inte ge sig pÄ mig pÄ den punkten jag Àr som svagast, nÀr det kommer till barn. SÄ gör man ej,den vÀgen gÄr man inte.

Jag tÀnker inte smutskasta, skriva ut namn eller bete mig illa, trots att ni som kÀnner oss troligen vet vem det handlar om.

Vet ni varför?

Hen var inte bra för mig och jag var inte bra för hen, vi sÄrade varandra mer Àn vi var bra och sÄ ska inte nÄgon av oss behöva ha det. Hur ont det Àn gör emellanÄt och speciellt nÀr en sÄn stor grej som ivf:en gick igenom och en av de första jag ville ringa var hen, sÄ har jag valt rÀtt.

PĂ„ nĂ„got sĂ€tt sĂ„ kĂ€nner jag mig trots allt lĂ€ttare och dĂ„ har det Ă€ndĂ„ inte gĂ„tt sĂ„ lĂ„ng tid Ă€n. Att hen slĂ€ngde ur sig sĂ„dana saker bekrĂ€ftade bara att vĂ„ran ”vĂ€nskap” aldrig varit pĂ„ riktigt. Om den hade varit det sĂ„ hade en mĂ€nniska aldrig sjunkt sĂ„ och slĂ€ngt ur sig sĂ„dana saker som jag fick höra trots att jag inget gjort denna gĂ„ngen.

Tro mig, under vÄra brÄk sÄ har jag varit precis lika delaktig som hen, jag sÀger inte att jag aldrig gjort fel för det har jag absolut, jag Àr ingen Àngel, verkligen inte. Jag har ocksÄ betett mig illa, sÄ illa sÄ jag skÀmts för det o jag har ocksÄ sagt elaka saker men det har vi pratat igenom o lagt bakom oss, trodde jag iallafall.

Att ge sig pÄ nÄgon som man sÀger sig Àlska(t) pÄ den svagaste punkten man vet existerar, det Àr bara fegt och elakt. Mycket kan man sÀga och göra men det finns grÀnser man inte korsar Àven nÀr det kommer till brÄk.

Nu tÀnker jag gÄ vidare, umgÄs med min familj och de vÀnner som lyfter mig o fokusera pÄ framtiden och jag hoppas att hen gör detsamma och fÄr ett bra liv med de sina. SjÀlvklart kommer jag sakna emellanÄt för jag Àr inte mer Àn mÀnniska och jag kan stÄ för det. Men det Àr sÄ mycket lÀttare nu nÀr jag vet vart hen stÄr och hur hen ser pÄ mig att gÄ vidare för nu vet jag. Efter alla dessa Är ligger sanningen svart pÄ vitt framför mig och gÄr ej att förneka.

Det vi hade var tydligen inte Àkta, vi förgiftade varandra.

Nej snĂ€lla pappa, Varför?

Jag har en pappa men ÀndÄ inte. I mina ögon Àr han en frÀmling, nÄgon som till viss del bidragit till att jag mÄr som jag gör.  Nu ska jag förklara hur jag menar och berÀtta min historia.

Min pappa stack nÀr jag var vÀldigt liten, jag kommer inte ens ihÄg det sÄ liten var jag. Varför han o mamma gick isÀr vet jag inte riktigt, har vÀl fÄtt olika versioner av den storyn men jag vÀljer att tro mer pÄ mammas ord Àn pappas, speciellt med tanke pÄ hur allt varit efter dess.

Första gÄngen jag minns att jag trÀffade pappa vet jag inte hur gammal jag var men jag var inte sÄ gammal. Jag blev sÄÄ himla glad och trodde att han var dÀr för att han saknade sin dotter och ville börja ha kontakt med mig pÄ riktigt. Jag var sÄ stolt och visade upp han för mina vÀnner pÄ gÄrden nÀr vi var ute. Han började prata om att vi skulle börja ses regelbundet och att jag till slut skulle fÄ komma till han varannan helg. Jag o mamma bodde dÄ i Skultorp och pappa i Göteborg.

Min mamma var bra pÄ det sÀttet, hon berÀttade aldrig för mig dÄ vad pappa egentligen gjorde dÀr utan pushade o försökte se till sÄ jag fick trÀffa han igen. Jag var dÀr kanske 2 ggr sen slutade han höra av sig eller svara nÀr jag ringde igen.

Jag var sÄ himla ledsen och undrade varför min pappa inte ville trÀffa mig?

Det var först dÄ i efterhand som mamma berÀttade att pappa hade kommit dit av en helt annan anledning.. Han ville att mamma skulle skriva pÄ papper sÄ han slapp betala underhÄll för mig men mamma sa att dÄ fick han minsann börja trÀffa och ha mig mera sÄ skulle dom prata om det igen. Som ni nog redan förstÄr sÄ blev det aldrig sÄ.

NÀsta gÄng jag trÀffade honom var nÄgra Är senare. Jag var lite Àldre och kommer ihÄg att jag tog tÄget till AlingsÄs för att trÀffa honom dÀr. Vi Ät middag, glass och sen köpte han mina allra första inlines i försenad födelsedagspresent. Han lovade att nu skulle det bli Àndring pÄ allt och vi skulle börja trÀffas regelbundet pÄ riktigt. Det höll vÀl ett par mÄnader sen en dag nÀr han skulle hÀmta upp mig stod jag dÀr med packad vÀska och fjÀrilar i magen för att jag skulle fÄ Äka med pappa hem hela helgen men han dök aldrig upp. Fattar ni?! Han lÀt mig stÄ dÀr. Mamma fick inte in mig för jag kunde ju missa nÀr han kom, det kanske hade hÀnt nÄgot. Han svarade inte i telefonen eller pÄ sms och jag minns hur ledsen mamma var nÀr hon sÄg mina tomma sorgsna ögon och tÄrarna rinnande nedför kinderna nÀr jag flera timmar senare tillslut gick in och förstod att han faktiskt inte skulle dyka upp. Hela den helgen lÄg jag pÄ mitt rum o grÀt.

Jag var arg, ledsen, besviken ja allt pÄ en gÄng och jag lovade mig sjÀlv att jag skulle strunta i honom nu, varför skulle jag lÄta honom sÄra mig gÄng pÄ gÄng?

En nyÄrsafton pÄ fyllan nÀr jag gick i gymnasiet fick jag för mig att jag skulle ringa honom o berÀtta att jag skulle flytta till Gbg o börja sista Äret dÀr. NÀr han svarade sa han samma sak som alla andra ggr nÀr jag hade ringt honom; Jag har tÀnkt ringa dig men jag har haft sÄ mkt pÄ jobbet sÄ jag har inte hunnit men vad kul att du ringer. Jag grÀt, skrek pÄ han o sa vad jag tyckte och förklarade hur dÄligt han fÄtt mig att mÄ, han började ocksÄ grÄta och lovade att om jag gav han en chans till sÄ skulle vi verkligen göra detta nu,  pÄ riktigt denna gÄngen.

Jag flyttade ner till min dÄvarande bÀsta killkompis J och hade faktiskt bra kontakt med pappa. Det hör nog mycket till saken att jag inte bodde mer Àn knappt 2km ifrÄn dÀr pappa bodde. Jag fick nu ocksÄ bÀttre kontakt med min lillasyster S. Hon, jag och vÄran storasyster T har samma pappa men olika mammor.

Min fina, vackra lillasyster.

Bodde inte lÀnge i Gbg innan jag flyttade dÀrifrÄn och ihop med min pojkvÀn J. Det funkade mellan oss ett par Är, vi var förlovade men sen var han otrogen flera ggr. Fast det Àr en annan historia.

NÀr jag flyttade frÄn Gbg tappade sjÀlvklart jag och pappa kontakten igen. Vi pratade dÄ o dÄ men inte sÄ ofta. Just dÄ gjorde det mig inte sÄ mkt dÄ jag hade börjat med droger och dövade mig sjÀlv sÄ. Amfetamin, tabletter, Ghb , Ecstasy och cannabis. Det jag kom över tryckte jag i mig, allt utom sprutor. Tog slut mellan mig och J och jag la tillslut in mig sjÀlv pÄ ett frivilligt behandlingshem och bodde dÀr i ca 2 Är med lite sporadisk kontakt med pappa innan jag skrev ut mig och flyttade ca ett halvÄr efter det ihop med min nya kille M. Allt detta hör egentligen ocksÄ till en annan historia men mÄste förklara lite för att ni ska förstÄ hur det var.

Ett tag efter jag flyttat ihop med M började jag o pappa trÀffas o prata igen och det kÀndes som att det denna gÄngen faktiskt skulle hÄlla bra. En helg var han o min lillasyster nere och sov hos oss och M drack vÀldigt mycket och en kvÀll framför pappa kallade han mig hora men pappa reagerade inte ens, det gjorde sÄ ont.

Hade jag haft barn och hört deras partner kalla dom nÄgot sÄdant sÄ hade hen fÄtt veta att hen lever.

Jag och M gick isÀr efter ett par Är och jag flyttade o fick tillslut lÀgenhet i Skövde. Det tog inte lÄng tid innan jag trÀffade min make, Dennis.

Pappa började komma med min lillasyster o hÀlsa pÄ till o frÄn rÀtt ofta och nÀr inte pappa kom sÄ var min lillasyster vÀldigt mkt hos oss, hon kom sÄfort hon bara kunde och det var sÄ underbart. Pappa började dra sig tillbaka igen och slutade höra av sig, började sÀtta kÀppar i hjulet och ville inte att S skulle komma till mig o Dennis och jag fattade ingenting.

En dag satt jag och pratade med min lillasyster i telefonen nÀr hon berÀttade att pappa sagt att han inte ville att hon skulle Äka till mig för jag var ingen bra mÀnniska. Inget jobb, ingen utbildning, familj eller barn. Ett hopplöst psykfall och dÄligt föredöme.

Jag blev sÄ Àckligt jÀvla ledsen, grÀt i telefonen dÀr jag pratade med S nÀr hon sa att hon nog inte skulle komma mer pÄ ett tag. DÄ hon var under 18 sÄ hade hon inget att sÀga till om sjÀlv. Efter de samtalet la vi pÄ och smsade nÄgra veckor efter det men Sofia slutade ringa och svara nÀr jag ringde henne. Tillslut svarade hon inte ens pÄ sms, tog bort mig pÄ fb och nonchalerade mig totalt sÄ i en o samma veva förlorade jag Àn en gÄng min pappa men Àven min Àlskade lillasyster och Àrligt talat Àr det nog det som gör ondast nu, att jag inte lÀngre har min lillasyster i mitt liv för jag saknar henne sÄ hemskt mycket.

Idag Àr hon över 20Är och jag har försökt kontakta henne flera ggr men hon svarar mig inte och hör inte av sig. Pappa har jag inte pratat med sen min lillasyster berÀttade det han sagt om mig till henne i vÄrat sista samtal.

Det Àr lÄngt över 5 Är sen jag pratade med min lillasyster eller pappa nu. NÀr jag och Dennis gifte oss den 1 Juli förra Äret (2016) skickade jag ett sms till pappa och berÀttade det men jag fick inte ens nÄt svar, inte ett vad kul, grattis eller nÄt annat heller.

Varför Pappa? Varför hatar du mig sÄ mkt? Varför vill du inte vara min pappa och varför övergav du mig igen?

Vad Àr det som Àr sÄ hemskt med att ha mig som dotter och varför Àlskar du mig inte som du Àlskar S och T (storasyster som iallafall har kontakt med pappa dÄ och dÄ)? Jag vet att du till och med jobbar i Skövde ibland men du har aldrig hört av dig till mig. Jag Àlskar dig sÄ mycket sÄ jag HATAR dig. Hör du det??! KÀrleken jag hyser mot dig Àr en hatkÀrlek och jag bÄde saknar dig och fasar för vad jag skulle göra om jag ser dig, en sak sÀger jag bara, rör mig inte överhuvudtaget, dÄ stÄr jag inte för vad jag skulle göra för du Àcklar mig. (nej han har aldrig rört mig pÄ ett opassande sÀtt)

Föresten, om jag ska vara Àrlig sÄ har jag nog faktiskt slutat sakna DIG, det Àr mer att jag saknar en fadersgestalt och Àven om du Àr min pappa genom blodsband sÄ har du aldrig betett dig som en pappa under de 34 Är som jag levt och det Àr ett sjukt starkt ord men vet du? Jag HATAR dig. Eller jag hatar den du blivit, den du varit och den du Àr mot mig.

Jag kommer ALDRIG förlÄta dig för allt du sagt och gjort mot mig. Att du smutskastat mig till S och att du betett/beter dig som ett svin. Det Àr oförlÄtligt i mina ögon. Det otÀcka Àr att jag Àr inte en mÀnniska som hatar andra, det Àr ett ord som jag tycker Àr sÄpass starkt, att HATA. Men det Àr du som Àr en av de i mitt liv som gjort mig till en sÄn som hatar och jag avskyr det. Mamma hade rÀtt om dig hela tiden men hon har alltid lÄtit mig ta reda pÄ sanningen sjÀlv, du Àr inte vÀrd mina tÄrar och nÀr jag i framtiden förhoppningsvis fÄr barn sÄ kommer dom ÀndÄ fÄ trÀffa sin morfar, han heter Ray och har varit mer pappa för mig de sista 10 Ären Àn du varit under hela mitt liv.

Varför pappa, varför?!!