IVF-KARUSELLEN. Jag vill bara skrika!!

I Tisdags hade vi testdag. Dagen innan sÄ fick ni som jag vet ljusrosa flytningar. Nu i efterhand har jag fÄtt veta att det Àr helt normalt av Lutinusen och behöver inte betyda nÄgot. Detta gÄngen gjorde det de.

Testet var negativt och jag började blöda sÄ himla mycket. Antingen har inte Àgget fÀst eller sÄ Àr det missfall sa dom pÄ Sahlgrenska och vilket det Àn Àr sÄ Àr det bra att jag blöder för det mÄste ut. De frÄgade om jag behövde en psykolog; Hur mÄr du? sa tjejen medans jag grÄtandes förklarade allt för henne.

Ja vad fan tror ni? ville jag skrika. Men jag vet ju att det Àr deras jobb och tjejen pÄ andra sidan luren lÀt sÄ trevlig och försökte verkligen sÄ jag skrek aldrig pÄ henne.

Jag har samtalskontakt och den Àr ökad nu. Jag mÄr sÄ jÀvla dÄligt. Jag kÀnner mig liksom tom, ledsen och arg pÄ en gÄng. Och ensam. Hur kan jag kÀnna mig ensam nÀr jag har sÄ mÄnga runtomkring mig? Min man, familj och mina vÀnner. Men nÄgot saknas, en del av mig.

NÀr ska jag o Dennis fÄ bli den familj vi sÄ lÀngtar efter? NÀr ska vi slippa gÄ igenom detta och bara fÄ vara lyckliga? Jag visste att det kanske inte skulle funka första gÄngen men det gör inte saken lÀttare.

Det vĂ€rsta Ă€r alla som sĂ€ger till mig att ”Det Ă€r bara att du försöker gĂ„ vidare och tĂ€nka positivt nu

VadÄ bara o gÄ vidare?! Hur fan ska jag kunna slÀppa allt och gÄ vidare bara sÄdÀr nÀr jag helst av allt vill slÄ, sparka och skrika rakt ut?! Jag försöker vara stark, jag försöker tÀnka positivt men inombords Àr jag helt uppgiven, jag försöker le och sköta min vardag men inombords grÄter jag konstant.

Jag kan inte sova pÄ nÀtterna för jag drömmer mardrömmar, jag vaknar av att jag grÄter sen ligger jag dÀr och bara lÄter tÄrarna rinna och kÀnner mig sÄ himla vÀrdelös och dÄlig som kvinna.

Jag kan inte ge min man det han helst av allt vill ha, jag kan inte ge oss den lycka han eller ja vi bÄda, förtjÀnar. Det Àr inte bara jag i detta heller, vi Àr tvÄ. Dennis finns med, han har ocksÄ kÀnslor men ibland tror jag folk glömmer att han ocksÄ drabbas av det som hÀnder. Folk glömmer att frÄga hur han mÄr i allt och Àven om han sÀger att han sjÀlvklart tycker det Àr trÄkigt och jobbigt sÄ menar han pÄ att han kan hantera det pÄ ett annat sÀtt för han drabbas inte fysiskt som jag gör.

Han Àr sÄ gullig, han gör allt för att jag ska mÄ bra, det har han alltid gjort. Han försöker peppa mig och pratar om saker pÄ alla sÀtt han kan komma pÄ för att försöka göra mig gladare och fÄ mig att försöka tÀnka framÄt.

Jag Àlskar Dennis, den mannen Àr verkligen mitt allt, min bÀsta vÀn, sjÀlsfrÀnde o andra hÀlft!!

TÀnk om han tröttnar?TÀnk om han inte orkar mer och lÀmnar mig för att jag inte kan ge han ett barn? Tankarna Àr mÄnga och jobbiga. De tar över mitt huvud och jag vet inte vad fan jag ska göra?!

Jag försöker verkligen tĂ€nka positivt, hoppas verkligen att det kommer gĂ„ bĂ€ttre nĂ€sta gĂ„ng och jag önskar att jag bara kunde ”slĂ€ppa allt”.

Nu ska jag vÀnta tills mensdag 12 sen ska jag ta Àgglossningstest varje dag i 15 dagar för att dom förhoppningsvis ska kunna fÄ fram nÀr min Àgglossning Àr sÄ vi vet nÀr i nÀsta(!) menscykel vi ska kunna Äterföra vÄran blastocyst.

Om den inte dör vid upptiningen dÄ.

Nu börjas det igen, denna jÀvla vÀntan tar sönder mig.

VĂ„r chans att fĂ„ bli förĂ€ldrar Ă€r Ă€ntligen hĂ€r!!

Dagen började okej. LÄg o drog mig rÀtt lÀnge dÄ lillpuffen inte alls ville gÄ upp utan hellre lÄg o mös, inte mig emot dÄ jag hade jÀtteont av min pollenallergi och inte kunde andas som jag ville.

Fick flytta dejten med min svĂ€gerska o brorsson pga andningen sĂ„ vi ska ses o mysa pĂ„ torsdag istĂ€llet 💗

Fick i mig lite frukost och ringde ett samtal men skulle bli uppringd senare. Gick ut en kort promenad runt sjön med Gizmo och Àven Alex, upp o lÀmnade puffen sen Äkte jag med Alex ut och Äkte.

Tillslut kom samtalet jag vÀntat pÄ, frÄn reproduktionsmedicin i Gbg.

Hela min dag blev ett lyckorus och bÄde jag och min Àlskade man Dennis Àr helt euforiska och sÄ fruktansvÀrt glada.

Vi Àr godkÀnda för att fÄ pÄbörja vÄr ivf behandling!!

Trots att D varit sÀker och försökt lugnat mig hela tiden sÄ var det en sÄn lÀttnad och lycka för oss bÄda att fÄ det bekrÀftat, bÄde skrattar och grÄter för kÀnslorna Àr sÄÄ mÄnga just nu.

VÄr lÀkare pÄ Sahlgrenska var inte dÀr idag sÄ imorgon skulle dom prata med henne och försöka fÄ till förberedelse mötet före semestertiderna dÀr dom ska förklara hela behandlingen, vi ska skriva pÄ samtyckesformulÀr (dock tror jag att vi redan gjort det nÀr vi trÀffade lÀkaren första gÄngen) prata om hormonprotokollet och jag ska fÄ lÀra mig hur jag ska sÀtta hormonsprutorna, Àr dock inte orolig för dom dÄ jag satt mycket fragmin sprutor pÄ mig sjÀlv i mina dagar efter operationer o sÄnt.

Ni som gÄtt igenom detta tidigare, nÄgot speciellt jag ska tÀnka pÄ och ta med mig till första mötet typ frÄgor eller liknande som jag kanske inte tÀnker pÄ?

Oavsett vad sĂ„ Ă€r vĂ„ra hjĂ€rtan sprĂ€ngfyllda av lycka. Efter sommaren början resan pĂ„ riktigt och det vill ni vĂ€l inte missa?💗😍

Utredningsmötet Inför Ev IVF.

Den 10 April var dagen inne och dags för oss att sÀtta oss i bilen och köra ner mot Sahlgrenska. Mötet skulle börja klockan 1 och vi var tjugo minuter tidiga. Efter anmÀlning i receptionen Äkte vi upp till reproduktionsmedicin, satte oss ner i vÀntrummet och bara en kort stund senare blev vi uppropade. En psykolog och en kurator presenterade sig för oss och medans Dennis fick gÄ med kuratorn fick jag gÄ med psykologen.

VĂ€l inne pĂ„ hennes rum började hon stĂ€lla massa frĂ„gor och jag fick berĂ€tta hur mitt/vĂ„rt liv ser ut, vad det Ă€r som till största del gör att jag inte mĂ„r bra psykiskt nĂ€r det Ă€r en dĂ„lig dag? Jag berĂ€ttade att det jobbigaste just nu Ă€r ju att vi inte har barn, att det kĂ€nns som tiden bara rinner ivĂ€g och rĂ€dslan för att det inte ska fungera med ivf:en heller och vad nĂ€sta steg isĂ„fall ska bli? Även det som hĂ€nt runtomkring med Dennis lillasysters bortgĂ„ng och allt annat som hĂ€nt som pĂ„verkat oss negativt. Hon kollade sĂ„ det inte varit nĂ„gra sjĂ€lvmordsförsök eller sjĂ€lvskador de sista och jag förklarade att det inte har varit det.

Sen frÄgade hon hur lÀnge vi velat ha barn vilket Àr minst 5Är, hur vi ser pÄ barnuppfostran? Om vi Àr överens dÀr eller har olika Äsikter? Vi Àr vÀldig ense om hur vi vill ha det sen Àr vi ju mycket medvetna om att det kanske inte blir exakt som vi tÀnker oss nu nÀr det vÀl Àr dags och man befinner sig dÀr med ett barn i famnen men vi har iallafall samma vÀrderingar.

Sen kom frÄgan hur jag tyckte att jag och Dennis kompletterade varandra och vad som Àr det bÀsta med han? Det bÀsta Àr att han Àr snÀll, omtÀnksam, pÄlitlig, Àrlig, snygg, rolig och alltid finns dÀr för mig liksom jag finns dÀr för han.

Kompletterar varandra gör vi vĂ€ldigt bra. Jag Ă€r vĂ€ldig ”katastrof” tĂ€nkande och ska ha allt planerat i detalj sĂ„ jag vet vad som kommer hĂ€nda om det inte Ă€r jag sjĂ€lv som Ă€r spontan för dĂ„ Ă€r det helt annorlunda. Dennis Ă€r vĂ€ldigt ”Vi tar det som det kommer” och tycker att jag inte behöver tĂ€nka det vĂ€rsta om saker innan det ens hunnit hĂ€nda men det Ă€r ju sĂ„n jag Ă€r och det har med min bipolaritet att göra men samtidigt som han fĂ„tt mig att försöka slappna av lite mer och ge saker Ă€n chans innan jag tĂ€nker det vĂ€rsta sĂ„ har han börjat tĂ€nka lite mer att det inte Ă€r fel att planera eller ha en backup plan OM saker inte gĂ„r som man hoppas och vill. Detta gör ju att vi kompletterar varandra vĂ€ldigt bra och hjĂ€lps Ă„t.

UngefÀr efter 45min kom Dennis och kuratorn upp till oss och vi skulle prata tillsammans. Dennis hade fÄtt samma frÄgor som jag nÀstan och svarat i princip samma sak, det mÀrks verkligen att vi levt tillsammans sÄ lÀnge som vi gjort och att vi kÀnner varandra, jÀvlar vad jag Àlskar den mannen!!

Dom pratade lite till allmÀnt och berÀttade att dom skulle kontakta min psyklÀkare vilket jag redan visste skulle ske och sen sa dom att om vi inte hört nÄgot frÄn dom i slutet av Maj sÄ ska vi ringa upp. TyvÀrr Àr det lÄnga kötider sÄ Àven om vi fÄr beslutet att vi Àr godkÀnda kommer ingenting att hÀnda förrÀn efter sommaren och pÄ dom sÄ lÀt det som att det inte ska vara nÄgra problem för dom tyckte vi hade koll pÄ vad vi ville och att vi Àr vÀldigt samspelta och det Àr vi ju ocksÄ men beslutet Àr ju inte bara deras utan kommer tas upp pÄ ett möte personal pÄ reproduktionsmedicin emellan.

Efter mötet satte vi oss i bilen och körde hemÄt igen. Stannade i AlingsÄs och Ät kinamat till lunch och sen hem o nÀr vi kom hem var vi sÄ jÀkla trötta sÄ det var bara att gÄ och lÀgga oss direkt.

Nu Ă€r det bara att vĂ€nta. Denna jĂ€vla vĂ€ntan Ă€r det jobbigaste av allt 😩

Sahlgrenska here we come!

Imorgon Àr D ledig frÄn jobbet för dÄ Àr det Àntligen dags för oss att Äka till Gbg pÄ utredningssamtalet angÄende vÄr ivf. Klockan 1 ska mötet börja ich tar ju en stund att köra ner sÄ vid 10 vill vi försöka komma ivÀg. Nej sÄÄ lÄng tid tar det inte men vi Àr hellre dÀr för tidigt Àn riskerar att nÄgot kanske hÀnder pÄ vÀgen sÄ vi blir sena.

Hur kÀnns det dÄ?

Ja, hur borde det kÀnnas egentligen? Det kÀnns skönt att dagen Àntligen Àr hÀr. Detta mötet innebÀr ju att vi Àr ett steg nÀrmare sjÀlva den faktiska behandlingen.

Är jag fortfarande lika nervös?

Nej det Àr jag inte efter telefonsamtalet jag hade med psykologen vi ska trÀffa imorgon för nÄgra veckor sen.

Vad Àr det för utredning och varför ska vi utredas?

Ja utredningen Àr standard hos dom pÄ reproduktionsmedicin om man man behandlats för sitt psyke sista Äret. Den Àr till för att dom vill se att man Àr redo för detta, inte haft nÄgra sjÀlvskador pÄ lÀnge och Àr insatt i att det kommer bli jobbigt och om man har pÄbackning och uppföljning för det psykiska under behandlingen vilket jag har bÄde med lÀkare och kurator.

Jag tror att detta kommer gÄ jÀttebra. Mer exakt vad som sagts pÄ mötet och hur det kÀndes kommer ni fÄ veta imorgon nÀr jag kommer hem eller pÄ onsdag om jag inte orkar skriva just imorgon.

HĂ„ll tummarna för oss! 💗💗

Förresten, har skrivit det förut och skriver det igen; Kan ni inte droppa en kommentar om vad ni skulle vilja lĂ€sa hĂ€r pĂ„ min blogg. Jag skriver gĂ€rna om mitt liv och sĂ„ vidare men Ă€r mycket lĂ€ttare att skriva ett inlĂ€gg om jag vet mer exakt vad ni vill lĂ€sa om 💗

Glöm inte följa bloggen för att fĂ„ ett meddelande varje gĂ„ng ett nytt inlĂ€gg görs sĂ„ missar ni ingenting 😘

Uppdatering utredningssamtal med psykolog i Gbg ang ivf.

IgÄr ringde psykologen frÄn Sahlgrenska upp mig och besvarade mina tusen frÄgor. Utredningssamtalet med henne och kurator Àr ett steg i behandlingen som alla men nÄn form av psykisk ohÀlsa i bagaget fÄr genomgÄ. Dom vill bara se sÄ vi har stabil kontakt inom psykiatrin, detta Àr nÄgot vi inte bara vaknat upp o fÄtt för oss att vi vill göra över en natt (detta har vi ju velat i flera Är) och att vi har stöttning gÀllande medicinering o liknande och att min psyklÀkare o kurator okejar det vilket dom redan sagt att som kommer göra utan problem.

Hon frÄgade vad lÀkaren sagt pÄ Sahlgrenska och jag sa att hon sa till oss att hon kÀnner i sitt hjÀrta att det kommer gÄ bra, redan bestÀmt ut att de ska vara den korta hormornbehandlingen och gett mig broschyrer o sÄnt att lÀsa om hormonsprutorna.

DĂ„ sa psykologen att dĂ„ ska inte vi (jag) oroa mig för dom sĂ€ger sĂ€llan nej om allt annat ser bra ut vilket det gör sĂ„ det har lugnat ner mig nĂ„got otroligt mycket nu. SĂ„ ni vill jag att det ska bli den 10april sĂ„ vi fĂ„r komma dit o fĂ„ de gjort sen har dom ett bedömningssamtal i gbg med sin grupp i slutet av april/början av maj och efter det fĂ„r vi ett brev hem med hur vi ska fortsĂ€tta 🙂

Hon sa att hon fÄr ju inte sÀga till mig ATT det tex kommer bli godkÀnt men hon sa att om lÀkaren var sÄ positiv o redan förberett mig sÄ ska jag gÄ efter det, helt plötsligt kÀnns allt toppen men vill bara att tiden ska gÄÄÄ.

Varför tar allt sĂ„ lĂ„ng tid nĂ€r man vĂ€ntar pĂ„ nĂ„got?😛

Bedömningssamtal Ivf.

Fikat med Josefin granntjejen flyttades tills idag och det var riktigt trevligt 🙂 Vi satt o drack kaffe och tjötade i ett antal timmar innan det var dags att bryta upp för jag var tvungen att Ă„ka till affĂ€ren och hon skulle upp o stĂ€da 🙂

Var ivÀg o handlade litegrann pÄ Willys och sen Äkte jag o A förbi Àlsklings jobb o lÀmnade lite frukostmat som han har stÄr pÄ jobbet sen hem igen.

Resten av dagen har jag slappat, Àr inte helt frisk frÄn förkylningen men kÀnns som det kanske börjar gÄ Ät rÀtt hÄll iallafall sÄ jag hoppas pÄ det bÀsta. Har suttit o pillat lite med naglarna o sÄnt de jag orkat, vÄgar mig inte pÄ gelen förÀnn min andning Àr ordentlig dÄ det Àr sÄ satans starkt.

Imorgon ska jag som sagt tatuera mig sĂ„ fĂ„r vi se hur de slutar och efter mig ska D tatuera sig sĂ„ blir nĂ„gra timmar var 🙂 Lutar Ă„t att jag ska fixa ordning dödskallen och blommor ut frĂ„n den pĂ„ framsidan av bröstet över nyckelbenen. Kommer nog kĂ€nnas men dĂ„ fĂ„r de göra det 😂

Idag med posten fick vi ett brev frÄn Sahlgrenska att vi den 10april Àr kallade till ett bedömningssamtal med psykolog och kurator inför ev ivf. Ska ringa imorrn o kolla vad detta innebÀr dÄ vi i Gbg inte fick nÄgon information om att vi skulle bli kallade pÄ nÄgot bedömningssamtal utan att nÀsta kallelse skulle komma nÀr jag ska ner o gÄ igenom hormonbehandlingen. Ska detta göras samtidigt o dom inte sa nÄgot om samtalet nÀr vi var nere eller varför ska vi pÄ bedömningssamtal? Har psykologen ens pratat med min psyklÀkare eller ska jag ner iallafall?

Mycket tankar i huvudet just nu men kan inte sÀga eller göra nÄgot innan jag pratat med dom i Gbg o förhoppningsvis fÄr jag tag i psykologen dÀrnere imorgon, förhoppningsvis var de ja.

Nu har jag duschat o krupit ner i sĂ€ngen o ska kolla en film med min Ă€lskade make. Jag har svĂ„rt för filmer med annat sprĂ„k Ă€n svenska eller engelska men vi ska kolla in en skrĂ€ckfilm som tydligen ska vara sĂ„Ă„ otĂ€ck som kommit ut pĂ„ Netflix, Veronica heter den sĂ„ fĂ„r vi se hur den verkar o sĂ„ blir det sjĂ€lvklart mys med Ă€lsklingen 😉💗

Hoppas ni har en fortsatt fin kvĂ€ll 💗

Behandlingshem.

NÀr jag började gymnasiet sökte jag till kockutbildningen, nÄgot jag alltid velat o dÀr fick jag nÄgra fÄ nÀra vÀnner som jag verkligen kunde prata och umgÄs med. NÀr jag var 17 sÄ trÀffade jag en kille som bodde nÀrmre Skövde och började Äka o hÀlsa pÄ honom ofta och vi inledde ett förhÄllande. TyvÀrr höll det inte sÄ lÀnge för han flyttade till Gbg och dagen jag fyllde 18 gjorde jag detsamma. NÀr jag dÄ kom ner till Gbg sÄ var inte J dÀr. Han hade lÀmnat en lapp att han var tvungen att komma ivÀg frÄn allt o hitta sig sjÀlv sÄ jag o min tjejkompis H som hade Äkt ner spenderade helgen med en killkompis johan,. dit det ocksÄ blev att jag flyttade sen o bodde till mitt ex J hörde av sig igen o vi trÀffades och bestÀmde oss för att satsa pÄ oss igen sÄ jag flyttade ner till Töreboda och ihop med honom, Det höll ett par Är men sen sprack det och i samma vÀnda hade jag börjat mÄ vÀldigt dÄligt psykiskt igen sÄ hade en psykolog i Mariestad som satte in mig pÄ mediciner igen och trÀffade mig regelbundet. Jag fick göra massa tester o skattningar sÄ det stod mig upp i halsen men sen till slut sÄ fick jag veta vad mitt fel var, Jag hade borderline och det var förklaringen till mkt. Varför jag var deprimerad o hade Ängest och varför mitt humör kunde skifta 5ggr pÄ en dag. Emotionell personlighetsstörning kallades det med ett finare ord.

I samma period hade jag börjat ta droger, jag rökte pĂ„ och tog dĂ„ och dĂ„ Ă€ven amfetamin för att ”hĂ„lla mig pĂ„ banan” som jag kallade det. Men en morgon vaknade jag och kĂ€nde att jag inte vill leva sĂ„hĂ€r lĂ€ngre. Genom min psykolog fick vi fram ett behandlingshem i Falköping som inriktade sig till sĂ„na med borderline. för mig var de möjligheten att komma ifrĂ„n drogerna men eftersom hemmet inte tog emot nĂ„n med missbruksproblem sĂ„ berĂ€ttade jag aldrig om det. TyvĂ€rr var vi dumma nog att gĂ„ ut första helgen jag var dĂ€r och personalen fick reda pĂ„ det och ville ha drogtest pĂ„ alla sĂ„ det var ju bara för mig att sĂ€ga sanningen om varför jag ville Ă„ka till behandlingshemmet frĂ„n första början. Jag fick en varning och det togs upp i vĂ„rdplaneringsmöte men jag fick stanna kvar. 

PÄ hemmet var vi ca 5-6st patienter Ät gÄngen bÄde tjejer och killar, alla hade eget rum och varsin kontaktman. Min hette Peter och jag kan ju lova att han bÄde gjorde mig glad men Àven sÄ jÀvla föebannad emellanÄt. Varje vecka fanns ett schema med aktiviteter pÄ saker som skulle göras; bild, musik, gruppterapi, idrott,teater, dans och massa andra saker. Hur man skulle hantera Ängest, depressioner och planera sitt liv utan att göra allt impulsivt. Vi hade alla varsin psykolog som vi trÀffade 1-2ggr i veckan. Varje vecka hade var o en av oss kökstjÀnst som innebar att vi den dagen skulle upp o fixa frukosten, Äka med o hÀmta lunchen (fick den levererad frÄn sjukhuset) och göra middagen och kvÀllsmaten.

Efter frukosten varje dag hade vi samling. Alla satt ner och diskuterade vad man hade under dagen och om man hade önskemĂ„l att man ville gĂ„ nĂ„nstans efter 4 nĂ€r dagens schemalagda aktiviteter var slut. ÖnskemĂ„l kunde man alltid ha men sen skulle det diskuteras i personalgruppen innan man fick veta om det var ok eller inte. Om man ville ha permission en hel helg till exempel sĂ„ var man tvungen att ta upp det en vecka före sĂ„ de kunde diskuteras under stormötena dĂ€r all personal plus psykologerna satt ner tillsammans en gĂ„ng i veckan. Anledningen var att eftersom hemmet inriktade sig pĂ„ oss med borderline sĂ„ ville dom sĂ€tta stopp för vĂ„ra impulsiva saker. Att vara impulsiv Ă€r en av diagnoserna i borderline.

2ggr per Ă„r Ă„kte vi Ă€ven pĂ„ semester, en pĂ„ sommaren och en pĂ„ vintern, det var nog nĂ„gra av höjdpunkterna. En sommar var vi i Halmstad o hyrde hus, en sommar pĂ„ Öland och vintrarna var vi i Idre.. riktigt mysigt var det faktiskt med dessa semestrar.

Hemmet jag var pÄ var ett frivilligt hem, ingen av oss var dÀr pÄ tvÄng utan helt frivilligt men reglerna var sjukt viktiga att vi höll annars blev det ett jÀvla liv. Nattetid var det obemannat; kl 22 gick personalen och dÄ skulle vi alla helst ligga i sina sÀngar sen kom dom vid halv 7 pÄ morgonen igen, Àven under helgerna.

Ni kan ju tĂ€nka er sjĂ€lva vilket liv o vilka diskussioner det kunde vara ibland nĂ€r dom försökte bestĂ€mma att ett gĂ€ng 20+ ungdomar skulle ligga i sina sĂ€ngar kl tio. Jag vet inte hur mĂ„nga ggr vi lĂ„g nĂ€r personalen gick och sen gick upp sĂ„fort dom gĂ„tt för att sĂ€tta pĂ„ en film eller bara vara. 

Vid nÄgot tillfÀlle lades jag in pÄ vuxenpsyk för att jag försökt ta mitt liv, jag mÄdde sÄ dÄligt o fann ingen mening med livet just dÄ.

De flesta av oss blev vÀldigt medicinerade och jag var inget undantag. Massa lugnande, sömntabletter och antidepressiva och dÄ menar jag massa, mer Àn vad jag egentligen hade behövt. En tjejkompis kom o skulle hÀlsa pÄ och wmÄdde dÄligt nÀr hon sÄg mig, hon sa att jag var helt apatisk; varken glad eller ledsen och att jag mest bara stirrade rakt ut i tomma intet. För min vÀn som var van att se mig som alltid hade ett leende pÄ lÀpparna (Àven om det var fejk) och som iallafall pratade och diskuterade sitta sÄ o inte vara med överhuvudtaget blev det jobbigt, hon ville bara ha tillbaka sin Linda.

I samma veva som jag flyttade in pĂ„ hemmet trĂ€ffade jag en kille som jag inledde ett förhĂ„llande med. Efter nĂ„gra Ă„r sĂ„ tyckte personalen o speciellt min kontaktman att han inte var bra för mig o sa att jag inte fick trĂ€ffa han mera,det var droppen som rann över sĂ„ jag bestĂ€mde mig för att skriva ut mig. 

Jag bodde alltsĂ„ pĂ„ Peyas frĂ„n mars 2003 till dec 2004 innan jag skrev ut mig dĂ€rifrĂ„n för att börja leva mitt eget liv 💗 

Nu sÄhÀr i efterhand förstÄr jag ju att hemmet rÀddade mitt liv, trots allt brÄk o tjafs som var emellanÄt sÄ vet inte jag om jag hade levt idag om jag inte kommit till Peyas nÀr jag gjorde det.