SpermietillstÄnd och Behandlingsplanering.

I torsdags var vi alltsÄ pÄ Sahlgrenska för att trÀffa en barnmorska.

D skulle skriva under ett papper att hans spermier fÄr anvÀndas under behandlingen (vi söker ju liksom tillsammans sÄ Àr vÀl rÀtt sjÀlvklart att de fÄr det?) jag fick visa att jag kunde sÀtta sprutan eftersom jag under hormonbehandlingen kommer ta tvÄ stycken olika sprutor och sen pratade vi lite om hur de kommer se ut under vÀgen.

Första dagen jag fÄr min mens i Augusti ska jag ringa till barnmorskan och dÄ fÄr jag ett datum, vanligtvis tvÄ dagar efter, som jag ska börja med första sprutan. Den ska jag ta i sex dagar och Àr till för att boosta ÀggvÀxten. Dag fem och sex ska jag Àven komplettera med en till spruta som Àr till för att bromsa tillvÀxten lite sÄ jag inte blir överstimulerad. Dag sju ska jag till Sahlgrenska för ultraljud sÄ dom fÄr se hur det det ser ut och utifrÄn det fÄr jag veta om och isÄfall hur lÀnge jag ska fortsÀtta med sprutorna.

Planerat Àggutplock Àr som jag tidigare skrivit V32 bara allt flyter pÄ som det ska. Samma dag som jag ska in pÄ utplocket ska jag stoppa in en vaginaltablett som heter Lutinus och som ska hjÀlpa sÄ att Àggen lÀttare slÀpper, nÀr vi kommer in ska D lÀmna spermier samtidigt. Jag fÄr inte köra sjÀlv den dagen dÄ jag kommer fÄ bÄde lugnande och smÀrtlindring intravenöst och lokalbedövning i underlivet som Àr standard under utplocket och kan pÄverka min förmÄga att köra bil.

NÀr vi ska utomlands en vecka i Juli pÄ försenad smekmÄnad till Bulgarien infaller sjÀlvklart min mens den veckan sÄ dÀrför ska jag med hjÀlp av en tablett som heter Provera skjuta fram mensen sÄ jag slipper ha den dÄ. Man börjar med den ca 5dagar innan berÀknad mens, tar en tablett varje dag och samma dag jag slutar med tabletten ska mensen komma inom 7dagar sen.

MÄndag V32 ska vi alltsÄ ner till Gbg igen för en koll att allt ser bra ut och funkar som det ska efter den framflyttade mensen sen Àr det bara behandling starten vi vÀntar pÄ.

Jag fick Ă€ven veta att om inga av Ă€ggen som plockas ut befruktas sĂ„ rĂ€knas Ă€ndĂ„ det som ett av vĂ„ra tre landstingsbekostade försök, fan vad surt det vore 😩

SÄ egentligen Àr det bara hoppas pÄ att vi fÄr sÄ mÄnga Àgg till frysen som möjligt för dÄ ökar ju chanserna till att kunna bli gravida Àven om det inte tar sig direkt.

Varför?

Om vi under vÄrat första försök fÄr ut tex fem Àgg sÄ kanske tre blir befruktade och klarar sig. DÄ sÀtter dom in ett i mig och tvÄ gÄr till frysen vilket innebÀr att vi har tvÄ insÀttningar till efter den första innan det rÀknas som att vÄrat första försök Àr förbrukat.

Jag hoppas jag förklarat sĂ„ att ni förstĂ„r iallafall. Om ni undrar över nĂ„got sĂ„ Ă€r det bara att frĂ„ga och kommentera gĂ€rna sĂ„ jag vet vad ni mer vill lĂ€sa om pĂ„ bloggen. FĂ„r mycket privata frĂ„gor men skulle bli glad över lite ökat kommentarsflöde hĂ€r i bloggen istĂ€llet 😉

Följ mig gĂ€rna för att inte missa nĂ€r det kommer nya inlĂ€gg och om ni gillar det jag skriver, rekommendera mig gĂ€rna till era vĂ€nner 💖

Ps. Är det nĂ„gon mer av er som genomgĂ„r en ivf eller graviditet överlag?💗

Ha en underbar lördag 😘

Drömmarnas Land.

Fett trött, hemskt seg. NÀr vi kom hem blev det en god pastasallad med kyckling och ett par glas vin till det, underbart efter dagens lÄnga körning.

👌 Allting har gĂ„tt bra men skriver mer om det imorgon nĂ€r jag Ă€r piggare. Ligger nu i sĂ€ngen och ska soova bredvid min Ă€lskade man.

Finns det nĂ„got bĂ€ttre Ă€n att somna i famnen pĂ„ den man Ă€lskar, sin livspartner och bĂ€sta vĂ€n? 💖😘

Resan mot familjeliv med barn.

IgÄr ringde dom frÄn Sahlgrenska och torsdag nÀsta vecka kl 1 ska jag o Àlskling vara dÀr o trÀffa en barnmorska för behandlings planering. Finns nÄt papper till vi ska skriva under (kÀnns som vi skrivit under allt som gÄr haha) jag ska fÄ lÀra mig att sÀtta sprutorna o det Àr jag inte alls orolig för dÄ jag Àr van vid att sÀtta fragmin sprutor efter alla operationer jag gjort o sen ska vi fÄ information om hur resten av behandlingen kommer gÄ till.

V 36 har dom satt som preliminÀr vecka för Àggutplock dÄ semestrarna Àr över, jag har haft min sista mens och hunnit med hormonbehandlingen.

Under hormonbehandlingen innan Àggutplocket kommer jag dock fÄ Äka ner 1-2ggr till för ultraljud dÄ dom vill se hur det vÀxer och hur mÄnga ÀggblÄsor jag fÄr o hur det utvecklas. Mer info om detta kommer vi fÄ nÀsta vecka.

Nu kÀnns det som att det finns en början pÄ allt, en start liksom och inte bara en gissning om nÀr saker ska dra igÄng sen vÄgar vi ju som sagt inte rÀkna med eller hoppas pÄ att det kommer ta sig första gÄngen. Eller det Àr klart som fan vi hoppas men ni fattar vad jag menar va?

Shit det Àr verkligt nu, vi ser Ànden (starten) pÄ denna lÄnga kamp och som jag skrivit innan början pÄ denna resan. En resa vi fÄr göra tillsammans.

Som kvinna och man, som ett gift Ă€lskande par som lĂ€ngtar sĂ„Ă„ mycket efter att fĂ„ ett barn i vĂ„rt liv 💗💗

Bilden Ă€r frĂ„n nĂ€r vi gifte oss den 1/7 2016 och sjĂ€lvklart skulle vĂ„ran pĂ€lskling som fyllde 1Ă„r samma dag vara med pĂ„ familjefotot 💗

Ja, jag Àr sjuk. Livet som bipolÀr/borderline.

Det har varit nÄgra riktigt jobbiga dagar det sista. I onsdags var jag hos min kurator och det Àr ju rÀtt normalt att man mÄr sÀmre efter det, iallafall för mig men denna gÄngen var det EXTREMT jobbigt.. jag grÀt frÄn att jag satte mig i stolen inne hos henne och grÀt hela tiden ut, 45min. NÀr jag gick dÀrifrÄn grÀta jag sÄ mycket sÄ jag fick stanna till utanför vÀntrummet lite dÄ tÄrarna absolut inte ville sluta rinna.

Inombords var hela jag i spillror. Jag ville skrika, slÄ sönder saker och bara lÀgga mig pÄ golvet o grÄta, men det gjorde jag inte.

Tack o lov hade jag A med mig som satt o vÀntade i vÀntrummet sÄ nÀr vi vÀl kom ut frÄn sjukhuset fick han bilnycklarna sen körde han hem eftersom jag kÀnde att jag inte skulle klara av det sjÀlv. Tog 2st lugnande och nÀr jag kom hem la jag mig i soffan och somnade en stund.

NÀr jag vaknade kÀndes jag inte lika trasig inombords tack vare stesoliden men jag mÄdde fortfarande vÀldigt dÄligt psykiskt. Det brukar sitta i nÄgra dagar och likadant har det varit denna gÄng men med Ànnu mer blandade kÀnslor och Ängest som leder till tÄr efter tÄr lÀngst mina kinder.

Vad Àr det dÄ vi pratar om som gör mig sÄ jÀvla deprimerad, ledsen och Ängestfylld? Oftast Àr de olika saker varje gÄng beroende pÄ om det hÀnt nÄgot speciellt just dÄ men de sista gÄngerna har det handlat om samma saker; Familjen.

Allt som hÀnder runtomkring mig pÄverkas jag sÄ sjukt mycket av och jag vill sÄ gÀrna göra sÄ mycket och det fÄr mig att bli sÄ ledsen o mÄ sÄ dÄligt nÀr jag inte kan. Jag kan inte för att det bryter ner mig mer o mer istÀllet för att göra mig stark och jag mÄste, bÄde enligt mig sjÀlv, min Àlskade make och framförallt min kurator och lÀkare tÀnka mer pÄ mig sjÀlv istÀllet för att blanda mig i allt annat hur gÀrna jag Àn vill annars kommer jag bli sÀmre och sÀmre o min kropp kommer lÀgga av igen vilket resulterar i att jag fÄr lÀggas in.

Jag önskar att jag kunde lösa alla mina nÀrstÄendes problem men jag bÄde vet o fattar att det inte gÄr.

Jag mĂ„ste tĂ€nka pĂ„ mig och Dennis nu. PĂ„ oss, vĂ„rat liv tillsammans och vĂ„ran dröm om att genom ivf skaffa barn inom en framtid. 

Jag mĂ„ste bli starkare. Jag mĂ„ste lĂ€ra mig att sĂ€ga nej, stressa ner och ibland tillĂ„ta mig sjĂ€lv att bara ta det lugnt och göra ingenting för vet ni? Det Ă€r inte ofta jag gör det. Om nĂ„n frĂ„gar sĂ€ger jag att jag ligger hemma o slappar o det gör jag antagligen, emellan stĂ€dning, diskning, plockande och pysslande. 

Jag mÄste lÀra mig att slappa pÄ riktigt. Inte bara en stund utan verkligen ta en dag och bara slappa, vila upp mig och ladda batterierna. Göra ingenting.

Bara för att jag e förtidspensionerad sĂ„ ligger inte jag hemma pĂ„ soffan hela dagarna o gör ingenting, verkligen inte. SĂ„ om ni trodde det har ni fel. 

NÀr jag sÀger ibland att jag lÀngtar efter helgen sÄ man kan fÄ slappna av lite sÄ Àr det mÄnga som menar pÄ att jag som e sjukskriven har ju helg jÀmt men sÄ Àr det inte. PÄ veckorna har jag möten, samtal som mÄste ringas och andra saker som ska göras precis som alla andra. Enda skillnaden Àr att jag inte har nÄt jobb. SÄ nÀr helgen kommer kan jag iallafall njuta av att den inre stressen blir lite mindre för jag vet att jag inte har nÄgra mÄsten (om vi inte bestÀmt nÄgot som ska göras) sÄ jag kan stÀnga av telen och njuta av 2 hela dagar ihop med min underbart stöttande make Dennis tills det Àr MÄndag och allt drar igÄng igen.

Jag har varit sjukskriven sen jag var 18. Hade aktivitetsersĂ€ttning fram tills jag fyllde 30 sen gick det över till permanent sjukersĂ€ttning (förtidspension) Javisst kan det vara trĂ„kigt att alltid ”gĂ„ hemma” ibland men samtidigt sĂ„ Ă€r mitt liv mitt jobb. Med mina sjukdomar, fysiska problem och diagnoser jobbar jag med mig sjĂ€lv VARJE dag.

Jag hade aldrig klarat av ett vanligt jobb. Jag kan inte sitta eller stÄ för lÀnge utan mÄste emellan Ät lÀgga mig för att ryggen brÄkar. Jag kan inte trÀffa nytt folk hursomhelst utan att vara förberedd, kan börja grÄta och hyperventilera nÀrsom och ibland kan jag inte ens gÄ utanför min egen lÀgenhet. Det Àr svÄrt att hitta nÄgot man kan jobba med dÄ och nÄgot som jag skulle orka.

Har prövat plugga pÄ distans flera ggr men jag pressar mig sjÀlv sÄpass i lÀngden sÄ jag stÀller för höga krav pÄ mig sjÀlv och det slutar med att jag fÄr hoppa av. Prövade en skrivarkurs pÄ distans som jag var överlycklig att jag kom in pÄ men efter ett tag blev det för stressigt och jag fick avsluta det med för att kunna fokusera pÄ mitt mÄende.

Jag har helt enkelt fÄtt acceptera att jag Àr inte som alla andra. Jag behöver ordentlig planering, struktur och ett bra upplÀgg bara för att ta mig igenom dagarna sÄ gott som gÄr men ibland krashar det ÀndÄ.

Det Ă€r mĂ„nga gĂ„nger jag har planerat att tex göra saker ihop med vĂ€nner men sen nĂ€r den dagen kommer har jag ett sĂ„nt helvete med mig sjĂ€lv och mitt mĂ„ende sĂ„ jag mĂ„ste stĂ€lla in och det Ă€r klart att det kan sĂ„ra mĂ„nga, det dom inte verkar förstĂ„ Ă€r dock att det sĂ„rar mig sjĂ€lv Ă€nnu mera och fĂ„r mig att kĂ€nna mig elak, dum och som en hemsk mĂ€nniska. 

Men jag kan inte trolla hur gÀrna jag Àn önskar att det gick ibland, jag tycker inte det Àr roligt att inte kunna vara med mina syskon eller vÀnner nÀr det Àr bestÀmt sÄ men om jag tvingar mig sjÀlv blir det bara vÀrre i lÀngden och de kan det gÄ ut över dom jag Àlskar sÄ dÀrför vÀljer jag dÄ hellre att avboka o stanna hemma.

Blev ett lÄngt inlÀgg nu men behövde fÄ ur mig lite och en sak ska ni veta. Om ni ringer eller smsar och jag inte svarar sÄ kan det bero pÄ att jag mÄr jÀvligt dÄligt och dÄ orkar jag inte alltid svara o sen kan de leda till att jag glömmer av sÄ pÄminn mig gÀrna med ett sms om jag inte hört av mig samma dag.

            Hoppas ni fĂ„r en fin Fredag 💗