IVF-KARUSELLEN. Jag vill bara skrika!!

I Tisdags hade vi testdag. Dagen innan så fick ni som jag vet ljusrosa flytningar. Nu i efterhand har jag fått veta att det är helt normalt av Lutinusen och behöver inte betyda något. Detta gången gjorde det de.

Testet var negativt och jag började blöda så himla mycket. Antingen har inte ägget fäst eller så är det missfall sa dom på Sahlgrenska och vilket det än är så är det bra att jag blöder för det måste ut. De frågade om jag behövde en psykolog; Hur mår du? sa tjejen medans jag gråtandes förklarade allt för henne.

Ja vad fan tror ni? ville jag skrika. Men jag vet ju att det är deras jobb och tjejen på andra sidan luren lät så trevlig och försökte verkligen så jag skrek aldrig på henne.

Jag har samtalskontakt och den är ökad nu. Jag mår så jävla dåligt. Jag känner mig liksom tom, ledsen och arg på en gång. Och ensam. Hur kan jag känna mig ensam när jag har så många runtomkring mig? Min man, familj och mina vänner. Men något saknas, en del av mig.

När ska jag o Dennis få bli den familj vi så längtar efter? När ska vi slippa gå igenom detta och bara få vara lyckliga? Jag visste att det kanske inte skulle funka första gången men det gör inte saken lättare.

Det värsta är alla som säger till mig att ”Det är bara att du försöker gå vidare och tänka positivt nu

Vadå bara o gå vidare?! Hur fan ska jag kunna släppa allt och gå vidare bara sådär när jag helst av allt vill slå, sparka och skrika rakt ut?! Jag försöker vara stark, jag försöker tänka positivt men inombords är jag helt uppgiven, jag försöker le och sköta min vardag men inombords gråter jag konstant.

Jag kan inte sova på nätterna för jag drömmer mardrömmar, jag vaknar av att jag gråter sen ligger jag där och bara låter tårarna rinna och känner mig så himla värdelös och dålig som kvinna.

Jag kan inte ge min man det han helst av allt vill ha, jag kan inte ge oss den lycka han eller ja vi båda, förtjänar. Det är inte bara jag i detta heller, vi är två. Dennis finns med, han har också känslor men ibland tror jag folk glömmer att han också drabbas av det som händer. Folk glömmer att fråga hur han mår i allt och även om han säger att han självklart tycker det är tråkigt och jobbigt så menar han på att han kan hantera det på ett annat sätt för han drabbas inte fysiskt som jag gör.

Han är så gullig, han gör allt för att jag ska må bra, det har han alltid gjort. Han försöker peppa mig och pratar om saker på alla sätt han kan komma på för att försöka göra mig gladare och få mig att försöka tänka framåt.

Jag älskar Dennis, den mannen är verkligen mitt allt, min bästa vän, själsfrände o andra hälft!!

Tänk om han tröttnar?Tänk om han inte orkar mer och lämnar mig för att jag inte kan ge han ett barn? Tankarna är många och jobbiga. De tar över mitt huvud och jag vet inte vad fan jag ska göra?!

Jag försöker verkligen tänka positivt, hoppas verkligen att det kommer gå bättre nästa gång och jag önskar att jag bara kunde ”släppa allt”.

Nu ska jag vänta tills mensdag 12 sen ska jag ta ägglossningstest varje dag i 15 dagar för att dom förhoppningsvis ska kunna få fram när min ägglossning är så vi vet när i nästa(!) menscykel vi ska kunna återföra våran blastocyst.

Om den inte dör vid upptiningen då.

Nu börjas det igen, denna jävla väntan tar sönder mig.

Alla barn har rätt till en familj.

Förra veckan fick vi hem det kostnadsfria informationspaketet som vi beställt från Adoptionscentrum.

Självklart hoppas vi ju på att allt ska gå vägen med vår ivf och att jag inom en snar framtid ska bära på vårat efterlängtade barn och att vi sedan genom det sättet ska få bli föräldrar men allt kan hända och det är ju inget fel med att kollat andra alternativ om det inte går som vi vill.

När man vill ha barn så gärna som oss så ger man inte upp och om ivf:en inte skulle fungera, så är vårat nästa alternativ adoption.

Det finns många olika länder att adoptera ifrån och väntetider, kostnader och krav på att få adoptera är väldigt olika från land till land. I många länder måste man vara gift med någon av motsatta könet men det finns två länder som kam bevilja adoption till samkönade par och det är Colombia och Sydafrika. Det finns även länder som kan godkänna ensamstående och då främst kvinnor med det har förmedlats adoptioner även till ensamstående män.

Vart börjar man?

Det första man gör är att anmäla sig till adoptionscentrum o betala in avgiften och det kan man göra Här. Kostnaden är 3175kr för att bli medlem och adoptionssökande o medlemsskapet gäller alla som är folkbokförda på samma adress.

HUR GÅR PROCESSEN TILL?

1. Anmäl er till adoptionscentrum. Man får tillgång till rådgivare, man får ett ärendenr och en personlig sökandemapp.

2. Prata med socialnämnden i er kommun. Där får man ansöka om medgivande för adoption och sen genomgå en obligatorisk föräldrautbildning innan utredningen startas.

3. Välj land. Tillsammans med sina adoptionsrådgivare kan man diskutera sina möjligheter och val av land. Man kan anmäla sitt intresse för flera länder men endast skicka ansökan till ett.

4. Gör ordning era papper. När ni skickar ansökan till det land ni valt sluts ett avtal mellan er och adoptionscentrum. Ni betalar halva preliminära adoptionsavgiften sen får ni noggranna instruktioner om vilka handlingar ni behöver bifoga till det land ni ska adoptera ifrån.

5. Besked om barn. När ni blivit utsedda som föräldrar till ett barn meddelas ni via telefonen och ni får sen all information som adoptionscentrum har om barnet/barnen och hur fortsättningen ser ut. Ni betalar nu in det resterande beloppet av adoptionsavgiften.

6. Resan. Ni reser till barnets ursprungsland. Hur länge ni stannar och vad som sker där är olika från land till land. Vissa länder kräver flera besök medans en del kräver längre besök, ibland upp t.o.m 2mån.

7. Hemma med barn. Grattis och välkommen hem med eran nya familjemedlem, ert barn.

Efter hemkomsten ska det göras återrapporter till barnets/barnens ursprungsland.

BRA ATT VETA.

  • För varje adopterat barn efter 1 Januari 2017 ska ni söka ett adoptionsbidrag på 75000kr från försäkringskassan som ni får om ni uppfyller grundkraven. Om ni adopterat flera barn är detta bidrag per barn. Läs mer om bidraget och kraven Här.

Hoppas att ni gillade detta inlägg och att det gör någon nytta för er om ni går i tankar att adoptera. För oss är det fortfarande bara något vi pratat och läst på lite om och vi har inte ens anmält oss än. Det känns på ett sätt som att om vi anmäler oss betyder det att vi inte tror på ivf:en och risken finns att jag tappar hoppet på den men på ett annat sätt vore det ju egentligen inget fel med att förbereda sig och öka möjligheterna?

Ja jag vet faktiskt inte, vi får fortsätta prata om detta tillsammans jag och D och tillslut kommer vi väl fram till en lösning på hur vi vill göra. Ett steg i taget, tillsammans.

På torsdag ska vi till Sahlgrenska för behandlingsplanering 💗💗