IVF-Karusellen. Ägginsättning.

Idag 14:45 kom vi in på Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smärtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft väldigt ont länge så jag var ändå orolig.

Pratade med läkaren om det som först därför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vätska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st ägg hade 4st blivit befruktade, yeaaj ☺️ Ett ägg sattes in i mig och 3st fortsätts odla tills på torsdag sen ser dom hur det ser ut då. I mitten/slutet av nästa vecka får vi hem ett brev med hur många ägg som gått till frysen om de klarar sig.

Om första insättningen inte tar sig så tinar dom upp ägg inför en ny insättning och tyvärr finns det då chans att äggen inte klarar upptining, men dom sa att det är ca 10% chans att det händer.

Innan insättningen fick vi se embryot i ett mikroskop och när dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det på ultraljudet. En liiten vit typ bubbla såg man då. Måste säga att det kändes väldigt mäktigt att se även om det bara är ett embryo..

Jag tror jag nästan krossade makens hand under insättningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svårt att se vänstra äggstocken. Jag o läkaren pratade efteråt om mina smärtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador så fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir ännu mer mottaglig för smärta.

Jag köper dock inte det helt o hållet.

I vanliga fall är jag väldigt smärttålig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbråck sen 17år tillbaka så är jag aldrig smärtfri och har lärt mig leva med konstant smärta så när jag har så ont så det känns som jag ska avlida, då gör det verkligen ont.

Huvudvärk o tandvärk däremot är något jag inte tar mig igenom så lätt. Huvudvärken när den blir brutal liksom o tandvärk för att det är en av de värsta smärtorna som finns.

, det kanske är en bidragande orsak men jag tror mer på att det är för att dom varit o röjt runt och hållit på i magen o underlivet väldigt mycket på kort tid nu som gör att smärtan är så brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för några dagar sen en kommentar att jag gnäller så himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvärk och mår illa så hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gå igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp på det så du inte kan spy. Hur mycket jag än försöker, även om jag stoppar fingrarna i halsen så kan jag inte och då kan jag lova att det är så jävla hemskt att må illa. Att gå dag ut och dag in och inte kunnat göra något åt det överhuvudtaget.

Nu har jag fått utskrivet Primperan mot illamåendet och fan vad amazing det är. En tablett så är illamåendet borta efter ett tag och ingen är gladare än jag.

JAG har aldrig någonsin sagt eller påstått att det kommer bli lätt att vara gravid för mig, eller att det är det för någon. Men ska jag och min man ge upp våran största dröm för det?

Det kommer aldrig hända, vi ger inte upp för att det finns rädslor och smärta. Vi vill ha våran familj och någon gång måste väl vara våran tur??🤰

IVF-Karusellen. Äggutplock.

Igår var det dags. Strax före 4 gick jag upp och duschade av mig kroppen trots att jag duschat kvällen innan sen väckte jag maken. Vid 5 tiden hämtade vi upp Jenny sen började resan mot Göteborg. Jag var så himla nervös och visste knappt hur jag skulle hantera det men de gick.

När vi väl kom ner hade vi en stund till godo så det var skönt att inte behöva stressa. D lämnade sperma och sen gick vi upp till reproduktionsmedicin.

Blev inledda i ett mindre sjukhusrum där bara jag låg som tur var så Jenny kunde också följa med oss in. Jag fick en lugnande, en nål i armen och fick sen byta om till sjukhusskjorta och knästrumpor.

Grr så sexig jag kände mig 😂

Sen var det bara o vänta för kl 9 skulle vi vara där men först ca kl 10 skulle utplocket ske. Så blev jag o Dennis hämtade och fick gå in i deras lilla ”operationssal” Jag skakade och var skitnervös när jag la mig i gynstolen.

Dom sprutade i första dosen smärtlindring och började med att kolla hur äggstockarna så ut men inte heller denna gången kunde dom se något i den vänstra äggstocken när dom väl såg den.

Dock hade jag urin stod i vägen trots att jag precis hade varit på toan innan vi gick in i operationsrummet så dom fick tömma mig. Det var inte mer än 100ml men det räckte tydligen för att det skulle vara i vägen.

Fick lokalbedövningen och den var jag super orolig för men den kändes inte alls och det var en riktig befrielse men det gjorde fortfarande ont i magen så fick en dos smärtlindring till. Sen förde dom upp ultraljudsstaven med nålen på i mig, gick igenom sidväggen och sög ur vätskan ur 6st äggblåsor.

Det var väldigt obehagligt och sved o spände till emellanåt men annars så var det inte så farligt, tack o lov!

Ur 6 blåsor fick dom ut 5st ägg och det första fick vi se förstorat i mikroskop, riktigt coolt! När dom var klara och jag skulle sätta mig upp, då kom den värsta smärtan!

Jag började gråta på vägen till rummet för det gjorde så ont i underlivet och magen så när jag hade lagt mig på sängen kom dom in med en alvedon och en oxynorm åt mig.

Jag fick lite frukost eftersom jag enbart druckit klara vätskor sen midnatt sen när jag visat att jag kunde kissa så fick jag åka hem.

Jag var väldigt orolig för hur smärtan skulle vara på eftermiddagen/ kvällen och idag med tanke på att jag var så smärtlindrad igår. Sov nästan hela bilresan hem, hämtade Gizmo hos mormor o morfar sen när vi kom hem igen sov jag i princip hela dagen till o från i soffan sen gick vi och la oss.

Jag vaknade ordentligt nu för drygt en timme sen men ligger fortfarande i sängen. Idag har jag ont som fan! Ont i ryggen och framförallt ont i magen. Började med Lutinusen idag också. Den ska tas 3ggr om dagen nu fram tills jag vet om jag är gravid iallafall och förutom smärtan från igår så blir jag illamående och får ondare av tabletten med.

Men vet ni vad? All smärta o biverkningarna är värt det om det leder till att jag o D kan få vårat kärleksbarn för vi längtar så och vi är verkligen helt redo för att bli föräldrar. Håll tummarna för oss nu 👍

Imorgon 14:45 är det Sahlgrenska igen och ägginsättning. 💞😍

IVF- Karusellen. Hormonsprutorna gör mig konstig.

I måndags började jag ju med min första hormonspruta som jag nu tagit varje kväll sen dess och ikväll började jag även med Fyremadel.

Jag har inte velat skriva förrän jag verkligen kände hur jag mår av sprutorna men nu har det gått ett tag, mensen är över och allt jag känner nu är pga de extra hormonerna.

Vart ska jag börja? Finns ingen bra emoji för det så vi börjar med den punkten.

😖 Finnar. Jag har fått så jävla mkt finnar och hur mkt jag än tvättar och sköter ansiktet som jag alltid gör så blir det inte bättre 😦

😠 Inge bra idé att diskutera med mig när jag är på dåligt humör för jag exploderar.

🤪 Alla idéer känns jättebra för stunden, även dom dåliga.

😂 Extremt glad ena stunden för absolut ingenting, kan skratta åt allt.

😭 Känslosam som fan för allt o inget. En film tex oavsett om det är lyckligt, vackert eller sorgligt. Hallå jag började lipa mitt i en klädaffär för jag tyckte en bebisjacka var så himla söt och om någon säger något kan jag tolka det fel o bli ledsen.

🤯 Tryckande huvudvärk till o från.

🤮 Illamående mer eller mindre hela tiden och speciellt när jag precis tagit sprutorna, spy kan jag inte pga min gastricbypass operation. Tack gode gud för Primperan i dessa lägen!

🤗 Större behov av närhet än någonsin (hur det nu än är möjligt) Vill mysa o kela konstant.

😵 Ont i hela kroppen, ryggen är värre än vanligt och psyket ska vi inte prata om i perioder, mycket tankar i huvudet och stor omställning

😴😓 Det värsta av allt är att jag är så jävla trött precis hela tiden och jag får svettattacker som en gris emellanåt, jobbigt som sjutton!

Ja nu förstår ni att det inte är så lätt just nu men det är bara att bita ihop för vi hoppas ju att det ska komma något bra ut allt detta . Stackars min man som står ut med allt men jag är så jävla glad att han gör det och att han finns här för mig, älskar dig Dennis och du kommer bli den bästa pappa ever!!

På måndag är första ultraljudet i Gbg på Sahlgrenska för att kolla hur utvecklingen av äggblåsor ser ut, vi håller verkligen tummarna! Mormor åker med mig då så jag slipper åka själv, ska bli riktigt skönt att få några timmar själv med henne ❤️❤️

Till min familj säger jag bara, om jag inte är mig själv just nu så vet ni om några varför och jag är glad att ni förstår. Det är nu jag behöver er som mest och jag är glad att ni finns.

I veckan betalade min mamma så jag fick gå och ta en timmes oljemassage och fan vad det hjälpte. Både för smärtan, för att kunna slappna av o stressa ner och för min ångest. Måste försöka få till det en gång i månaden för jag kände hur bra det var för mig. Tack igen mamma!!

Godnatt allihopa ❤️❤️

Om livet slås i spillror.

I förrgår hade jag en riktigt dålig dag. Gick inte ur sängen mer än när jag behövde gå på toaletten och när jag fick i mig något att äta. Utöver det var sängen min bästa vän den dagen. Bästa o värsta ska jag väl säga. Såfor jag lyckades somna drömde jag mardrömmar som gjorde att jag inte vågade somna om så jag låg mest i sängen o glodde. Somnade till en stund, drömde o vaknade igen o så höll de på hela dagen fram tills kvällen. Då gick jag upp, tog en cigg, åt lite och sen la jag mig igen och somnade o sov hela natten till o från trots madrömmar. Hela dagen o natten kantades av ångest, tårar,oro och depressioner.

Vad är det jag oroar mig så för då? Ivf:en såklart. Den 10April är vi ju kallade till Gbg för bedömning o nåt känns fel… Sist vi var nere sa dom att nästa steg skulle bli en kallelse för att jag skulle lära mig sätta hormonsprutorna, inget annat var tal om sen får vi kallelsen från Gbg att vi ska på utredningssamtal med psykolog och kurator?

Huvudet kraschade och frågorna är tusen, varför? Svaren får vi inte före vi kommit ner och det känns såå långt borta just nu. Har ringt psykologen i Gbg o lämnat meddelande i fredags men hon har inte ringt upp än.

Tankarna bara mal på om och om igen. Vad gör vi om vi inte blir godkända?

Ska våran allra högsta dröm att skaffa barn slås i spillror?

Jag vet att den största delen av mitt dåliga mående de sista beror på att vi inte har barn och att önskan om barn är såå stor, jag vill inget hellre än att skaffa barn med Dennis. Han är mannen jag vill leva resten av mitt liv med, skaffa barn tillsammans med och få de livet vi alltid önskat. Han är min bästa vän och min själsfrände, det kan inte bli bättre än så, förutom att skaffa barn tillsammans, ett kärleksbarn som vi kan fostra o se växa upp, tillsammans. Jag, Dennis och vårat lilla knytte.

Är det någon som gjort en ivf som vet om detta är standard och om det är det, varför har ingen informerat oss om det från början? Det har lugnat mig på så många sätt.

Idag är en likadan dag. Har inte sovit en blund inatt då jag såfort jag somnat till drömt mardrömmar så jag vågar inte somna förrän jag somnar av utmattning för då drömmer jag inte på samma sätt. Så natten har varir tårar, ångest och panikattacker.

Snälla , jag, nej VI vill detta så gärna och jag vill och orkar inte ett nej.

Jag vet att vägen är lång och att det kommer bli tufft och kan gå fel där med men då är vi iallafall på rätt väg vilket skulle göra allt så mkt lättare att ta sig igenom och det är dessutom våran enda väg.

Adoption är en ännu längre process och innan vi kanske ens kommit fram i kön så kanske jag är för gammal, gränsen för adoption vid dom flesta länderna är 40år för kvinnan och där är jag om 5år. För att inte prata om kostnaden, hur skulle vi ha en möjlighet att skaffa fram dom pengarna det handlar om?

Ja, som ni kan läsa så är det mkt i huvudet just nu, många tankar, rädslor och tårar. Hade jag inte haft Dennis vid min sida så vet jag inte hur jag hade orkat, han är min stöttepelare, min klippa i ett stormigt hav, min bästa vän o liva kärlek, mitt allt 💗

Ska försöka vila en stund nu iallafall till ett avsnitt på datorn o försöka varva ner tankarna så mycket jag kan. Kan inte göra något just nu oavsett vad jag vill så får försöka göra det bästa av situationen hur jobbigt det än är 😦 Jag ska klara mig igenom detta också. Jag ska bli mamma och Dennis pappa, och jag vet att vi kommer bli de bästa föräldrarna någonsin!

Kommentera gärna med tips, råd o pepp. Det behövs just nu.