Du ser ju inte sjuk ut? Att leva med dolda sjukdomar är svårt.

Ja det är så jag känner. Att leva med psykisk ohälsa är något som är väldigt tufft. Att på det ha kroniska nervsjukdomar gör saken ännu värre.

Hur många ggr får man egentligen höra att; Du ser ju inte sjuk ut? Vad är det för fel på dig eller Du som är så ung o krämplös varför jobbar inte du?

Ja jag kanske ser frisk och bekymmerslös ut men jag är allt utöver det. För det första har jag mina diskbråcksoperationer och diskbråcket som inte kan opereras och även nervförträngningarna i nacken som påverkar mitt liv i hög grad. Nackproblemen gör att jag konstant har huvudvärk, vänsterarmen domnar och sticker hela tiden och jag tappar känseln och har superont i skov.

Ryggen ska vi inte prata om. Dessa problemen har satt sig även på blåsan så jag har stora problem att tömma mig när jag ska kissa. Jag kan få sitta på toa 40min ibland för att jag bara kan få ut några droppar åt gången men känner att jag verkligen behöver kissa. Ofta tror ju många att man sitter o skiter men nej, jag kan helt enkelt inte kissa.

Detta har gjort att jag måånga ggr fått åka in på sjukhus o tappas med kateter och även lagts in pga mängden urin i blåsan. Som mest hade jag drygt 2000ml i blåsan (!)

Ja ni läste rätt, 2 l urin. När man har över 300ml brukar man börja bli kissnödig men inte jag :/ När man kommer upp i så stora mängder är det farligt och risken finns att blåsan sprängs. Därför måste man läggas in med kateter i ett antal dagar, ibland veckor (beroende på mängden urin) med kateter för att blåsan ska kunna få chans att dra ihop sig igen.

Förutom det har jag smärtan, en smärta som jag lärt mig att leva med men som vissa dagar är outhärdlig. Jag får ta smärtlindring dagligen för att fungera och det har jag gjort sen jag var 18år. Vissa dagar får jag ta extra starka när smärtan är som värst och jag önskar att allt bara kunde försvinna.

Jag är bipolär typ 2 o har borderline och där snackar vi verkligen osynliga symptom för jag kan inte säga att det är sjukdomar, det är ju en diagnos jag har, inte en sjukdom.

Ångest, depressioner, panikattacker och en konstant känsla av stress. Sömnsvårigheter som heter duga och oro i kroppen nästan jämt. En känsla av att inte duga, att vara värdelös och bara vara i vägen. Att jag är ett problem för alla och inget positivt tillför är inget ovanligt att jag känner även om jag när jag är i ett ”friskt” tillstånd vet att det inte är sant.

Social fobi, svårt att träffa människor. Folksamlingar och att sitta i grupp är en mardröm för mig. Jag jobbar på det men det är sjukt svårt.

Jag kan ena stunden vara glad för att i nästa sekund börja gråta okontrollerat utan att veta varför. Antagligen handlar det om att jag bär allt inom mig och lagrar tills det rinner över. För detta tar jag ångestdämpande vid behov.

Jag håller ihop bland folk, framför barnen och ofta även inför min man. Det är dock något jag försöker bli bättre på, att kunna visa mina känslor och prata om hur jag mår med Mattias. Misstolka mig rätt, jag och Mattias pratar om allt men jag är sån att jag vill helst inte lägga allt hur jag mår o känner på min partner, trots att M ber om det men jag har lovat honom att jag ska försöka bli bättre.

Jag är hypomanisk.

Vet ni vad det innebär? Jag kan bli som en duracellkanin när jag får ett hypomaniskt skov. Jag ska göra tusen saker samtidigt och påbörjar massa olika projekt men blir sällan klar, springer som en yr höna hit och dit och bara fixar tills M kramar om mig o säger att jag måste lugna ner mig. När han fått mig att ”landa” så blir jag ledsen. Jag är så uppe i mig själv så jag vet inte att jag är i den fasen förrän jag går ur den.

Jag blir euforisk och tror gott om alla.

Jag kan gå runt o bara le och leva i ett lyckorus och skratta åt allt (även i situationer som det inte alls är passande) o känna att allt går min väg, tror tyvärr nästan alltid det bästa om folk till motsatsen är bevisad vilket gör att jag många ggr blivit rejält sårad.

Jag är en riktigt snäll människa men inte om andra jävlas med mig, mina vänner eller min familj. Då blir jag hemsk. Speciellt om det gäller mina vänner och min familj. Dom betyder allt för mig och jag hatar att se när dom far illa.

Jag är sexberoende. Japp så är det, jag är beroende av sex, finns inget som heter för mycket eller för ofta i min värld. Men jag lider inte av det och det gör inte heller Mattias. Detta har jag fått förklarat för mig också är en av sakerna som tillhör min diagnos men va fan, jag älskar det och det gör även min underbara make.

Nu vet ni lite mer om mig, känner ni igen er och undrar över något så är det bara att höra av er ❤️ Jag gör mitt bästa varje dag, kämpar så gott jag kan. Jag kanske inte är snabb men jag gör det i min takt.

Sexleksak, Satisfyer Pro 2 Next Generation.

Jag behöver verkligen få veta om jag är den enda tjejen som inte tycker att Satisfyer Pro 2 Next Generation är så hypad och bra som alla andra tjejer verkar tycka? Ja okej, den ÄR bra och skön när man får den att verkligen ”fastna” på rätt sätt men jag tycker inte att det är den bästa leksak jag testat på, finns så mkt annat som jag älskar mer.

Någon mer som tycker som jag?

Den är klart värd pengarna, speciellt nu när den är prissänkt på Sinful. Nu kostar den 245kr istället för 529kr som är original priset i vanliga fall. Plus porto från 39kr beroende på vad du väljer för frakt. Vad jag förstått så tycker de flesta att det är de bästa de nånsin testat på men det tycker faktiskt inte jag, den är okej och bra när den hamnar rätt som sagt men jag personligen har svårt att få den rätt. Kanske har att göra med hur stor klitoris man har också?

Nej jag sponsras inte av Sinful än utan skriver bara utifrån mina tankar och åsikter . Däremot kan jag säga att jag älskar Sinful i sig. Jättetrevlig personal, snabb leverans, lätt att få ersättningsvaror om något är fel och dom som jobbar där är supertrevliga o lätta att ha att göra med plus att dom svarar supersnabbt på mejl.

Jag o maken har handlat en hel del därifrån och då menar jag verkligen en hel del 🙈 Skulle kunna skriva om allt vi handlat men tänker inte ge dom massa gratisreklam oavsett hur bra dom är 😂

Såå, vad tycker NI??

När Hotet Kommer Närmre.

Först vill jag bara börja med att göra en sak jävligt klart. Detta är MIN blogg, MIN sida där jag kan ventilera och skriva om det jag vill o känner att jag behöver. Med andra ord så skriver jag om precis vad jag vill.

Stör det er, hejdå 👋

Trött på folk som läser och sen beklagar eller pratar vidare om det till andra som inte ens läser, sluta bete er som små dagisbarn.

Så, då var det sagt och jag återgår till rubriken.

Som ni vet så skrev jag för ett tag sen om trakasserierna, skadegörelsen och de olaga hot som jag och Mattias blivit utsatta för. Det har varit en mardröm och än idag går man ut till bilen och undrar om den kommer vara hel eller inte. Jag går alltid med överfallsspray på mig när jag går ute, sjukt att man ens ska behöva det men det är den trista sanningen.

Mannen som har ett kontaktförbud mot oss har nu låtit oss vara sista 2 månaderna och vi hoppas det kommer fortsätta hålla i sig. Efter han bröt mot kontaktförbudet första gången pratade polisen med honom igen och sen dess har han låtit oss vara.

Rättegången som jag ska vittna på är dock i februari och jag är livrädd att allt kommer bli värre igen efter det. Jag vill inte vittna, har egentligen inte sett något. Körde min dåvarande tjejkompis till sjukhuset såg hur hon såg ut och vet det hon sagt, varken mer eller mindre.

Har iallafall blivit beviljad medhörning så jag slipper sitta i rättssalen och se honom hånflina mot mig.

Nu till det värsta.. Vi fick för 2 dagar sen veta att samma jävla människa ska flytta in i en lägenhet 200m från oss, 100m från våran bil. Kontaktförbudet säger att han inte får vistas utanför våran bostad eller i närheten av våran bil och nu ska den jäveln bo i samma område? (!) Jag fick verkligen en panikångestattack när jag fick veta detta och jag är sjukt glad att Mattias är så lugn o känner mig så väl så han kan lugna ner mig.

Vi ska kontakta polisen och fastighetsbolaget vi hyr av idag och försöka diskutera fram en lösning. Det jävliga är att det är inte han som står på kontraktet så blir svårt att bevisa att han bor där.

Tack o lov för kontakter runtomkring, detta kommer drivas vidare om inte vi får hjälp nu.

Ska man inte ens kunna vistas utanför sitt eget hem utan att konstant känna stress, ångest och oro?

Underbart rättssystem vi har i Sverige!

Kan även tillägga att mannen är i Sverige illegalt men inte fan händer det något för det! Har tröttnat rejält o nu räcker det!!

Idag bryter jag och min älskade make all stress och drar nu på en roadtrip o bara njuter av varandra ett par timmar tills det är dags att åka hem och ta tag i allt och möta upp Plutten när han kommer från skolan ❤️💞

Jag är verkligen världens lyckligaste kvinna som gift mig med en sån underbart vacker, sexig, snäll, empatisk, romantisk, omtänksam, ärlig o trogen man som min Mattias. Sen att han är väldigt välutrustad, en 100 poängare i sängen och lika sexgalen som jag är ett stort plus 😋👌

💋 Du o Jag Älskling 💋

Vill även uppmärksamma er på att jag har lite bollar i luften så fortsätt följa mig och se när jag drar igång lite samarbeten framöver och fortsätt följa vårat liv ❣️