IVF-KARUSELLEN. Jag vill bara skrika!!

I Tisdags hade vi testdag. Dagen innan sÄ fick ni som jag vet ljusrosa flytningar. Nu i efterhand har jag fÄtt veta att det Àr helt normalt av Lutinusen och behöver inte betyda nÄgot. Detta gÄngen gjorde det de.

Testet var negativt och jag började blöda sÄ himla mycket. Antingen har inte Àgget fÀst eller sÄ Àr det missfall sa dom pÄ Sahlgrenska och vilket det Àn Àr sÄ Àr det bra att jag blöder för det mÄste ut. De frÄgade om jag behövde en psykolog; Hur mÄr du? sa tjejen medans jag grÄtandes förklarade allt för henne.

Ja vad fan tror ni? ville jag skrika. Men jag vet ju att det Àr deras jobb och tjejen pÄ andra sidan luren lÀt sÄ trevlig och försökte verkligen sÄ jag skrek aldrig pÄ henne.

Jag har samtalskontakt och den Àr ökad nu. Jag mÄr sÄ jÀvla dÄligt. Jag kÀnner mig liksom tom, ledsen och arg pÄ en gÄng. Och ensam. Hur kan jag kÀnna mig ensam nÀr jag har sÄ mÄnga runtomkring mig? Min man, familj och mina vÀnner. Men nÄgot saknas, en del av mig.

NÀr ska jag o Dennis fÄ bli den familj vi sÄ lÀngtar efter? NÀr ska vi slippa gÄ igenom detta och bara fÄ vara lyckliga? Jag visste att det kanske inte skulle funka första gÄngen men det gör inte saken lÀttare.

Det vĂ€rsta Ă€r alla som sĂ€ger till mig att ”Det Ă€r bara att du försöker gĂ„ vidare och tĂ€nka positivt nu

VadÄ bara o gÄ vidare?! Hur fan ska jag kunna slÀppa allt och gÄ vidare bara sÄdÀr nÀr jag helst av allt vill slÄ, sparka och skrika rakt ut?! Jag försöker vara stark, jag försöker tÀnka positivt men inombords Àr jag helt uppgiven, jag försöker le och sköta min vardag men inombords grÄter jag konstant.

Jag kan inte sova pÄ nÀtterna för jag drömmer mardrömmar, jag vaknar av att jag grÄter sen ligger jag dÀr och bara lÄter tÄrarna rinna och kÀnner mig sÄ himla vÀrdelös och dÄlig som kvinna.

Jag kan inte ge min man det han helst av allt vill ha, jag kan inte ge oss den lycka han eller ja vi bÄda, förtjÀnar. Det Àr inte bara jag i detta heller, vi Àr tvÄ. Dennis finns med, han har ocksÄ kÀnslor men ibland tror jag folk glömmer att han ocksÄ drabbas av det som hÀnder. Folk glömmer att frÄga hur han mÄr i allt och Àven om han sÀger att han sjÀlvklart tycker det Àr trÄkigt och jobbigt sÄ menar han pÄ att han kan hantera det pÄ ett annat sÀtt för han drabbas inte fysiskt som jag gör.

Han Àr sÄ gullig, han gör allt för att jag ska mÄ bra, det har han alltid gjort. Han försöker peppa mig och pratar om saker pÄ alla sÀtt han kan komma pÄ för att försöka göra mig gladare och fÄ mig att försöka tÀnka framÄt.

Jag Àlskar Dennis, den mannen Àr verkligen mitt allt, min bÀsta vÀn, sjÀlsfrÀnde o andra hÀlft!!

TÀnk om han tröttnar?TÀnk om han inte orkar mer och lÀmnar mig för att jag inte kan ge han ett barn? Tankarna Àr mÄnga och jobbiga. De tar över mitt huvud och jag vet inte vad fan jag ska göra?!

Jag försöker verkligen tĂ€nka positivt, hoppas verkligen att det kommer gĂ„ bĂ€ttre nĂ€sta gĂ„ng och jag önskar att jag bara kunde ”slĂ€ppa allt”.

Nu ska jag vÀnta tills mensdag 12 sen ska jag ta Àgglossningstest varje dag i 15 dagar för att dom förhoppningsvis ska kunna fÄ fram nÀr min Àgglossning Àr sÄ vi vet nÀr i nÀsta(!) menscykel vi ska kunna Äterföra vÄran blastocyst.

Om den inte dör vid upptiningen dÄ.

Nu börjas det igen, denna jÀvla vÀntan tar sönder mig.

VĂ„r chans att fĂ„ bli förĂ€ldrar Ă€r Ă€ntligen hĂ€r!!

Dagen började okej. LÄg o drog mig rÀtt lÀnge dÄ lillpuffen inte alls ville gÄ upp utan hellre lÄg o mös, inte mig emot dÄ jag hade jÀtteont av min pollenallergi och inte kunde andas som jag ville.

Fick flytta dejten med min svĂ€gerska o brorsson pga andningen sĂ„ vi ska ses o mysa pĂ„ torsdag istĂ€llet 💗

Fick i mig lite frukost och ringde ett samtal men skulle bli uppringd senare. Gick ut en kort promenad runt sjön med Gizmo och Àven Alex, upp o lÀmnade puffen sen Äkte jag med Alex ut och Äkte.

Tillslut kom samtalet jag vÀntat pÄ, frÄn reproduktionsmedicin i Gbg.

Hela min dag blev ett lyckorus och bÄde jag och min Àlskade man Dennis Àr helt euforiska och sÄ fruktansvÀrt glada.

Vi Àr godkÀnda för att fÄ pÄbörja vÄr ivf behandling!!

Trots att D varit sÀker och försökt lugnat mig hela tiden sÄ var det en sÄn lÀttnad och lycka för oss bÄda att fÄ det bekrÀftat, bÄde skrattar och grÄter för kÀnslorna Àr sÄÄ mÄnga just nu.

VÄr lÀkare pÄ Sahlgrenska var inte dÀr idag sÄ imorgon skulle dom prata med henne och försöka fÄ till förberedelse mötet före semestertiderna dÀr dom ska förklara hela behandlingen, vi ska skriva pÄ samtyckesformulÀr (dock tror jag att vi redan gjort det nÀr vi trÀffade lÀkaren första gÄngen) prata om hormonprotokollet och jag ska fÄ lÀra mig hur jag ska sÀtta hormonsprutorna, Àr dock inte orolig för dom dÄ jag satt mycket fragmin sprutor pÄ mig sjÀlv i mina dagar efter operationer o sÄnt.

Ni som gÄtt igenom detta tidigare, nÄgot speciellt jag ska tÀnka pÄ och ta med mig till första mötet typ frÄgor eller liknande som jag kanske inte tÀnker pÄ?

Oavsett vad sĂ„ Ă€r vĂ„ra hjĂ€rtan sprĂ€ngfyllda av lycka. Efter sommaren början resan pĂ„ riktigt och det vill ni vĂ€l inte missa?💗😍

Utredningsmötet Inför Ev IVF.

Den 10 April var dagen inne och dags för oss att sÀtta oss i bilen och köra ner mot Sahlgrenska. Mötet skulle börja klockan 1 och vi var tjugo minuter tidiga. Efter anmÀlning i receptionen Äkte vi upp till reproduktionsmedicin, satte oss ner i vÀntrummet och bara en kort stund senare blev vi uppropade. En psykolog och en kurator presenterade sig för oss och medans Dennis fick gÄ med kuratorn fick jag gÄ med psykologen.

VĂ€l inne pĂ„ hennes rum började hon stĂ€lla massa frĂ„gor och jag fick berĂ€tta hur mitt/vĂ„rt liv ser ut, vad det Ă€r som till största del gör att jag inte mĂ„r bra psykiskt nĂ€r det Ă€r en dĂ„lig dag? Jag berĂ€ttade att det jobbigaste just nu Ă€r ju att vi inte har barn, att det kĂ€nns som tiden bara rinner ivĂ€g och rĂ€dslan för att det inte ska fungera med ivf:en heller och vad nĂ€sta steg isĂ„fall ska bli? Även det som hĂ€nt runtomkring med Dennis lillasysters bortgĂ„ng och allt annat som hĂ€nt som pĂ„verkat oss negativt. Hon kollade sĂ„ det inte varit nĂ„gra sjĂ€lvmordsförsök eller sjĂ€lvskador de sista och jag förklarade att det inte har varit det.

Sen frÄgade hon hur lÀnge vi velat ha barn vilket Àr minst 5Är, hur vi ser pÄ barnuppfostran? Om vi Àr överens dÀr eller har olika Äsikter? Vi Àr vÀldig ense om hur vi vill ha det sen Àr vi ju mycket medvetna om att det kanske inte blir exakt som vi tÀnker oss nu nÀr det vÀl Àr dags och man befinner sig dÀr med ett barn i famnen men vi har iallafall samma vÀrderingar.

Sen kom frÄgan hur jag tyckte att jag och Dennis kompletterade varandra och vad som Àr det bÀsta med han? Det bÀsta Àr att han Àr snÀll, omtÀnksam, pÄlitlig, Àrlig, snygg, rolig och alltid finns dÀr för mig liksom jag finns dÀr för han.

Kompletterar varandra gör vi vĂ€ldigt bra. Jag Ă€r vĂ€ldig ”katastrof” tĂ€nkande och ska ha allt planerat i detalj sĂ„ jag vet vad som kommer hĂ€nda om det inte Ă€r jag sjĂ€lv som Ă€r spontan för dĂ„ Ă€r det helt annorlunda. Dennis Ă€r vĂ€ldigt ”Vi tar det som det kommer” och tycker att jag inte behöver tĂ€nka det vĂ€rsta om saker innan det ens hunnit hĂ€nda men det Ă€r ju sĂ„n jag Ă€r och det har med min bipolaritet att göra men samtidigt som han fĂ„tt mig att försöka slappna av lite mer och ge saker Ă€n chans innan jag tĂ€nker det vĂ€rsta sĂ„ har han börjat tĂ€nka lite mer att det inte Ă€r fel att planera eller ha en backup plan OM saker inte gĂ„r som man hoppas och vill. Detta gör ju att vi kompletterar varandra vĂ€ldigt bra och hjĂ€lps Ă„t.

UngefÀr efter 45min kom Dennis och kuratorn upp till oss och vi skulle prata tillsammans. Dennis hade fÄtt samma frÄgor som jag nÀstan och svarat i princip samma sak, det mÀrks verkligen att vi levt tillsammans sÄ lÀnge som vi gjort och att vi kÀnner varandra, jÀvlar vad jag Àlskar den mannen!!

Dom pratade lite till allmÀnt och berÀttade att dom skulle kontakta min psyklÀkare vilket jag redan visste skulle ske och sen sa dom att om vi inte hört nÄgot frÄn dom i slutet av Maj sÄ ska vi ringa upp. TyvÀrr Àr det lÄnga kötider sÄ Àven om vi fÄr beslutet att vi Àr godkÀnda kommer ingenting att hÀnda förrÀn efter sommaren och pÄ dom sÄ lÀt det som att det inte ska vara nÄgra problem för dom tyckte vi hade koll pÄ vad vi ville och att vi Àr vÀldigt samspelta och det Àr vi ju ocksÄ men beslutet Àr ju inte bara deras utan kommer tas upp pÄ ett möte personal pÄ reproduktionsmedicin emellan.

Efter mötet satte vi oss i bilen och körde hemÄt igen. Stannade i AlingsÄs och Ät kinamat till lunch och sen hem o nÀr vi kom hem var vi sÄ jÀkla trötta sÄ det var bara att gÄ och lÀgga oss direkt.

Nu Ă€r det bara att vĂ€nta. Denna jĂ€vla vĂ€ntan Ă€r det jobbigaste av allt 😩

Sahlgrenska here we come!

Imorgon Àr D ledig frÄn jobbet för dÄ Àr det Àntligen dags för oss att Äka till Gbg pÄ utredningssamtalet angÄende vÄr ivf. Klockan 1 ska mötet börja ich tar ju en stund att köra ner sÄ vid 10 vill vi försöka komma ivÀg. Nej sÄÄ lÄng tid tar det inte men vi Àr hellre dÀr för tidigt Àn riskerar att nÄgot kanske hÀnder pÄ vÀgen sÄ vi blir sena.

Hur kÀnns det dÄ?

Ja, hur borde det kÀnnas egentligen? Det kÀnns skönt att dagen Àntligen Àr hÀr. Detta mötet innebÀr ju att vi Àr ett steg nÀrmare sjÀlva den faktiska behandlingen.

Är jag fortfarande lika nervös?

Nej det Àr jag inte efter telefonsamtalet jag hade med psykologen vi ska trÀffa imorgon för nÄgra veckor sen.

Vad Àr det för utredning och varför ska vi utredas?

Ja utredningen Àr standard hos dom pÄ reproduktionsmedicin om man man behandlats för sitt psyke sista Äret. Den Àr till för att dom vill se att man Àr redo för detta, inte haft nÄgra sjÀlvskador pÄ lÀnge och Àr insatt i att det kommer bli jobbigt och om man har pÄbackning och uppföljning för det psykiska under behandlingen vilket jag har bÄde med lÀkare och kurator.

Jag tror att detta kommer gÄ jÀttebra. Mer exakt vad som sagts pÄ mötet och hur det kÀndes kommer ni fÄ veta imorgon nÀr jag kommer hem eller pÄ onsdag om jag inte orkar skriva just imorgon.

HĂ„ll tummarna för oss! 💗💗

Förresten, har skrivit det förut och skriver det igen; Kan ni inte droppa en kommentar om vad ni skulle vilja lĂ€sa hĂ€r pĂ„ min blogg. Jag skriver gĂ€rna om mitt liv och sĂ„ vidare men Ă€r mycket lĂ€ttare att skriva ett inlĂ€gg om jag vet mer exakt vad ni vill lĂ€sa om 💗

Glöm inte följa bloggen för att fĂ„ ett meddelande varje gĂ„ng ett nytt inlĂ€gg görs sĂ„ missar ni ingenting 😘

Uppdatering utredningssamtal med psykolog i Gbg ang ivf.

IgÄr ringde psykologen frÄn Sahlgrenska upp mig och besvarade mina tusen frÄgor. Utredningssamtalet med henne och kurator Àr ett steg i behandlingen som alla men nÄn form av psykisk ohÀlsa i bagaget fÄr genomgÄ. Dom vill bara se sÄ vi har stabil kontakt inom psykiatrin, detta Àr nÄgot vi inte bara vaknat upp o fÄtt för oss att vi vill göra över en natt (detta har vi ju velat i flera Är) och att vi har stöttning gÀllande medicinering o liknande och att min psyklÀkare o kurator okejar det vilket dom redan sagt att som kommer göra utan problem.

Hon frÄgade vad lÀkaren sagt pÄ Sahlgrenska och jag sa att hon sa till oss att hon kÀnner i sitt hjÀrta att det kommer gÄ bra, redan bestÀmt ut att de ska vara den korta hormornbehandlingen och gett mig broschyrer o sÄnt att lÀsa om hormonsprutorna.

DĂ„ sa psykologen att dĂ„ ska inte vi (jag) oroa mig för dom sĂ€ger sĂ€llan nej om allt annat ser bra ut vilket det gör sĂ„ det har lugnat ner mig nĂ„got otroligt mycket nu. SĂ„ ni vill jag att det ska bli den 10april sĂ„ vi fĂ„r komma dit o fĂ„ de gjort sen har dom ett bedömningssamtal i gbg med sin grupp i slutet av april/början av maj och efter det fĂ„r vi ett brev hem med hur vi ska fortsĂ€tta 🙂

Hon sa att hon fÄr ju inte sÀga till mig ATT det tex kommer bli godkÀnt men hon sa att om lÀkaren var sÄ positiv o redan förberett mig sÄ ska jag gÄ efter det, helt plötsligt kÀnns allt toppen men vill bara att tiden ska gÄÄÄ.

Varför tar allt sĂ„ lĂ„ng tid nĂ€r man vĂ€ntar pĂ„ nĂ„got?😛

Bedömningssamtal Ivf.

Fikat med Josefin granntjejen flyttades tills idag och det var riktigt trevligt 🙂 Vi satt o drack kaffe och tjötade i ett antal timmar innan det var dags att bryta upp för jag var tvungen att Ă„ka till affĂ€ren och hon skulle upp o stĂ€da 🙂

Var ivÀg o handlade litegrann pÄ Willys och sen Äkte jag o A förbi Àlsklings jobb o lÀmnade lite frukostmat som han har stÄr pÄ jobbet sen hem igen.

Resten av dagen har jag slappat, Àr inte helt frisk frÄn förkylningen men kÀnns som det kanske börjar gÄ Ät rÀtt hÄll iallafall sÄ jag hoppas pÄ det bÀsta. Har suttit o pillat lite med naglarna o sÄnt de jag orkat, vÄgar mig inte pÄ gelen förÀnn min andning Àr ordentlig dÄ det Àr sÄ satans starkt.

Imorgon ska jag som sagt tatuera mig sĂ„ fĂ„r vi se hur de slutar och efter mig ska D tatuera sig sĂ„ blir nĂ„gra timmar var 🙂 Lutar Ă„t att jag ska fixa ordning dödskallen och blommor ut frĂ„n den pĂ„ framsidan av bröstet över nyckelbenen. Kommer nog kĂ€nnas men dĂ„ fĂ„r de göra det 😂

Idag med posten fick vi ett brev frÄn Sahlgrenska att vi den 10april Àr kallade till ett bedömningssamtal med psykolog och kurator inför ev ivf. Ska ringa imorrn o kolla vad detta innebÀr dÄ vi i Gbg inte fick nÄgon information om att vi skulle bli kallade pÄ nÄgot bedömningssamtal utan att nÀsta kallelse skulle komma nÀr jag ska ner o gÄ igenom hormonbehandlingen. Ska detta göras samtidigt o dom inte sa nÄgot om samtalet nÀr vi var nere eller varför ska vi pÄ bedömningssamtal? Har psykologen ens pratat med min psyklÀkare eller ska jag ner iallafall?

Mycket tankar i huvudet just nu men kan inte sÀga eller göra nÄgot innan jag pratat med dom i Gbg o förhoppningsvis fÄr jag tag i psykologen dÀrnere imorgon, förhoppningsvis var de ja.

Nu har jag duschat o krupit ner i sĂ€ngen o ska kolla en film med min Ă€lskade make. Jag har svĂ„rt för filmer med annat sprĂ„k Ă€n svenska eller engelska men vi ska kolla in en skrĂ€ckfilm som tydligen ska vara sĂ„Ă„ otĂ€ck som kommit ut pĂ„ Netflix, Veronica heter den sĂ„ fĂ„r vi se hur den verkar o sĂ„ blir det sjĂ€lvklart mys med Ă€lsklingen 😉💗

Hoppas ni har en fortsatt fin kvĂ€ll 💗

Ja, jag Àr sjuk. Livet som bipolÀr/borderline.

Det har varit nÄgra riktigt jobbiga dagar det sista. I onsdags var jag hos min kurator och det Àr ju rÀtt normalt att man mÄr sÀmre efter det, iallafall för mig men denna gÄngen var det EXTREMT jobbigt.. jag grÀt frÄn att jag satte mig i stolen inne hos henne och grÀt hela tiden ut, 45min. NÀr jag gick dÀrifrÄn grÀta jag sÄ mycket sÄ jag fick stanna till utanför vÀntrummet lite dÄ tÄrarna absolut inte ville sluta rinna.

Inombords var hela jag i spillror. Jag ville skrika, slÄ sönder saker och bara lÀgga mig pÄ golvet o grÄta, men det gjorde jag inte.

Tack o lov hade jag A med mig som satt o vÀntade i vÀntrummet sÄ nÀr vi vÀl kom ut frÄn sjukhuset fick han bilnycklarna sen körde han hem eftersom jag kÀnde att jag inte skulle klara av det sjÀlv. Tog 2st lugnande och nÀr jag kom hem la jag mig i soffan och somnade en stund.

NÀr jag vaknade kÀndes jag inte lika trasig inombords tack vare stesoliden men jag mÄdde fortfarande vÀldigt dÄligt psykiskt. Det brukar sitta i nÄgra dagar och likadant har det varit denna gÄng men med Ànnu mer blandade kÀnslor och Ängest som leder till tÄr efter tÄr lÀngst mina kinder.

Vad Àr det dÄ vi pratar om som gör mig sÄ jÀvla deprimerad, ledsen och Ängestfylld? Oftast Àr de olika saker varje gÄng beroende pÄ om det hÀnt nÄgot speciellt just dÄ men de sista gÄngerna har det handlat om samma saker; Familjen.

Allt som hÀnder runtomkring mig pÄverkas jag sÄ sjukt mycket av och jag vill sÄ gÀrna göra sÄ mycket och det fÄr mig att bli sÄ ledsen o mÄ sÄ dÄligt nÀr jag inte kan. Jag kan inte för att det bryter ner mig mer o mer istÀllet för att göra mig stark och jag mÄste, bÄde enligt mig sjÀlv, min Àlskade make och framförallt min kurator och lÀkare tÀnka mer pÄ mig sjÀlv istÀllet för att blanda mig i allt annat hur gÀrna jag Àn vill annars kommer jag bli sÀmre och sÀmre o min kropp kommer lÀgga av igen vilket resulterar i att jag fÄr lÀggas in.

Jag önskar att jag kunde lösa alla mina nÀrstÄendes problem men jag bÄde vet o fattar att det inte gÄr.

Jag mĂ„ste tĂ€nka pĂ„ mig och Dennis nu. PĂ„ oss, vĂ„rat liv tillsammans och vĂ„ran dröm om att genom ivf skaffa barn inom en framtid. 

Jag mĂ„ste bli starkare. Jag mĂ„ste lĂ€ra mig att sĂ€ga nej, stressa ner och ibland tillĂ„ta mig sjĂ€lv att bara ta det lugnt och göra ingenting för vet ni? Det Ă€r inte ofta jag gör det. Om nĂ„n frĂ„gar sĂ€ger jag att jag ligger hemma o slappar o det gör jag antagligen, emellan stĂ€dning, diskning, plockande och pysslande. 

Jag mÄste lÀra mig att slappa pÄ riktigt. Inte bara en stund utan verkligen ta en dag och bara slappa, vila upp mig och ladda batterierna. Göra ingenting.

Bara för att jag e förtidspensionerad sĂ„ ligger inte jag hemma pĂ„ soffan hela dagarna o gör ingenting, verkligen inte. SĂ„ om ni trodde det har ni fel. 

NÀr jag sÀger ibland att jag lÀngtar efter helgen sÄ man kan fÄ slappna av lite sÄ Àr det mÄnga som menar pÄ att jag som e sjukskriven har ju helg jÀmt men sÄ Àr det inte. PÄ veckorna har jag möten, samtal som mÄste ringas och andra saker som ska göras precis som alla andra. Enda skillnaden Àr att jag inte har nÄt jobb. SÄ nÀr helgen kommer kan jag iallafall njuta av att den inre stressen blir lite mindre för jag vet att jag inte har nÄgra mÄsten (om vi inte bestÀmt nÄgot som ska göras) sÄ jag kan stÀnga av telen och njuta av 2 hela dagar ihop med min underbart stöttande make Dennis tills det Àr MÄndag och allt drar igÄng igen.

Jag har varit sjukskriven sen jag var 18. Hade aktivitetsersĂ€ttning fram tills jag fyllde 30 sen gick det över till permanent sjukersĂ€ttning (förtidspension) Javisst kan det vara trĂ„kigt att alltid ”gĂ„ hemma” ibland men samtidigt sĂ„ Ă€r mitt liv mitt jobb. Med mina sjukdomar, fysiska problem och diagnoser jobbar jag med mig sjĂ€lv VARJE dag.

Jag hade aldrig klarat av ett vanligt jobb. Jag kan inte sitta eller stÄ för lÀnge utan mÄste emellan Ät lÀgga mig för att ryggen brÄkar. Jag kan inte trÀffa nytt folk hursomhelst utan att vara förberedd, kan börja grÄta och hyperventilera nÀrsom och ibland kan jag inte ens gÄ utanför min egen lÀgenhet. Det Àr svÄrt att hitta nÄgot man kan jobba med dÄ och nÄgot som jag skulle orka.

Har prövat plugga pÄ distans flera ggr men jag pressar mig sjÀlv sÄpass i lÀngden sÄ jag stÀller för höga krav pÄ mig sjÀlv och det slutar med att jag fÄr hoppa av. Prövade en skrivarkurs pÄ distans som jag var överlycklig att jag kom in pÄ men efter ett tag blev det för stressigt och jag fick avsluta det med för att kunna fokusera pÄ mitt mÄende.

Jag har helt enkelt fÄtt acceptera att jag Àr inte som alla andra. Jag behöver ordentlig planering, struktur och ett bra upplÀgg bara för att ta mig igenom dagarna sÄ gott som gÄr men ibland krashar det ÀndÄ.

Det Ă€r mĂ„nga gĂ„nger jag har planerat att tex göra saker ihop med vĂ€nner men sen nĂ€r den dagen kommer har jag ett sĂ„nt helvete med mig sjĂ€lv och mitt mĂ„ende sĂ„ jag mĂ„ste stĂ€lla in och det Ă€r klart att det kan sĂ„ra mĂ„nga, det dom inte verkar förstĂ„ Ă€r dock att det sĂ„rar mig sjĂ€lv Ă€nnu mera och fĂ„r mig att kĂ€nna mig elak, dum och som en hemsk mĂ€nniska. 

Men jag kan inte trolla hur gÀrna jag Àn önskar att det gick ibland, jag tycker inte det Àr roligt att inte kunna vara med mina syskon eller vÀnner nÀr det Àr bestÀmt sÄ men om jag tvingar mig sjÀlv blir det bara vÀrre i lÀngden och de kan det gÄ ut över dom jag Àlskar sÄ dÀrför vÀljer jag dÄ hellre att avboka o stanna hemma.

Blev ett lÄngt inlÀgg nu men behövde fÄ ur mig lite och en sak ska ni veta. Om ni ringer eller smsar och jag inte svarar sÄ kan det bero pÄ att jag mÄr jÀvligt dÄligt och dÄ orkar jag inte alltid svara o sen kan de leda till att jag glömmer av sÄ pÄminn mig gÀrna med ett sms om jag inte hört av mig samma dag.

            Hoppas ni fĂ„r en fin Fredag 💗