Utredningsmötet Inför Ev IVF.

Den 10 April var dagen inne och dags för oss att sÀtta oss i bilen och köra ner mot Sahlgrenska. Mötet skulle börja klockan 1 och vi var tjugo minuter tidiga. Efter anmÀlning i receptionen Äkte vi upp till reproduktionsmedicin, satte oss ner i vÀntrummet och bara en kort stund senare blev vi uppropade. En psykolog och en kurator presenterade sig för oss och medans Dennis fick gÄ med kuratorn fick jag gÄ med psykologen.

VĂ€l inne pĂ„ hennes rum började hon stĂ€lla massa frĂ„gor och jag fick berĂ€tta hur mitt/vĂ„rt liv ser ut, vad det Ă€r som till största del gör att jag inte mĂ„r bra psykiskt nĂ€r det Ă€r en dĂ„lig dag? Jag berĂ€ttade att det jobbigaste just nu Ă€r ju att vi inte har barn, att det kĂ€nns som tiden bara rinner ivĂ€g och rĂ€dslan för att det inte ska fungera med ivf:en heller och vad nĂ€sta steg isĂ„fall ska bli? Även det som hĂ€nt runtomkring med Dennis lillasysters bortgĂ„ng och allt annat som hĂ€nt som pĂ„verkat oss negativt. Hon kollade sĂ„ det inte varit nĂ„gra sjĂ€lvmordsförsök eller sjĂ€lvskador de sista och jag förklarade att det inte har varit det.

Sen frÄgade hon hur lÀnge vi velat ha barn vilket Àr minst 5Är, hur vi ser pÄ barnuppfostran? Om vi Àr överens dÀr eller har olika Äsikter? Vi Àr vÀldig ense om hur vi vill ha det sen Àr vi ju mycket medvetna om att det kanske inte blir exakt som vi tÀnker oss nu nÀr det vÀl Àr dags och man befinner sig dÀr med ett barn i famnen men vi har iallafall samma vÀrderingar.

Sen kom frÄgan hur jag tyckte att jag och Dennis kompletterade varandra och vad som Àr det bÀsta med han? Det bÀsta Àr att han Àr snÀll, omtÀnksam, pÄlitlig, Àrlig, snygg, rolig och alltid finns dÀr för mig liksom jag finns dÀr för han.

Kompletterar varandra gör vi vĂ€ldigt bra. Jag Ă€r vĂ€ldig ”katastrof” tĂ€nkande och ska ha allt planerat i detalj sĂ„ jag vet vad som kommer hĂ€nda om det inte Ă€r jag sjĂ€lv som Ă€r spontan för dĂ„ Ă€r det helt annorlunda. Dennis Ă€r vĂ€ldigt ”Vi tar det som det kommer” och tycker att jag inte behöver tĂ€nka det vĂ€rsta om saker innan det ens hunnit hĂ€nda men det Ă€r ju sĂ„n jag Ă€r och det har med min bipolaritet att göra men samtidigt som han fĂ„tt mig att försöka slappna av lite mer och ge saker Ă€n chans innan jag tĂ€nker det vĂ€rsta sĂ„ har han börjat tĂ€nka lite mer att det inte Ă€r fel att planera eller ha en backup plan OM saker inte gĂ„r som man hoppas och vill. Detta gör ju att vi kompletterar varandra vĂ€ldigt bra och hjĂ€lps Ă„t.

UngefÀr efter 45min kom Dennis och kuratorn upp till oss och vi skulle prata tillsammans. Dennis hade fÄtt samma frÄgor som jag nÀstan och svarat i princip samma sak, det mÀrks verkligen att vi levt tillsammans sÄ lÀnge som vi gjort och att vi kÀnner varandra, jÀvlar vad jag Àlskar den mannen!!

Dom pratade lite till allmÀnt och berÀttade att dom skulle kontakta min psyklÀkare vilket jag redan visste skulle ske och sen sa dom att om vi inte hört nÄgot frÄn dom i slutet av Maj sÄ ska vi ringa upp. TyvÀrr Àr det lÄnga kötider sÄ Àven om vi fÄr beslutet att vi Àr godkÀnda kommer ingenting att hÀnda förrÀn efter sommaren och pÄ dom sÄ lÀt det som att det inte ska vara nÄgra problem för dom tyckte vi hade koll pÄ vad vi ville och att vi Àr vÀldigt samspelta och det Àr vi ju ocksÄ men beslutet Àr ju inte bara deras utan kommer tas upp pÄ ett möte personal pÄ reproduktionsmedicin emellan.

Efter mötet satte vi oss i bilen och körde hemÄt igen. Stannade i AlingsÄs och Ät kinamat till lunch och sen hem o nÀr vi kom hem var vi sÄ jÀkla trötta sÄ det var bara att gÄ och lÀgga oss direkt.

Nu Ă€r det bara att vĂ€nta. Denna jĂ€vla vĂ€ntan Ă€r det jobbigaste av allt 😩