En 2Ă„rig kamp för liv.

Idag Àr det exakt 2 Är sedan jag fick beskedet att Àven min andra Àggledare var borttagen pga ytterligare ett utomkved.

2 Är sedan jag och Dennis var tvungna att acceptera att vi inte lÀngre kan fÄ barn naturlig vÀg. Om vi ska kunna fÄ vÄran högsta önskan att fÄ barn att gÄ i uppfyllelse sÄ mÄste vi stÀlla oss i kö och gÄ igenom utredningar och kÀmpa, kÀmpa tillsammans mot vÄr gemensamma dröm.

2Är har det gÄtt sen vÄran kamp startade och efter sommaren börjar den stora resan. Vi Àr godkÀnda pÄ allt och har bara förberedelse mötet kvar innan behandlingen startar.

Jag hoppas att denna resan tar oss dit vi vill, att vi inom en snar framtid har vÄrat efterlÀngtade barn hÀr hos oss. Att vi fÄr pÄbörja den största resan av alla, den som hÄller resten av vÄra liv, resan som förÀldrar. RÀdslan att inte lyckas med vÄran dröm kantar mina tankar varje dag, tÀnk om det inte lyckas alls, tÀnk om det kommer fortsÀtta att vara bara det, en dröm? VÀgen kommer vara ojÀmn, det kommer vara sÄ oerhört mycket kÀnslor bÄde bra och dÄliga men tillsammans tar vi oss fram. Har vi tagit oss sÄhÀr lÄngt sÄ kan vi ta oss resten av vÀgen med.

Jag vet att vi kommer bli toppen förÀldrar, att vi kommer Àlska och ta hand om vÄrat barn villkorslöst och alltid finnas vid vÄrt barns sida för det Àr sÄ förÀldrar gör. Det kommer bli en lÄÄng resa, men vi Àr redo.

Vi Àr sÄ jÀvla redo!