IVF-Karusellen. ÄgginsĂ€ttning.

Idag 14:45 kom vi in pÄ Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smÀrtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft vÀldigt ont lÀnge sÄ jag var ÀndÄ orolig.

Pratade med lÀkaren om det som först dÀrför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vÀtska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st Ă€gg hade 4st blivit befruktade, yeaaj â˜ș Ett Ă€gg sattes in i mig och 3st fortsĂ€tts odla tills pĂ„ torsdag sen ser dom hur det ser ut dĂ„. I mitten/slutet av nĂ€sta vecka fĂ„r vi hem ett brev med hur mĂ„nga Ă€gg som gĂ„tt till frysen om de klarar sig.

Om första insÀttningen inte tar sig sÄ tinar dom upp Àgg inför en ny insÀttning och tyvÀrr finns det dÄ chans att Àggen inte klarar upptining, men dom sa att det Àr ca 10% chans att det hÀnder.

Innan insÀttningen fick vi se embryot i ett mikroskop och nÀr dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det pÄ ultraljudet. En liiten vit typ bubbla sÄg man dÄ. MÄste sÀga att det kÀndes vÀldigt mÀktigt att se Àven om det bara Àr ett embryo..

Jag tror jag nÀstan krossade makens hand under insÀttningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svÄrt att se vÀnstra Àggstocken. Jag o lÀkaren pratade efterÄt om mina smÀrtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador sÄ fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir Ànnu mer mottaglig för smÀrta.

Jag köper dock inte det helt o hÄllet.

I vanliga fall Àr jag vÀldigt smÀrttÄlig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbrÄck sen 17Är tillbaka sÄ Àr jag aldrig smÀrtfri och har lÀrt mig leva med konstant smÀrta sÄ nÀr jag har sÄ ont sÄ det kÀnns som jag ska avlida, dÄ gör det verkligen ont.

HuvudvÀrk o tandvÀrk dÀremot Àr nÄgot jag inte tar mig igenom sÄ lÀtt. HuvudvÀrken nÀr den blir brutal liksom o tandvÀrk för att det Àr en av de vÀrsta smÀrtorna som finns.

SÄ, det kanske Àr en bidragande orsak men jag tror mer pÄ att det Àr för att dom varit o röjt runt och hÄllit pÄ i magen o underlivet vÀldigt mycket pÄ kort tid nu som gör att smÀrtan Àr sÄ brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för nÄgra dagar sen en kommentar att jag gnÀller sÄ himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvÀrk och mÄr illa sÄ hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gÄ igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp pÄ det sÄ du inte kan spy. Hur mycket jag Àn försöker, Àven om jag stoppar fingrarna i halsen sÄ kan jag inte och dÄ kan jag lova att det Àr sÄ jÀvla hemskt att mÄ illa. Att gÄ dag ut och dag in och inte kunnat göra nÄgot Ät det överhuvudtaget.

Nu har jag fÄtt utskrivet Primperan mot illamÄendet och fan vad amazing det Àr. En tablett sÄ Àr illamÄendet borta efter ett tag och ingen Àr gladare Àn jag.

JAG har aldrig nÄgonsin sagt eller pÄstÄtt att det kommer bli lÀtt att vara gravid för mig, eller att det Àr det för nÄgon. Men ska jag och min man ge upp vÄran största dröm för det?

Det kommer aldrig hĂ€nda, vi ger inte upp för att det finns rĂ€dslor och smĂ€rta. Vi vill ha vĂ„ran familj och nĂ„gon gĂ„ng mĂ„ste vĂ€l vara vĂ„ran tur??đŸ€°