IVF-Karusellen- Fryst Ägg.

Japp igÄr fick vi brev frÄn Sahlgrenska. Av de 3Àggen som fortsatte odlas gick ett tillslut till frysen. D trodde alla skulle gÄ dit och jag trodde inga sÄ sjÀlvklart blev vi jÀtteglada att iallafall 1 gick dit.

Att vi har ett Àgg i frysen ökar vÄra chanser lite. Om jag inte blir gravid nu efter första insÀttningen som Àr gjord sÄ kan vi göra en insÀttning till innan vÄrat 1:a av 3 gratisförsök Àr förbrukade. SÄ som jag sagt innan;

MÄnga Àgg i frysen ökar vÄra chanser sÄ lÀnge Àgget inte inte dör vid en upptining men risken att det hÀnder Àr bara 10% sÄ det Àr bara att hoppas pÄ att inte det hÀnder om tillfÀllet kommer sÄ vi mÄste göra det.

Ett extra Àgg innebÀr Àven att jag slipper gÄ igenom ett uttag till direkt för att kunna fÄ ytterligare en möjlighet till att kunna bli gravid.

Detta var ett glÀdjande besked och 1Àgg i frysen Àr ju bÀttre Àn inga alls.

IVF-Karusellen. ÄgginsĂ€ttning.

Idag 14:45 kom vi in pÄ Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smÀrtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft vÀldigt ont lÀnge sÄ jag var ÀndÄ orolig.

Pratade med lÀkaren om det som först dÀrför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vÀtska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st Ă€gg hade 4st blivit befruktade, yeaaj â˜ș Ett Ă€gg sattes in i mig och 3st fortsĂ€tts odla tills pĂ„ torsdag sen ser dom hur det ser ut dĂ„. I mitten/slutet av nĂ€sta vecka fĂ„r vi hem ett brev med hur mĂ„nga Ă€gg som gĂ„tt till frysen om de klarar sig.

Om första insÀttningen inte tar sig sÄ tinar dom upp Àgg inför en ny insÀttning och tyvÀrr finns det dÄ chans att Àggen inte klarar upptining, men dom sa att det Àr ca 10% chans att det hÀnder.

Innan insÀttningen fick vi se embryot i ett mikroskop och nÀr dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det pÄ ultraljudet. En liiten vit typ bubbla sÄg man dÄ. MÄste sÀga att det kÀndes vÀldigt mÀktigt att se Àven om det bara Àr ett embryo..

Jag tror jag nÀstan krossade makens hand under insÀttningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svÄrt att se vÀnstra Àggstocken. Jag o lÀkaren pratade efterÄt om mina smÀrtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador sÄ fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir Ànnu mer mottaglig för smÀrta.

Jag köper dock inte det helt o hÄllet.

I vanliga fall Àr jag vÀldigt smÀrttÄlig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbrÄck sen 17Är tillbaka sÄ Àr jag aldrig smÀrtfri och har lÀrt mig leva med konstant smÀrta sÄ nÀr jag har sÄ ont sÄ det kÀnns som jag ska avlida, dÄ gör det verkligen ont.

HuvudvÀrk o tandvÀrk dÀremot Àr nÄgot jag inte tar mig igenom sÄ lÀtt. HuvudvÀrken nÀr den blir brutal liksom o tandvÀrk för att det Àr en av de vÀrsta smÀrtorna som finns.

SÄ, det kanske Àr en bidragande orsak men jag tror mer pÄ att det Àr för att dom varit o röjt runt och hÄllit pÄ i magen o underlivet vÀldigt mycket pÄ kort tid nu som gör att smÀrtan Àr sÄ brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för nÄgra dagar sen en kommentar att jag gnÀller sÄ himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvÀrk och mÄr illa sÄ hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gÄ igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp pÄ det sÄ du inte kan spy. Hur mycket jag Àn försöker, Àven om jag stoppar fingrarna i halsen sÄ kan jag inte och dÄ kan jag lova att det Àr sÄ jÀvla hemskt att mÄ illa. Att gÄ dag ut och dag in och inte kunnat göra nÄgot Ät det överhuvudtaget.

Nu har jag fÄtt utskrivet Primperan mot illamÄendet och fan vad amazing det Àr. En tablett sÄ Àr illamÄendet borta efter ett tag och ingen Àr gladare Àn jag.

JAG har aldrig nÄgonsin sagt eller pÄstÄtt att det kommer bli lÀtt att vara gravid för mig, eller att det Àr det för nÄgon. Men ska jag och min man ge upp vÄran största dröm för det?

Det kommer aldrig hĂ€nda, vi ger inte upp för att det finns rĂ€dslor och smĂ€rta. Vi vill ha vĂ„ran familj och nĂ„gon gĂ„ng mĂ„ste vĂ€l vara vĂ„ran tur??đŸ€°

En 2Ă„rig kamp för liv.

Idag Àr det exakt 2 Är sedan jag fick beskedet att Àven min andra Àggledare var borttagen pga ytterligare ett utomkved.

2 Är sedan jag och Dennis var tvungna att acceptera att vi inte lÀngre kan fÄ barn naturlig vÀg. Om vi ska kunna fÄ vÄran högsta önskan att fÄ barn att gÄ i uppfyllelse sÄ mÄste vi stÀlla oss i kö och gÄ igenom utredningar och kÀmpa, kÀmpa tillsammans mot vÄr gemensamma dröm.

2Är har det gÄtt sen vÄran kamp startade och efter sommaren börjar den stora resan. Vi Àr godkÀnda pÄ allt och har bara förberedelse mötet kvar innan behandlingen startar.

Jag hoppas att denna resan tar oss dit vi vill, att vi inom en snar framtid har vÄrat efterlÀngtade barn hÀr hos oss. Att vi fÄr pÄbörja den största resan av alla, den som hÄller resten av vÄra liv, resan som förÀldrar. RÀdslan att inte lyckas med vÄran dröm kantar mina tankar varje dag, tÀnk om det inte lyckas alls, tÀnk om det kommer fortsÀtta att vara bara det, en dröm? VÀgen kommer vara ojÀmn, det kommer vara sÄ oerhört mycket kÀnslor bÄde bra och dÄliga men tillsammans tar vi oss fram. Har vi tagit oss sÄhÀr lÄngt sÄ kan vi ta oss resten av vÀgen med.

Jag vet att vi kommer bli toppen förÀldrar, att vi kommer Àlska och ta hand om vÄrat barn villkorslöst och alltid finnas vid vÄrt barns sida för det Àr sÄ förÀldrar gör. Det kommer bli en lÄÄng resa, men vi Àr redo.

Vi Àr sÄ jÀvla redo!