IVF-Karusellen. Ägginsättning.

Idag 14:45 kom vi in på Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smärtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft väldigt ont länge så jag var ändå orolig.

Pratade med läkaren om det som först därför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vätska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st ägg hade 4st blivit befruktade, yeaaj ☺️ Ett ägg sattes in i mig och 3st fortsätts odla tills på torsdag sen ser dom hur det ser ut då. I mitten/slutet av nästa vecka får vi hem ett brev med hur många ägg som gått till frysen om de klarar sig.

Om första insättningen inte tar sig så tinar dom upp ägg inför en ny insättning och tyvärr finns det då chans att äggen inte klarar upptining, men dom sa att det är ca 10% chans att det händer.

Innan insättningen fick vi se embryot i ett mikroskop och när dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det på ultraljudet. En liiten vit typ bubbla såg man då. Måste säga att det kändes väldigt mäktigt att se även om det bara är ett embryo..

Jag tror jag nästan krossade makens hand under insättningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svårt att se vänstra äggstocken. Jag o läkaren pratade efteråt om mina smärtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador så fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir ännu mer mottaglig för smärta.

Jag köper dock inte det helt o hållet.

I vanliga fall är jag väldigt smärttålig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbråck sen 17år tillbaka så är jag aldrig smärtfri och har lärt mig leva med konstant smärta så när jag har så ont så det känns som jag ska avlida, då gör det verkligen ont.

Huvudvärk o tandvärk däremot är något jag inte tar mig igenom så lätt. Huvudvärken när den blir brutal liksom o tandvärk för att det är en av de värsta smärtorna som finns.

, det kanske är en bidragande orsak men jag tror mer på att det är för att dom varit o röjt runt och hållit på i magen o underlivet väldigt mycket på kort tid nu som gör att smärtan är så brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för några dagar sen en kommentar att jag gnäller så himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvärk och mår illa så hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gå igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp på det så du inte kan spy. Hur mycket jag än försöker, även om jag stoppar fingrarna i halsen så kan jag inte och då kan jag lova att det är så jävla hemskt att må illa. Att gå dag ut och dag in och inte kunnat göra något åt det överhuvudtaget.

Nu har jag fått utskrivet Primperan mot illamåendet och fan vad amazing det är. En tablett så är illamåendet borta efter ett tag och ingen är gladare än jag.

JAG har aldrig någonsin sagt eller påstått att det kommer bli lätt att vara gravid för mig, eller att det är det för någon. Men ska jag och min man ge upp våran största dröm för det?

Det kommer aldrig hända, vi ger inte upp för att det finns rädslor och smärta. Vi vill ha våran familj och någon gång måste väl vara våran tur??🤰

IVF- Karusellen. 2dagar kvar tills ingreppen börjar.

Shit nu går det fort. Allting går så fort så jag kan knappt tro det själv.

I måndags 08.30 hämtade jag upp mormor sen följde hon med mig till Sahlgrenska i Göteborg. 11.30 hade jag mötet på reproduktionsmedicin för första ultraljudet av äggblåsorna. Det såg okej ut på högra sidan med 7st blåsor men på vänstra sidan såg dom bara några enstaka små.

Vad det beror på visste dom inte sa dom men att det kan bero på att när jag fick ta bort mina äggledare så var det den vänstra sidan som var värst illa tilltygad. Jag fick höjt min spruta med Gonal-f till 175mg och sen fikade jag o mormor innan vi åkte hemåt.

Jag släppte av mormor hemma,följde med henne upp och fick en ny vetevärmare med lappen fortfarande kvar som jag kan använda när jag får mensvärk och sånt, underbara mormor!!

Idag var det dags att åka för det andra ultraljudet av äggblåsorna. 07.30 hämtade jag upp min älskade svägerska Jenny som var så underbar o fyllde med mig idag! Efter ultraljudet fick jag träffa en barnmorska och få all information.

📌Ikväll exakt 22.00 ska jag ta min spruta med ovitrelle som 36 timmar efter hjälper till så att äggen släpper.

📌Efter midnatt imorgon får jag ej äta, endast dricka klara vätskor såsom t.ex vatten eller saft.

📌 Lördag klockan 08.00 ska vi vara på Sahlgrenska för Dennis ska lämna spema så det innebär att vid 5tiden ska vi hämta upp Julian o Jenny för att hinna i tid och sen ska jag på äggutplocket kl 09.00. Underbara svägerskan Jenny följer med som stöd och för att kunna köra då jag inte får köra bil den dagen med tanke på smärtlindringen o det.

📌 Själva äggutplocket ska bara ta ca 10min, allt medans jag fått lugnande och har en nål i armen där jag kommer få kontinuerligt med morfin tills jag inte behöver mer utan är smärtlindrad under ingreppet.

📌 Efter utplocket får jag stanna en stund på Sahlgrenska för att se så jag mår bra, får en lättare frukost och väntar på att se så spermaprovet ser bra ut innan vi får resten av informationen o sen får åka hem.

📌 Söndag ska jag börja med vaginaltabletten Lutinus och ta den dagligen tills jag vet om jag är gravid. Den ska hjälpa ägget att fästa vid insättning.

📌 På måndag är det insättning.

📌 På ca minst en vecka nu får inte jag och maken ha sex.

Ja det var det viktigaste jag fått veta idag förutom äggblåsornas storlek och hur utplocket görs. Det görs med en ultraljudsstav som sitter en nål på som dom för upp och sen suger ut vätskan i varje äggblåsa där det sen förhoppningvis finns ägg som sedan direkt ges till labbpersonal som granskar det i mikroskop..

Första ägget får vi se förstorat när dom granskar. Detta sammanförs sen i en skål med D sperma där det ska befruktas tills på måndag innan det förs tillbaka i mig och förhoppningsvis fäster så jag blir gravid. Har vi tur vilket vi självklart önskar så får vi ägg till frysen och har så fler möjligheter om det inte funkar första insättningen.

Idag fick jag veta att det bara var 6st äggblåsor som växt något alls sen i måndags. 2 av dom 6 hoppas dom ska växa till sig lite mer tills på måndag. 1 av de resterande 4 var bra och de andra 3 var jättebra. Nedanför ser ni måtten på dom i måndags vs idag i mm och dom har vara räknat dom över 10 därför har jag bara skrivit med måtten på 6st på båda dagarna.

  • Mån; 11, 12, 13, 14, 14, 15
  • Idag; 12, 13, 16, 19, 19, 21

Imorgon kväll lämnar vi Gizmo hos mormor o morfar så han slipper ligga i bilen så länge på lördag när vi är iväg, han älskar visserligen bilen men vill inte att han ska vara ensam så länge i den med tanke på att vi inte kan gå ifrån för att ta ut honom.

Nu är det bara att vänta tills på lördag och försöka vara lugn. Lättare sagt än gjort när allt sker så snabbt och jag är upp o ner in o ut samtidigt. Så himla nervös och förväntansfull samtidigt så ni anar inte.

Dessutom huvudvärk och illamående nåt så förbannat (tack och lov får jag äta Primperan mot illamåendet fick jag idag höra) men det allra värsta just nu är smärtan i magen o underlivet som påverkar ryggen och sprider sig ner så jag får kramp i benen o fötterna. Eller magen o magen, äggstockarna är det smärtan kommer ifrån i grund o botten antar jag.

Galet ont gör det men tydligen helt normalt enligt reproduktionsmedicin och då litar vi på dom.

Håll tummarna för oss nu.

Sahlgrenska here we come!

Imorgon är D ledig från jobbet för då är det äntligen dags för oss att åka till Gbg på utredningssamtalet angående vår ivf. Klockan 1 ska mötet börja ich tar ju en stund att köra ner så vid 10 vill vi försöka komma iväg. Nej såå lång tid tar det inte men vi är hellre där för tidigt än riskerar att något kanske händer på vägen så vi blir sena.

Hur känns det då?

Ja, hur borde det kännas egentligen? Det känns skönt att dagen äntligen är här. Detta mötet innebär ju att vi är ett steg närmare själva den faktiska behandlingen.

Är jag fortfarande lika nervös?

Nej det är jag inte efter telefonsamtalet jag hade med psykologen vi ska träffa imorgon för några veckor sen.

Vad är det för utredning och varför ska vi utredas?

Ja utredningen är standard hos dom på reproduktionsmedicin om man man behandlats för sitt psyke sista året. Den är till för att dom vill se att man är redo för detta, inte haft några självskador på länge och är insatt i att det kommer bli jobbigt och om man har påbackning och uppföljning för det psykiska under behandlingen vilket jag har både med läkare och kurator.

Jag tror att detta kommer gå jättebra. Mer exakt vad som sagts på mötet och hur det kändes kommer ni få veta imorgon när jag kommer hem eller på onsdag om jag inte orkar skriva just imorgon.

Håll tummarna för oss! 💗💗

Förresten, har skrivit det förut och skriver det igen; Kan ni inte droppa en kommentar om vad ni skulle vilja läsa här på min blogg. Jag skriver gärna om mitt liv och så vidare men är mycket lättare att skriva ett inlägg om jag vet mer exakt vad ni vill läsa om 💗

Glöm inte följa bloggen för att få ett meddelande varje gång ett nytt inlägg görs så missar ni ingenting 😘

Om livet slås i spillror.

I förrgår hade jag en riktigt dålig dag. Gick inte ur sängen mer än när jag behövde gå på toaletten och när jag fick i mig något att äta. Utöver det var sängen min bästa vän den dagen. Bästa o värsta ska jag väl säga. Såfor jag lyckades somna drömde jag mardrömmar som gjorde att jag inte vågade somna om så jag låg mest i sängen o glodde. Somnade till en stund, drömde o vaknade igen o så höll de på hela dagen fram tills kvällen. Då gick jag upp, tog en cigg, åt lite och sen la jag mig igen och somnade o sov hela natten till o från trots madrömmar. Hela dagen o natten kantades av ångest, tårar,oro och depressioner.

Vad är det jag oroar mig så för då? Ivf:en såklart. Den 10April är vi ju kallade till Gbg för bedömning o nåt känns fel… Sist vi var nere sa dom att nästa steg skulle bli en kallelse för att jag skulle lära mig sätta hormonsprutorna, inget annat var tal om sen får vi kallelsen från Gbg att vi ska på utredningssamtal med psykolog och kurator?

Huvudet kraschade och frågorna är tusen, varför? Svaren får vi inte före vi kommit ner och det känns såå långt borta just nu. Har ringt psykologen i Gbg o lämnat meddelande i fredags men hon har inte ringt upp än.

Tankarna bara mal på om och om igen. Vad gör vi om vi inte blir godkända?

Ska våran allra högsta dröm att skaffa barn slås i spillror?

Jag vet att den största delen av mitt dåliga mående de sista beror på att vi inte har barn och att önskan om barn är såå stor, jag vill inget hellre än att skaffa barn med Dennis. Han är mannen jag vill leva resten av mitt liv med, skaffa barn tillsammans med och få de livet vi alltid önskat. Han är min bästa vän och min själsfrände, det kan inte bli bättre än så, förutom att skaffa barn tillsammans, ett kärleksbarn som vi kan fostra o se växa upp, tillsammans. Jag, Dennis och vårat lilla knytte.

Är det någon som gjort en ivf som vet om detta är standard och om det är det, varför har ingen informerat oss om det från början? Det har lugnat mig på så många sätt.

Idag är en likadan dag. Har inte sovit en blund inatt då jag såfort jag somnat till drömt mardrömmar så jag vågar inte somna förrän jag somnar av utmattning för då drömmer jag inte på samma sätt. Så natten har varir tårar, ångest och panikattacker.

Snälla , jag, nej VI vill detta så gärna och jag vill och orkar inte ett nej.

Jag vet att vägen är lång och att det kommer bli tufft och kan gå fel där med men då är vi iallafall på rätt väg vilket skulle göra allt så mkt lättare att ta sig igenom och det är dessutom våran enda väg.

Adoption är en ännu längre process och innan vi kanske ens kommit fram i kön så kanske jag är för gammal, gränsen för adoption vid dom flesta länderna är 40år för kvinnan och där är jag om 5år. För att inte prata om kostnaden, hur skulle vi ha en möjlighet att skaffa fram dom pengarna det handlar om?

Ja, som ni kan läsa så är det mkt i huvudet just nu, många tankar, rädslor och tårar. Hade jag inte haft Dennis vid min sida så vet jag inte hur jag hade orkat, han är min stöttepelare, min klippa i ett stormigt hav, min bästa vän o liva kärlek, mitt allt 💗

Ska försöka vila en stund nu iallafall till ett avsnitt på datorn o försöka varva ner tankarna så mycket jag kan. Kan inte göra något just nu oavsett vad jag vill så får försöka göra det bästa av situationen hur jobbigt det än är 😦 Jag ska klara mig igenom detta också. Jag ska bli mamma och Dennis pappa, och jag vet att vi kommer bli de bästa föräldrarna någonsin!

Kommentera gärna med tips, råd o pepp. Det behövs just nu.