Alla barn har rätt till en familj.

Förra veckan fick vi hem det kostnadsfria informationspaketet som vi beställt från Adoptionscentrum.

Självklart hoppas vi ju på att allt ska gå vägen med vår ivf och att jag inom en snar framtid ska bära på vårat efterlängtade barn och att vi sedan genom det sättet ska få bli föräldrar men allt kan hända och det är ju inget fel med att kollat andra alternativ om det inte går som vi vill.

När man vill ha barn så gärna som oss så ger man inte upp och om ivf:en inte skulle fungera, så är vårat nästa alternativ adoption.

Det finns många olika länder att adoptera ifrån och väntetider, kostnader och krav på att få adoptera är väldigt olika från land till land. I många länder måste man vara gift med någon av motsatta könet men det finns två länder som kam bevilja adoption till samkönade par och det är Colombia och Sydafrika. Det finns även länder som kan godkänna ensamstående och då främst kvinnor med det har förmedlats adoptioner även till ensamstående män.

Vart börjar man?

Det första man gör är att anmäla sig till adoptionscentrum o betala in avgiften och det kan man göra Här. Kostnaden är 3175kr för att bli medlem och adoptionssökande o medlemsskapet gäller alla som är folkbokförda på samma adress.

HUR GÅR PROCESSEN TILL?

1. Anmäl er till adoptionscentrum. Man får tillgång till rådgivare, man får ett ärendenr och en personlig sökandemapp.

2. Prata med socialnämnden i er kommun. Där får man ansöka om medgivande för adoption och sen genomgå en obligatorisk föräldrautbildning innan utredningen startas.

3. Välj land. Tillsammans med sina adoptionsrådgivare kan man diskutera sina möjligheter och val av land. Man kan anmäla sitt intresse för flera länder men endast skicka ansökan till ett.

4. Gör ordning era papper. När ni skickar ansökan till det land ni valt sluts ett avtal mellan er och adoptionscentrum. Ni betalar halva preliminära adoptionsavgiften sen får ni noggranna instruktioner om vilka handlingar ni behöver bifoga till det land ni ska adoptera ifrån.

5. Besked om barn. När ni blivit utsedda som föräldrar till ett barn meddelas ni via telefonen och ni får sen all information som adoptionscentrum har om barnet/barnen och hur fortsättningen ser ut. Ni betalar nu in det resterande beloppet av adoptionsavgiften.

6. Resan. Ni reser till barnets ursprungsland. Hur länge ni stannar och vad som sker där är olika från land till land. Vissa länder kräver flera besök medans en del kräver längre besök, ibland upp t.o.m 2mån.

7. Hemma med barn. Grattis och välkommen hem med eran nya familjemedlem, ert barn.

Efter hemkomsten ska det göras återrapporter till barnets/barnens ursprungsland.

BRA ATT VETA.

  • För varje adopterat barn efter 1 Januari 2017 ska ni söka ett adoptionsbidrag på 75000kr från försäkringskassan som ni får om ni uppfyller grundkraven. Om ni adopterat flera barn är detta bidrag per barn. Läs mer om bidraget och kraven Här.

Hoppas att ni gillade detta inlägg och att det gör någon nytta för er om ni går i tankar att adoptera. För oss är det fortfarande bara något vi pratat och läst på lite om och vi har inte ens anmält oss än. Det känns på ett sätt som att om vi anmäler oss betyder det att vi inte tror på ivf:en och risken finns att jag tappar hoppet på den men på ett annat sätt vore det ju egentligen inget fel med att förbereda sig och öka möjligheterna?

Ja jag vet faktiskt inte, vi får fortsätta prata om detta tillsammans jag och D och tillslut kommer vi väl fram till en lösning på hur vi vill göra. Ett steg i taget, tillsammans.

På torsdag ska vi till Sahlgrenska för behandlingsplanering 💗💗

Uppdatering utredningssamtal med psykolog i Gbg ang ivf.

Igår ringde psykologen från Sahlgrenska upp mig och besvarade mina tusen frågor. Utredningssamtalet med henne och kurator är ett steg i behandlingen som alla men nån form av psykisk ohälsa i bagaget får genomgå. Dom vill bara se så vi har stabil kontakt inom psykiatrin, detta är något vi inte bara vaknat upp o fått för oss att vi vill göra över en natt (detta har vi ju velat i flera år) och att vi har stöttning gällande medicinering o liknande och att min psykläkare o kurator okejar det vilket dom redan sagt att som kommer göra utan problem.

Hon frågade vad läkaren sagt på Sahlgrenska och jag sa att hon sa till oss att hon känner i sitt hjärta att det kommer gå bra, redan bestämt ut att de ska vara den korta hormornbehandlingen och gett mig broschyrer o sånt att läsa om hormonsprutorna.

Då sa psykologen att då ska inte vi (jag) oroa mig för dom säger sällan nej om allt annat ser bra ut vilket det gör så det har lugnat ner mig något otroligt mycket nu. Så ni vill jag att det ska bli den 10april så vi får komma dit o få de gjort sen har dom ett bedömningssamtal i gbg med sin grupp i slutet av april/början av maj och efter det får vi ett brev hem med hur vi ska fortsätta 🙂

Hon sa att hon får ju inte säga till mig ATT det tex kommer bli godkänt men hon sa att om läkaren var så positiv o redan förberett mig så ska jag gå efter det, helt plötsligt känns allt toppen men vill bara att tiden ska gååå.

Varför tar allt så lång tid när man väntar på något?😛