IVF-Karusellen. Ägginsättning.

Idag 14:45 kom vi in på Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smärtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft väldigt ont länge så jag var ändå orolig.

Pratade med läkaren om det som först därför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vätska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st ägg hade 4st blivit befruktade, yeaaj ☺️ Ett ägg sattes in i mig och 3st fortsätts odla tills på torsdag sen ser dom hur det ser ut då. I mitten/slutet av nästa vecka får vi hem ett brev med hur många ägg som gått till frysen om de klarar sig.

Om första insättningen inte tar sig så tinar dom upp ägg inför en ny insättning och tyvärr finns det då chans att äggen inte klarar upptining, men dom sa att det är ca 10% chans att det händer.

Innan insättningen fick vi se embryot i ett mikroskop och när dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det på ultraljudet. En liiten vit typ bubbla såg man då. Måste säga att det kändes väldigt mäktigt att se även om det bara är ett embryo..

Jag tror jag nästan krossade makens hand under insättningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svårt att se vänstra äggstocken. Jag o läkaren pratade efteråt om mina smärtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador så fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir ännu mer mottaglig för smärta.

Jag köper dock inte det helt o hållet.

I vanliga fall är jag väldigt smärttålig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbråck sen 17år tillbaka så är jag aldrig smärtfri och har lärt mig leva med konstant smärta så när jag har så ont så det känns som jag ska avlida, då gör det verkligen ont.

Huvudvärk o tandvärk däremot är något jag inte tar mig igenom så lätt. Huvudvärken när den blir brutal liksom o tandvärk för att det är en av de värsta smärtorna som finns.

, det kanske är en bidragande orsak men jag tror mer på att det är för att dom varit o röjt runt och hållit på i magen o underlivet väldigt mycket på kort tid nu som gör att smärtan är så brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för några dagar sen en kommentar att jag gnäller så himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvärk och mår illa så hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gå igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp på det så du inte kan spy. Hur mycket jag än försöker, även om jag stoppar fingrarna i halsen så kan jag inte och då kan jag lova att det är så jävla hemskt att må illa. Att gå dag ut och dag in och inte kunnat göra något åt det överhuvudtaget.

Nu har jag fått utskrivet Primperan mot illamåendet och fan vad amazing det är. En tablett så är illamåendet borta efter ett tag och ingen är gladare än jag.

JAG har aldrig någonsin sagt eller påstått att det kommer bli lätt att vara gravid för mig, eller att det är det för någon. Men ska jag och min man ge upp våran största dröm för det?

Det kommer aldrig hända, vi ger inte upp för att det finns rädslor och smärta. Vi vill ha våran familj och någon gång måste väl vara våran tur??🤰

IVF Karusellen – Äntligen är den här 😁

Ja jag vet, hur ofta är man glad över att man får sin mens? Aldrig måste jag nog svara på det men igår kväll när den kom, 10dagar för sent (efter nästan 6timmars städning av sovrummet för att tänka på annat) så blev jag överlycklig!

Detta innebär att idag ska jag ringa barnmorskan på Sahlgrenska och få reda på när jag ska börja med mina hormonsprutor. Antingen är det idag eller imorgon.

Äntligen börjar det.

Vi ser fram emot detta så himla mycket samtidigt som det kommer bli ännu jobbigare nu. Massa extra hormoner (stackars Dennis!😉) samtidigt som jag har mensvärk och ytterligare massa väntan på allt annat som följer för att inte tala om alla resor till o från Göteborg men det är värt allt det för snart, snart är det dags 💞

IVF-Karusellen -Snart blir jag hormonstinn.

Förra veckan hämtade jag ut mina olika hormon sprutor och mina vaginaltabletter som ska användas äggutplocksdagen och sen efter det också.

Min mens är 7dagar försenad och när jag för första gången i mitt liv vill ha den så kommer den inte. Sluta tänka på det, slappna av säger folk men det är ju inte lätt.. Jag vill påbörja behandlingen.. En till 2dagar efter mensen startar så ska jag börja med sprutan Gonal f.

Denna ska tas i 7 dagar sen blir det ultraljud på Sahlgrenska där jag får veta om jag behöver dosjustering eller om allt ser bra ut. Sen hem och 3 dagar efter det ska jag börja med Fyremedalen sen till Sahgrenska igen för ett nytt ultraljud där jag får datum och tid för äggutplocket.

Tror tyvärr äggutplocker får flyttas fram en vecka men det är iallafall på gång.

Allting börjar bli så verkligt nu och alla tankar och oro äter upp mig inifrån. Inte för att vi ska bli föräldrar för det VET jag att vi kommer klara men tänk om det inte går vägen med något av försöken alls, vad gör vi då?

Så jävla mkt i huvudet så troligen är det en av anledningarna till att mensen är sen, bara för att jag vill ha den men har sån stress och oro i kroppen så därför funkar det väl inte och de gör mig så fruktansvärt irriterad, vill att den ska komma nu så jag får börja med hormonerna nån gång.

Jag tror att bara hormonerna kommer bli en tuff resa och då är dom ändå det första steget och något av det som troligen är lättast. Jag känner mig stressad och nervös samtidigt som vi är så jävla glada att det är på gång.

Någon som gjort samma process och som har tips om hur jag ska kunna lugna ner mig lite?

Ni kommer få uppdate så fort något händer det lovar jag er och jag hoppas på peppande ord och förslag från er i kommentarerna för just nu behöver jag stöd från alla håll jag kan få, även från er, jag hoppas ni finns här för mig under tiden? 💖💞

Ivf Behandling Viktkontroll- Snart snurrar karusellen 💕

Samma dag vi skulle åka hem från Sunny Beach så blev jag dålig och fick tas av planet som precis skulle lyfta med ambulans. Vill berätta för er vad som hände men har inte orkat. Ska försöka samla krafter så jag kan göra det sen återkommer jag om det, jag lovar. Har så mycket jag vill skriva om men nu ska jag berätta om när vi den 6:e Augusti var på Sahlgrenska i Göteborg för ytterligare ett led i ivf karusellen.

Vi gick upp på morgonen och gav min älskade brorsson Neo som var här frukost och sen packade vi in oss i bilen och åkte. Klockan 1 skulle vi vara på Sahlgrenska och fem i var vi framme. Huvudorsaken till mötet denna dag var en viktkontroll. Dom ville att jag skulle ha gått ner 2kg i vikt minst och jag hade gått ner… 4kg 👌

Kändes sjukt skönt att inte ligga precis på gränsen utan att jag hade gått ner det dubbla, duktigt av mig, speciellt med tanke på att vi varit en vecka utomlands där det blev en del alkohol och väldigt mycket god mat och sen kom lillprinsen en vecka direkt efter det med så blev en del glass och sånt men skam den som ger sig 💪

Doktorn var nöjd med vikten och vi fick komma in i ett rum och sätta oss med henne. Allting såg bra ut och så fick vi massa information och direktiv.

Nu ska vi invänta att min mens kommer och när det gör det ordentligt ska jag ringa till Sahlgrenska för max 2dagar efter det ska jag börja med hormonsprutorna.

Dessa ska tas i ett antal dagar sen ska jag ner till Gbg igen för ett ultraljud så dom får se hur mina äggblåsor utvecklar sig. Utifrån hur det ser ut då så ska dosen ökas eller så ska jag ligga kvar på samma och sen efter 3dagar till ska jag in på ultraljud igen och då får jag ett exakt datum och en tid för äggutplocket.

Om allt går som planerat så är ju utplocket planerat till V36 så det hoppas vi självklart på 👍

Nu är det bara att vänta och det är inte så bara som ni nog förstår utan väldigt jobbigt men nu är bollen iallafall i rullning och snart börjar karusellen spinna och det är något som är väldigt skönt 😋

Efter mötet hoppade vi in i bilen igen och sen åkte vi till Partille där vi stannade och skulle äta lunch. Vi hittade en kinarestaurang jag var på för flera år sen och tänkte vi skulle pröva den. När vi kom fram såg det lite sjaskigt ut, slitet utifrån och inte superfint därinne men priserna var sjukt bra så vi tänkte vi ger det en chans då jag ville minnas att det var väldigt god mat iallafall förr.

Min älskade make beställde grillspett med jordnötssås och ris, Neo ville ha friterade räkor med ris o currysås och jag tog stekta nudlar med kyckling, räkor och grönsaker.

Maten var såå jävla god!

Vi blev väldigt positivt överraskade allihopa och nu vet vi ju vart vi kommer fortsätta äta framöver när vi åker till Gbg och är sugna på god mat till bra pris, det fanns även ”vanlig” mat att välja som dagens om man vill ha det.

Vi stannade på en mack på hemvägen o köpte kaffe till mig o glass till prinsen sen körde vi vidare till Skara där vi mötte upp hans mamma, pratade en stund och sen åkte vi hem. Resten av kvällen spenderade vi i soffan och bara mös o kollade på film.

Måste säga att vi var väldigt nöjda med dagen förutom att det var väldigt jobbigt att lämna hem Neo efter en vecka hos oss, önskar han kunde stannat längre men han kommer igen den 24-26/8 så inte långt kvar dit 💕

Puss o Kram på er!

Drömmarnas Land.

Fett trött, hemskt seg. När vi kom hem blev det en god pastasallad med kyckling och ett par glas vin till det, underbart efter dagens långa körning.

👌 Allting har gått bra men skriver mer om det imorgon när jag är piggare. Ligger nu i sängen och ska soova bredvid min älskade man.

Finns det något bättre än att somna i famnen på den man älskar, sin livspartner och bästa vän? 💖😘

En 2årig kamp för liv.

Idag är det exakt 2 år sedan jag fick beskedet att även min andra äggledare var borttagen pga ytterligare ett utomkved.

2 år sedan jag och Dennis var tvungna att acceptera att vi inte längre kan få barn naturlig väg. Om vi ska kunna få våran högsta önskan att få barn att gå i uppfyllelse så måste vi ställa oss i kö och gå igenom utredningar och kämpa, kämpa tillsammans mot vår gemensamma dröm.

2år har det gått sen våran kamp startade och efter sommaren börjar den stora resan. Vi är godkända på allt och har bara förberedelse mötet kvar innan behandlingen startar.

Jag hoppas att denna resan tar oss dit vi vill, att vi inom en snar framtid har vårat efterlängtade barn här hos oss. Att vi får påbörja den största resan av alla, den som håller resten av våra liv, resan som föräldrar. Rädslan att inte lyckas med våran dröm kantar mina tankar varje dag, tänk om det inte lyckas alls, tänk om det kommer fortsätta att vara bara det, en dröm? Vägen kommer vara ojämn, det kommer vara så oerhört mycket känslor både bra och dåliga men tillsammans tar vi oss fram. Har vi tagit oss såhär långt så kan vi ta oss resten av vägen med.

Jag vet att vi kommer bli toppen föräldrar, att vi kommer älska och ta hand om vårat barn villkorslöst och alltid finnas vid vårt barns sida för det är så föräldrar gör. Det kommer bli en låång resa, men vi är redo.

Vi är så jävla redo!

Utredningsmötet Inför Ev IVF.

Den 10 April var dagen inne och dags för oss att sätta oss i bilen och köra ner mot Sahlgrenska. Mötet skulle börja klockan 1 och vi var tjugo minuter tidiga. Efter anmälning i receptionen åkte vi upp till reproduktionsmedicin, satte oss ner i väntrummet och bara en kort stund senare blev vi uppropade. En psykolog och en kurator presenterade sig för oss och medans Dennis fick gå med kuratorn fick jag gå med psykologen.

Väl inne på hennes rum började hon ställa massa frågor och jag fick berätta hur mitt/vårt liv ser ut, vad det är som till största del gör att jag inte mår bra psykiskt när det är en dålig dag? Jag berättade att det jobbigaste just nu är ju att vi inte har barn, att det känns som tiden bara rinner iväg och rädslan för att det inte ska fungera med ivf:en heller och vad nästa steg isåfall ska bli? Även det som hänt runtomkring med Dennis lillasysters bortgång och allt annat som hänt som påverkat oss negativt. Hon kollade så det inte varit några självmordsförsök eller självskador de sista och jag förklarade att det inte har varit det.

Sen frågade hon hur länge vi velat ha barn vilket är minst 5år, hur vi ser på barnuppfostran? Om vi är överens där eller har olika åsikter? Vi är väldig ense om hur vi vill ha det sen är vi ju mycket medvetna om att det kanske inte blir exakt som vi tänker oss nu när det väl är dags och man befinner sig där med ett barn i famnen men vi har iallafall samma värderingar.

Sen kom frågan hur jag tyckte att jag och Dennis kompletterade varandra och vad som är det bästa med han? Det bästa är att han är snäll, omtänksam, pålitlig, ärlig, snygg, rolig och alltid finns där för mig liksom jag finns där för han.

Kompletterar varandra gör vi väldigt bra. Jag är väldig ”katastrof” tänkande och ska ha allt planerat i detalj så jag vet vad som kommer hända om det inte är jag själv som är spontan för då är det helt annorlunda. Dennis är väldigt ”Vi tar det som det kommer” och tycker att jag inte behöver tänka det värsta om saker innan det ens hunnit hända men det är ju sån jag är och det har med min bipolaritet att göra men samtidigt som han fått mig att försöka slappna av lite mer och ge saker än chans innan jag tänker det värsta så har han börjat tänka lite mer att det inte är fel att planera eller ha en backup plan OM saker inte går som man hoppas och vill. Detta gör ju att vi kompletterar varandra väldigt bra och hjälps åt.

Ungefär efter 45min kom Dennis och kuratorn upp till oss och vi skulle prata tillsammans. Dennis hade fått samma frågor som jag nästan och svarat i princip samma sak, det märks verkligen att vi levt tillsammans så länge som vi gjort och att vi känner varandra, jävlar vad jag älskar den mannen!!

Dom pratade lite till allmänt och berättade att dom skulle kontakta min psykläkare vilket jag redan visste skulle ske och sen sa dom att om vi inte hört något från dom i slutet av Maj så ska vi ringa upp. Tyvärr är det långa kötider så även om vi får beslutet att vi är godkända kommer ingenting att hända förrän efter sommaren och på dom så lät det som att det inte ska vara några problem för dom tyckte vi hade koll på vad vi ville och att vi är väldigt samspelta och det är vi ju också men beslutet är ju inte bara deras utan kommer tas upp på ett möte personal på reproduktionsmedicin emellan.

Efter mötet satte vi oss i bilen och körde hemåt igen. Stannade i Alingsås och åt kinamat till lunch och sen hem o när vi kom hem var vi så jäkla trötta så det var bara att gå och lägga oss direkt.

Nu är det bara att vänta. Denna jävla väntan är det jobbigaste av allt 😦