IVF-KARUSELLEN. Jag vill bara skrika!!

I Tisdags hade vi testdag. Dagen innan sÄ fick ni som jag vet ljusrosa flytningar. Nu i efterhand har jag fÄtt veta att det Àr helt normalt av Lutinusen och behöver inte betyda nÄgot. Detta gÄngen gjorde det de.

Testet var negativt och jag började blöda sÄ himla mycket. Antingen har inte Àgget fÀst eller sÄ Àr det missfall sa dom pÄ Sahlgrenska och vilket det Àn Àr sÄ Àr det bra att jag blöder för det mÄste ut. De frÄgade om jag behövde en psykolog; Hur mÄr du? sa tjejen medans jag grÄtandes förklarade allt för henne.

Ja vad fan tror ni? ville jag skrika. Men jag vet ju att det Àr deras jobb och tjejen pÄ andra sidan luren lÀt sÄ trevlig och försökte verkligen sÄ jag skrek aldrig pÄ henne.

Jag har samtalskontakt och den Àr ökad nu. Jag mÄr sÄ jÀvla dÄligt. Jag kÀnner mig liksom tom, ledsen och arg pÄ en gÄng. Och ensam. Hur kan jag kÀnna mig ensam nÀr jag har sÄ mÄnga runtomkring mig? Min man, familj och mina vÀnner. Men nÄgot saknas, en del av mig.

NÀr ska jag o Dennis fÄ bli den familj vi sÄ lÀngtar efter? NÀr ska vi slippa gÄ igenom detta och bara fÄ vara lyckliga? Jag visste att det kanske inte skulle funka första gÄngen men det gör inte saken lÀttare.

Det vĂ€rsta Ă€r alla som sĂ€ger till mig att ”Det Ă€r bara att du försöker gĂ„ vidare och tĂ€nka positivt nu

VadÄ bara o gÄ vidare?! Hur fan ska jag kunna slÀppa allt och gÄ vidare bara sÄdÀr nÀr jag helst av allt vill slÄ, sparka och skrika rakt ut?! Jag försöker vara stark, jag försöker tÀnka positivt men inombords Àr jag helt uppgiven, jag försöker le och sköta min vardag men inombords grÄter jag konstant.

Jag kan inte sova pÄ nÀtterna för jag drömmer mardrömmar, jag vaknar av att jag grÄter sen ligger jag dÀr och bara lÄter tÄrarna rinna och kÀnner mig sÄ himla vÀrdelös och dÄlig som kvinna.

Jag kan inte ge min man det han helst av allt vill ha, jag kan inte ge oss den lycka han eller ja vi bÄda, förtjÀnar. Det Àr inte bara jag i detta heller, vi Àr tvÄ. Dennis finns med, han har ocksÄ kÀnslor men ibland tror jag folk glömmer att han ocksÄ drabbas av det som hÀnder. Folk glömmer att frÄga hur han mÄr i allt och Àven om han sÀger att han sjÀlvklart tycker det Àr trÄkigt och jobbigt sÄ menar han pÄ att han kan hantera det pÄ ett annat sÀtt för han drabbas inte fysiskt som jag gör.

Han Àr sÄ gullig, han gör allt för att jag ska mÄ bra, det har han alltid gjort. Han försöker peppa mig och pratar om saker pÄ alla sÀtt han kan komma pÄ för att försöka göra mig gladare och fÄ mig att försöka tÀnka framÄt.

Jag Àlskar Dennis, den mannen Àr verkligen mitt allt, min bÀsta vÀn, sjÀlsfrÀnde o andra hÀlft!!

TÀnk om han tröttnar?TÀnk om han inte orkar mer och lÀmnar mig för att jag inte kan ge han ett barn? Tankarna Àr mÄnga och jobbiga. De tar över mitt huvud och jag vet inte vad fan jag ska göra?!

Jag försöker verkligen tĂ€nka positivt, hoppas verkligen att det kommer gĂ„ bĂ€ttre nĂ€sta gĂ„ng och jag önskar att jag bara kunde ”slĂ€ppa allt”.

Nu ska jag vÀnta tills mensdag 12 sen ska jag ta Àgglossningstest varje dag i 15 dagar för att dom förhoppningsvis ska kunna fÄ fram nÀr min Àgglossning Àr sÄ vi vet nÀr i nÀsta(!) menscykel vi ska kunna Äterföra vÄran blastocyst.

Om den inte dör vid upptiningen dÄ.

Nu börjas det igen, denna jÀvla vÀntan tar sönder mig.