IVF-Karusellen- Fryst Ägg.

Japp igår fick vi brev från Sahlgrenska. Av de 3äggen som fortsatte odlas gick ett tillslut till frysen. D trodde alla skulle gå dit och jag trodde inga så självklart blev vi jätteglada att iallafall 1 gick dit.

Att vi har ett ägg i frysen ökar våra chanser lite. Om jag inte blir gravid nu efter första insättningen som är gjord så kan vi göra en insättning till innan vårat 1:a av 3 gratisförsök är förbrukade. Så som jag sagt innan;

Många ägg i frysen ökar våra chanser så länge ägget inte inte dör vid en upptining men risken att det händer är bara 10% så det är bara att hoppas på att inte det händer om tillfället kommer så vi måste göra det.

Ett extra ägg innebär även att jag slipper gå igenom ett uttag till direkt för att kunna få ytterligare en möjlighet till att kunna bli gravid.

Detta var ett glädjande besked och 1ägg i frysen är ju bättre än inga alls.

Alla barn har rätt till en familj.

Förra veckan fick vi hem det kostnadsfria informationspaketet som vi beställt från Adoptionscentrum.

Självklart hoppas vi ju på att allt ska gå vägen med vår ivf och att jag inom en snar framtid ska bära på vårat efterlängtade barn och att vi sedan genom det sättet ska få bli föräldrar men allt kan hända och det är ju inget fel med att kollat andra alternativ om det inte går som vi vill.

När man vill ha barn så gärna som oss så ger man inte upp och om ivf:en inte skulle fungera, så är vårat nästa alternativ adoption.

Det finns många olika länder att adoptera ifrån och väntetider, kostnader och krav på att få adoptera är väldigt olika från land till land. I många länder måste man vara gift med någon av motsatta könet men det finns två länder som kam bevilja adoption till samkönade par och det är Colombia och Sydafrika. Det finns även länder som kan godkänna ensamstående och då främst kvinnor med det har förmedlats adoptioner även till ensamstående män.

Vart börjar man?

Det första man gör är att anmäla sig till adoptionscentrum o betala in avgiften och det kan man göra Här. Kostnaden är 3175kr för att bli medlem och adoptionssökande o medlemsskapet gäller alla som är folkbokförda på samma adress.

HUR GÅR PROCESSEN TILL?

1. Anmäl er till adoptionscentrum. Man får tillgång till rådgivare, man får ett ärendenr och en personlig sökandemapp.

2. Prata med socialnämnden i er kommun. Där får man ansöka om medgivande för adoption och sen genomgå en obligatorisk föräldrautbildning innan utredningen startas.

3. Välj land. Tillsammans med sina adoptionsrådgivare kan man diskutera sina möjligheter och val av land. Man kan anmäla sitt intresse för flera länder men endast skicka ansökan till ett.

4. Gör ordning era papper. När ni skickar ansökan till det land ni valt sluts ett avtal mellan er och adoptionscentrum. Ni betalar halva preliminära adoptionsavgiften sen får ni noggranna instruktioner om vilka handlingar ni behöver bifoga till det land ni ska adoptera ifrån.

5. Besked om barn. När ni blivit utsedda som föräldrar till ett barn meddelas ni via telefonen och ni får sen all information som adoptionscentrum har om barnet/barnen och hur fortsättningen ser ut. Ni betalar nu in det resterande beloppet av adoptionsavgiften.

6. Resan. Ni reser till barnets ursprungsland. Hur länge ni stannar och vad som sker där är olika från land till land. Vissa länder kräver flera besök medans en del kräver längre besök, ibland upp t.o.m 2mån.

7. Hemma med barn. Grattis och välkommen hem med eran nya familjemedlem, ert barn.

Efter hemkomsten ska det göras återrapporter till barnets/barnens ursprungsland.

BRA ATT VETA.

  • För varje adopterat barn efter 1 Januari 2017 ska ni söka ett adoptionsbidrag på 75000kr från försäkringskassan som ni får om ni uppfyller grundkraven. Om ni adopterat flera barn är detta bidrag per barn. Läs mer om bidraget och kraven Här.

Hoppas att ni gillade detta inlägg och att det gör någon nytta för er om ni går i tankar att adoptera. För oss är det fortfarande bara något vi pratat och läst på lite om och vi har inte ens anmält oss än. Det känns på ett sätt som att om vi anmäler oss betyder det att vi inte tror på ivf:en och risken finns att jag tappar hoppet på den men på ett annat sätt vore det ju egentligen inget fel med att förbereda sig och öka möjligheterna?

Ja jag vet faktiskt inte, vi får fortsätta prata om detta tillsammans jag och D och tillslut kommer vi väl fram till en lösning på hur vi vill göra. Ett steg i taget, tillsammans.

På torsdag ska vi till Sahlgrenska för behandlingsplanering 💗💗