IVF-KARUSELLEN. Jag vill bara skrika!!

I Tisdags hade vi testdag. Dagen innan så fick ni som jag vet ljusrosa flytningar. Nu i efterhand har jag fått veta att det är helt normalt av Lutinusen och behöver inte betyda något. Detta gången gjorde det de.

Testet var negativt och jag började blöda så himla mycket. Antingen har inte ägget fäst eller så är det missfall sa dom på Sahlgrenska och vilket det än är så är det bra att jag blöder för det måste ut. De frågade om jag behövde en psykolog; Hur mår du? sa tjejen medans jag gråtandes förklarade allt för henne.

Ja vad fan tror ni? ville jag skrika. Men jag vet ju att det är deras jobb och tjejen på andra sidan luren lät så trevlig och försökte verkligen så jag skrek aldrig på henne.

Jag har samtalskontakt och den är ökad nu. Jag mår så jävla dåligt. Jag känner mig liksom tom, ledsen och arg på en gång. Och ensam. Hur kan jag känna mig ensam när jag har så många runtomkring mig? Min man, familj och mina vänner. Men något saknas, en del av mig.

När ska jag o Dennis få bli den familj vi så längtar efter? När ska vi slippa gå igenom detta och bara få vara lyckliga? Jag visste att det kanske inte skulle funka första gången men det gör inte saken lättare.

Det värsta är alla som säger till mig att ”Det är bara att du försöker gå vidare och tänka positivt nu

Vadå bara o gå vidare?! Hur fan ska jag kunna släppa allt och gå vidare bara sådär när jag helst av allt vill slå, sparka och skrika rakt ut?! Jag försöker vara stark, jag försöker tänka positivt men inombords är jag helt uppgiven, jag försöker le och sköta min vardag men inombords gråter jag konstant.

Jag kan inte sova på nätterna för jag drömmer mardrömmar, jag vaknar av att jag gråter sen ligger jag där och bara låter tårarna rinna och känner mig så himla värdelös och dålig som kvinna.

Jag kan inte ge min man det han helst av allt vill ha, jag kan inte ge oss den lycka han eller ja vi båda, förtjänar. Det är inte bara jag i detta heller, vi är två. Dennis finns med, han har också känslor men ibland tror jag folk glömmer att han också drabbas av det som händer. Folk glömmer att fråga hur han mår i allt och även om han säger att han självklart tycker det är tråkigt och jobbigt så menar han på att han kan hantera det på ett annat sätt för han drabbas inte fysiskt som jag gör.

Han är så gullig, han gör allt för att jag ska må bra, det har han alltid gjort. Han försöker peppa mig och pratar om saker på alla sätt han kan komma på för att försöka göra mig gladare och få mig att försöka tänka framåt.

Jag älskar Dennis, den mannen är verkligen mitt allt, min bästa vän, själsfrände o andra hälft!!

Tänk om han tröttnar?Tänk om han inte orkar mer och lämnar mig för att jag inte kan ge han ett barn? Tankarna är många och jobbiga. De tar över mitt huvud och jag vet inte vad fan jag ska göra?!

Jag försöker verkligen tänka positivt, hoppas verkligen att det kommer gå bättre nästa gång och jag önskar att jag bara kunde ”släppa allt”.

Nu ska jag vänta tills mensdag 12 sen ska jag ta ägglossningstest varje dag i 15 dagar för att dom förhoppningsvis ska kunna få fram när min ägglossning är så vi vet när i nästa(!) menscykel vi ska kunna återföra våran blastocyst.

Om den inte dör vid upptiningen då.

Nu börjas det igen, denna jävla väntan tar sönder mig.

IVF-Karusellen- Fryst Ägg.

Japp igår fick vi brev från Sahlgrenska. Av de 3äggen som fortsatte odlas gick ett tillslut till frysen. D trodde alla skulle gå dit och jag trodde inga så självklart blev vi jätteglada att iallafall 1 gick dit.

Att vi har ett ägg i frysen ökar våra chanser lite. Om jag inte blir gravid nu efter första insättningen som är gjord så kan vi göra en insättning till innan vårat 1:a av 3 gratisförsök är förbrukade. Så som jag sagt innan;

Många ägg i frysen ökar våra chanser så länge ägget inte inte dör vid en upptining men risken att det händer är bara 10% så det är bara att hoppas på att inte det händer om tillfället kommer så vi måste göra det.

Ett extra ägg innebär även att jag slipper gå igenom ett uttag till direkt för att kunna få ytterligare en möjlighet till att kunna bli gravid.

Detta var ett glädjande besked och 1ägg i frysen är ju bättre än inga alls.

IVF-Karusellen. Känsligt innehåll för vissa.

Idag handlar det bland annat om biverkningar och känslor.

Jag tänker att överskriften kan vara bra för jag vill prata av mig om något så vanligt men för många ändå så känsligt; Flytningar.

Jag tar ju nu 3ggr om dagen en Vaginaltablett (Vablett kallar jag det för enkelhets skull) som heter Lutinus och en av biverkningarna med den är just flytningar men OMG jag trodde inte det skulle vara illa.

Vaknade en morgon, efter att tagit den några dagar, av fläckar i hela sängen, det var bara att åka o köpa trosskydd och inse att det måste jag använda varje dag för att slippa fläcka ner överallt. Känner mig inte fräsch alls och framför allt så känner jag mig väldigt ensam i allting.

Jag har självklart Dennis som står vid min sida 24/7 och mina närmsta tjejkompisar o mormor men ingen som själv gått igenom en IVF. Alla tankar, funderingar, känslor, rädslor och framförallt; Denna jävla väntan på allt.

Väntan är nog värst. Väntan på att få ta ett test, väntan på att se om det går bra ifall det skulle vara så att jag är gravid och oron över att än en gång isåfall få misstag. Hur ska man klara all väntan som är hela tiden utan att bli typ galen?

Smärtan börjar bli bättre men i fredags högg det till som fan i magen på mig och sen kändes smärtan som när man har en sprängfylld blåsa precis innan man kissar bara det att hur mkt jag än kissar så försvinner inte smärtan eller känslan. Dagen efter kändes det bättre igen.

Var det ägget som fäste?

Jag vet inte, jag vet ingenting och jag vågar absolut inte hoppas på något heller. Det enda jag vet är att jag är så sjukt trött och jag törstar något förbannat heela tiden. Jag kommer nu framöver även göra vanliga inlägg också för jag är ledsen men som ni nog förstår så kommer inte jag skriva ut här om det visar sig att jag är gravid. Inte så tidigt iallafall. Självklart kommer ni få veta men inte förrän vi är mer säkra själva.

Nej jag är inte gravid vad jag vet om nu. Testdatumet är först läängre fram och jag ska inte tjuvtesta pga risken för kemiskt utslag på stickan. Vill inte få hopp om en graviditet för att jag tjuvtestar och sen visar det sig att jag inte är gravid iallafall.

Men tyvärr, jag tror inte att jag kommer bli gravid på första försöket. Självklart önskar vi att det ska bli så, mer än något annat men vi vågar samtidigt inte hoppas, speciellt inte med tanke på alla missfall jag fått tidigare.

Nu ska jag sova för jag är sjukt trött och senare idag är det dags för ett gympass vid halv 10 ihop med min mormor och på kvällen kl 19.10 är det Boxpass ihop med Malin 💖 Innan kvällspasset blir det middag och lite umgänge med henne o hennes fina dotter Emilia 😘

Om någon går eller gått igenom samma saker som mig så skriv gärna till mig så vi kan bolla med varandra. Jag var med i flera ivf grupper på fb förut men ärligt talat så fick innehållen mig att må dåligt o hjälpte mig inte alls på det sättet jag hoppades på så då valde jag att gå ur alla grupper igen då det var det bästa för mig.

Godnatt alla fina ❤️ ❤️

Om livet slås i spillror.

I förrgår hade jag en riktigt dålig dag. Gick inte ur sängen mer än när jag behövde gå på toaletten och när jag fick i mig något att äta. Utöver det var sängen min bästa vän den dagen. Bästa o värsta ska jag väl säga. Såfor jag lyckades somna drömde jag mardrömmar som gjorde att jag inte vågade somna om så jag låg mest i sängen o glodde. Somnade till en stund, drömde o vaknade igen o så höll de på hela dagen fram tills kvällen. Då gick jag upp, tog en cigg, åt lite och sen la jag mig igen och somnade o sov hela natten till o från trots madrömmar. Hela dagen o natten kantades av ångest, tårar,oro och depressioner.

Vad är det jag oroar mig så för då? Ivf:en såklart. Den 10April är vi ju kallade till Gbg för bedömning o nåt känns fel… Sist vi var nere sa dom att nästa steg skulle bli en kallelse för att jag skulle lära mig sätta hormonsprutorna, inget annat var tal om sen får vi kallelsen från Gbg att vi ska på utredningssamtal med psykolog och kurator?

Huvudet kraschade och frågorna är tusen, varför? Svaren får vi inte före vi kommit ner och det känns såå långt borta just nu. Har ringt psykologen i Gbg o lämnat meddelande i fredags men hon har inte ringt upp än.

Tankarna bara mal på om och om igen. Vad gör vi om vi inte blir godkända?

Ska våran allra högsta dröm att skaffa barn slås i spillror?

Jag vet att den största delen av mitt dåliga mående de sista beror på att vi inte har barn och att önskan om barn är såå stor, jag vill inget hellre än att skaffa barn med Dennis. Han är mannen jag vill leva resten av mitt liv med, skaffa barn tillsammans med och få de livet vi alltid önskat. Han är min bästa vän och min själsfrände, det kan inte bli bättre än så, förutom att skaffa barn tillsammans, ett kärleksbarn som vi kan fostra o se växa upp, tillsammans. Jag, Dennis och vårat lilla knytte.

Är det någon som gjort en ivf som vet om detta är standard och om det är det, varför har ingen informerat oss om det från början? Det har lugnat mig på så många sätt.

Idag är en likadan dag. Har inte sovit en blund inatt då jag såfort jag somnat till drömt mardrömmar så jag vågar inte somna förrän jag somnar av utmattning för då drömmer jag inte på samma sätt. Så natten har varir tårar, ångest och panikattacker.

Snälla , jag, nej VI vill detta så gärna och jag vill och orkar inte ett nej.

Jag vet att vägen är lång och att det kommer bli tufft och kan gå fel där med men då är vi iallafall på rätt väg vilket skulle göra allt så mkt lättare att ta sig igenom och det är dessutom våran enda väg.

Adoption är en ännu längre process och innan vi kanske ens kommit fram i kön så kanske jag är för gammal, gränsen för adoption vid dom flesta länderna är 40år för kvinnan och där är jag om 5år. För att inte prata om kostnaden, hur skulle vi ha en möjlighet att skaffa fram dom pengarna det handlar om?

Ja, som ni kan läsa så är det mkt i huvudet just nu, många tankar, rädslor och tårar. Hade jag inte haft Dennis vid min sida så vet jag inte hur jag hade orkat, han är min stöttepelare, min klippa i ett stormigt hav, min bästa vän o liva kärlek, mitt allt 💗

Ska försöka vila en stund nu iallafall till ett avsnitt på datorn o försöka varva ner tankarna så mycket jag kan. Kan inte göra något just nu oavsett vad jag vill så får försöka göra det bästa av situationen hur jobbigt det än är 😦 Jag ska klara mig igenom detta också. Jag ska bli mamma och Dennis pappa, och jag vet att vi kommer bli de bästa föräldrarna någonsin!

Kommentera gärna med tips, råd o pepp. Det behövs just nu.