IVF-Karusellen. Idag är det på riktigt.

(Detta inlägget skrev jag igår men glömde att publicera det innan jag tillslut lyckades somna)

Klockan 20.00 idag tog jag min första injektion med hormoner, precis som vi bestämde när barnmorskan ringde upp mig igår. Det var inga problem att sätta sprutan men det var jag inte heller orolig för. Däremot kände jag mig väldigt illamående en stund efter sprutan sen om det var inbillning eller inte det vet jag inte.

Nu ska jag ta Gonal-f varje kväll klockan 20.00 och på lördag ska jag även lägga till en spruta dagligen direkt efter den första med fyremadel också fram tills på måndag när jag ska ner till Sahlgrenska på det första ultraljudet för att se hur äggblåse utvecklingen ser ut.

Efter det ultraljudet bestäms om jag ska vara kvar på samma dos eller på något sätt justera dosen.

Nu är det på riktigt hörrni, nu har det verkligen börjat på riktigt och jag känner nog alla känslor man kan på samma gång. Mest är jag nervös men det är så typiskt mig. Jag måste lära mig att inte stressa upp mig själv jämt ❤️

Jag har mensvärken från helvetet verkligen! Äter ju speciella tabletter för värken i vanliga fall men får absolut inte ta dom nu sa barnmorskan. Dom kan göra det svårare att bli gravid tydligen så det är bara att ligga o lipa i fosterställning när det är som värst.

Jag får ta Alvedon och Ipren men inget annat och ingen av de tabletterna hjälper ju men jag vill ju verkligen att detta ska gå vägen så det är bara att försöka bita ihop.

Någon som har något bra tips mot mensvärk??

Som att inte mensvärken vore nog har jag feber också , 39,2 hade jag i eftermiddags så rätt hög feber med och det gör ju inte att man mår bättre. Gör ont i varje led i kroppen och jag är helt slut. Har inte kunnat somna heller men nu är det dags att försöka på allvar för jag behöver verkligen få sova.

IVF Karusellen – Äntligen är den här 😁

Ja jag vet, hur ofta är man glad över att man får sin mens? Aldrig måste jag nog svara på det men igår kväll när den kom, 10dagar för sent (efter nästan 6timmars städning av sovrummet för att tänka på annat) så blev jag överlycklig!

Detta innebär att idag ska jag ringa barnmorskan på Sahlgrenska och få reda på när jag ska börja med mina hormonsprutor. Antingen är det idag eller imorgon.

Äntligen börjar det.

Vi ser fram emot detta så himla mycket samtidigt som det kommer bli ännu jobbigare nu. Massa extra hormoner (stackars Dennis!😉) samtidigt som jag har mensvärk och ytterligare massa väntan på allt annat som följer för att inte tala om alla resor till o från Göteborg men det är värt allt det för snart, snart är det dags 💞

IVF-Karusellen -Snart blir jag hormonstinn.

Förra veckan hämtade jag ut mina olika hormon sprutor och mina vaginaltabletter som ska användas äggutplocksdagen och sen efter det också.

Min mens är 7dagar försenad och när jag för första gången i mitt liv vill ha den så kommer den inte. Sluta tänka på det, slappna av säger folk men det är ju inte lätt.. Jag vill påbörja behandlingen.. En till 2dagar efter mensen startar så ska jag börja med sprutan Gonal f.

Denna ska tas i 7 dagar sen blir det ultraljud på Sahlgrenska där jag får veta om jag behöver dosjustering eller om allt ser bra ut. Sen hem och 3 dagar efter det ska jag börja med Fyremedalen sen till Sahgrenska igen för ett nytt ultraljud där jag får datum och tid för äggutplocket.

Tror tyvärr äggutplocker får flyttas fram en vecka men det är iallafall på gång.

Allting börjar bli så verkligt nu och alla tankar och oro äter upp mig inifrån. Inte för att vi ska bli föräldrar för det VET jag att vi kommer klara men tänk om det inte går vägen med något av försöken alls, vad gör vi då?

Så jävla mkt i huvudet så troligen är det en av anledningarna till att mensen är sen, bara för att jag vill ha den men har sån stress och oro i kroppen så därför funkar det väl inte och de gör mig så fruktansvärt irriterad, vill att den ska komma nu så jag får börja med hormonerna nån gång.

Jag tror att bara hormonerna kommer bli en tuff resa och då är dom ändå det första steget och något av det som troligen är lättast. Jag känner mig stressad och nervös samtidigt som vi är så jävla glada att det är på gång.

Någon som gjort samma process och som har tips om hur jag ska kunna lugna ner mig lite?

Ni kommer få uppdate så fort något händer det lovar jag er och jag hoppas på peppande ord och förslag från er i kommentarerna för just nu behöver jag stöd från alla håll jag kan få, även från er, jag hoppas ni finns här för mig under tiden? 💖💞

En 2årig kamp för liv.

Idag är det exakt 2 år sedan jag fick beskedet att även min andra äggledare var borttagen pga ytterligare ett utomkved.

2 år sedan jag och Dennis var tvungna att acceptera att vi inte längre kan få barn naturlig väg. Om vi ska kunna få våran högsta önskan att få barn att gå i uppfyllelse så måste vi ställa oss i kö och gå igenom utredningar och kämpa, kämpa tillsammans mot vår gemensamma dröm.

2år har det gått sen våran kamp startade och efter sommaren börjar den stora resan. Vi är godkända på allt och har bara förberedelse mötet kvar innan behandlingen startar.

Jag hoppas att denna resan tar oss dit vi vill, att vi inom en snar framtid har vårat efterlängtade barn här hos oss. Att vi får påbörja den största resan av alla, den som håller resten av våra liv, resan som föräldrar. Rädslan att inte lyckas med våran dröm kantar mina tankar varje dag, tänk om det inte lyckas alls, tänk om det kommer fortsätta att vara bara det, en dröm? Vägen kommer vara ojämn, det kommer vara så oerhört mycket känslor både bra och dåliga men tillsammans tar vi oss fram. Har vi tagit oss såhär långt så kan vi ta oss resten av vägen med.

Jag vet att vi kommer bli toppen föräldrar, att vi kommer älska och ta hand om vårat barn villkorslöst och alltid finnas vid vårt barns sida för det är så föräldrar gör. Det kommer bli en låång resa, men vi är redo.

Vi är så jävla redo!

Utredningsmötet Inför Ev IVF.

Den 10 April var dagen inne och dags för oss att sätta oss i bilen och köra ner mot Sahlgrenska. Mötet skulle börja klockan 1 och vi var tjugo minuter tidiga. Efter anmälning i receptionen åkte vi upp till reproduktionsmedicin, satte oss ner i väntrummet och bara en kort stund senare blev vi uppropade. En psykolog och en kurator presenterade sig för oss och medans Dennis fick gå med kuratorn fick jag gå med psykologen.

Väl inne på hennes rum började hon ställa massa frågor och jag fick berätta hur mitt/vårt liv ser ut, vad det är som till största del gör att jag inte mår bra psykiskt när det är en dålig dag? Jag berättade att det jobbigaste just nu är ju att vi inte har barn, att det känns som tiden bara rinner iväg och rädslan för att det inte ska fungera med ivf:en heller och vad nästa steg isåfall ska bli? Även det som hänt runtomkring med Dennis lillasysters bortgång och allt annat som hänt som påverkat oss negativt. Hon kollade så det inte varit några självmordsförsök eller självskador de sista och jag förklarade att det inte har varit det.

Sen frågade hon hur länge vi velat ha barn vilket är minst 5år, hur vi ser på barnuppfostran? Om vi är överens där eller har olika åsikter? Vi är väldig ense om hur vi vill ha det sen är vi ju mycket medvetna om att det kanske inte blir exakt som vi tänker oss nu när det väl är dags och man befinner sig där med ett barn i famnen men vi har iallafall samma värderingar.

Sen kom frågan hur jag tyckte att jag och Dennis kompletterade varandra och vad som är det bästa med han? Det bästa är att han är snäll, omtänksam, pålitlig, ärlig, snygg, rolig och alltid finns där för mig liksom jag finns där för han.

Kompletterar varandra gör vi väldigt bra. Jag är väldig ”katastrof” tänkande och ska ha allt planerat i detalj så jag vet vad som kommer hända om det inte är jag själv som är spontan för då är det helt annorlunda. Dennis är väldigt ”Vi tar det som det kommer” och tycker att jag inte behöver tänka det värsta om saker innan det ens hunnit hända men det är ju sån jag är och det har med min bipolaritet att göra men samtidigt som han fått mig att försöka slappna av lite mer och ge saker än chans innan jag tänker det värsta så har han börjat tänka lite mer att det inte är fel att planera eller ha en backup plan OM saker inte går som man hoppas och vill. Detta gör ju att vi kompletterar varandra väldigt bra och hjälps åt.

Ungefär efter 45min kom Dennis och kuratorn upp till oss och vi skulle prata tillsammans. Dennis hade fått samma frågor som jag nästan och svarat i princip samma sak, det märks verkligen att vi levt tillsammans så länge som vi gjort och att vi känner varandra, jävlar vad jag älskar den mannen!!

Dom pratade lite till allmänt och berättade att dom skulle kontakta min psykläkare vilket jag redan visste skulle ske och sen sa dom att om vi inte hört något från dom i slutet av Maj så ska vi ringa upp. Tyvärr är det långa kötider så även om vi får beslutet att vi är godkända kommer ingenting att hända förrän efter sommaren och på dom så lät det som att det inte ska vara några problem för dom tyckte vi hade koll på vad vi ville och att vi är väldigt samspelta och det är vi ju också men beslutet är ju inte bara deras utan kommer tas upp på ett möte personal på reproduktionsmedicin emellan.

Efter mötet satte vi oss i bilen och körde hemåt igen. Stannade i Alingsås och åt kinamat till lunch och sen hem o när vi kom hem var vi så jäkla trötta så det var bara att gå och lägga oss direkt.

Nu är det bara att vänta. Denna jävla väntan är det jobbigaste av allt 😦