Vigselsamtal med Prästen, 5 dagar tills vi gifter oss 💞💋

Den 27/12 träffade jag o älskling prästen för att gå igenom vigseln, önskemål och få veta hur allt kommer gå till 💞 Det var sjukt nervöst, skakade och kände pirr i hela kroppen fast det bara var jag, älskling o prästen i kyrkan. På Lördag när vi gifter oss kommer 31 personer sitta o kolla på oss också 😨

En utmaning för mig som har social fobi men har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv som att jag vill leva resten av mitt liv med Mattias, som förresten kommer ta mitt efternamn så vi kommer bli Herr och fru Pettersson 💋

Kyrkan är superfin, prästen är halvdansk och herregud en sådan lugn och harmonisk människa, hon fick mig som var svim o spyfärdig att känna mig avslappnad, sjukt skönt! Jag är så nervös att jag ska snubbla framme vid altaret men hon sa att isåfall blir jag den första någonsin under hennes 11 år som präst..

Jag lovar att jag också kommer bli det första 😮

Har fått själva ”vigselordningen” utskriven med och det känns bra. Har valt psalmer, bibelord o.s.v.

Fattar ni, om 5dagar(!) gifter vi oss, då blir äntligen min bästa vän min make 💕

I den lilla röda stugan är lokalen där vi kommer ha bröllopsfikat och det lilla rummet ni ser på bilden kommer jag och min älskade stå när vi är man och hustru o vänta innan vi går ut och låter våra nära o kära ta emot oss 💋

Nu är nerverna på språng men faan vad lycklig jag är 💞

Jan Löfgren som är skapare och kompositör av Riksreliket ska spela i kyrkan (hans låtar betyder extra mycket för mig o Mattias, dessa låtar har tagit mig igenom såå mycket innan jag flyttade hit) och underbara Marika Andersson kommer fota bröllopet. Mirela som har Mirela Tårtor Karlskrona ordnar bröllopstårtan, dom är grymt duktiga allihopa och jag tvekar inte en sekund på att bröllopet kommer bli magiskt 💞 Min makeup och styling ordnar min svägerska, nära vän och även tärna Jenny ❤️ Kolla gärna in hennes Youtube kanal Life of Jenny!

OMG, snart är det dags ❣️💋

Att se frisk ut men vara sjuk.

Det är svårt att leva med ”osynliga” diagnoser. Jag är som många vet bipolär typ 2 o har borderline. Har även fått diagnosen PTSD nu och min underbara skötare här på Psyk i Karlskrona har även planer för mig. Först vill hon att jag regelbundet förutom henne ska träffa en trauma psykolog, jag har motvilligt (pga min nålfobi) gått med på att testa akupunktur i öronen och till hösten blir det ljusterapi.

Utöver det självklart vanlig samtalsterapi och alternativa åtgärder. Det syns inte på mig varje gång jag mår dåligt för jag stänger in det, sluter mig som en bok men tro mig, inombords gör det destu ondare.

Jag flyttade från Skövde och det var det största, jobbigaste men även bästa beslutet jag tagit. Jag blev tillsammans med min bästa killkompis sen långt tillbaka och började må mycket bättre bara av att komma från staden där så mycket minnen börjat göra sig påminda.

Jag hatar att det är så långt till mina syskonbarn, mormor (mamma för mig) de få vännerna jag hade och mina syskon men för en gångs skull tänkte jag på mig själv.

Jag älskar mitt liv ihop med Mattias som nästa år även blir min man, hans yngsta son Noa som fyller 11år i dec och bor med oss på heltid (mamma varannan helg) och äldsta pojken André som vi tyvärr inte ser så mycket av, han fyller 18 år nästa år och bor hos sin mamma.

Jag har världens underbaraste svärföräldrar som ALLTID finns här för oss, våra två katter Dino o Rut och självklart min pälskling Gizmo.

Jag o älskling är ute o går o cyklar mkt på dagarna, myser, spelar spel och umgås med pojken. Städar, lagar mat och gör allt tillsammans, t.o.m gymmar.

Har fått en del nya vänner, inte många men det är så jag själv valt att ha det.

Sista tiden har jag dock inte mått så bra, alla minnen går som en karusell i huvudet och jag drömmer mardrömmar varje dag. Gråter, haft panikångest och varit deprimerad. Hade det inte varit för Mattias, Noa och de närmsta runtomkring så vet jag inte hur jag hade klarat allt.

Men vet ni vad det värsta att höra när man säger att man inte mår så bra och kanske inte orkar är?

Men du ser ju inte sjuk ut?

Nej det kanske jag inte gör men många diagnoser syns inte fast kan ändå vara de hemskaste. Testa en dag i mitt liv när jag har det som värst; Paranoia, ångestattacker, depressioner, social fobi etc etc..

Något jag dock är noga med är att försöka att aldrig visa det inför pojken när det är som värst, istället går jag ut o går eller stänger in mig i sovrummet.. Han har sett mig ledsen, ja det har han, men både jag o Mattias har varit noga med att förklara för Noa att liksom han har en diagnos (ADHD) så har jag också det och ibland blir jag ledsen men han förstår verkligen när vi förklarar o säger att dom ska vara extra snälla mot mig och det är så skönt.

En kväll när vi var ute och åkte såg jag att någon skrivit på marken så jag bad M stanna och det kändes så skönt att läsa den texten;

Hoppas ni alla fått en bra start på veckan ❤️