IVF-Karusellen. Ägginsättning.

Idag 14:45 kom vi in på Sahlgrenska. Samma procedur innan som vid utplocket förutom att jag inte fick smärtlindring för det borde inte göra ont, problemet var ju bara att jag har haft väldigt ont länge så jag var ändå orolig.

Pratade med läkaren om det som först därför gjorde ett vanligt ultraljud men inget var fel, inget vätska eller blodansamling. Lite svullet men det var inget konstigt.

Lab personalen pratade med oss. Av 5st ägg hade 4st blivit befruktade, yeaaj ☺️ Ett ägg sattes in i mig och 3st fortsätts odla tills på torsdag sen ser dom hur det ser ut då. I mitten/slutet av nästa vecka får vi hem ett brev med hur många ägg som gått till frysen om de klarar sig.

Om första insättningen inte tar sig så tinar dom upp ägg inför en ny insättning och tyvärr finns det då chans att äggen inte klarar upptining, men dom sa att det är ca 10% chans att det händer.

Innan insättningen fick vi se embryot i ett mikroskop och när dom hade placerat embryot i min livmoder fick vi se det på ultraljudet. En liiten vit typ bubbla såg man då. Måste säga att det kändes väldigt mäktigt att se även om det bara är ett embryo..

Jag tror jag nästan krossade makens hand under insättningen för helvete vad ont jag hade och precis som tidigare hade dom svårt att se vänstra äggstocken. Jag o läkaren pratade efteråt om mina smärtor och hon trodde att pga att jag har kroniska nervskador så fuckar det upp nervsystemet lite och gör att jag blir ännu mer mottaglig för smärta.

Jag köper dock inte det helt o hållet.

I vanliga fall är jag väldigt smärttålig, efter att levt med kroniska nervskador och diskbråck sen 17år tillbaka så är jag aldrig smärtfri och har lärt mig leva med konstant smärta så när jag har så ont så det känns som jag ska avlida, då gör det verkligen ont.

Huvudvärk o tandvärk däremot är något jag inte tar mig igenom så lätt. Huvudvärken när den blir brutal liksom o tandvärk för att det är en av de värsta smärtorna som finns.

, det kanske är en bidragande orsak men jag tror mer på att det är för att dom varit o röjt runt och hållit på i magen o underlivet väldigt mycket på kort tid nu som gör att smärtan är så brutal.

Vad tror ni?

Jag fick för några dagar sen en kommentar att jag gnäller så himla mkt om förberedelserna och att jag har huvudvärk och mår illa så hur ska jag klara en graviditet sen?

Jag tycker du ska gå igenom samma sak som jag och ha gjort en gbp på det så du inte kan spy. Hur mycket jag än försöker, även om jag stoppar fingrarna i halsen så kan jag inte och då kan jag lova att det är så jävla hemskt att må illa. Att gå dag ut och dag in och inte kunnat göra något åt det överhuvudtaget.

Nu har jag fått utskrivet Primperan mot illamåendet och fan vad amazing det är. En tablett så är illamåendet borta efter ett tag och ingen är gladare än jag.

JAG har aldrig någonsin sagt eller påstått att det kommer bli lätt att vara gravid för mig, eller att det är det för någon. Men ska jag och min man ge upp våran största dröm för det?

Det kommer aldrig hända, vi ger inte upp för att det finns rädslor och smärta. Vi vill ha våran familj och någon gång måste väl vara våran tur??🤰

IVF-Karusellen. Äggutplock.

Igår var det dags. Strax före 4 gick jag upp och duschade av mig kroppen trots att jag duschat kvällen innan sen väckte jag maken. Vid 5 tiden hämtade vi upp Jenny sen började resan mot Göteborg. Jag var så himla nervös och visste knappt hur jag skulle hantera det men de gick.

När vi väl kom ner hade vi en stund till godo så det var skönt att inte behöva stressa. D lämnade sperma och sen gick vi upp till reproduktionsmedicin.

Blev inledda i ett mindre sjukhusrum där bara jag låg som tur var så Jenny kunde också följa med oss in. Jag fick en lugnande, en nål i armen och fick sen byta om till sjukhusskjorta och knästrumpor.

Grr så sexig jag kände mig 😂

Sen var det bara o vänta för kl 9 skulle vi vara där men först ca kl 10 skulle utplocket ske. Så blev jag o Dennis hämtade och fick gå in i deras lilla ”operationssal” Jag skakade och var skitnervös när jag la mig i gynstolen.

Dom sprutade i första dosen smärtlindring och började med att kolla hur äggstockarna så ut men inte heller denna gången kunde dom se något i den vänstra äggstocken när dom väl såg den.

Dock hade jag urin stod i vägen trots att jag precis hade varit på toan innan vi gick in i operationsrummet så dom fick tömma mig. Det var inte mer än 100ml men det räckte tydligen för att det skulle vara i vägen.

Fick lokalbedövningen och den var jag super orolig för men den kändes inte alls och det var en riktig befrielse men det gjorde fortfarande ont i magen så fick en dos smärtlindring till. Sen förde dom upp ultraljudsstaven med nålen på i mig, gick igenom sidväggen och sög ur vätskan ur 6st äggblåsor.

Det var väldigt obehagligt och sved o spände till emellanåt men annars så var det inte så farligt, tack o lov!

Ur 6 blåsor fick dom ut 5st ägg och det första fick vi se förstorat i mikroskop, riktigt coolt! När dom var klara och jag skulle sätta mig upp, då kom den värsta smärtan!

Jag började gråta på vägen till rummet för det gjorde så ont i underlivet och magen så när jag hade lagt mig på sängen kom dom in med en alvedon och en oxynorm åt mig.

Jag fick lite frukost eftersom jag enbart druckit klara vätskor sen midnatt sen när jag visat att jag kunde kissa så fick jag åka hem.

Jag var väldigt orolig för hur smärtan skulle vara på eftermiddagen/ kvällen och idag med tanke på att jag var så smärtlindrad igår. Sov nästan hela bilresan hem, hämtade Gizmo hos mormor o morfar sen när vi kom hem igen sov jag i princip hela dagen till o från i soffan sen gick vi och la oss.

Jag vaknade ordentligt nu för drygt en timme sen men ligger fortfarande i sängen. Idag har jag ont som fan! Ont i ryggen och framförallt ont i magen. Började med Lutinusen idag också. Den ska tas 3ggr om dagen nu fram tills jag vet om jag är gravid iallafall och förutom smärtan från igår så blir jag illamående och får ondare av tabletten med.

Men vet ni vad? All smärta o biverkningarna är värt det om det leder till att jag o D kan få vårat kärleksbarn för vi längtar så och vi är verkligen helt redo för att bli föräldrar. Håll tummarna för oss nu 👍

Imorgon 14:45 är det Sahlgrenska igen och ägginsättning. 💞😍

Uppdatering Reproduktionsmedicin.

Ja jag har helt enkelt inte haft lust eller orkat skriva tidigare men nu kommer uppdateringen hur det gick resten av dagen i Gbg 🙂

Vi kom in hos läkaren där vi började med att sitta o prata och gå igenom våra hälsodeklarationer sen fortsatte det med en gynundersökning för att fastställa kort eller lång hormonbehandling.

Då jag ska ha min mens snart var jag lite svullen så dom såg bara ena äggstocken. För en lång hormonbehandling ska man ha under 6 äggblåsor och över det blir det den korta (under förutsättningen att vi blir godkända såklart) På bara den äggstocken dom såg på mig hade jag 8st äggblåsor så på mig blir det den korta 👌🙏

Efter undersökningen o mer info och prat om att deras psykolog kommer kontakta min läkare för utlåtande så var det dags att träffa barnmorska.

Där pratade vi om själva hormonbehandlingen. Att jag ska ta en spruta för att boosta precis efter mensen och i slutet av behandlingen med den sprutan ska jag stoppa min ägglossning med den andra. När det e klart är det dags för Gbg och ägguttag plus spermalämning.

Den vändan till Gbg ska jag inte köra själv för kommer få morfin och lugnande tydligen o det FÅR jag inte köra bil på sa dom. Sen är det bara hem igen o vänta på befruktning ca 2-6dagar sen ner igen för ägginsättning och eftersom jag är gbp opererad sätter dom aldrig in mer än ett ägg då det kan öka risken för komplikationer så sen är det hem igen o så är det bara o vänta.

Känns som allt kommer ta evigheter men detta ska nog bli bra tillslut. Fick även bekräftat det jag läst tidigare.

Vi har 3 fria försök på oss men fler befruktningar. Ex; Dom ser på vårat första försök att 3ägg är befruktade, ett sätts in i mig och 2 fryses sen in då har vi 2 befruktningar (ggr) till på oss innan vårat första försök är förbrukat. Så vi får hoppas på så många befruktade ägg som möjligt varje gång så ökar det chanserna för oss 🙂

Nu väntar vi på att psykologen i Gbg ska ringa min läkare (som sagt till mig att hon kommer ge grönt ljus) och efter det väntar vi på kallelse till Gbg igen. Hur lång tid det skulle ta visste dom inte pga kö så vi får hoppas det går såfort som möjligt så jag och Dennis, min älskade make och bästa vän förhoppningsvis äntligen kan få vårat kärleksbarn 💗🙏