Halloween. En högtid som så många tycker är skrämmande men rolig.. För oss började det skrämmande redan för flera veckor sedan. Det känns som att jag och min blivande man lever i en mardröm som aldrig kommer ta slut. Först blev jag örfilad och påbackad av en s.k kompis för två helger sedan (behöver jag säga att vi inte är vänner längre)
Helgen efter var en av mina närmsta vänner här och hennes ex som är sjukt svartsjuk kastade in en sten i vårat sovrumfönster för han trodde min kompis sov här vilket hon inte gjorde (o egentligen har han ju inte med om så hade varit fallet) . . På morgonen ringde min vän och hade blivit misshandlad lördag morgon av samma ex för han trodde hon hade varit här , skulle gå ut till bilen och två av däcken var sönderskurna, samma kväll även dom andra två. Allt efter att han verbalt via hennes telefon redan innan hotat med att krossa våra rutor, paja våran bil, tända eld på lägenheten och förstöra våra liv.
Lämnade in bilen på verkstad och fick en lånebil, dagen efter var däcket sönderskuret på den.
Vi vet vem gärningsmannen är och i torsdags blev ett kontaktförbud utfärdat mot honom så han inte får närma sig mig eller min sambo på 6 mån.. Var lugnt 2 dagar och vi hoppades att det skulle stanna där och fick hem våran bil samma dag med 4 nya däck. Söndags morse var ett däck sönderskuret igen och sidspegeln söndersparkad. Vi har fått ta avstånd från min vän ett tag nu efter kontaktförbudet trots att polisen sagt att vi inte ska behöva men har inte vågat. Hennes ex trodde dock hon var här så därför tog han däcket igen.
Han har nu igår ringt henne o sagt att han sett henne gå in med oss i våran bil vilket är konstigt då våran bil inte är på plats här längre som det är just nu och vi inte ens varit med henne.
Pratat med polisen, Karlskronahem, psyk och socialen för att få hjälp att komma från området vi bor men ingen hjälper oss, Karlskronahem hänvisar till köpoängen (fuck köpoängen säger jag! ) Min sambo har en 10årig son med ADHD som är orolig och fattar mer än vad alla tror, han bor hos oss på heltid men är hos mamma varannan helg, vill inte vara där mer pga alla syskon då han som han säger ; behöver lugn o ro. Som tur är så är hans mamma väldigt förstående och vi uppdaterar henne i allt.
Vi har ett bröllop att planera då vi ska gifta oss i Januari o min sambo, den som jag äntligen insett är min rätta har precis blivit uppsagd. A-kassan är som dom är o strular med utbetalningar och känns som hela bröllopet kommer få ställas in då alla jävla pengar går till självrisker och då mitt mående fått mig totalt under isen. Är själv Borderline och Bipolär typ 2 med PTSD och pågående trauma utredning påbörjades för ca 3v sen.
OM bevis kan få han fälld får vi tillbaka pengarna men ja, inget händer ju och hur lätt tror ni det är att fokusera på alla bröllopsbestyr mitt i allt detta, att varken ha råd eller orken?? Kommer jag ens få min drömman eller kommer allting förstöras av denna jävla psykopat! Vi försöker iallafall att fokusera på bröllopskort, planering och allt annat under tiden men känns som den jäveln kommer försöka förstöra allt.
Vad fan ska man göra, mitt liv är en mardröm, VÅRT liv är en mardröm och jag kan bara säga en sak, jag hatar Halloween o alla som kommer utklädda, tänk om det är han som dyker upp? Då bryter han visserligen kontaktförbudet och sätter sig själv i skiten, men ni förstår hur jag menar?
Önskar att bevisen kunde säkras så han utvisas och att han bara slutar och låter oss vara ifred. Polisen har ändå en hel del och åklagaren har ju ändå utfärdat kontaktförbud.
Frågan är ; Kommer det sluta då eller bara bli värre för att han skickar något släkting istället? Ska detta någonsin ta slut? Ska vi någonsin bara få vara lyckliga??
Vårat liv är som en skräckfilm för att han inte vill att vi ska umgås med min vän och vill få alla att vända henne ryggen, det lyckas.. Pratar med henne i telen ibland o säger hej när vi möter på varandra, mer vågar jag inte men samtidigt så hatar jag att inte kunna finnas där för min vän, speciellt då hon är sjuk nu, fuck this!
Som sagt allt är som i en skräckhistoria, men kommer vi överleva den?
Något måste hända, något kommer hända, vi fortsätta ligga på alla runtomkring och vi ger oss inte med att anmäla all skit han gör så länge inte han slutar!!
Nu intar vi morgonkaffe på balkongen och pojken är skickad till skolan. Efter kaffet kryper vi ner i sängen igen och bara myser ❤️
Det förtjänar vi ❤️
***Lindas "Annorlunda" liv*** 